Nu är jag peppad och mycket gladare igen. Det är något konstigt med mig och mitt skiftande humör ibland.
Vissa gånger kan jag reagera på minsta lilla detalj och ibland kan ingenting i hela världen störa mitt glada humör.

Tänkte att jag lite konkret skulle sammanfatta den här galna rookieveckan, för galen är just kodordet =)

De nya rookisarna (jag kommer nog inte kunna låta bli att kalla dem det fastän de inte är rookiesar längre) är toppen och jag är väldigt nöjd och stolt, både över dem, över mig själv och över alla andra faddrar.
Jag har haft väldigt väldigt roligt den här veckan, av flera anledningar. För det första har jag lärt känna så otroligt mycket nytt folk, såväl rookiesar som faddrar från andra linjeföreningar. Dessutom har aktiviteterna varit roliga och vi faddrar har vuxit ännu närmare varandra.

Veckan började, efter mycket planering och spända förväntningar, med att vi faddrar träffades för att äta frukost på Dekår. Cissie hade på morgonen kommit och hämtat mig med bilen så att vi tillsammans kunde hämta flaggan hos Kent. Kent däremot, trots påminnelser av mig, var tydligen inte så medveten om att vi skulle komma. Men det löste sig. Vi bankade på hans dörr ;)

Vi var (och är) extremt nöjda över våra nya overaller som vi nu efter mycket fixande äntligen fick använda och visa upp. Efter frukosten var det dags att hämta upp de nya studenterna i aulan där vi ropade och var väldigt angelägna om att synas och höras mest (vilket vi självklart också gjorde). Sen var det galna lekar på schemat och alla skrattade så att man bokstavligen ramlade av stolarna, om inte minst faddrarna. Därefter begav vi oss hem till Mallan för att äta 13 kronors lasagne, göra rookieskyltar och skriva på tröjor.
Måndagskvällen och natten utgjordes av slavning på Dekår, vilket var roligt, om det inte hade blivit så sent. Jag har nog aldrig haft ett så intensivt och stressigt jobb som att stå bakom baren. I början var allt ett enda kaos, kassaapparater, kortläsare, öl som svämmade över och ja, det mesta som kan gå fel.. Men efter ett tag fick vi nog in snitsen.. lite i alla fall. Roligast var att stå i garderoben (där jag och Natta styrde VIP-festen) och att jobba på golvet där man kunde dansa runt med alla samtidigt som man plockade glas. Kvällen blev dock riktigt lång, för efter stängning vid två så var det dags för städning med efterföljande "genomgång". Fruktansvärt jobbigt och jag höll på att somna sittandes. Som tur var var Cissie så gullig att hon skjutsade hem mig med bilen. Vi förundrades hela veckan hur postbilarna redan kunde vara ute och köra.. innan vi ens hade kommit i säng...

Klockan kvart i fyra var jag hemma och jag somnade runt fyra. Nästa morgon var nästintill outhärdlig. Efter ca 3-4 timmars sömn så kämpade jag mig upp och till skolan för att återigen ta hand om rookiesarna. Skönt var det i alla fall att bara kunna slänga på sig overallen varje dag, utan att behöva bry sig så mycket om vad man tar på sig eller hur man ser ut. Dessutom är de ju såå snygga.
Hur som helst så tror jag det var länge sen som jag mådde så illa och hade så ont i huvudet på grund av övertrötthet och sömnbrist. Som tur var släppte det värsta efter ett tag. Även denna dag var det lite lekar som gällde, efter att rookiesarna suttit en stund på sin fejkföreläsning med en av faddergeneralerna. 
Den här dagen fick jag faktiskt lite rast att gå hem och sova nån timme på eftermiddagen. Helt snurrig gick jag hemåt och det var bara på ren viljestyrka som jag tog mig upp för trapporna. På kvällen vankades tacobuffé och bowling. Jag gick in helhjärtat för att förlora eftersom jag visste att det ändå är min plats när det gäller bowling, men inte då, jag fick inte ens förlora. Jag fick komma näst sist. Det går ju inte att uppnå något mål i det där satans spelet, varken att vinna eller förlora..
Trött och med väldigt ont i huvudet fick jag återigen skjuts av Cissie hem (guld värd)

På onsdagen släpade jag mig upp med insikten om att, ojdå, vi börjar visst en ny kurs idag...
Hade stora problem med att hålla mig vaken under den föreläsningen, men jag lyckades. Hittills verkar väl kursen inte så fruktansvärt intressant, men förmodligen är den väldigt nyttig.
När föreläsningen var över var det återigen att skynda för att hämta upp rookiesarna för att äta lunch och därefter skicka ut dem på skol- och stadskamp. Jag och Fija gick hem till henne för att vila lite och några timmar senare dök Cissielura, och Mallan upp med en av de mest engagerade rookiesarna, Julia.
Kvällen utgjordes av den årliga pubrundan och själv var jag nykter fadder och hade skitkul!
Time out, Nybron, Lotus och sen vidare till Dekår där det vankades Karaoke!
Trots att jag hade skrikit och ropat och sjungit och peppat genom hela pubrundan så var jag nog uppe sådär en tio gånger och "sjöng" (ni kan ju tänka er att det kanske inte låter så bra då) och oj va kul det var! Även här blev jag återigen så stolt över våra rookiesar - de sjöng och lät och syntes, precis som vi lärt dem ;)
Det är så jäkla imponerande att Beware har gått ifrån att vara en helt nystartad förening till att vara den förening med nästan flest och mest engagerade rookiesar. Många tummar upp där, och det är nog både faddrars och rookiesars förtjänst. Framåt två så traskade jag och Cissie hemåt mot Råbergstorp och slocknade.

Torsdagen var en helt ledig dag, kan ni tänka er. Var bara hemma och städade, dammsög, tvättade, diskade, sov, kollade på TV, handlade och tog det lugnt.

Fredag var det återigen föreläsningen som följdes av en sväng på stan med Mallan och därefter slappande hos Malin med Cissie i cityhuset. På kvällen var det lekar med VIPS och ALF och vilka hade flest rookiesar närvarande - jo vi. ALF, som anordnade hela aktiviteten, hade hela en rookie.
Jag gick hem efter lekarna och struntade i korridorsfesten, jag orkade bara inte.

På lördagen var det dags för den stora, fina rookiesittningen.
Vi tjejor gjorde oss iordning (det var ett himla plattande och lockande av hår kan jag tillägga) hemma hos Fija och gick sen till Filippa för förfest och mingel. Enligt min mening så var hela kvällen helt sjukt rolig! Visst, det var väl kanske lite stel stämning i början och under själva sittningen, men när festen kom igång på riktigt så ville jag inte ens gå därifrån. Så mycket roligt folk, så mycket dans.
Ceremonin som kvällen bjöd på var otroligt stämningsfull, och det kändes riktigt häftigt att gå längst fram med första facklan.
Senare under kvällen var det mycket Boten Anna och Schlager, och alla som befann sig på dansgolvet hade sina glada humör med sig, haha. Det var snurrande och buggande och twistande och en och annan pokerface :)

Jag tackar Nille, Elin, Joel och många många andra för en klockren danskväll.
Dessutom lyckades jag och Pauline börja smida på våra storslagna planer om korridorsfest i Vakteln.
När det började gå mot stängning så gick jag återigen mot Råbergstorp. Det var svinigt kallt och fötterna värkte (mina bekväma skor hade på något underligt sätt blivit kvar hos Fija).

Fick sova ett par timmar innan jag fick ett telefonsamtal om att jag skulle infinna mig i Strängnäs inom de närmaste timmarna. Förvirrad, trött, i ett akut tillstånd av sömnbrist och utan några som helst pengar, trevade jag i mörkret i lägenheten efter något sorts samband. Vad skulle jag göra, vart skulle jag åka, när, hur och för vilka pengar? Efter mycket om och men löste sig även detta och jag tog mig till Backhyttan för att kunna fira Johannes som fyllt hela 4 år. Massa massa paket och glasskalas.

Rookieveckan är nu över och våra rookiesar är inte rookiesar längre. Allt känns lite konstigt, eftersom vi egentligen fortfarande ser oss själva som rookiesar och därmed känns det fortfarande som vår egen rookieperiod. Tiden går fort.. så fort..
Jag är slut, matt och mör i hela kroppen efter en väldigt intensiv vecka utan mycket av det som kallas sömn. Men jag har överlevt och det med många erfarenheter rikare.

Nu väntar närmast lite prisutdelningar där vi får se vilken föredetta rookie som samlat ihop mest klistermärken av oss faddrar genom veckan, och annat smått och gott.
Sen planeras teparty och psykologen för fulla muggar.

Både stackars Cissie och stackars Mallan ligger nu hemma och är sjuka :(
Jag hoppas ni blir friska och pigga snart!

Min sista fråga; var är pinnen?

//Jillsan - "In my defence what is there to say
                 All the mistakes we made must be faced today
                 It's not easy now knowing where to start
                 While the world we love tears itself apart

                 I'm just a singer with a song
                 How can I try to right the wrong
                 For just a singer with a melody
                 I'm caught in between, with a fading dream"