Hur lyckas man? Är frågan jag sitter funderandes på för tillfället.
Då syftar jag på många olika saker, tex hur lyckas man tappa bort så mycket saker? Hur lyckas man ha så skiftande humör och inställning till allt? Mystiskt det där.

Idag har varit en riktigt bra dag. Har en känsla av att den blev bra för att den helt enkelt började bra. Jag vaknade upp.. glad? Utvilad, avslappnad, harmonisk och inte alls lika kall som vanligt. Som jag nämnde förut; vardagslycklig. Förstår ni känslan? En sån där konstig känsla av att man bara är glad och nöjd över massa småsaker, att dagen har någon sorts god aura kring sig.. eller helt enkelt kanske för att det är en av de få dagarna när man lyckas inse att de positiva aspekterna väger upp de negativa. Vad vet jag.

Hur som helst så tänkte ju jag självklart (som vanligt) "idag har jag heeeela dagen på mig att läsa ikapp lite i forskningsböckerna" Hmm.. menmen, det blev inte så mycket av med det. Som vanligt. Jag har inte slagit upp någon av böckerna en enda gång än sen kursen började, men det är ju som vanligt när det gäller mig vid det här laget i kursen. Det har ju gått väldans bra hittills. Jag tror att jag är en sådan där person som lär mig mest av att lyssna och skriva, skriva skriva skriva. Jag har alltid varit sådan, suttit och sammnfattat, skrivit och renskrivit anteckningar innan prov. Det är så det går in. Det känns nämligen så lönlöst att sitta o pressa sig igenom en bok bara för att man ska, och sen ändå inte komma ihåg något. Det är ju inte direkt så att man hinner läsa den flera gånger.. Nej nej, det verkar idiotiskt. Man kan skumma den lite, se om man ser något som verkar viktigt som inte tagits upp på föreläsningarna och i sådana fall anteckna detta. Man lär sig trots allt när man repeterar, när man skriver; hjärnan uppfattar pennans rörelse och man bearbetar och tar in intrycken och informationen på ett helt annat sätt (det är därför det nästan i alla fall är bättre att skriva för hand än på datorn, ett litet tips till människor bara). Sedan finns det visserligen det faktum att folk till viss del är individuella i sin inlärningsstil. Det köper jag.
För den delen så ligger det ju också till såhär, rent praktiskt; En föreläsare har väldigt begränsat med tid för sina föreläsningar och väldigt mycket material att välja på. Han eller hon väljer då att gå igenom det som är viktigt för kursens innehåll och det denne själv anser vara extra intressant eller viktigt. Sedan ska denne föreläsare sätta ihop en tentamen i samband med kursen, tror ni då inte att frågorna kommer att handla om sådant som tagits upp och ansetts vara viktigt?
Så varför sitta och slösa tid och energi på att kämpa sig igenom hela böcker, när den tiden istället kunde läggas på att pränta in det som finns i anteckningarna till punkt och pricka?
Dagens tips; människor - lär er att anteckna med glödande penna och glödande sinne. Det är värt det.

Jag känner mig som sagt ändå nöjd med dagen, trots att jag inte fick något uträttat på studeringsfronten. Jag fik trots allt massor med annat uträttat, som att tex bada med kokos, passionsfrukt och jordgubbar - i ett enda stort lödder. Det luktade gott i lägenheten hela dagen kan jag passa på att nämna.

Jag har också varit ute och motionerat, vilket kändes jättehärligt och givande. Jag kände mig pigg och pushad. När jag tänker efter har jag faktiskt inte känt mig trött på hela dagen.. Jag har inte ens sovit middag.. Detta är udda för att vara mig och helt klart värt att titta närmare på. Då jag har en eländig hosta som vägrar ge med sig (dock förmodligen inte samma som i höst/vinter, men någon annan som klamrat sig fast på mitt stackars sårade och försvarslösa immunförsvar) vågade jag inte ge mig på någon träning av det intensivare slaget, men att gå i rask takt i nästan två timmar, det kändes bra det också. Skönt med frisk luft och rosiga kinder dessutom.

Måste då fråga mig igen, hur saker bara kan försvinna hela tiden. Föremål försvinner spårlöst omkring mig, konstant. Som idag när jag hade kommit fram till Tuna Park;
Jillsan går in i Tuna Park
Jillsan tycker det blir lite varmt så hon tar av sig sina nya fina vantar och håller dem i handen
Jillsan går runt och tittar i alla affärer i Tuna Park
Jillsan kommer ut ur Tuna Park
Jillsan har inga vantar med sig ut
Jillsan fryser om sina händer hela vägen hem

Förutom detta så har senaste veckorna även en biobiljett, en kjol och en mössa försvunnit...

Kan också passa på att meddela att jag idag också hunnit både tvätta, hänga tvätt, städa lite, sortera lite papper, dansat runt lite i min ensamhet, pratat i telefon, tittat på TV, letat efter mina försvunna saker, suttit vid datorn, köpt böcker och lite annat - det vill säga: allt annat än att stoppa näsan i mina mysiga böcker. Men de har i alla fall fått ligga framme i en liten hög för att se fina ut.

Imorgon är det fredag. Fredag innebär åka till Stockholm. Åka till tryggheten, minnena, kärleken, hemmakänslan. All kärlek. Inte hem till vattnet, utan hem till det andra hemmet.
Åka till de RÖDA bussarna, till sl, till tunnelbanor och tunnelbanespärrar, till pendeltåg, till människor som faktiskt går i min snabba takt på stan och inte slöar sig framåt, till kulturhuset och hötorget, till kungsan och sergel, till drottninggatan, till dit jag faktiskt hittar nästan överallt, till kungshallen och alla högljudda lunchätare i rusningstid, till gamla stan och alla små turistbutiker, till alla japaner med kameror, till rockzone och souk, till tre kronor, till slottet och promenadstråken som går kring djurgårn, slottet, gamla stan och kungsan, till minnena i nästan varje liten vrå, till den där första kyssen, till den där gången man gick hand i hand, till söder och det jobbet, till slussen, till Tanto där man suttit och gassat i solen efter att ha smitit från jobbet.
Det är visserligen inte sommar än. Men Stockholm är lika vacker alla årstider i mitt hjärta. Det finns i luften, det finns inom en. Jag andas friskare när jag åker dit.
(Psst, imorgon är det fredag...)


//Jillsan - på måndag ska jag baka mig en kladdkaka. Någon som vill komma och festa på den med mig?