CRAP

Ingenting går riktigt som jag vill och jag är trött på att vara sjuk hela tiden. Just nu är jag trött på feber, supertäppta näsor, rinnande näsor, rinnande ögon, yrsel, matthet och allt annat som tydligen verkar tillhöra mitt allmäntillstånd. Jag ligger så långt efter med uppsatsen igen så jag vågar knappt tänka på det, och hur mycket jag än vill och måste plugga, så är det omöjligt. Jag fattar helt enkelt inte varför jag måste vara sjuk hela tiden. Räckte det inte med förra året den här tiden? Mitt immunförsvar borde ta sig i kragen, och det rejält.

Som sagt, jag trodde nog aldrig att nyår kunde bli sämre än förra året, men tydligen kunde det bli nästintill lika illa i alla fall. Igår låg jag i sängen hela dagen utan att kliva upp, med hög feber, bihålehuvudvärk och helt borta och förkyld. Jag mådde i princip likadant under nyårsfesten men det blev bara värre och värre under kvällens/nattens gång tills jag trodde att jag skulle tuppa av. Människorna var top noch så där var det inget fel alls, utan det är enbart bacillernas fel att det blev så pass dåligt som det blev, i alla fall för min del. Jag menar, det är inte lätt när man går omkring med ett huvud som känns som en cementsäck som ska explodera, en kropp som är varm som en svart sten i solen och en näsa som är så igentäppt så att man knappt kan få luft men ändå envisas med att rinna som niagarafallen, och så ska man då gå omkring och festa och vara trevlig mot folk man knappt känner. Det finns ingenstans att ta vägen och ingenstans att gå och lägga sig. Till det hemska hörde nämligen att vi skulle sova där, eftersom vi inte kunde ta oss hem, och vi hade missat att ta med oss sovsaker så vi låg tillslut på en madrass på ett kallt golv i en bystuga med en liten filt tillsammans och hade jackorna som kuddar. Så jag sov alltså ingenting, utan låg med extrem feberfrossa och skakade (halvt frös ihjäl/halvt brann upp) med en täppt rinnande näsa hela natten tills vi äntligen kunde åka hem. Och dagen efter, igår, låg jag då som sagt i sängen hela dagen med feber och sov från och till. Dagen idag har inte varit mycket bättre den tyvärr.
Menmen, man kan ju välja att se det hela på två olika sätt; antingen kan man lyssna på dem som säger att resten av året blir som det börjar, eller så kan man se det som att resten av året inte kan bli mycket värre. Jag ska minsann försöka se det så. Jag önskar bara att jag kunde plugga..

Förövrigt så är jag så fruktansvärt arg på mitt hår just nu. Jag hatar det. Jag som i princip alltid varit hyfsat nöjd med mitt hår och tagit väl hand om det skulle nu vilja klippa av allt rakt av. Jag ser ut som ett troll. Det korta håret är för långt och hänger bara i patetiska stripor. Jag saknar ett långt hår, trots att jag när jag klippte av det sa att jag aldrig ville ha långt hår som bara hängde igen. Jag saknar att kunna göra saker med håret. Jag är avundsjuk på tjejer som gör uppsättningar eller lockar eller vad som helst. Just nu ser jag bara ut som en kille som glömt att klippa sig. Och jag gillart inte.

Imorgon ska vi åka hem och jag fattar inte alls när jag ska kunna få ihop den här uppsatsen inom den tidsram som finns.

På sätt och vis är det skönt att komma "hem" igen, om man nu kan kalla det så eftersom jag inte riktigt vet var jag hör hemma, men det jag tycker är sorgligt är att man kommer hem till en lägenhet som på direkten ska städas ur på allt vad jul heter. Jag vet att det ska göras, men det är lika tragiskt varje år. Jag vet att det kommer en massa annat och dessutom en ny jul, men ändå känns det så tomt.

Efter nyårsafton har jag dessutom börjat uppskatta saker mer och mer, som en varm säng med ett täcke exempelvis. Man uppskattar inte de saker man har tillräckligt, inte ens i närheten. Tänk dig tex att vara sjuk och hemlös mitt i vintern, fy sjutton. Jag lider så med alla som inte har ett tak över huvudet och jag ska sluta gnälla så mycket över materiella saker. Hmm.. det kanske ska bli mitt nyårslöfte.

//Jillsan - temporärt och permanent