Jag tänkte lite snabbt uppdatera om veckan som varit. Egentligen har jag inte tid med det (eftersom jag måste plugga, vilket jag alltid måste) men jag gör det ändå, det känns bra.
Måste - jag hatar det ordet.

I torsdags var jag som sagt och lunchade med Mickan och det var hur trevligt som helst. Vi satt rätt länge och efter det gick jag på stan i kylan rätt länge och fixade småärenden, så när jag kom hem blev det inte mycket mera pluggande inte. I fredags skulle jag också plugga hela dagen, men det blev inte heller av. Jag gjorde litegrann, men motivationen dog av så fort jag hade hittat den. Kvällen i fredags var riktigt tung känslomässigt för mig. Jag föll ned någonstans, tillbaka i tiden och kände mig väldigt obekväm. Jag lyssnade på massor av musik, grät, tänkte mig tillbaka och insåg att jag hade tappat bort mig själv. I ett försök att hitta en pusselbit någonstans så drack jag en grogg och försökte leva mig tillbaka, jag låg med fötterna upp mot taket och jag tog kort på en trasig mig ifrån så många vinklar jag kunde. Jag vet egentligen inte om det hjälpte, men jag vet att jag förmodligen inte kan ha varit särskilt lätt att ha att göra med den kvällen för stackars Jocke.

Dessutom var fredagskvällen fruktansvärt irriterande med tanke på idol (okej, jag är en idolnörd) och svenska folket som bokstavligen måste vara dumma-i-huvudet.

På lördagen blev det att kliva upp tidigt för att storstäda och julpynta, vilket vi fick klart det mesta. Jag var oerhört stressad och mådde dåligt den dagen också, men det släppte litegrann när jag kom till simhallen. Där var jag lite drygt fem timmar i vattnet med barnen. Det är skönt att kunna rensa upp i huvudet ibland och försöka släppa på allt runt omkring. Jag är alldeles för dålig för det. Nog för att det kändes jobbig att gå till simhallen för att jag var så trött och seg, så kändes det efterår väldigt bra.

På vägen hem i kylan, ungefär samtidigt som mitt hår frös till is, hämtade jag och Rebecka upp Jacob, Micke och Jocke för att ha filmkväll hemma hos Rebecka. Åland var också med. Det hela blev istället en helt underbart rolig spelkväll med disneymonopol och många skratt. Precis vad jag behövde.

Det snöade så otroligt vackert på vägen hem den kvällen och hela Eskilstuna täcktes av ett vitt bomullstäcke.

På söndagen var det första advent - hur mysigt som helst, och det snöade sådär perfekt ute. På morgonen gjorde jag klart det sista med städningen och vi inväntade sedan Sara och barnen. Dagen bestod av shopping, supermysig julmarknad bland smedjorna, pepparkaksbak, julmusik, adventsfika och ditt och datt annat. Även den här dagen var svinkall och även där här dagen var jag snurrig i huvudet, men den var ändå i stort sett perfekt.

I måndags skulle jag jobba, vilket jag inte alls var sugen på. Det tog emot något enormt, jag var jättetrött, det var snorkallt, det var gristidigt, det var mörkt (både när man kom dit och när man gick hem) och jag ville bara inte. Det var ett antal gånger innan jag tog mig i väg som jag var på väg att stanna hemma. Men dagen rullade på helt okej (trots att den var lite konstig) och jag fick skjuts hem. Asont i ryggen fick jag dock som vanligt, men efter en lång arbetsdag kändes det ändå bra att man hade tagit sig igenom den. Jäklar vad mycket plock det var - det märks att folk har fått lön och börjat julhandla. Långkalsonger, mjukisbyxor och massor av söta finkläder till barn bestod dagen av. Man får lite träning ändå, när man traskar omkring där i gångarna och lyfter dessa backar. Väl hemma fick jag lagad mat av han som är så söt och gjorde ett försök till att plugga. Men jag var så jäkla trött så det gick inte. Istället kom jag igång med pluggandet alldeles för sent och satt till 2 någon gång innan jag bestämde mig för att ge upp. Så jag gick upp (helt död) klockan 6 morgonen efter och gjorde klart det hela efter att ha sovit max fyra timmar. Så gårdagen blev hemsk och jag var helt förstörd; morgonen var hemsk, allting snurrade, jag orkade knappt sitta upp och eftermiddagen var hemsk. Jag var hur som helst nöjd över att ha gjort mitt och tog mig iväg till gruppen i skolan. Vi satt i skolan fram till eftermiddagen någon gång tills vi kände oss hyfsat nöjda och jag staplade mig hem. När jag kom hem var jag lika känslig och snurrig som på morgonen, hela livet kändes skit och jag bara grät. Efter att jag hade däckat en stund i sängen kändes det sedan istället bättre och jag andades ut och bestämde mig för att ta det lugnt och ta hand om mig själv och gå och lägga mig tidigt istället för att pressa mig själv till något mer den dagen. Kvällen slutade alltså bättre och efter några kramar och pussar och lite sömn så kom rätt perspektiv framför mig igen. Det är perspektiv det handlar om. Vad är viktigt i livet?

Det snöade sådär fluffigt, juligt fint igår också.
Det var en väldigt fin vinterdag.

Så i natt har jag fått sova ordentligt, men det hindrar inte att jag fortfarande är helt ur fas och däckade en stund nu på eftermiddagen igen. Det blev alltså inget pluggande på hela helgen, och det har fortfarande inte blivit något idag heller. Tröttheten har hängt i sedan jag hamnade i en konstig dygnsrytm förra veckan och det går inte att få till det normalt igen.

Idag är det dessutom -22 grader kallt ute har jag hört. Jösses. Det ska vi ut i sen, när vi ikväll ska iväg på "Ursäkta har jag kommit fel"-festen. Det ska bli skönt att få tänka på annat, men det bli nog ingen sen kväll. Imorgon väntar mer pluggande. Fast, visserligen sa jag det om idag också och det gäller att jag gjort något nu snart om jag ens ska ta mig iväg ikväll. Hur kommer det sig att man alltid kommer på allt annat man måste göra när man behöver plugga? Jag är värst på det där, för jag kan verkligen inte sätta mig ner och fokusera och börja plugga förrän jag vet att allt annat är fixat, klart och ute ur huvudet. Men jag ska försöka att inte stressa mig själv. Det här med tidsplaner har jag insett inte fungerar. Man blir bara stressad. Nej, istället får man försöka göra lite hela tiden och vara nöjd med det. Det är svårt att ha en tidsplan när andra saker man måste göra alltid kommer upp och kommer emellan. Då får man bara dåligt samvete och ångest.

I helgen kommer det ju inte heller bli något pluggande, för på fredag ska jag till Stockholm och provjobba på hunddagiset och efter det ska vi till Ann och Robert för att äta middag, testa någon sång och titta på idol. På lördagen är det dags för julmarknad i Stockholm med familjen (Hur mysigt som helst, jag har verkligen längtat) och efter det åker vi hem till Håtö igen för att baka och fira andra advent.

Hur den här dagen än slutar, vet jag ju i alla fall hur otroligt mysigt den började.
Jag älskar verkligen den där killen, pojken, mannen eller vad han nu vill bli kallad ;) Och jag vet ärligt inte vad jag skulle göra utan honom.

Jag passar också på att säga grattis till mamma och pappa på deras bröllopsdag idag.

Egentligen, skulle jag mest av allt vilja bygga snögubbar nu. Men det får vänta, det har sin tid.
Var sak har sin tid. Eller som Jocke sa igårkväll: "När det gäller dig så har var tid sin sak". Sant.
Jag måste få tillbaka dygnsrytmen nu och varva ned, jag är för trött, jag behöver sömnen. Det är aldrig lugnt, vare sig med det jag ska göra eller i mitt huvud. Jag är så trött på att allt omkring mig och i mitt huvud handlar om stress stress stress hela tiden. Men jag försöker jobba på det, jag lovar. Det är bara så mycket hela tiden, och det dyker upp nya saker varje sekund. Jag går i princip på koffeintabletter hela tiden och inte ens det hjälper. Jag tror att det i alla fall är en bra början att vara stenhårda på att gå och lägga oss tidigare och gå upp tidigare. Det borde hjälpa, i det långa loppet.


Allt löser sig i slutändan. Andas. Slappna av. Få perspektiv.