Jag tycker om sådana här "lediga" dagar, det vill säga de dagarna som är utan föreläsningar och seminarium. Man får så mycket tid till att göra sådant som man aldrig har tid med annars eller som man annars inte orkar, som att gå ut och gå, städa, diska, dammsuga, tvätta. Det är riktigt skönt. Man får självklart tid till att studera också, men eftersom det nästan aldrig inträffar här hos mig så väljer jag att inte räkna med det.

Något som jag däremot inte gillar är att det verkar vara något konstigt fel med mig. Som det här med tröttheten exempelvis. Jag drar mig verkligen för att gå tillbaka till läkaren, känns som om jag inte har tid med det. Men det är ju dumt såklart. Måste kolla upp vad det är. Senaste tiden har jag märkt av en svag förbättring, men som nu igår tex så var det som om någon hade slagit mig med en hammare. Jag kämpade mig halvsovandes igenom föreläsningen, kom hem runt klockan ett och somnade direkt. Sov till kanske fyra-fem och sen kunde jag i princip inte hitta ork för att ta mig upp ur sängen på kvällen. Låg kvar som ett jäkla kolli. Trots att jag hade sovit så mycket så somnade jag sen på kvällen och sov i ca tio timmar tills jag vaknade nu på morgonen. Och inte ens efter så mycket sömn kände jag mig pigg. Alldeles matt i kroppen, det är läskigt. Ska i alla fall gå ut och gå nu så får vi se om det förhoppningsvis sker någon förbättring på den där fronten.

Torr är jag också, hela huden, snustorr. Jag förstår verkligen inte, jag som aldrig brukar vara särskilt torr. Och helt plötsligt kan jag börja blöda näsblod, av ingen särskild anledning. Det har jag heller aldrig gjort förut.
Det är konstigt det där.
Men nog talat om det.

Igår hade jag ett trevligt samtal med någon jag inte pratat med på snart.. två år måste det vara.
Tiden går fort, alldeles för fort

Jillsan väntar och väntar och väntar...

//Jillsan - walking right by