It's hard to listen to a hard hard heart
Beating close to mine
Pounding up against the stone and steel
Walls that I won't climb
Sometimes a hurt is so deep deep deep
You think that you're gonna drown
Sometimes all I can do is weep weep weep
With all this rain falling down
Its hard to know when to give up the fight
Two things you want will just never be right

- Patty Griffin

Life sucks, men man går vidare.
Shit vad kallt det är nu! Hösten kom väldigt fort i år. Vintern också tydligen, minusgrader imorse. Nu är det ju mörkt hela tiden också.
Det är iallafall väldigt fint med solnedgången över alla röda löv. Nånting positivt måste man ju se :)
Jag skämtar inte när jag säger att jag är riktigt, riktigt, riktigt, riktigt less på skolan nu. Jag hinner inte med. Jag har jobbigare, viktigare saker att ta itu med. Att reda ut. Vi måste reda ut det här.. Men iaf, måste styra upp skolan.

Krizzy, Petra, Josse. Jag är så underbart lycklig att jag har er. Att ni alltid finns där. Jag menar det. För det är jag er evigt tacksam, speciellt nu när allt är skit.
Men hallå, ni är ju bara så heta ^^

Extra mycket kärlek till Petra, tack för att du alltid orkar med mig och står ut. Även när jag är som mest krävande, irriterande och bitchig <3 Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan dig.

Nej, nu blev jag alldeles mjukis. Jag är fortfarande arg. Har nog kommit in i ilskeperioden nu.
(Men gränsen mellan kärlek och hat är ju hårfin..)
Jag hatar sms, alla skickade sms. Jag hatar mig själv eftersom jag inte kan radera sådana utan plågar mig själv med att glo som en idiot. Som om jag trodde att om jag tittade tillräckligt länge och djupt så skulle jag kunna
vrida tillbaka tiden. Ja, eller hur..

(Gah! Varför kan jag inte sluta sakna dig, eller hoppas? Jag kan nog inte vara så intelligent som jag tror.)

Jag vill ha ett jobb också btw. Tjäna lite cash.. Fast det verkar ju va omöjligt.
Och så vill jag ut och PARTA. För det är ju roligt.

Att det ska va så himla svårt att äta. Jag fattar inte. Det är som om mat ≠ mig. Det är funkar liksom inte längre. Men jag ska ju äta. Åtminstonde för att göra alla andra nöjda antar jag. Det är inte det att jag känner att jag inte vill äta för att jag ska vara "smal" Det har ingenting med nåt sånt att göra. Jag är bara inte hungrig längre. Ingen matlust. Tänkte bara klargöra det.

Jag är väldigt, väldigt less på allt TJAT om körkort. All press som tycks cirkulera omkring. Jag SKA ta körkort när jag känner för det. Men jag har ingen lust när det är en sådan självklarhet (anti-mainstream). Jag har inte orkat bry mig.
Men okej, jag ska boka några lektioner. Mest bara för att Krizzy sa att han skulle bli stolt då :P

/Jillsan -på väg mot nya insikter.
Ska man ge upp så lätt?