Jag är matt, trött, less och irriterad.

Ibland känns det bara som att hur man än gör i livet så blir man olycklig, missnöjd eller mår bara dåligt (när det gäller vissa aspekter)

Som utseende exempelvis. I dagens samhälle ska man vara smal och har man inte rätt gener så måste man i princip sluta äta för att inte vara "mullig". Och måste man hålla koll på vad man äter hela tiden så blir man olycklig, trött och ledsen. Men går man upp i vikt så blir man missnöjd med sig själv, får dålig självkänsla och blir ledsen.
Jag avundas verkligen alla som inte behöver tänka på det problemet. För det är inte alla.

Vad ska man välja? Ska man unna sig saker, äta normal mat, eller inte?

Vilket val man än gör så blir det fel på något sätt för en själv, och jag är trött på att livet är så jäkla bråkigt och orättvist i vissa fall.

Och kan inte folk bara sluta prata ibland? Jag blir så trött.


Men, jag ser fram emot en massa saker; rookiveckor, festen innan det, mys med Elin, få träffa folk igen, min födelsedag, Jockes födelsedag, Cias födelsedag, att få åka till Falun, Italien, marknader, biopremiärer, höstmys, myskvällar, mysplaner, advent, jul, nyår och mycket mycket annat.

Jag tycker om hösten
Och jag är evigt tacksam att jag har Jocke.