Jag är inte lika glad idag, tyvärr.
Solen steker, bokstavligen, och människor solar och partar och njuter.
Och här sitter jag, inne, och gör ingenting.

Sommaren är här och vart man än tittar eller läser ser man folk glassa i solen, njuta över "sommarlov", att de har gjort klart det sista i skolan för terminen, att de är på sjön, att de ser fram emot en härlig helg, folk som festar, äter gott eller bara lever livet och njuter. Som är lediga och KAN vara lediga. Själv kommer jag bara inte igång.. att det aldrig ska funka.. Jag har också varit där en gång, känt de där känslorna. Men för mig just nu känns sommar och sådana känslor väldigt långt borta.

Jag är rädd att den här tidsplanen inte heller ska gå.. för att även den är för orealistisk. Kanske måste dra ut på den ännu mer.. Menmen, isf får jag väl göra det då. Jag önskar bara att mitt liv vore någon annans just nu. Suck, jag är så irriterad, frustrerad och avundsjuk så jag skakar i hela kroppen. Ja, jag erkänner det - jag är jäkligt AVUNDSJUK just nu, och jag skäms inte för att känna så eller säga det.

Jag vet omständigheterna men jag är avundsjuk ändå. Det är så mycket som känns så orättvist. Jag tycker inte att jag är värd detta, jag tycker jag är minst lika mycket värd att må bra och vara ledig som alla andra. Jag har kämpat så hårt och mått så dåligt. Jag skulle verkligen behöva det. Det är så många människor som bara glider genom livet och jag finner det så frustrerande. Jag ville också ha orken så att jag hade kunnat göra klart min sista stora kurs innan sommaren. Nu sitter jag med hela kvar istället. Och en flytt att ta hand om och inget fokus och ingen ork..


Jag är avundsjuk. Avundsjuk. Avundsjuk på alla som sitter och glassar i solen. På alla som skriver om hur mycket de njuter och hur skönt och roligt de har hela tiden. Jag vill bara släppa lasset som hänger på mina axlar, ge det till någon annan. Jag vill bara må bra någon gång.

Men visst, man ska ju vara glad för andra, är det inte så? Man ska visa ett glatt ansikte utåt och inte gnälla?
Nåväl, ibland är det faktiskt befogat att gnälla. Jag är trött på det här nu. Jag har nog aldrig varit så här less på nånting under så lång tid i mitt liv. Jag vet att det bara är jag själv som kan förändra det, men jag vet inte hur. Jag vet att man bara ska titta framåt, men jag vet inte hur. Kanske är det helt enkelt miljöombytet som så desperat behövs. Mitt enda fokus jag har ligger på flytten.

Men, min tid kommer väl den också tillslut.
Har man nått botten kan man väl bara klättra uppåt?

Jag är bara så trött på att vi aldrig kan göra något roligt, i alla fall inte utan en släng av ångest.

Och jag är hungrig! Och vill ha en massa pengar! Och jag vill vara sådär automatiskt smal och snygg som så många verkar vara - utan att ens behöva bry sig i vad de äter. Och vet ni vad, normala människor kan träna också, utan att vara sjuka hela tiden.. Suck vad jag blev bitter idag.. tror det är solen som gör det faktiskt. Att jag inte kan njuta av den helt enkelt.

Jag har aldrig någonsin förr haft någon rest över sommaren, oavsett omständigheter. Jag har aldrig behövt tänka på något sånt över sommaren, någonsin. Det känns så hemskt att känna att när alla andra "tar sommarlov" då ska jag försöka "börja" med lite mer än en hel kurs jobb. På allt vanligt jobb förstås.

Ibland tänker jag att "fan, jag kommer missa hela sommaren och må dåligt, inte hinna ha ledigt, bara jobba och plugga och jag kommer aldrig igång med att plugga och fattar inte hur jag ska göra". Men samtidigt, när jag tänker sådana tankar, så brukar jag också försöka tänka "det är faktiskt bara en sommar utav många många många kommande. En kanske får lov att slösas bort.