Kanske har jag lämnat barndomen och dess idyll bakom mig
kanske finns det inte längre
Kanske har det aldrig funnits.

Jag är sjuk igen. Ja, ni hörde rätt, sjuk. Igen.
Jag är matt och trött och hungrig, sådär för att gnälla lite. Min hals bränner och likaså min kropp, och jag har inte tid med det just nu. Jag har verkligen inte tid med det.

Dagen har bjudit på en bra sak och en dålig;

Jag sålde både min soffa och min ugn (vilket var bra eftersom jag behöver alla pengar jag kan få)

Jag var på en helt värdelös, kass föreläsning. Det stod en dam, i relativt hög ålder, och mumlade eller kanske svamlade om helt fel saker än det som skulle tas upp. Hälften av föreläsningen var även på bebisspråk, som att det inte redan var illa nog. Så att sitta där helt i onödan och istället bli mer förvirrad inför kursen och tentan samtidigt som febern hettar, njae, det är väl kanske inte toppen.

I helgen ska vi iväg och köpa en säng och bäddmadrass och därefter ett bord med stolar. Vi tar en sak i taget, så löser sig det mesta. Pluggat har jag gjort lite också, tänka sig. Och jag ska banne mig läsa ett kapitel idag också, är det tänkt. Enligt min plan i alla fall. Utöver detta jag hunnit med en massa saker såsom viktiga telefonsamtal och synundersökningar.

Jag kommer inte ihåg allt, jag kan inte hålla allt kvar. Vissa saker försvinner.