Tid & pengar, tid & pengar, tid & pengar.


Jag har ingenting av det.
Jag vet inte hur allt ska gå ihop, jag vet inte hur jag ska göra.
Allt känns lite smått kaosartat.

Det är inte direkt så att man bara kan gå hem till mamma och pappa när det tryter med pengar heller. Så fungerar det inte. Och jag vill verkligen inte låna mer pengar av folk.

Jag skulle verkligen behöva jobba nu i maj, men kommer i princip inte hinna jobba ett enda pass. Vilket alltså innebär att jag inte kommer att få in några pengar alls i slutet av juni. Hur ska jag göra med hyra, alla räkningar, mat, resor fram och tillbaka, peace&love och med att leva över huvud taget? Jag har ingen aning. Jag kan verkligen inte jobba, för är jag inte i skolan, vilket jag är det allra flesta dagarna den här månaden, så är vi i Falun.

Uppsatsen ska vara klar 20/5 och jag har ingen aning om vart jag är någonstans. Jag vet inte hur jag ligger till, vad jag har gjort eller inte gjort. Det känns som att jag inte har gjort något alls, trots att jag vet att jag i alla fall gjort en massa förarbete. Men jag har liksom inte PRESTERAT något på papper. Det gör mig orolig, väldigt väldigt orolig. Min tidsplan håller inte och jag inser nu att jag kanske kommer att få sitta vissa nätter och oja mig över det hela. Samtidigt vågar man inte fråga för mycket heller, för då kanske man mister poäng på självständigheten.
Allt är bara en enda röra och det känns inte som att jag har koll på någonting. Vetenskapen är en djungel, en snårig, otäck djungel.

Så för att sammanfatta; om jag skulle plocka ut två saker som oroar mig mest just nu så skulle det vara uppsatsen och ekonomin.


Den här dagen började inte bra alls för den delen.

- Först vaknade jag av att jag var tvungen att säga nej till att jobba när de ringde därifrån.

- Sedan var jag tvungen att stressa ned till skolan, vilket innebar att jag fick springa ut ur duschen och slänga på mig kläder och han inte med att göra mig iordning alls. Ingenting gick som jag ville, allt gick bara fel. Det hela slutade i astmabekymmer och en massa obehag.

- När jag väl satt i skolan så kände jag mig ännu mer förvirrad över uppsatsen än innan och inte blev det bättre heller, tyvärr.

Just nu längtar jag mest efter Jocke som inte kommer hem förrän vid midnatt. Jag fryser och är trött och har inte alls gjort lika mycket som jag skulle ha gjort idag.



Jag är ledsen att det här blev ett sådant där deppigt inlägg igen. Samtidigt är ju den här sidans funktion att användas som bollplank. Men hörrni, jag lovar att återkomma med ett VÄLDIGT positivt inlägg när allt är över.