Den enkla komplexiteten -

Melankoli

Jag känner mig konstig idag. Konstigare än vanligt.

Det är som att dagarna, tiden, bara rinner förbi och att jag blir kvar. Jag vill för mycket, jag saknar för mycket. Spolar jag tillbaka några år, sju stycken eller något, så var jag mycket enklare och lyckligare. Jag hade visserligen inte hittat mig själv men jag mådde nog bättre. Ibland börjar jag fundera på om jag ens hittat mig själv nu. Jag trodde att jag hade gjort det förut, men jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte hur jag bestämmer mig för saker. Jag vet inte hur jag tar mig ur mina egna cirklar och bara börjar leva som normala människor gör (Om det nu är det jag strävar efter).

Sommaren är redan här utan att jag hann tänka efter ordentligt, och dagarna bara rinner förbi utan att jag hinner med eller kommer framåt. Det är just det, att det känns som att jag inte har något driv just nu. Att jag inte rör mig framåt. Jag har svårt att se fram emot saker, trots att jag har mycket att se fram emot. Jag vill bara vara frisk och lugn.

Allt är föränderligt runt mig just nu. Och det får mig att tvivla på mig själv och vad jag vill. På riktigt.

Kanske är det bara en sådan dag.

2013-06-25 @ 10:50:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

sommarnatt

Våren bara försvann och det blev sommar på en gång.

April var en så bra månad innan allt skit hände. Jag umgicks med trevliga människor, var i solen, var lite friskare så jag kunde komma igång med träningen igen ordentligt och kom iväg på fina kvällspromenader. Sen föll allt, och efter det föll allt annat; immunförsvar, träning och all min ork. Djävulska saker började avlösa varandra; jag fortsatte vara sjuk, kunde inte springa vårruset, orkade ingenting hemma, det blev väldigt mycket på jobbet, folk försvann, P&L gick i konkurs, vi grät oss genom begravningen och så vidare och så vidare. Trots allt försökte vi ta små steg framåt och även maj bjöd på guldklimpar; så som solhäng, glass, skärgårn, vänner, fest, fika, FUN, P!nk (makalöst), Springsteen (makalöst), konferens med jobbet, hägg & syren, häng med barnen, balkonghäng, jorgubbar i gräset, morsdag, födelsedagar, havet, personliga rekord, promenader, filmkvällar, bio, parkhäng, drinkar, grillning,

Men det har varit för mycket jobb, för lite sömn och för mycket tankar.

Det enda jag vill är att vara frisk, ledig och lugn nu. Allt har varit upp och ner, jag har varit ur fas och fokus och inte längre känt att jag har haft någon stabilitet i min tillvaro. Jag behöver verkligen träningen, för att må bra, stressa ner, känna mig lugn och få mina endorfiner. Och när jag inte kan få den, utan bara är konstant sjuk i månad efter månad blir jag ledsen och trött. Det är som att vara fånge i sin egen kropp, att vara ur form och missnöjd utan att kunna göra något åt det. Men just nu ligger fokus enbart på en sak: vila. Jag känner mig ofta ledsen och trött för att jag på flera sätt inte kan vara mitt bästa jag. Senaste tiden har jag varit som en zombie mentalt och fysiskt; trött på alla sätt, less och med myrkrig i huvudet. Jag glömmer saker och jag hinner knappt sova eller träffa Jocke. Good enough är svårt att bibehålla.

Det är konstigt det där, att det alltid ska hända skit när man verkligen tror att allt är på väg att bli bättre igen, så har det varit de senaste 4 åren nu. Min utbrändhet kommer nog att ta lång tid att återhämta sig ifrån helt, och det är nog inte så konstigt att jag fortfarande är sjuk heller. Jag kan inte stressa ner, sluta ta på mig saker, ha full kontroll eller stänga av hjärnan. Jag vet inte hur man gör. Och jag är så trött på det.

Jag saknar gamla somrar. Jag behöver de somrar som fanns förr; med sommarlovsmorgon, Hajk, skärgårn, smultron och utan några förpliktelser. Ändå känner jag att den här sommaren har potential till att bli en av de bästa; det är den första som jag inte behöver oroa mig för skola eller ekonomi plus att jag är ledig på schemat, har min första riktiga semester och mysiga saker inplanerat. Förutom camping med gänget, Paris, Ullared, parkhäng, biopremiärer och annat så ska jag bara ha lata dagar i solen i skärgårn på bryggan eller stranden, lyssna på måsar och kluckande vågor. Åka båt ut till öar, bada, paddla, dricka drinkar och smoothies och sova. Det ska bli en underbar, och mer spontan, sommar. Jag övar på att leva mer här och nu, samtidigt som jag har så mycket att se fram emot. Juli är min månad, jag känner det.

Jag planerar också New York och Malaysia till senare. Och jag har en stark känsla att andra halvan av det här året kommer att bli bättre än den första. Det får bara inte hända mer dåligt nu. Jag vet inte när nästa steg i mitt liv kommer, jag vet inte när man ska veta det. Men det är spännande att ta reda på. Trots att jag vet att jag är bra på det jag gör finns alla möjligheter i världen vid mina fötter och jag tror att det är dags att snart börja fundera på riktigt. Jag behöver mer kultur i mitt liv.

Tiden går så fort, jag kände aldrig riktigt känslan av att det blev sommar i år, förmodligen för att jag inte hade någon skolavslutning av något slag. Och sommarvärmen lyser än så länge med sin närvaro till skillnad från förra året. Just nu ser jag först och fram emot midsommar - den är snart här! Men jag har inte ens kunnat bada på riktigt än - skandal!

2013-06-18 @ 09:37:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sömn

Jag sov cirka 3 timmar idag när jag kom hem. Bara. Min kropp är upp och ner, min hjärna är ut och in. Allt sitter på utsidan nu, triggas av små detaljer. Jag behöver komma ikapp igen, det verkar som att mitt liv fungerar så.

Krav, måsten, press. Ignorera det. Det är bara en konstruktion. En ridå, vars tunna hinna bara döljer det ytliga. Allt annat tränger igen ändå. Så ge upp, släpp taget och sluta bry dig om allt det där existentiella som egentligen inte är så existentiellt.

Sätt upp mål och följ dem, ända upp över krönet, även om det tar tid. Titta ut och säg, fy fan vad bra - nu kan vi fokusera på nästa sak. Känn, lev, gråt, skratta, omfamna och inse.

Rannsaka dig själv, om och om igen.

Och ät mycket jordgubbar.

2013-06-10 @ 21:53:46 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Burn it up and build it up

Det är sommar nu.

Det händer så mycket och samtidigt ingenting. Jag är trött, rätt sliten i kroppen och mentalt men kommer snart tillbaka, hyfsat.

Jag saknar dig varje dag.
Jag kombinerar det förflutna och nuet, balanserar på en vågskål.

Och idag flyr jag ut till skärgårdsluften igen.

2013-06-06 @ 06:19:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()