Sitter här i ett kaos av saker, och inte är det någonting jag orkar ta itu med. Borde packa, borde städa, borde tänka. Eller nej, tänka borde jag kanske inte. Men hur som helst så borde jag en massa saker. Min syster kom hit igårkväll för att ta hand om mig, se till så att jag äter och packar o så, lagar mat och diskar. Sällskapar. Utan detta hade jag känt mig relativt ensam för tillfället, även om jag vet att jag inte är det.
Vaknade precis.. igen. Kanske min kropp försöker ta igen massor av sömn eller något, men trött är jag i alla fall konstant och det blir inte mycket bättre av att man somnar hela tiden. Huvudet känns som en ballong. Kroppen också.

Igår ville jag mest ligga i min säng och ignorera omvärlden, det var min plan. Men istället gjorde jag ärenden och umgicks med David. Redde ut en del saker och avslutade med picnic med Råbergstorparna och sedan tv-tittande hos David.

Idag har det regnat, regnat, regnat, regnat, regnat...
Och jag har varit hos läkaren. Eller ja, jag har varit och betalat en massa pengar för att någon ska säga till mig att det handlar om "behovskonflikter och krav". Som om jag inte redan visste det. Men men, nu kan jag i alla fall knarka tabletter i mängder.

Natten som kommer blir nog den absolut sista jag sover här i lägenheten. Känns skitskumt. Visserligen är flytten något positivt, men som jag nämnt förut så blir man ju ändå lite hemmavan..

Redan juni... tiden bråkar med mig.. igen..

Att förlåta. Ja, det kan jag.

//Jillsan - saknar dig