Idag är det ett år. 365 dagar, en jäkla massa timmar.
Känns alltid lite skumt sådant här, eller ja, i alla fall för mig som jag fungerar. Tänk vad man har ändrats på ett år, tänk vad man har utvecklats. Det har nog gjort mig gott, ändå.


Sommaren är i princip slut igen. Men på något sätt gör det inte så mycket, det ska bli skönt att komma tillbaka till mitt liv, mina vänner, min lägenhet, mina rutiner. Dessutom så har jag gjort en väldig massa roliga saker den här sommaren ändå och de jag inte hunnit med kan man alltid ta nästa år. Det kommer ju alltid en ny sommar.
Det som ska bli absolut skönast med att komma tillbaka till Eskilstuna är att få ordning på nya lägenheten. Jag är så fruktansvärt nöjd med de saker jag har köpt och jag tror att jag kommer att trivas fruktansvärt bra, nära allt, nära folk och i en fräschare lägenhet som det inte behöver eka i. Jag kommer att sakna mitt badkar dock..

En annan aspekt som gör att jag känner mig mer tillfreds med att sommaren är över är att jag har börjat tycka om hösten mycket mer än förr. Förut så var jag en "sommar- jul" människa, vilket i princip innebär att jag bara tyckte om och fokuserade på de två delarna av året. Resten, däremellan, var enligt mig bara tråkiga och grå mellanperioder. Men senaste året, efter det att jag flyttade hemifrån, så har jag mer och mer börjat uppskatta hösten. Den är så vacker. Träden skiftar färg, men får ta på sig koftor och tända ljus och man kan fotografera eller teckna av så fina saker. Helt klart ett steg i rätt riktning för min positiva utveckling.

Överlag så tycker jag väldigt mycket om mina nya saker; min nya dator, min nya mobil, mina nya möbler etc etc. Det kan vara rätt skönt att njuta av materiella saker ibland för att fokusera mindre på emotionella.

Annars då? Jag är fortfarande sjuk och jag är så fruktansvärt less på tabletter. Jag tror att jag alltid kommer att vara mer eller mindre sjuk på olika sätt, i alla fall verkar det så med mitt kassa immunförsvar. Jag äter just nu typ 4 olika sorters tabletter, minst. Det känns ju inte så upplyftande precis. Menmen, för tillfället är jag väl på bättringsvägen och dessutom är David här och hälsar på, vilket är mycket trevligt. Där har vi en människa som verkligen kan boosta en människas självförtroende, istället för att sänka det.
Ikväll är det kräftskiva som gäller och det brukar alltid vara roligt. Någon alkohol blir det såklart inte för min del, men det kan ju vara roligt att titta på alla andra ibland.

Måste nog samtidigt erkänna att det känns lite konstigt att Erik har åkt tillbaka till Linköping. Han har varit en stor del av min terapi den här sommaren, och en av väldigt få människor som står mig väldigt nära, som ställer upp i alla lägen. Det känns redan konstigt att inte kunna träffas var och varannan dag. Något som däremot är positivt är att Jacob, en annan av de männsikor som får mig att må väldigt bra, har kommit in på Mdh och flyttar till E-tuna nu i höst. Många långpromenader kan det bli där.

Hur som helst... så har jag tagit ett steg och bestämt mig för vad jag ska göra efter att utbildningen är klar. Eller ja, inte exakt, men i alla fall var jag ska ta vägen någonstans ett tag. Jag ska till Irland eller Skottland och jobba ett par månader, få lite erfarenhet och livskvalitet. Jag vill verkligen dit, jag ska verkligen dit. Antingen till det ena eller till båda platserna. Det kan mycket väl vara de vackraste platserna på jorden.

Jag är fortfarande nervös och orolig. Samtidigt försöker jag intala mig själv att inte vara så orolig innan jag verkligen vet att jag har något att vara orolig för, men det är svårt. Vi får se, vi får se. Men det är läskigt.
På ett sätt tror jag att jag har börjat.. skita i allt? Jag har liksom slutat bry mig i hur allt blir, det känns som om jag flyter med i någon sorts ström igen, utan att känna något engagemang. Kanske är det hälsosamt. Vem vet.

Min syster är sjuk. Och skrämdes ordentligt gjorde hon igår. Men jag hoppas det blir bättre nu, jag behöver att det blir bättre nu..


Erik och jag på promenad genom parken.
Rosenblad och sommarpoesi

//Jillsan - 98 dagar