Gårdagen är ältad, struken, borta.
Det är ändå ingen mening att försöka förstå hur folk tänker.



Jag har haft en toppenhelg, en riktig toppenhelg.

På något sätt är det som att problemen kommer tillbaka när jag åker tillbaka till verkligheten och vardagen i Eskilstuna; stress, B-uppsats, ekonomi, oro och t.o.m. skoskav.
Men, för att återgå till ämnet, så talade vi om min toppenhelg.

I fredags drog jag på mig min älskade ovve för första gången på ett bra tag och gick ned på stan. Mötte upp Tjoocke för att sedan gå runt med honom att shoppa (mycket roligt, kan jag tillägga). Därefter mötte vi upp Jocke och åkte till Tuna park för att shoppa lite och äta lunch. Alla borde ha en egen Tjoocke att umgås med, han är himla toppen.

På eftermiddagen i fredags satte jag mig på tåget mot älskade Stockholm. Hela helgen skulle jag vara där och jag kände hur jag mådde bättre i både kropp och själ bara av att få sätta mig på tåget. Solen sken och fåglarna kvittrade. Så i helgen fick jag mycket av det jag har saknat. Jag fick ett soligt Stockholm, jag fick sitta på stationer och vänta på pendeltåg och jag fick strosa runt på platser jag älskar. När pendeln kommer emot mig in på perrongen så är det som att hela mitt liv rusar förbi mig, alla mina minnen och väldigt många känslor. Det är någonting med mig och Stockholm alltså. Jag andas en annan luft, allting annat försvinner och ingenting annat spelar någon roll. Det är bara staden, känslorna, atmosfären och minnena som spelar någon roll. Det är det enda platsen jag någonsin känt mig riktigt hemma på och någonsin gjort, det enda stället där jag känner att jag verkligen passar in och kan vara mig själv. Jag känner mig naturlig där; i innerstan och i många förorter, bland affärer, parker, tunnelbanor, perronger, krogar, människor, pendeltåg och lägenheter. Det känns som att jag hör hemma där, på ett sätt som jag inte kan göra någon annanstans, allting viskar det, allting skriker det.

På lördagen tog jag en heldag i stan och gick i affärer tills jag och mina armar höll på att stupa. Det var soligt och varmt och det kändes som att jag hade hela världen framför mina fötter. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag har gjort av med den här helgen. Jag shoppade och drog bara kortet. Men, samtidigt känner jag att man kanske måste få göra det ibland. Jag erkänner dock att jag fick ganska mycket pengaångest efteråt, jag som redan är nervös angående pengarna för sommaren.

På lördagskvällen blev det en otroligt jäkla rolig förfest hemma hos Elin i Skogås med lekar av diverse slag, många bekännelser och mycket skratt. Därefter begav sig hela gänget (ett flertal nya trevliga bekantskaper för mig) mot söder och Underbara Bar. Det blev en ganska kort men rolig kväll ute och vi var hemma för att sova i Skogås igen runt halv 3. Det kändes så skönt att komma tillbaka till nattlivet i stan igen, jag tror att jag behöver det någon gång då och då. Men det bästa på hela kvällen för mig var att min mage inte strejkade. Jag kunde dricka och vara delaktig och ha roligt och få en vanlig "fylla" utan att få magkramper hela natten. Det var länge sedan. Kanske har min mage fått vila? Kanske håller det på att vända igen och kan återgå till det normala? Jag ska ta det lugnt och se, men det vore helt underbart. Det skulle göra att jag kände mig mer som mig själv igen och mycket mer delaktig. Nu låter det kanske fel och fånigt att det ska ha med alkoholen att göra, men det gör faktiskt stor skillnad, även om jag inte behöver dricka för att ha roligt eller dricka tills jag stupar.

Jag har hittat tillbaka till mitt liv, mina tankar och mitt dansgolv och jag tänker inte släppa det igen.
Vad har jag egentligen tänkt med de senaste månaderna?? Nu jäklar!

Min mobil bestämde sig för att strejka också, men bara här i Eskilstuna. Den håller fortfarande på med det men ska tydligen fungera igen när jag fått ett nytt simkort på posten. Man kan ju hoppas. Det är fruktansvärt irriterande att inte kunna bli nådd eller nå någon. Jag frågade 3 vad felet berodde på (eftersom inte alla hade drabbats och eftersom telefonen fungerade finfint i Stockholm) och de sa att de hade gjort någon uppdatering här i Eskilstuna som hade slagit ut något nät eller system. Så så var det tydligen. Dumt.

Jag har totalt slut på motivation nuförtiden.
Jag gör ingenting hemma eller någon annanstans, i alla fall inte skolmässigt. Är jag hemma så slappar jag eller så åker jag iväg och prioriterar annat, träffar folk eller tränar. Jag är så skoltrött så jag vill ingenting. Skolan känns som en stor svart prick framför mina ögon. När borde jag plugga?

Inte får jag jobba heller, vilket jag är lite ledsen för.
Jocke jobbar och får in pengar men inte jag. Antingen beror det på att jag måste vara i skolan, eller så måste jag plugga eller så är jag sjuk eller så ringer de bara inte. Eller, så kan de inte få tag i mig för att min telefon är bråkig. Så dte känns alltså lite som att saker inte går ihop för mig - jag kan inte plugga för att jag är sjuk eller trött, men jag kan inte jobba för att jag måste plugga och jag hinner inte träna för att jag måste plugga eller jobba. Ähh, blää.
Var ska jag få alla pengar ifrån?

Idag har jag hur som helst simmat, bastat, solat, druckit smoothiesar och legat på spikis. Så det får räcka för idag. Kanske ska jag skicka iväg ett mail till min handledare och läsa en eller annan artikel också. Vi får se.

Annars peppar jag inför valborg vilket kommer att bli gaaaalet kul!
Det blir Uppsala och hela det röjet i år igen. Jag var där förra året och trodde inte att jag skulle åka tillbaka i år, men så blev det. Och jag tror att det kommer bli bättre än förra gången. Jag kan bara inte förstå att det gått ett helt år redan. Den här gången blir det Uppsala med älsklingen och andra underbara människor som jag tycker väldigt väldigt mycket om, så det blir toppen. Vi startar med champagnefrukost tidigt!

Generellt sett är jag grymt partysugen. Jag vill ha sommar och hög peppmusik i bilar, på stränder, på bryggor, på klippor och på dansgolv. Jag vill ha glittrande vatten, sol och grillning och jag vill ha bilar där håret blåser i vinden.

Ge mig.