Sådär. Nu känns det lite bättre igen.
Svackorna kommer med jämna mellanrum, ibland är de lite värre och ibland lite lättare.
Nu är det iallafall ett försök att ta sig i kragen igen och komma ur det här.
I grund och botten vet jag nog att det inte är så farligt, att jag kommer att klara det så småningom.
Om jag bara kunde få vara frisk. Det är faktorn som gör allting tvåtusen ggr värre. Man blir nog mer känslig också, eftersom man är så matt och less.
Hade jag inte varit sjuk hade jag inte kommit efter i första hand. Och då hade ingenting varit lika illa.

Hur som helst, nu har jag klivit upp, satt upp håret i en knut, bäddat sängen, vädrat lägenheten, tänt alla lampor, tagit ett bad, sorterat alla mina papper och litteraturen i fina högar, satt på vänner på tv:n, tagit på mig myskläder, ätit en macka och satt på musik.

Nu är jag lite varmare i kroppen och själen igen, jag tackar James, Lars och de andra.
Och mina syskon ;)