Jag älskar att vara ute och gå utan mål, att bara se vart man hamnar.

Har precis varit ute och promenerat i snabb takt i exakt två timmar, stannade inte en enda sekund och drog aldrig ned på takten. Det är en sådan härlig känsla, man bara går på nästan som i trans. Tillslut visste jag inte vart jag var någonstans, jag hade kommit till helt andra sidan Eskilstuna, var helt plötsligt på platser jag aldrig varit på förut och var påväg mot Västeråshållet. Någon mil eller två blev det säkert i alla fall, så snabbt som fötterna rörde på sig.

Jag tror att en rejäl promenad behövdes, för att rensa tankarna, för att rensa ut en massa gifter ur kroppen och för att få en massa frisk luft. När jag kom hem kände jag mig så otroligt nöjd i hela kroppen och däckade på sängen.

Det där städandet och studerandet som jag pratade om förut, det har det däremot inte blivit så mycket av.
Men, man kan ju inte proritera allt. Och än är ju inte dagen slut.

//Jillsan - can I keep you?