Det är redan tredje advent. Jösses, vad fort tiden går. Veckorna och dagarna innan jul bara rullar på och om 6 dagar åker jag hem. Det är mycket som ska hinnas med innan dess och det är mycket som ska hinnas med efter att jag kommit hem också, men jag har försökt göra en plan. Håller jag mig till den så går det nog ganska bra.

Igår pluggade jag och vi tittade på Inception, en bra men mycket konstig film. Idag har vi mysfikat, tänt ljus och öppnat kalendrar på morgonen. Nu ska jag snart sätta igång och plugga igen och sedan ska jag göra det så mycket jag hinner idag, med ett avbrott för att på eftermiddagen gå till simhallen och titta på deras luciatåg. Imorgon ska vi julbaka några stycken, och fira Jacob lite. Jag har börjat känna tidspressen med skolan, men också en del motivation.

Men,
det ska bli ändring nu.
Allt, allt ska ändras.

Jag har haft ett par jobbiga månader, jag har haft ett par jobbiga veckor. Jag har haft ett par jobbiga dagar. Men allt ska bli bättre och allt ska bli mer positivt. Jag har kommit till en viss insikt. Jag ska lära mig att rensa huvudet och tankarna.

Jag har gått omkring med en konstig, otäck känsla sista tiden. Mycket smått som blandats med stort. Det är mycket oro och mycket att hålla ordning på. Min hjärna är överbelastad. Så det som måste ske är en dramatisk förändring, på många plan. Man får börja smått och hoppas på att resten kommer automatiskt. När det gäller ett helt beteende och en hel inställning så går det inte bara att ta bort lite grann. Man måste börja om från scratch.

Det är skolan som stressar mig, men framförallt mitt eget beteende kring saker. Jag måste rycka upp mig, vakna upp och ta mig i kragen. Jag har en lång lista av saker som gör mig ledsen, stressad eller oroar mig, men jag måste försöka börja begrava den lite. Jag måste skaka av mig saker, sluta tänka så mycket och inte stressa upp mig. Jag måste börja ta saker lite mer för vad de är, ta saker lite lättsammare och ta saker mer som de kommer helt enkelt. Vad gör det om jag glömmer något, egentligen? I slutändan löser sig allt i alla fall.

Det känns som att jag lever i en egen liten bubbla. Min värld är mycket mer komplex och jobbig än alla andras. Men jag måste spräcka den bubblan, eller kanske bygga en ny, starkare bubbla som klarar angrepp från mig själv. Det är bra att jag är medveten om saker, men jag har samtidigt blivit för medveten. Jag måste sluta tänka så mycket, och det är det jag ska öva på från och med nu.

När jag går och lägger mig varje kväll ska jag rensa huvudet och tankarna helt. Jag ska komma på ett sätt att bara tömma istället för att fylla på, som jag gör i dagsläget. Jag måste släppa allt och "ta det en annan gång" Inte bygga upp en mur av tankar och orosmönster. På så sätt kan var ny dag få vara för sig. På så sätt vaknar jag varje ny dag och den kan få vara som ett blankt papper; jag fyller den med det jag hinner. Och det jag inte hinner, det är det ingen mening att stressa upp sig för just den dagen. Jag får inte låta hjärnan koka över och förstöra för magen. När jag inte har kontroll på vad jag tänker så klumpar allt ihop sig och blir ett kaos istället. Det är skadligt.

Och jag vet att jag är tillräckligt stark och tillräckligt intelligent för att ta mig ur det här ohälsosamma beteendet jag hamnat i. Vad fasiken har jag hamnat i egentligen!? Det är skrämmande. Jag måste lära mig att det viktigaste är att ta det lugnt och att jag själv vet vad jag ska göra eller vad jag känner. Jag mår inte bättre av att känna pressen från mig själv att jag måste dela med mig om allt till alla, bara för att folk ska förstå hur jag mår eller vad jag tänker. 

Så, jag ska försöka börja med kortare inlägg här. och försöka skrota en del som jag inte behöver berätta och som ni inte behöver höra. Jag ska försöka - det behöver inte betyda att det går på en gång.

Jag behöver göra mer saker för mig själv. Och jag kanske behöver en nystart.
Jag vill göra något stort och annorlunda! Något nytt! Jag vill hjälpa till att rädda världen! Jag vill träffa nya människor! Jag har tappat en så stor del av mig själv och jag gör inte så mycket nuförtiden utan oroar mig mest över livet, och sådant smittar. Jag ska verkligen gå in helhjärtat för att ändra tillbaka till den glada, positiva tjejen som jag egentligen är men som inte kommer fram tillräckligt mycket. Kanske hade allting varit lättare om jag hade varit en korkad och omogen person som inte förstod eller brydde sig om någonting här i livet, men hur roligt hade det varit egentligen?

Nej, jag är tacksam för mina dåliga, lite negativa och känsliga sidor, för de gör också att jag och människor omkring mig kan uppskatta mina positiva, lite knäppa sidor. För att få det som är bra kan man inte undvika det som är sämre. Alla människor måste vara en hel kaka.

Det är för många måsten som jag skapar för mig själv. Jag ska träna på att visa de positiva sidorna med livet, både för mig själv, för mina nära och kära och för alla andra. Jag ska bli en sådan där person som är härlig att umgås med igen.
Först och främst måste jag bli mer nöjd med mig själv igen. Däri tror jag mycket ligger. Både personlighetsmässigt, livsmässigt och utseendemässigt. Jag behöver vakna upp.
Och det ska bli ändring nu.

Söndag 12 december: