Musik.
Musik
Musik
Vatten
Det fanns inte där
Det fanns inte här.
Stenar, stenar och hav. Vindar och vidder. Maskroser på marken och fåglar som inte kan flyga. Det är grönt. Det är en skugga. Det är mossa eller alger. På oss, på dem, på er. Det växer, det täpper igen våra känslor, det täpper igen sinnen. Vi kan inte se. De kan se, men vi kan inte blunda. Ändå ser vi inget annat än solen som bländar. Det svider. Det svider och det bränner. Det är eld, den är röd. Den är röd och den är varm. Den är gul. Och den bländar och den strålar ikapp med musiken. Kan kan kan, vi kan. Vi kan höra. Jag kan höra och du kan lyssna. Hur kommer det sig att de gula maskrosorna trampas på, utan att någon finns där för att plocka upp dem? Varför simmar ni inte? Varför simmar ni inte?

Jag vill plocka upp de gula maskrosorna. Jag vill plocka upp er. Jag vill låta er lyssna, jag vill låta er höra med mina öron. Varför går det inte att stoppa? Varför hör ni inte musiken?
Havet
Vattnet
Vattnet
Vattnet

Och det är blått.

Någon har hällt glitter i vattnet. Det hörs vid klipporna, det speglar sig i musiken.
Jag vill fram och tillbaka. Jag vill hämta den där stenen utan att lämna min plats. Jag vill fram och tillbaka.

Det finns ett fönster som reser sig mot havet. Det finns en tanke. Hos dig. Hos mig. Hos oss. Det finns en tanke hos dem och det finns en sång, som ingen sjunger. Det finns en sång som bara viskas.

Och jag skall sitta hos dig och jag skall viska. Och du skall höra och jag skall tystna.















Jag vet inte
Jag bara ser.

Och det är vitt.