Hela jag, vad jag tänker, vad jag vill, vad jag känner.
Det är ett obotligt mysterium.

Något annat som är ett mysterium är den såkallade tentaångesten som verkar infinna sig.
Och hur det kommer sig att man från att ha "hela dagen" på sig, inte har mer än några få timmar in på natten till att studera.
Det, mina kära vänner, är ett mysterium.

Jag undrar till vilken gräns jag vågar säga vad jag vill

Why can't I see what's in front of me
I see the doors that I can't open
Adding locks from time to time
When it opens something blocks me,
and I'm asking myself why
Did I take the steps I wanted?
Was it just a state of mind
I feel sorry for myself every time I close my eyes

What's behind the door I wonder
Must be brighter than my past
Will I feel a little different when I take myself across?
Was it really worth the journey; was it just a foolish task?
I feel sorry for myself when I open up my eyes

//Jillsan - jul och nyår har passerat, som alltid. Nu drömmer jag om sommaren igen