Jag ogillar dig.






Mörkret, det tycker jag om. Jag rentav älskar mörker.
Mörkret att gömma sig i, att vara sig själv, att skina. Säg mig, hur skulle något skina utan mörker? Det är en bra fråga.

Och havet, det älskar jag. Gärna dessa i kombination. Ibland är jag rädd för havet, men det är nog lite typiskt jag. Att älska, att vara rädd. Det är väl det som kallas passion? Känslor? Styrka och svaghet. Styrka är svaghet, det är jag övertygad om.

Det händer så mycket, så mycket som skulle behöva sammanfattas, tryckas ihop. Som egentligen skulle behöva få ta hur mycket plats som helst. Insikter, tankar och utveckling. Samtidigt ingenting. Inspiration. Allt är hanterbart, greppbart. Strukturerat, ordnat. Fast ändå inte. Vart ska jag ta vägen framåt?

Jag saknar syrsorna.


Har ni lyssnat på syrsorna på senaste tiden?