Hon var inte stark. Det är inte de hon lämnade kvar heller.
Hur tröstar man någon som inte låter sig tröstas?
Hur finns man där för någon som inte visar att det finns något att finnas till för?
Hur går man vidare när man har mist någon som är så nära men ändå så långt borta?

Hur tröstar man någon när man själv inte vet hur man ska orka ta sig vidare om dagarna?

- - -

Och du då, jag är så jävla trött på dig. Du okänsliga, omänskliga människa.
Hon behöver stöd, inte klagomål
Hon behöver stöd, inte tryckas ensam ned i marken.
Hon behöver kännas sig trygg, och du ger inte ens oss andra en möjlighet innan du hunnit få ditt sagt.

//Jillsan - ska man gå tillbaka, eller är det värre att ta ett stort steg framåt?