"Don't - Don't close your heart to how you feel
Dream - Don't be afraid the dream's not real
Close your eyes Pretend it's just the two of us again
Make believe This moment's here to stay
Touch - Touch me the way you used to do
I know Tonight could be all I'll have with you
From now on You'll be with someone else instead of me
So tonight Let's build this memory for the last time

Hold me now
Don't cry
Don't say a word
Just hold me now
And I Will know though we're apart
We'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough"




Några av mina nyfunna vänner har frågat vad jag lyssnar på för musik, förutom Metallica.
Och taget i beräkning att jag inte direkt orkar upprepa mig så tänkte jag att jag lika gärna kunde lista det här,
eftersom jag vet att ni läser:

Nivå 1
Metallica
Nivå 2
Guns 'n' roses
Queen
Bruce Springsteen
Nivå 3
Volbeat
Coldplay
D.A.D
The Verve
Takida
Nivå 4
The Cure
30 seconds to mars
Bullet for my Valentine
Oasis
Bob Dylan
Johnny Cash
Tom Petty

och nu nyligen: Lars Eriksson

Jag har insett att jag inte är bra på att bo ensam, inte bra alls. Jag passar nog inte för att bo helt själv.
Det finns liksom ingen pushning.
Ingen pushning på att tillfriskna
Ingen pushning på att plugga
Ingen pushning på att laga mat..
..eller äta mat
Ingen pushning på bra sömnvanor
Jag håller på att paranoid. Jag lyssnar på klockan som tickar och tänker:
"Ja, vi är ju iallafall två, klockan och jag"..

Jag åkte hem en sväng i helgen, det var supertrevligt att träffa de där hemma
(och jag hann också träffa gamla Rodennissar, däribland Majk) men överlag var det nog ingen bra idé.
Jag har blivit sjukare igen, det har i princip gått tillbaka till som det var i början. 
Hostan är mycket värre, lite feber, förkyld, huvudvärk, ont i halsen mm.
Jag börjar bli så less på det här nu, det är över fyra veckor nu..
Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte komma efter.
Varför kunde jag inte bara ha fått vara frisk nu i höst och fått en bra start på högskolan?
Förmodligen kommer det här bakslaget ifrån två olika orsaker;
för att jag varit och flängt för mycket kommunalt och för att jag missade att ta med medicinen och därför inte tog den under två dagar.
Och nu är den ju för den delen snart slut så..

Idag sov jag från 12.30, direkt när jag kom hem, till 17.30. 5 timmar.
Återigen alltså ifrån att det hade ljusnat tills det hade mörknat rejält.
Även det här av lite olika orsaker som jag kan urskilja;
Jag är matt och trött,
Jag sov väldigt lite i natt
Jag hällde i mig medicinen när jag kom hem
Jag gjorde slut på mina sista energiresurser när jag kämpade mig till föreläsningen imorse, utmattad och överansträngd.
Egentligen hade nog det smartaste varit att inte gå, utan stannat hemma och vilat, men jag skulle jobba med Johanna och dessutom hade jag missat massor och kommit efter.. ännu mer.. Usch, hopplösheten svämmar över.
Satt på den där föreläsningen och trodde helt ärligt att jag skulle svimma eller sprängas eller nåt. Jag fick ingen luft, allt snurrade, allt han sa snurrade, ögonlocken brände, huvudet värkte, näsan var täppt och hostan var konstant.
Tog mig iallafall direkt hem, slocknade i soffan. Det blåser storm och spöregnar, det smattrar på rutan.
Inget läst här inte..
Har upptäckt nu att jag har rysligt ont i bröstkorgen när jag andas och självklart ännu mer när jag hostar.
Det blir läkaren igen imorgon.

 

//Jillsan - give me strength