Det är varmt igen!
Det ni.
Kanske är det ryssvärmen som kommer? Jag vet inte om man ska hoppas på det eller inte.


Idag har vi i alla fall badat, plaskat och svettats :)
Skönt att kunna hoppa i havet igen, och en jäkla tur att det fortfarande var varmt. Dessutom har jag och mamma varit och fikat och gått en sväng på stan och efter det tog vi en liten tur med båten. Wunderbar.


Jag kan inte sluta envisas med att tjata om hur festsugen jag är. Jag vill VERKLIGEN festa loss!
Tyvärr tror jag att vissa andra inte förstår det. Jag saknar mig själv litegrann, jag saknar festerna. Men det har liksom inte passat någonting i sommar alls. Jag tror att jag är en sådan som festar mer resten av året, för somrarna blir det aldrig särskilt mycket sådant för min del.

Men jag håller på att bli galen snart - jag vill känna den där peppkänslan! Jag vill göra mig iordning, förfesta, lyssna på hög musik, gå ut på krogen, dansa, festa runt med en bunt tjejer till fånig tjejmusik eller dansa och sjunga på gatorna. Det kommer nog - rookieveckorna är ju på väg! Och där börjar peppen kännas.


Igår hade vi kräftskiva och min älskade Jocke kom hem till mig igen efter att ha varit borta i tre dagar. Sådant gillas.

Den här kärleken alltså. Det är helt makalöst. Det må vara fånigt och löjligt för andra, men jag kan ärligt säga att det är han som får mig att överleva dagarna, exempelvis på jobbet. Är det en tung dag på jobbet så är det hans förtjänst att jag är där och jobbar; jag tänker på honom säkert 85-90 % av dagarna. Det kanske låter löjligt som sagt, men så är kärlek för mig - den här riktiga kärleken. Och så mycket älskar jag honom; sådär barnsligt fånigt mycket som i sagorna. Självklart har jag ett eget liv, men jag skulle aldrig kunna tänka mig livet utan honom.

Jobbet ja, det är roligt på sitt sätt det också. Alla komplimanger som flödar över en gör väldigt mycket. "Du är så käck, du är så snäll, du har så snälla ögon, du är så duktig, du är så söt, gulliga du, jag tycker så mycket om dig" etc etc. Hela dagarna - hela tiden. Det roligaste är när de sitter och pratar om en med varandra, i smyg ;)
Jag tycker att alla ska testa på att jobba med äldre, framförallt dementa människor. Det ger så mycket tillbaka ändå.


Åhh vad jag längtar tillbaka till Peace&Love! Och jag längtar till nästa - snart är det dags att köpa biljetter igen!
Jag saknar bästaste Beris och alla andra toppenmänniskor. De borde vara lite närmare mig, tycker jag.

Ikväll blir det film med Jocke när han kommer hem efter jobbet och imorgon drar vi antingen iväg på en liten kryssning eller åker ut på Gåsö. Time will tell.

Jag saknar verkligen min gamla lägenhet ändå, jag har börjat inse det mer och mer. Det här med att bo i centrum - det var ganska tungt att ge upp det när jag precis hade fått det. Att bara kunna springa ned på stan och träffa folk, eller springa upp och hämta något eller lägga sig och vila. Att kunna mysa i sängen på morgonen och sedan springa ned och köpa frukost direkt när affären öppnade. Jag tror att det är det här (delvis) som gör att jag börjar inse att jag inte trivs särskilt bra i vår nya lägenhet; jag hade velat bo mer centralt. Nu krävs det tid och energi om man ska bestämma sig för att göra något och vi har ingen mysig affär precis nedanför. Dessutom tror jag det har att göra med att jag mest förknippar de tre månader vi bott där (innan sommaren alltså) med så mycket skit och stress med skolan och liknande, och sedan att vi inte har fått iordning på allt i lägenheten än. Så det blir nog kanske bättre nu i höst ändå. Vi får se till det.

Jag tror jag måste börja vara mer nöjd mer saker, mindre tillbakablickande. Annars kanske jag missar det som händer runt omkring mig nu. Men det är svårt, när man är som jag är.

Ibland kanske jag måste vara mindre nöjd?
Vem vet.