Det är tungt ibland.
Jag sover mest. Kroppen orkar inte. Hjärnan orkar inte.
Varje liten sak i vardagen är jobbig och jag gråter för vad som helst.

Men, det finns ljusglimtar framåt, det gör det absolut.
Och kanske att om man tar itu med en dag i taget (vare sig det betyder att sova bort dem eller inte) så lägger sig allt tillslut.

Den där tunneln ser bara jäkligt oroväckande lång ut.

Nu ser jag främst fram emot att få titta på Walking dead med min Joakim och sedan drömma om lördag och fest med underbara människor. Det är det jag vill drömma om, ingenting annat.

Jag ska ta mig igenom en dag i skolan imorgon, men sedan kommer jag förmodligen komma hem och slockna igen. Det kanske finns något sorts filter man kan använda, för att bara se positiva saker om dagarna och vara blind för allt annat.
Kontakta mig om ni hittar något.

Men, saker löser sig i alla fall, jag kommer leva länge och det kommer dyka upp många härliga spontana överraskningar på vägen.

och dig.. dig vill jag glömma.. (men jag vill inte glömma dig.)