Alla dessa känslor som hela tiden dyker upp..
Just nu är det nervositet som ligger i topp.

Ja, jag börjar bli nervös.
Nervös delvis inför ekonomin, men framförallt inför skolan och utbildningen.
Okej, jag släpar inte efter i något och jag vet att jag har ganska mycket bakom pannbenet, men jag har verkligen ingen som helst aning om hur det ska fungera i slutet av den här terminen, med B-uppsatsen.
Hur ska vi (vi arbetar två) kunna få någon sorts julledighet med familjen? Hur ska vi ha tid att jobba med projektet? Okej om det hade varit en vanlig kurs, med böcker där man ska plugga inför en tenta eller liknande. Men nu ska vi faktiskt göra ett eget projekt, utifrån en forskningsfråga. Därifrån ska vi sedan utforma en hel undersökning, lägga upp planer och designer, kanske utforma intervjumallar, genomföra själva intervjuerna eller observationerna eller vad det nu är, transkribera (vilket jag inte har någon aning om hur man gör), analysera, tematisera och skriva själva uppsatsen.

Och detta ska vi då göra när vi är på varsin sida av landet, ÖVER JUL, med våra familjer!
Är det aldrig meningen att vi ska få vila upp oss? Ska man inte kunna få ha ett liv vid sidan av skolan? Hur är det meningen att vi ska orka? och framförallt - HUR FAN LÄGGER DE UPP DET!? Över jul? Suck...
Hur ska vi få ihop det, när båda två är på olika platser?

Samtidigt kan man skriva det själv, men jag vet ärligt talat inte om jag vågar det.
Första gången man gör något sådant här vill man gärna ha ett bollplank, och känna att det sitter någon i samma båt...

Så nu vet jag ingenting, och har svårt att se fram emot julen på samma sätt som jag skulle vilja.
Dessutom är det böcker som ska läsas (vilket inte hinns med), seminarieuppgifter som ska göras och en forskningsdesign som ska skrivas, i den här kursen som vi håller på med nu.


Det kanske kommer att gå bra, det gör det säkert, men just nu känns det som att jag är fast på havet i en trasig gummibåt.