sin egen lyckas smed
Snart vänder det. Snart vänder allt, jag känner det i luften.
Det måste det göra.
Allting känns lite tungt just nu, lite grått liksom. En del kan bero på att det är jättegrått ute och att det tar ett tag att komma in i allt här nere igen. Mycket att göra, mycket att planera, mycket att ordna, lite plats i mitt huvud.
Min mage och min ekonomi skrämmer mig också, oroar. Och allt som har med litteratur och skola att göra orkar jag inte ens ta itu med. Sitter här ensam i nya lägenheten och var ensam här hela kvällen igår och natten också. Det känns alltid lite konstigt. Men det kommer snart bli bättre, när fler saker löser sig eftersom.
Har spenderat dagen med att försöka samordna, fixa och betala fakturor samt varit på faddermöte i cirkus 2 timmar. Tacka vet jag almanackan.
Det är hårt att ta tag i känslomässiga saker också, mitt i allting. Men helt klart värt det.
Det tar alltid lite tid, lite energi, men ingenting skulle kunna vara mer värt det.
Jag har ont i hela kroppen och är helt slut i både kropp och huvud, men ändå otroligt stolt över gårdagens prestation. Kom hit runt klockan två och bar in en massa saker. Från ungefär klockan halv tre så höll jag på konstant, utan minsta uppehåll, med att plocka upp hela lägenheten ända tills klockan var elva på kvällen. Då hade jag fått ordning på det mesta och röjt på i fullt tempo i min ensamhet. Nu är det en massa större saker kvar som David delvis ska hjälpa mig med.
Jag har kommit till insikten om att vi alla är ansvariga för vår egen lycka. Ingen människa ska någonsin få mig att må dåligt igen, utan jag tänker själv bestämma mig för hur jag vill må och börja låta folk påverka mig mindre. Är det någon jag mår dåligt av att tänka på eller umgås med så tänker jag helt enkelt inte umgås med den människan så mycket.
Allting ska ligga på min egen nivå, och kretsa kring det jag mår bra av. Fokus fokus. Jag tror att det är det jag behöver för att må bra igen, för att komma ur den här.. livskrisen? eller vad det nu klassades som.
Jag känner också att jag vill komma ut och möta nya människor, få en nystart men ändå med delar av det gamla kvar. Hur gör man sådant?
Nu tar vi vara på de små sakerna.
Efterlyses: Filmmys på mysiga höstkvällar
Jag saknar dig.
Det måste det göra.
Allting känns lite tungt just nu, lite grått liksom. En del kan bero på att det är jättegrått ute och att det tar ett tag att komma in i allt här nere igen. Mycket att göra, mycket att planera, mycket att ordna, lite plats i mitt huvud.
Min mage och min ekonomi skrämmer mig också, oroar. Och allt som har med litteratur och skola att göra orkar jag inte ens ta itu med. Sitter här ensam i nya lägenheten och var ensam här hela kvällen igår och natten också. Det känns alltid lite konstigt. Men det kommer snart bli bättre, när fler saker löser sig eftersom.
Har spenderat dagen med att försöka samordna, fixa och betala fakturor samt varit på faddermöte i cirkus 2 timmar. Tacka vet jag almanackan.
Det är hårt att ta tag i känslomässiga saker också, mitt i allting. Men helt klart värt det.
Det tar alltid lite tid, lite energi, men ingenting skulle kunna vara mer värt det.
Jag har ont i hela kroppen och är helt slut i både kropp och huvud, men ändå otroligt stolt över gårdagens prestation. Kom hit runt klockan två och bar in en massa saker. Från ungefär klockan halv tre så höll jag på konstant, utan minsta uppehåll, med att plocka upp hela lägenheten ända tills klockan var elva på kvällen. Då hade jag fått ordning på det mesta och röjt på i fullt tempo i min ensamhet. Nu är det en massa större saker kvar som David delvis ska hjälpa mig med.
Jag har kommit till insikten om att vi alla är ansvariga för vår egen lycka. Ingen människa ska någonsin få mig att må dåligt igen, utan jag tänker själv bestämma mig för hur jag vill må och börja låta folk påverka mig mindre. Är det någon jag mår dåligt av att tänka på eller umgås med så tänker jag helt enkelt inte umgås med den människan så mycket.
Allting ska ligga på min egen nivå, och kretsa kring det jag mår bra av. Fokus fokus. Jag tror att det är det jag behöver för att må bra igen, för att komma ur den här.. livskrisen? eller vad det nu klassades som.
Jag känner också att jag vill komma ut och möta nya människor, få en nystart men ändå med delar av det gamla kvar. Hur gör man sådant?
Nu tar vi vara på de små sakerna.
Efterlyses: Filmmys på mysiga höstkvällar
Jag saknar dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är välkommen förbi vilken dag som helst för lite bra filmer.. :)
Trackback