Magkatarren spökar rejält igen. Måste nog påstå att jag börjar bli rejält less på det här, det är helt otroligt att man ska vara så stresskänslig och undermedvetet orolig jämt att man ska behöva dras med sådana saker. Patetiskt egentligen. Det går i vågor och dyker upp i form av små attacker, ibland håller de i sig länge, ibland är de mer kortvariga. Hur som helst så tror jag att saker och ting kommer att bli mycket sämre om jag inte gör något drastiskt snart.

För den delen behöver jag komma ur mitt ekorrhjul. Jag vet inte hur man stannar.
Jag tror jag måste reflektera och samtala. Kanske..

Känslan just nu är att det inte kommer att gå bra. Framförallt är jag mest besviken på mig själv eftersom jag av någon anledning bara inte gör något. Någon sorts konstig spärr blandat med omotivation infinner sig i samband med magkatarrskramperna. Just nu vill jag faktiskt bara att det ska vara fredagkväll och att saker och ting är överstökat. Det är det enda jag vill, kanske att det ska gå någorlunda hyfsat också.

Idag har jag sovit bort precis hela dagen och varit allmänt död och helsnurrig. Inte gjort ett dugg, men det var nog fasiken värt det ändå. Kom hem ca 4-halv 5 imorse efter en av de roligaste dagarna/kvällarna på länge. Peppen fanns där och ett allmänt skimmer låg över dagen. Det var bussar, sång, Lögarängen, busschaufförer, sol, volleyboll, lekar, bekantskaper, märken, bävrar, flygingenjörer..., McDonalds, promenader, sönderskrikna halsar, visor, sånger, vipsare, gitarrer, Norrtäljefolk, bänkar, dansande på bänkar, dansande på Kåren, fotografier, frugor, Fijor :), solbrillor, subway och en massa massa annat.

Och, i enlighet med pappa Fredrik, så fick Jillsan åka med bussen tillbaka då hon inte hade skadat någon allvarligt :)

När vi promenerade hemåt så hade det i princip ljusnat och fåglarna lät för fullt. Tanken var nog mest; hur orkar de?
Vaknade och insåg att jag hade ont överallt och var utan röst. Jätteblåmärken pryder mitt lår och jag vet ärligt inte var de kommer ifrån.

Bandet var också bra. Riktigt bra.
Jag får en känsla av att det kanske var där någonstans som jag fick mina blåmärken..




Nu efterlyses fler aktiviter i Festerås och tillsammans med Festeråsarna.

//Jillsan - "fy fan va vi e bra; vi kan festa hela natten o hela dan"