Jag är varm igen, och allmänt opepp.
Jag gillar inte att jag aldrig mår bättre, sådär bra på riktigt och jag gillar inte att jag bara har en slappdag kvar, av de få som jag hade, innan jag måste sätta igång med det som de andra redan gjort, hela veckan. Ibland känner jag att alla andra också bara kan vara sjuka ibland.

Jag hade behövt vila.
Jag har för mycket att göra.
Jag blir ledsen, ofta.

Och det som främst snurrar i mitt huvud är solsemester, festival, Göteborg, Stockholm, hårdrockskonsert och Gotland.

Jag önskar att jag kunde träna, jobba och sådant där som alla andra gör. Och ha roligt, när den tiden ges.
Ofta känner jag mig nuförtiden lite utanför. Jag vet inte var det kom ifrån från början egentligen, men jag har gjort det ganska länge. Av någon anledning så skingrades många av dem jag umgicks med under åren till att umgås med andra. På något sätt tror jag att folk tror att jag och Jocke sitter ihop konstant, vilket faktiskt inte är fallet. Jag saknar gamla tider.


Jag saknar Falun
Och så saknar jag tiden i 46an, cityhuset och även Råbergstorp, faktiskt.
Och jag undrar vad som händer sedan.

Jag vill bara sjunga och skriva. Ingenting annat. Jag vet inte vad jag hållit på med.

                                                                                                                       Jag saknar dig, ibland.