Fruktansvärd ilska och uppgivenhet inför mänskligheten
Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er Jag hatar er. Och den här gången menar jag det
RESPEKT ordet har ingen betydelse(längre?) för era jävlar som får allting serverat på silverfat.
Påminn mig om att jag från och med nu alltid ska göra allting själv från början så får jag det gjort.
Var glada, jag har löst det...
- - - - - -
Jag är trött, men ändå känns det härligt. Alla är så härliga, såväl boende som kollegor. Mina käkmuskler gör ont men det känns bra att gå runt och le. På något sätt är allt så enkelt och lättsamt med dem, det finns inget falskt. Erfarenheten blir enorm, så mycket större än jag kunde tro förut.
Jag är 1000 gånger mer mänsklig. Man blir 1000 gånger mer mänsklig. Bara genom att hålla en hand eller erbjuda en stadig arm. Om det är något som är jobbigt att göra så vägs det upp av all lycka som strålar ut från dem bara av att man är där och hjälper till. Bara av att sitta ned en extra stund.Trots att det förmodligen många gånger tar emot för dem att be om hjälp.
Idag ville han inte släppa min hand när jag satt vid sängen, han ville att jag skulle sitta kvar och kanske sjunga, eller bara göra honom sällskap en stund. Jag kände att jag faktiskt levde, att jag faktiskt gjorde någon nytta och att min simpla närvaro gjorde någon glad. Det är mäktigare än vad man tror
Sen skadar det ju inte att man får höra komplimanger dagarna i ända; ååh, så duktig du är!", "jag tycker det är så roligt att du är här!", "men du är så söt fröken", "vad du är vacker"..... =)
Det enda som skrämmer mig lite är tanken på att det där förmodligen är framtiden som väntar en gång. Det känns så sorgligt, speciellt när man ser alla gamla par.. som kämpar för att komma ihåg varandra.
Ikväll skulle jag vilja kolla på TV, men frågan är om jag kommer att kunna hålla mig vaken.. Snurrar i huvudet. För den delen finns det en viss vetskap om en engelskbok på 380 sidor som jag ska ha läst ut på måndag... Jillsan har läst 30 sidor. Och jag jobbar torsdag, fredag också...
Egentligen skulle jag vilja hinna med att koppla av eller göra något kul också.. menmen.
Jag fick iaf träffa Emil igår ♥
//Jillsan - jag tycker min pojkvän är dålig på att uppdatera
RESPEKT ordet har ingen betydelse
Påminn mig om att jag från och med nu alltid ska göra allting själv från början så får jag det gjort.
Var glada, jag har löst det...
- - - - - -
Jag är trött, men ändå känns det härligt. Alla är så härliga, såväl boende som kollegor. Mina käkmuskler gör ont men det känns bra att gå runt och le. På något sätt är allt så enkelt och lättsamt med dem, det finns inget falskt. Erfarenheten blir enorm, så mycket större än jag kunde tro förut.
Jag är 1000 gånger mer mänsklig. Man blir 1000 gånger mer mänsklig. Bara genom att hålla en hand eller erbjuda en stadig arm. Om det är något som är jobbigt att göra så vägs det upp av all lycka som strålar ut från dem bara av att man är där och hjälper till. Bara av att sitta ned en extra stund.Trots att det förmodligen många gånger tar emot för dem att be om hjälp.
Idag ville han inte släppa min hand när jag satt vid sängen, han ville att jag skulle sitta kvar och kanske sjunga, eller bara göra honom sällskap en stund. Jag kände att jag faktiskt levde, att jag faktiskt gjorde någon nytta och att min simpla närvaro gjorde någon glad. Det är mäktigare än vad man tror
Sen skadar det ju inte att man får höra komplimanger dagarna i ända; ååh, så duktig du är!", "jag tycker det är så roligt att du är här!", "men du är så söt fröken", "vad du är vacker"..... =)
Det enda som skrämmer mig lite är tanken på att det där förmodligen är framtiden som väntar en gång. Det känns så sorgligt, speciellt när man ser alla gamla par.. som kämpar för att komma ihåg varandra.
Ikväll skulle jag vilja kolla på TV, men frågan är om jag kommer att kunna hålla mig vaken.. Snurrar i huvudet. För den delen finns det en viss vetskap om en engelskbok på 380 sidor som jag ska ha läst ut på måndag... Jillsan har läst 30 sidor. Och jag jobbar torsdag, fredag också...
Egentligen skulle jag vilja hinna med att koppla av eller göra något kul också.. menmen.
Jag fick iaf träffa Emil igår ♥
//Jillsan - jag tycker min pojkvän är dålig på att uppdatera
Kommentarer
Trackback
