on and on
Another heartache, another failed romance
On and on, does anybody know what we are living for?
I guess Im learning, I must be warmer now
Ill soon be turning, round the corner now
Ill face it with a grin
Im never giving in
I have to find the will to carry on
On with the show -
The show must go on...
Jag känner irritation, kring så mycket saker.
Jag känner förvirring kring ännu fler saker.
Dessutom smärtar det mig något så oerhört att jag inte var på Sonisphere i lördags. Så oerhört.
Det finns dock vissa människor som förgyller vardagen, som gör det lite lättare att se saker ur andra perspektiv, som strålar och som gör att jag kan stråla; David, Fija, Malin, Tobbe, Robert, Majk, Krizzy, Carro, Erik, Erik och Kent för att nämna några. Ni är värda allt och lite till.
I lördags gick vi ut för att fira Ann som fyllde år (hurra! i efterskott). Startade upp kring Stureplan och gick sedan vidare till Medis och Debaser. Tyvärr var jag allt utom partypepp. Jag var så långt ifrån partyhumör som man kan komma. Jag kände mig konstig, trött, hade huvudvärk, frös och kände mig osäker. Dessutom hade jag ont i magen och mådde småilla. Inga bra förutsättningar. Och är det något jag lärt mig genom livet så är det att är man på halvknasigt humör från början, då ska man inte ge sig på att bli pushad till att försöka festa, det blir bara sämre. Någon alkohol ville jag inte ha och försökte jag dricka mådde jag bara sämre. Plus att den numera bristande ekonomin spökade i bakhuvudet.
Menmen, längtade mest hem till sängen och det var en befrielse att krypa ned under täcket när jag kom hem, ca halv 4 på morgonen. Det blir bättre en annan gång.
Jag saknar Fija, frugan och mitt kära studentliv extremt mycket. Samtidigt vill jag inte att sommaren ska ta slut (när den knappt har börjat..) Kluven, mycket kluven..
Det är så mycket tissel och tassel, smussel, svärmeri och hemlighetsmakeri hela tiden. Något känns skumt.
Det vibrerar i luften hela tiden.
Respekt.
Påklistrat.
Och ni då. Jag orkar knappt ens börja där.
Detta domderande, nedtryckande, påpekande, ändlösa diskussioner, analyser och näsor i blöt.
Tanken måste vara att få oss att känna oss usla och dåliga.
Inte så konstigt att man mår dåligt titt som tätt... kanske..
//Jillsan - "what would you do if your reason for being didn't want you anymore?" 123 dagar
On and on, does anybody know what we are living for?
I guess Im learning, I must be warmer now
Ill soon be turning, round the corner now
Ill face it with a grin
Im never giving in
I have to find the will to carry on
On with the show -
The show must go on...
Jag känner irritation, kring så mycket saker.
Jag känner förvirring kring ännu fler saker.
Dessutom smärtar det mig något så oerhört att jag inte var på Sonisphere i lördags. Så oerhört.
Det finns dock vissa människor som förgyller vardagen, som gör det lite lättare att se saker ur andra perspektiv, som strålar och som gör att jag kan stråla; David, Fija, Malin, Tobbe, Robert, Majk, Krizzy, Carro, Erik, Erik och Kent för att nämna några. Ni är värda allt och lite till.
I lördags gick vi ut för att fira Ann som fyllde år (hurra! i efterskott). Startade upp kring Stureplan och gick sedan vidare till Medis och Debaser. Tyvärr var jag allt utom partypepp. Jag var så långt ifrån partyhumör som man kan komma. Jag kände mig konstig, trött, hade huvudvärk, frös och kände mig osäker. Dessutom hade jag ont i magen och mådde småilla. Inga bra förutsättningar. Och är det något jag lärt mig genom livet så är det att är man på halvknasigt humör från början, då ska man inte ge sig på att bli pushad till att försöka festa, det blir bara sämre. Någon alkohol ville jag inte ha och försökte jag dricka mådde jag bara sämre. Plus att den numera bristande ekonomin spökade i bakhuvudet.
Menmen, längtade mest hem till sängen och det var en befrielse att krypa ned under täcket när jag kom hem, ca halv 4 på morgonen. Det blir bättre en annan gång.
Jag saknar Fija, frugan och mitt kära studentliv extremt mycket. Samtidigt vill jag inte att sommaren ska ta slut (när den knappt har börjat..) Kluven, mycket kluven..
Det är så mycket tissel och tassel, smussel, svärmeri och hemlighetsmakeri hela tiden. Något känns skumt.
Det vibrerar i luften hela tiden.
Respekt.
Påklistrat.
Och ni då. Jag orkar knappt ens börja där.
Detta domderande, nedtryckande, påpekande, ändlösa diskussioner, analyser och näsor i blöt.
Tanken måste vara att få oss att känna oss usla och dåliga.
Inte så konstigt att man mår dåligt titt som tätt... kanske..
//Jillsan - "what would you do if your reason for being didn't want you anymore?" 123 dagar
Kommentarer
Trackback