You see my problem is this:
I'm dreaming away;
Wishing that heroes, they truly exist.
I cry watching the days.
Can't you see I'm a fool
In so many ways?
But to lose all my senses...
That is just so typically me

Tänk vad inställningen till mycket kan ändras under kort tid. Just nu känner jag våren i luften, eller, jag tillåter mig att känna våren i luften, jag tillåter mig själv att ha tid med det. Jag tillåter mig själv att ha tid med det mesta. Spänningen, i alla fall en del av den, har släppt och jag kan gå på stolta ben och insupa solen, känna mig stark och självständig. Den största delen av dagen. Kanske är det vädret som hjälper till, kanske är det helt enkelt bara känslan av frihet och kapacitet.

I onsdags höll jag på att falla i bitar. Nervositeten och ångesten var på en väldigt hög nivå. Detta gällde tentan men framförallt kvällen som jag hade framför mig. Efter mycket om och men så tog jag mig mot centrum, stod och väntade på Malin och mådde allmänt illa. Magen knöt sig och hjärtat slog i ett alldeles för högt tempo. Jag skulle gissa på att jag lämnade spår i marken där jag hade stått, så mycket som jag cirkulerade runt, runt, runt. Jag fick i alla fall mycket stöd under kvällen och mitt hjärta både smälte och frös till is på samma gång. Någon klarhet i saker fick jag inte, däremot en mycket större andel förvirring. För att jag skulle kunna hantera det hela överhuvudtaget så var bartendrarna till mycket stor hjälp; mycket trevliga, mycket tillmötesgående, mycket service-minded och jag gissar på att Fredrik hade ett ord med i spelet där kanske... Jag och Malin kom efter inhandlandet av mat vid grillen och diverse ketchup på mina kläder, hem till henne runt ett. Vi satte/la oss väldigt bekvämt i hallen och påbörjade visst knappande på diverse telefoner.

Det blev torsdag och solen sken, den sken och sken och sken och vi vandrade hem till mig. Dagen i allmänhet ägnades åt att pressa in personlighets- & socialpsykologi i mängder, vilket tydligen gav resultat.
Känslan när man kliver ut från en tenta och känner att det har gått helt okej, kanske t.o.m. riktigt bra, är helt överväldigande. Plötsligt har man ingenting att göra, ingenting som pressar en, nästa kurs börjar inte förrän ett par dagar senare, fåglarna låter helt plötsligt mycket högre och de kvittrar helt plötsligt hela dagarna, solen skiner plötsligt mycket starkare. Man har plötsligt tid.Tid till att leva. Dessa tillfällen kommer inte särskilt ofta och det gäller att ta vara på dem, de behövs.
Känslan av vårskor, grus man kan sparka lite i innan de sopar bort det, känslan av vårjacka istället för vinterjacka - me like.

Kvällen bestod av partande med Malin, eller ja, vi började väldigt peppade i alla fall ;)
Med musik, klackar och klänningar på och karaoke så höjde vi taket. Framåt 23-tiden begav vi oss iväg för att göra krogen osäker men precis innan vi skulle gå in så insåg vi - va fan, det är helgen innan löning, det kommer inte vara särskilt mycket folk ute - är det värt att lägga pengarna på det hela? Nej, vi insåg att det var mycket mer värt att lägga pengarna på något annat, nämligen pizza :)
Så planen blev den omvända, iväg för att köpa pizza, hem så fort som möjligt, på med mjukiskläderna så fort som möjligt, upp med håret i en knut och på med "10 orsaker att hata dig". Kontentan av det hela - riktig tjejkväll. Men, vi hann i och för sig inte se så mycket för efter sisådär en halvtimme höll vi på att somna och stängde av. Vi var nog rejält trötta ändå

Idag var det dags att sitta hårmodell. Otroligt spänd var jag, men JÄKLAR va snyggt det blev. Jag har nog aldrig någonsin träffat eller varit hos en sådan proffesionell frisör. Tjejen äger tre salonger i småland, jobbar som frisör och åker landet runt och håller i kurser. En sådan frisör som man aldrig förmodligen skulle ha råd att gå till annars, så det är förmodligen första och sista gången. Jag har nog aldrig haft så mycket liv, färgskiftningar och rörelse i mitt hår, en riktig frisyr. Nu har man väl tyvärr blivit så bortskämd, så hur ska man nu kunna gå tillbaka till en vanlig medelmåttig frisör? :) Jag vågar knappt röra mig av rädsla för att det ska bli förstört, alla vet ju att efter någon dag så är ju aldrig frisyren samma som när man kommer ifrån frisören. Jag kommer att vara otroligt rädd vid första duschen.... Men hey hey hey, vad alla kursdeltagare/frisörer som var där var imponerade! Alla ville titta, alla ville känna, ta kort och se hur hon hade klippt. Alla ville visa upp en som inspiration till deras egna modeller. Sådant är man ju inte van vid, så lite roligt är det allt. Dessutom hade jag oerhört trevligt sällskap som utgjordes av Stina och Natta.
En sak är säker i alla fall, min syn på hår och frisörer har ändrats enormt under dagen. Innan var det: Hår - klippa - sax. Nu är jag överväldigad utav allt man kan göra om man är professionell; mitt hår klipptes tydligen på något speciellt sätt också, med olika knivar, i olika lager, zickzack, i olika etapper, med olika indelningar och olika färger som förstärker olika delar av håret, med olika färger i olika toppar för att förstärka spretiga effekter etc etc. Det är helt galet. Just nu är jag i alla fall mycket nöjd med min lite 50-talsinspirerade busiga frilla.

Planerna för helgen då? Den här helgen ska jag för första gången på riktigt riktigt länge bara njuta, bara slappa och inte göra någonting. Jag ska bara känna den där känslan. När jag kom hem idag gick jag och lade mig och sov. Man känner verkligen att tröttheten kommer smygande på en, det är mycket sömn att ta igen efter mycket intryck, känslor, stress och press senaste tiden. Så jag ska helt enkelt tillåta mig själv att bara ligga i sängen, slappa, kolla på TV, sitta vid datorn, kanske ta ett bad, sova och ligga och läsa en bok, en vanlig skönlitterär bok som inte har någonting med någon sorts kurslitteratur att göra. Vad jag har saknat detta.
Kanske tar jag också en promenad imorgon och fyller på lite D-vitamin.

Hur känns det annars nu då, allting?
Ja, vad ska man säga. Jag är splittrad. Ena stunden känner jag mig så otroligt självständig och stark, andra stunden så faller allt. Förvirring. Men, jag överlever väl, som alltid.

 - Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll, komma hem när jag vill, se en skräckfilm och sen kan jag somna igen utan dig tätt intill..

//Jillsan - I used to cry
                 Now I hold my head up high