Det är lördag.

Lördag, en sådan där dag när "alla andra" t.ex. tar sovmorgon, ska spela match, umgås med familjen, grillar, festar eller gör lite vad de känner för. En sådan där favoritdag.

Men nej, jag känner tyvärr ingen skillnad, och det är sorgligt. Det är som vilken annan dag som helst i den här bubblan, och jag kan inte göra någon av de där sakerna.

Jag hade så gärna velat gå på min sista ingolfgrillning med ovve på mig idag.. men jag ligger massor efter i min redan reviderade tidsplan, pga att jag sover hela tiden, så det går nog inte.

Mardrömmar, näsblod, katarrkramper och stressutslag. Yey.
Jag känner i alla fall att jag lever.