förortspoesi

Det har varit några turbulenta dagar, med mycket tankar, beslut och saker att göra.

När jag skulle iväg på Sofias luciatåg i tisdags ringde inte klockan vid 5 som den skulle, utan upp hoppade jag klockan 6 och sprang iväg till bussen. Självklart halkade jag då i en lerslänt, i mörkret och fick åka runt lerig hela dagen eftersom jag inte hade hunnit packa med mig andra byxor. Luciatåget var i alla fall jättefint och det var även Alves tåg morgonen efter, trots att knäppisen vägrade ha på sig sina tomtekläder. Förutom tågen hann vi med att fika, busa med valparna och titta på disneyfilmer också. Mycket mysigt. I onsdags åkte jag sedan, trött och snuvig, raka vägen till jobbet för att vara där i 22 timmar. Igårkväll var det meningen att jag och Jocke skulle åka in till stan och kolla på Von Benzo, men vi kom fram till att det passade bättre att smita iväg till heron och titta på smygpremiären av nya Sherlock Holmes-filmen. Mycket bra måste jag säga! Sedan promenerade vi hem därifrån. Idag har jag även träffat kära Janie en sväng och gått på stan - det var alldeles för längesen!

Imorgon blir det älskade årliga julmarknaden med familjen och efter det hem till skärgårn för att baka och slå in paket. Härlig helg! Efter det jobbar jag två pass till och sen har jag ett superduper långt jullov tills.. ja, jag vet faktiskt inte :) Någon gång i början av januari skulle jag gissa. Jag ska bara njuta och verkligen försöka ge min kropp (och hjärna) den vila och julefrid som jag behöver. Sedan blir det nya friska tag när det nya året har kommit. 2012 ska bli mitt år. Ska man ha jullov och ledigt i vårt samhälle ifag och i vår ålder då får man ta sig ledigt. Det finns ingenting som heter ha ledigt.

Jag trivs superbra på jobbet, det är nästan kul att åka dit. Hoppas på att det kommer att finnas möjlighet att jobba kvar där ett tag till, trots att jag inte planerar att stanna föralltid. men som min situation ser ut nu så är det perfekt.

Alla är vi mänskliga, och det gäller att tvätta bort duktighetsstämpeln någon gång, leva i nuet och inse vad man missar när man går och mår dåligt, inse vad som är viktigast och inte slösa tid. Det gäller att inse att man inte är odödlig eller oövervinnelig. Det är mitt liv, ingen annans. Jag måste lära mig att inse det. Jag måste sluta bry mig så mycket, jag måste börja strunta i saker.

Julpirret smyger sig på mer och mer för varje dag. Jag är verkligen som ett litet barn och jag kunde inte önska mycket mer än så! jag har saknat det och jag hoppas att det håller i sig.




Fredag 16 december 2011:





Idag är jag lugn och nöjd.
Det känns bra, det känns rätt och vettigt. Det vettigaste jag beslutat på länge. Jag är värd det här. Det måste få ta sin tid att må bättre, jag måste ta hand om mig själv. Jag kommer att utvecklas, jag kommer att bli starkare. Jag kommer att bli ännu mer kick-ass. Jag har hela livet framför mig - man ska göra saker när det passar. Just nu passar det att ha jul.

Oh jäklar - det är vitt ute nu ser jag!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0