En månad kvar till julafton.
Vad finns att uppnå under en månad?
Vilka mål finns, vad blir konsekvenserna för varje handling, varje tanke, varje val?
Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag.
Vart leds vi?
Och hur kommer allt att se ut om en månad?

Allt omkring mig har transformerats till ett enda stort bomullslandskap, snön faller i tunga, stora, men ändå så lätta partiklar. Det bildar en sorts lummig känsla, en sorts lummig karaktär.
Och julen närmar sig med stormsteg.

I nuläget har jag transporterat mig och mina tankar till Stockholmstrakterna. Jag kom fram till slutsatsen, att om jag ändå ska må dåligt, eller om jag ändå ska plugga, komma ikapp lite eller inte plugga alls, så kan jag lika gärna göra vilket som här. Här finns i alla fall inte den där ensamheten som är så påtryckande i lägenhetsbubblan.
Den nya planen (den ursprungliga planen?) är: Studentkorridor.
Helgen spenderades på fadderutbildning i Fiskeboda, kursgård. Bortsett från enorm kyla, såväl utomhus som inomhus, tunga väskor/knäckta axlar, spindlar, illamående och magkramper (fråga mig inte vartifrån, jag håller på att försöka räkna mig som frisk snart) så var helgen enormt intressant och inspirerande. En tydlig tendens bland de ledande karaktärerna var att de skulle stoppa på oss fika vid var möjligt tillfälle. Motiv? Kan man undra. Kanske skulle vi hålla oss runda och varma. Kanske ville de egentligen göda oss så de kunde stoppa in oss i en ugn på slutet av helgen.. Det tåls att tänka på. Cissie och hennes lilla grupp fick idén att vi prompt skulle samla snö.. där det inte fanns någon snö. Att vi prompt skulle gå på läskbackar.. när vi inte hade de akrobatiska färdigheterna att gå på läskbackar. Att vi skulle snöra in oss i massa snöre (det behöver jag knapast nämna varför det inte är logiskt) och att vi skulle samla en mängd saker från naturen för att bilda ord.. när det faktiskt inte fanns ord att bilda (observera att vi nu ändå använde oss av den röda, fina "elektriska" sopkvasten..) Så, vi kände att, nääääe. Vi var nog liiiiite för bra för den här övningen. Och så gick vi vidare.

Det fanns vatten på det där stället, visserligen en sjö och inget hav. Men dock, ett stort plus i kanten.
Vi vann kexchoklad också.

Kallt var det ute, men efter ett mycket trevligt fika och gitarrspelande i vakteln efter hemkomsten till Eskilstuna,
var både jag och min själ mycket varmare.

Idag fick jag ett erbjudande om att skriva i Kårtidningen. Stort, riktigt roligt och jag blev enormt överraskad.
Dessutom fick jag reda på att en viss skiva gett genomslag bland betydelsefulla människor inom ämnet.
Jag har också fått reda på att jag ska skriva ihop en text till en, måste jag påpeka, otroligt bra låt (det lilla jag fått höra) ;)
Sen ska vi tydligen tjäna en massa pengar. Det låter bra.

Idag åker också min kära Petra till utlandet och kommer inte hem förrän april. Känns mycket konstigt.

Till mina kära medmänniskor: Diskursanalysera mera!

//Jillsan - att falla uppåt