Jag kommer att sluta blogga ett tag. Det blir ett uppehåll på obestämd framtid. Jag mår inte bra alls, jag är sjuk, febrig och förkyld samtidigt som jag har tusentals saker och orosmoment i huvudet. Det är för mycket. Jag är stressad och nervös. Så jag gör det för min egen skull, för att kunna plocka bort lite input från andra, för att plocka bort så många saker som möjligt som inte är nödvändiga för mig att lägga fokus på och för att lära mig att uppskatta allt annat och inse att jag inte behöver skriva ned allt för att få det bekräftat av mig själv eller från andra eller för att folk ska förstå. Jag vill inte somna på kvällarna för att jag inte vill att det ska bli en ny dag att ta tag i, jag vill inte kliva upp på mornarna. Ångesten ligger som en abstrakt och oföränderlig helvetesbubbla och ibland känns det som att väggarna omkring mig och världen runt mig rasar samman, bara för att byggas upp igen, för att sedan kunna rasa igen. Det är svårt att förklara. Men pga detta så behöver jag skala bort så mycket jag kan.

Det är inget avbrott för alltid, men tillräckligt länge för att jag ska må bättre igen. Jag ska försöka. Jag har också börjat dra ned på facebook och stängt av telefonen mer. För min egen skull.

Jag har två hemtentor, en c-uppsats, en flytt, mitt eget hälsotillstånd och en massa andra saker att lägga tankarna på nu. En sak i taget är tanken. Jag tog i alla fall en vilodag igår, så vi får se om jag orkar mer idag. Dagen innan det hade jag mitt sista seminarium och flydde sedan till älskade Stockholm i solskenet. Det har även varit folk här och tittat på lägenheten. Det gjorde mig väldigt ledsen.

När jag kommer tillbaka igen kommer jag förmodligen inte att uppdatera särskilt mycket om vad som hänt under tiden, eller vad jag känt. Jag behöver bara släppa på allt och inte försöka lägga så mycket på minnet. Så när jag väl är tillbaka kommer det handla om hur jag är där och då.