Det känns som om mitt huvud är sprängfyllt, mestadels utav andra människors tankar.
Jag känner mig som en dagbok.
Jag känner mig stark i mig själv vilket gör att jag gärna delar med mig av det.
Men samtidigt är jag lite utmattad, ibland ligger hjärnan på overload.
Det är vid dessa tillfällen jag lyfts upp till skyarna och rehabiliterar mitt hjärta genom långa samtal med min enda tvillingsjäl.
Det är komplicerat det där.
Och jag är trött. Smått förvirrad. Och ganska förväntansfull.