Den är ambivalent, framtiden.

På ett sätt kan jag inte på något sätt se den klar. Jag kan inte se mig själv hinna/klara skriva klart C-uppsatsen. Va fan, jag vet ju inte ens vad jag läser om, vet inte ens vad jag gör, jag har ingen koll. Jag är sjuk, gör inte ett skit och allt är kaos. Jag ser ingen sommar, jag ser ingen framtid bortom detta. Jag känner mig ensam i ett kaos.

Samtidigt, kan jag inte se ett misslyckande. Jag kan verkligen inte se framför mig att jag inte skulle göra klart det hela i sista sekunden så som jag fått klart allt annat tidigare.

Jag vet inte. Vi ska i alla fall unna oss lite fredagsmys mellan mina hemska hostattacker.
Blä för dessa hostattacker - ingen luft, ihopkrupen, ont som fan i bröstkorgen.




Jag vill tillbaka.
Eller framåt.
Vilket som.




Jag ska klara allt, tillslut.