Jag är så inspirerad av så många människor, men själv kommer jag ingenvart just nu.
Fick insikten idag att jag den senaste lite dryga månaden inte gjort någonting - inte ett skit, inte skrivit ett ord. Samtidigt som andra varit driftiga, gjort klart saker och kommit framåt. Folk som nu kommer kunna njuta av sommarkänsla. Men jag hamnade i ett hopplöshetsträsk, och när jag väl hade sjunkit djupt så kom jag inte upp igen. Jag har varit en zombie, inte kunnat gjort någonting. Det börjar bli bättre nu, men än är jag inte där. Jag vet inte när jag kommer till den dag när jag faktiskt kan komma igång, hitta orken, fokuset och hoppa ur gropen, men jag hoppas att det är hyfsat snart. I alla fall när jag kommit härifrån. Jag tror varje dag att det ska gå, men det gör det inte. Det går inte någonstans.

Jag behöver Stockholm nu. Och gärna Göteborg hade varit trevligt också. Jag vill bort någonstans.
Jag är rädd för att tappa tron på mig själv mer än jag redan gjort.

Det jag saknar mest är sommarkänslan. Känslan av att vara ledig och klar! Även om jag har jobbat så har jag ändå varit ledig annars och kunnat njuta av sommaren. Och när man var barn då var sommaren helt annorlunda, då hade man aldrig dessa bekymmer. Aldrig sjuk eller utbränd, aldrig jobb eller oro för pengar. Aldrig skola, ansvar eller krav. Vid den här tiden för många år sedan, då njöt man bara av solen och badade. Och det fanns riktiga skolavslutningar med "den blomstertid nu kommer", blommor och gräs. Jag kan inte njuta nu, men jag ska försöka njuta så mycket som möjligt under mina två "lediga veckor" som jag sa tidigare. På ett sätt eller annat ska jag ta mig igenom detta och sedan är det över.

Jag trodde aldrig någonsin att det skulle bli såhär, men samtidigt - nu blev det såhär! Och då får man ta det därifrån. Allt detta är nog eftersvallningarna efter allt jobbigt som varit, fastän jag börjar må lite bättre nu. Kroppen börjar också må bättre, och det hänger väl ihop. Just för tillfället försöker jag ignorera allt tills jag mår lite bättre. Någon sa åt mig att det viktigaste är att se till sig själv och strunta i allt annat. Och jag är tacksam för all förståelse som jag faktiskt får och har fått. Mitt största bekymmer just nu är att låta bli att jämföra ´mig med andra med andra förutsättningar för tillfället. Det jobbar jag på.

Och sedan jobbar jag på med flytten förstås, det tar en massa fokus och energi.
Ny vecka - nya tag, och sista veckan här!

Hur som helst; trots att jag ska jobba heltid och samtidigt skriva uppsatsen hela sommaren ska jag minsann unna mig en del sommarglädje också. Det gäller att ta vara på de små bitarna. Dessutom vet jag att när jag väl kan komma igång, så kommer det gå bra och förmodligen ganska snabbt.

Den här helgen som varit har faktiskt varit väldigt helande för mig. Jag har tagit mig "ledigt" och planerat utefter det. Jag har fått njuta av solen. Igår var det sommarkalas och solande och efter det var det Big Brother final och mys hemma. Det känns faktiskt lite konstigt att något som man följt varje dag i över tre månader (en stor del av den tid som varit tung) helt plötsligt är slut. Hur fånigt det än kan låta så har det ändå varit en fast punkt i vardagen, något att se fram emot om kvällarna, så nog kommer jag att sakna dem ;)
Simon var en värdig, ödmjuk vinnare, trots att jag hejade och hejade på störtsköna Peter. Det måste i alla fall vara en väldigt konstig känsla för dem att komma ur det där huset efter så lång tid. Ungefär som att jag skulle komma ur min bubbla.. Men, den spricker litegrann för varje dag tror jag.

Idag började jag dagen med att ta hand om mig själv med bad och ansiktsmask, vilket är bra att göra har jag hört. Efter det har jag och Jocke varit nere på Strömsholmen och försökt norpa åt oss lite mer sol, när vi ändå kan. Oj vilka soliga dagar det är nu! Efter det har jag varit jättetrött och bara sovit, som vanligt. Tanken var att jag skulle försöka börja plugga lite ikväll, men vi får se. Jag tänker försöka göra i alla fall något vettigt men utan att stressa. Går det inte så går det inte. Jag måste försöka tänka så mer. Jag ska ta det lugnt och har hela sommaren på mig. Hur som helst så kommer jag senast vara klar med den i höst, och då är det många många av mina vänner som fortfarande har plugg och slitande kvar att göra. Jag ska vara glad att jag överhuvudtaget märker av en förbättring på mig själv.

Hur som helst vet jag att jag ser jättemycket fram emot att gå ut och äta en sväng på torsdag och få säga hejdå till några vänner. Dessutom ska jag få äta jordgubbar med grädde :) Som sagt, man ska fokusera på de glada sakerna och inte tänka så mycket på det som är jobbigt. I alla fall inte nu. Förutom den middagen så är det så otroligt mycket annat jag ser fram emot, emellan nytt jobb och uppsats:

- 6 dagar kvar till flytt (jag har svårt att fokusera på något annat - äntligen!)
- 7 dagar till intro på nya jobbet! (spännande men lite läskigt med allt nytt)
- 13 dagar tills vi åker till Gotland! (åhhhhh, längtar så mycket så jag går sönder!)
- 18 dagar till midsommarafton! (se ovanstående!)
- 20 dagar tills vi åker upp till Dalarna för att först spendera tid i Falun (♥) och sedan P&L!! (se ovanstående!)
- 23 dagar tills festivalen börjar! (se ovanstående!)
- 28 dagar tills jag börjar jobba på riktigt.
- 37 dagar till Harry Potter-premiär!
-195 dagar till Breaking Dawn-premiär!
- och förhoppningsvis lediga kvällar och helger i augusti och framåt.

Någonstans där emellan ska jag ha hunnit bli mig själv igen.

Tiden går så galet fort - jag kan inte fatta att det gått ett år sedan förra sommaren.

Det är Sveriges nationaldag idag - så jag passar på att säga grattis Sverige! Vi såg faktiskt lite firande med parad när vi var nere på stan tidigare. Men, när man var liten, då fick man minsann glass i skolan denna dag. Det vill jag ha.. För den delen visar de nu firandet från Skansen på TV just nu. Där vill jag vara! De sjöng nyss "Den blomstertid nu kommer" och jag grät litegrann. Det blir lite mycket ibland just nu bara. Somrigt ska det va, men det är inte jag. Jag saknar att vara liten och bekymmersfri. Det skulle behövts just nu.

Jag passar också på att säga grattis till min syster Ylva som fyller år idag!


Nej, nu ska jag sluta gråta och göra lite situps. Dessutom ska jag fundera lite på de där människorna som inspirerar mig så mycket. Och så ska jag fundera på hur jag tar mig dit de är.