Helt ärligt, jag förstår mig inte på det här stället. Sedan jag flyttade till Eskilstuna i augusti så har det varit: minst två bankrån, två rån på Ica, ett rån på Lidl, en person mördad, ett antal människor misshandlade, ett par våldtäkter om jag inte hört fel, ett stort skotthot på en gymnasieskola vilket fick hela skolan evakuerad och myndigheter hela vägen från USA inkopplade och nu brinner Statt. Förmodligen har det hänt mycket mer än så också.
Polisbilar cirkulerar hela tiden, varje dag, runt i alla delar av staden. I dagsläget skulle jag bli mer förvånad om jag inte såg en polisbil någon gång under dagen än tvärtom. Det är då man kan fråga sig, hur kommer det här sig? Är det människorna som bor här? Är det "kulturen"? Eller är det något annat. Jag vet att vissa nu menar att, "vadå, kolla på Stockholm eller vilken stad som helst så är det ju likadant" Men procentuellt sett, när det gäller storlek på stad och så vidare, så är jag skeptisk. Och för en person som jag, som kommer ifrån den lummiga skärgårdsmiljön, är det en chock att bo såhär. Till råga på detta så bor jag ju heller inte i den mesta gemytliga delen av staden. Och inte går jag ut själv efter att det mörknat heller.. Det ska mycket till innan det inträffar.. På kvällarna hörs det skrik lite överallt, såväl i trappen som utanför på parkeringen. Folk slår i saker, slår på varandra, lite då och då hörs skottljud där man aldrig kan vara säker på om det är ett skott eller bara en bil som baktänder..

Väx upp människor. Skaffa lite vett.

Mitt humör är i alla fall nu helt klart på bättringsvägen och jag är väldigt väldigt peppad inför lördagens sittning.
Gårdagen var däremot riktigt jobbig, hela kvällen kändes som om jag skulle kunna börja klättra på väggarna vilken sekund som helst, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var fel. Det var en blandning av rastlöshet, uttråkning, omotivation till tusen, sällskapsjuka, huvudvärk, irritation (både på mig själv för att jag var så omotiverad och inte fick ett skit gjort på pluggningsfronten, och på andra), magvärk, nervositet, ångestladdade känslor, längtan efter närhet, oro, tristess, etc. etc.
Gick och la mig, fortfarande smått irriterad och på smått melankoliskt humör men hoppades samtidigt på att lite god sömn skulle gör nytta. Till min stora förtvivlan så vaknade jag idag istället upp med ungefär samma känslor som dagen innan. Eländig, omotiverad och på dåligt humör släpade jag mig iväg till föreläsningen för att återigen sitta och titta på klockan varannan minut. Det var en sådan där dag helt enkelt, ni vet en sådan där dag när något helt enkelt bara känns fel? Det kändes bara inte rätt, men jag kunde inte precisera vad det var. Det var snarare som om en massa småsaker revolutionerade emot mig för att visa sin betydelse. Det var vibbar om att det var en dålig dag.
Men, efter någon timme med Cissie där uppladdning inför sittningen ingick, lite sömn, lite strukturering och en och annan fundering, så känns den allmänna situationen och mitt humör mycket bättre. Dock är det en del kvar att ta itu med, men man får väl ta en sak i taget..

//Jillsan - SUNTRIP, SUNTRIP, SUNTRIP!!