Jag drömmer mig tillbaka och framåt. Tillåter mig själv att göra det nu. Till skillnad från förut.
Tänker på tider som varit, men längtar också efter det som kommer.

Allt är mycket mer nåbart och konkret och allt är så mycket bättre. Idag känns det ännu bättre.
Jag har så många kontakter som jag ska ta upp när jag kommer ur min bubbla, så mycket jag ska göra. Så mycket jag ska leva fullt ut för.

Värmen, solen och det faktum att allt går framåt - det är det som gör mig glad just nu. Det och fräknar blandat med duschkräm som luktar choklad från Body Shop.

Idag nådde jag ett delmål. Ca 7 sidor, vilket är ungefär 1/4 av allt. Och jag vet hur bra jag är. Tydligen vet handledaren och kursansvarige det också eftersom jag inte behöver någon hjälp, inga handledarmöten och inga korrigeringar. Jag vet att den hade varit lika bra förra året också, om jag bara hade orkat. Jag gör ju faktiskt inte saker halvdant. Det är inte min stil, det är inte jag. Skit samma om det är mycket kvar, det kommer att bli bra.

Jag kan inte ens klura ut vad jag ska göra med all ledig tid och allt njutbart sen. Hur hanterar man sånt?
Stockholm blir för övrigt som galet när det börjar bli sommar. När solglajjerna och de avklippna jeansshortsen åker på. Fina maj - åh att jag inte kunde uppskatta dig förra året. Oj vilken sommar som redan är här.

Idag satt jag på Kungliga bibblan och skrev, vilket kändes jättebra. Det blir besök där imorgon och på torsdag också. Om nu bara den här molande konstiga förkylningskänslan kunde försvinna bara, så jag kunde träna som vanligt igen. På fredag tar jag plats på lilla ön igen.

Jag känner mig aktiv och levande igen. Och jag unnar mig att ta det lugnt, jag unnar mig att göra saker istället för att skriva hela hela hela dagarna. Och det är okej. Exempelvis så unnade vi oss en fin promenad i solen idag igen och tid att laga mat tillsammans. Trots det skulle jag vilja vara ute ännu mer i solen. Men, det kommer. Längtar efter allt vad uteserveringar, festivaler, midsommar och stränder heter.