Jag är en enda röra och har någon sorts identitetskris.
Jag tror jag egentligen haft en identitets- eller livskris hela mitt liv, ända sedan jag var liten. Tecknen var rätt tydliga. Men ibland hinner det ikapp mig. Jag är komplicerad och komplex.
Jag har alltid varit udda.

Jag måste lära mig att sålla mina tankar.
Och jag är alldeles för nostalgisk för mitt eget bästa. Jag saknar för mycket.
Det är en enda snurrig röra i mitt huvud. Jag är vilsen och vet inte vem jag är eller vad jag vill. Jag är orolig för framtiden, men samtidigt nostalgisk och melankolisk. Vilket jag är jag? Det nya? Det gamla? Det jättegamla? Och vad vill jag vara? Jag slits mellan då, nu och framtiden.

Min värld är en uppochnedvärld. Jag lever i en uppochnedvärld.

Jag har märkt att jag har försämrats.
Jag har blivit en sämre version av mig själv, och jag vet inte när det hände;

Hur jag tänker
Hur jag mår
Mitt korttidsminne
Överbelastningen i mitt huvud
Hur jag beter mig mot andra
Vad jag tänker om andra
Kroppsligt
Vad jag tänker om mig själv
Hur jag reagerar

Jag har frågat hur jag är. Men jag får inga svar. Hur ska jag kunna definiera mig själv när inte ens de närmast mig kan göra det? Jag försöker.

Jag är en förvirrad, förvrängd men stark människa som tänker för mycket.
Är det så enkelt?

Jag är djup

Jag är ett kontrollfreak

Jag är vacker

Jag är kreativ

Jag är pedantisk

Jag är filosofisk

Jag är snäll

Jag är rolig

Jag är känslosam

Jag har en känsla för detaljerna

Jag har en känsla för helheter

Jag är musikalisk

Jag är sårbar

Jag är envis

Jag är nyfiken

Jag är egensinnad

Jag är egoistisk

Jag är förvirrad

Jag är trasig

Jag är stark

Jag är svag

Jag är en poet

Jag är komplicerad

Vem gör det mig till?