gott nytt 2009

Helvetet har frusit till is
Himlen har ramlat ned
Jag är ikapp

we will walk in fields of gold

Jag önskar alla en riktigt god och avslappnande jul och ett gott nytt år
Återkommer förmodligen tidigast efter årsskiftet
Ta hand om er..


I used to care but now i take a pill for that

Idag känner jag mig glad.
Dagen har varit över förväntan:
 
- Jag känner hopp och självtillit, angående skolarbeten och mycket annat.
 - Det var en riktigt bra föreläsning, med en riktigt bra föreläsare
 - Jag har varit någorlunda pigg, inte alls lika trött som vanligt (hittills i alla fall)
 - Och jag vaknade imorse och insåg att det bara är en natt kvar att ta sig igenom ensam på länge, eftersom jag åker hem imorgon! och blir hemma ända tills andra veckan i januari.

Det var rakryggad, med huvudet högt och med stolta och starka ben som jag gick hemåt idag.

Jag har funderat en del kring nyår. I vanliga fall brukar jag alltid känna mig lite nostalgisk och ledsen på nyårsafton och när det nya året börjat - dels för att ett helt år har gått och man har upplevt mycket som nu lämnas bakom en, men även för att jul och nyår och allt man väntat på så länge helt plötsligt är över och det dröjer ett helt år innan man får uppleva det igen. Men i år tror jag att jag faktiskt att jag kommer tycka att det känns rätt fräscht och skönt med ett nytt år, en nystart och med massor av möjligheter framför mig.
Det år som varit nu, 2008, har varit väldigt omtumlande och det har hänt så mycket; inspelningen i studion, nytt jobb, projektarbeten, besök hos kusiner, situationer där man gjort bort sig, krogen, student, midsommar, Turkietresan, ångest, förhållanden som tagit slut, mycket olika nya bekantskaper, körlektioner, teoriprov, gillinge, uppkörning - körkort, högskolan, rookieveckor, sjukdomstillstånd av olika slag, nära och kära som gått bort, magkatarrX2, kor som jagar en, mediciner, stress, Londonresan, flytt, tentor, omställningar, festivaler, gamla vänner där kontakten tagits upp, återföreningar av olika slag, omhändertagande av vänner, farväl.
Och mycket mer. Det kan behövas en omstart och en uppryckning.

17 december 2008 :





//Jillsan - Together we could break this trap
                 Well run till we drop, baby well never go back

ingen vet det jag vet (en hemlighet)

Det ska nog gå bra
Det ska nog gå bra..

Jag har lovat mig själv att aldrig snärja in mig såhär igen
Jag hade lovat mig själv att aldrig snärja in mig sådär igen

Look into my eyes, you will see
What you mean to me

Don't tell me it's not worth trying for
You can't tell me it's not worth dying for
You know it's true
Everything I do, I do it for you

Don't tell me it's not worth fighting for
I can't help it, there's nothing I want more
You know it's true
Everything I do, I do it for you

There's no love - like your love
And no other - could give more love
There's nowhere - unless you're there
All the time - all the way

I would fight for you, I'd lie for you
Walk the wire for you,
I'd die for you


//Jillsan - så otroligt trött

det löser sig, det gör det alltid

Lite strukturering. Dock mer för min egen skull;

December:

16e - Föreläsning, Faddermöte, plugga pedagogik (och egentligen psykologi), tvätta, mm
17e -Föreläsning (kognitiv utveckling), plugga pedagogik, packa
18e - Föreläsning (social utveckling), diskussionsseminarium, åker från eskilstuna, möter Linda på centralen, åker till Ann, plugga lite pedagogik
19e - Handla julklappar (iaf en del av dem), Åker hem!, plugga lite pedagogik? kanske lite psykologi?
20e - Slå in julklappar, baka, plugga lite
21a - Handla resterande julklappar?, slå in julklappar, baka?, plugga lite...
22a - Plugga liite, jobba 14-21.15
23e - Vägrar plugga, baka det sista, sätta upp granen, uppesittarkväll
24e - Julafton!!!
27e - Jobba 7-15.30, plugga liite
31a - Nyår!!! jobba 7.30-14.30, minijulafton med sara, thomas och barnen (missar?), hemmamys och fest med familjen

Januari:
2a - disney on ice med barnen, senast skicka pedagogiken!
3e - plugga psykologi!
4e - plugga psykologi!
5e - plugga psykologi!
6e - plugga psykologi!
7e - plugga psykologi!
8e - åker till Fläskilstuna......... :(
9e - Tenta i psykologi!!!
10e -
andra delen i fadderutbildningen
12e - Rookieveckan börjar!! Välkomstfest, Jillsan slavar på Kåren
13e
- bowling med sexet
14e - Kareokepuben och pubrundan!
17e - Stora rookiesittningen!


Så långt vet jag hittills.. Formodligen kommer alla planer spricka ändå, som vanligt, men det får lösa sig ändå i slutändan. Mitt i allt det här ska alltså hinna plugga psykologin (som jag inte slagit upp en enda sida i än), plugga pedagogiken som MÅSTE in senast 5e januari, handla alla julklappar, fixa flagga, maskot och band till rookiesarna (när gör vi det??) och starta upp arbetet med kårtidningen. Dessutom är det minst tre stycken födelsedagar inblandade. Tiden räcker inte till, jag vet inte riktigt hur jag ska få tiden att räcka till... Det känns som om ett par dagar precis innan psykologitentan inte kommer att räcka för att läsa allt för första gången och få allt att gå in. Och det känns som om dagarna innan dess inte kommer räcka till för att få ihop en någorlunda strukturerad hemtenta i pedagogik..


16e december 2008:




//Jillsan - allt du önskar kan du få

stuck in reverse

When you were here before,
Couldn't look you in the eye
You're just like an angel,
Your skin makes me cry

I don't care if it hurts,
I wanna have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

I want you to notice
when I'm not around
You're so very special
I wish I was special

bara för dig

Tolkat genom Winnerbäck;

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somande den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt


idiot

B som i Bag, B som i box, B som i Bag in Box
Snygg dans btw Linda


Jag är bara glad att gårdagen är över, det var sannerligen en av de värsta dagarna i mitt liv.
Jag kunde knappt stå på benen på hela dagen och då menar jag hela dagen, magen krampade så fruktansvärt mycket och illamåendet var ett faktum, hela dagen. Det är så idiotiskt. Jag har insett att man inte ska dricka alkohol, hur små eller stora mängder det än är, när man har magkatarr. Eftersom magkatarren redan bryter sönder magen så blir det en dubbeleffekt med alkoholen. Speciellt med vin, eftersom vin är så fruktansvärt surt.
Det är så himla trist egentligen, för jag hade inte som avsikt att "supa" i den bemärkelsen, inte alls. Inte från min sida i alla fall. Vi skulle bara ha trevligt och äta lite, sjunga lite och dricka lite vin. Men problemet med vin är att det är så himla lurigt. Man sitter och äter, har trevligt, småpratar och så tar man ett glas då och då hela tiden utan att märka av det. Bara utan att tänka på det, för det smakar ju knappast alkohol och är mer som något socialt.
Jag hade bara sett fram emot den här kvällen, eftersom jag har kännt mig lite nere och inte kunnat göra något på så länge för att jag varit sjuk. Jag visste om att magkatarren skulle hålla i sig ett tag, men kände mig ovanligt bra just den dagen, så jag tog en chansning. Det var väldigt kul också, tills kvällen började ta slut. Fy sjutton. Min mage var i totalt uppror, vilket alltså höll i sig hela natten och heeeela dagen igår. Och inte nog med att det var tråkigt för att jag kände mig som jag gjorde, utan det var också tråkigt för att jag igår skulle gå på julmarknad med syskon, mamma och syskonbarn. Jag hade sett fram emot detta också, men kunde bara vara med ett tag innan jag återigen var tvungen att sätta mig på ett tåg och den här gången åka hem till Robban. Där låg jag i soffan i ett antal timmar, utan att röra mig. Jag klarade inte av Stockholm. Det hela påminner mig lite om förra nyårsafton, när jag på grund av fia med hutt inte kunde njuta av nyårsmiddagen jag sett fram emot...
Ja, hur som helst kommer jag inte göra om detta igen. Varken att underskatta vin, eller att dricka något när jag har magkatarr.

Alltid lär man sig något.

Underbara tjejor är ni i vilket fall som helst :)
Vill också kramas lite med min syster som körde mig hela vägen tillbaka till Eskilstuna igårkväll, eftersom jag inte klarade att åka mer tåg, eller gå upp från stationen.

Ett annat stort problem är att jag glömde min laddare hemma hos Linda, trots att jag var helt säker på att jag la ned den i väskan. Detta gör att jag inte kommer att kunna ha någon kontakt med omvärlden tills jag förhoppningsvis möter Linda den 18e. Det kanske låter som bara några dagar, men några dagar är mycket när man inte har någon annan kommunikation med folket där hemma. Så om ni inte får tag i mig, så är det för att min telefon inte har något batteri.

Finns det alkolås till mobiler? I sådana fall ska jag köpa ett. Finns det inte? I sådana fall ska jag uppfinna ett.
Det spelar ingen roll om det så är en väldigt liten mängd alkohol. Mobiler med smsfunktion ska inte finnas i närheten..

Jag kan inte förstå hur tredje advent redan kan vara förbi? Vart tog december vägen? Vart tog hösten vägen...? I vanliga fall, när det närmar sig tredje advent brukar jag redan känna att julen är här. Jag brukar vara i full gång med massor av saker, ha massor av julstämning, bara vänta på att folk ska dyka upp hemma, baka, och jag brukar redan ha tagit jullov i mitt huvud. Så ligger det inte till i år, men jag hoppas och tror att det blir bättre så fort jag kommit hem igen.

När jag var hemma nu i helgen så hade vi det i alla fall det galet luciamysigt. Vi bakade, vi tittade på luciatåg (både på tv:n på morgonen och i kyrkan på kvällen), vi fikade, vi lyssnade på julmusik. Mycket trevligt.
Förutom detta tog jag också en sväng i regnet med Robert i onsdags och en sväng i Norrtälje i torsdags. I norrtälje gick jag runt och pratade med gamla underbara lärare, från såväl högstadiet som gymnasiet. Det är det bästa jag gjort på länge; att få prata med dem som gett mig så mycket, som byggt upp grunden för mycket av det jag kan och tror på idag och som tror på en, som verkligen tror på en och stöttar. Det värmer och ger styrka. Och det behövs, efter en sådan här höst. Efter detta blev det bowling med Knizze, Bosse och Majk ♥ och middag.

Nu måste jag bara orka börja plugga på riktigt också. Jag har sagt till mig själv att den här terminen inte gills, att det är nya tag som gäller nästa termin eftersom jag fick en sådan sjukt dålig start på den första. Men för att jag ska kunna ta nya tag efter årsskiftet så gäller det att jag kan sparka igång den där hemtentan nu, lite i alla fall, så jag kan få klart den innan jul. Sen måste jag börja läsa psykologin också, där tentan ligger den 9e januari. De böckerna har jag inte ens slagit upp än, men jag tror nästan jag måste fokusera på hemtentan nu. Jag hoppas på att man klarar godkänt på psykologin genom att ha koll på anteckningarna. Jag har i alla fall bra anteckningar.

15e december 2008:



//Jillsan - numb

in under ytan

Jag repeterar fraser 
                                  om kickar och extaser
om att alltid va på stående fot 
                                 Ja, jag vill alltid vara fri och leva ut
Men är invecklad som en råbansknut 
                                och själva livet står och skrattar åt min väntan på mirakel, IDIOT

att pricka darttavlan

Människor har överlevt krig
Människor har överlevt svält
Människor har överlevt slaveri
Människor har överlevt fattigdom
Människor har överlevt tragedier


Nog fan borde väl jag kunna överleva en pedagogiktenta!?
Det är dock inte så lätt som man kan tro. Inte när man varit sjuk så pass länge, kommit efter och på något sätt skapat en psykisk spärr, inte när man är trött hela tiden och inte när man inte tagit sig igenom böckerna; varken nu eller förut.
Det är dessutom inte så lätt med pedagogik som jag trodde innan jag började, visserligen beror detta säkert mycket på läraren... Det är fånigt egentligen...

Mest blir jag så jäkla irriterad på mig själv, jag kan ju skriva! Skriva är ju det jag gör, det jag brinner för. Jag älskar ju att skriva, sätta tankar till pappret, göra tankar till ord. Det är ju jag, det är ju min grej.
Men fasiken, vad svårt det här är. Jag önskar att alla studier, uppsatser och analyser kunde vara poesi.
Jag önskar jag kunde leta efter den där skönheten i böckerna.
Jag har ju aldrig haft problem med studier förr, jag skulle gissa på att jag egentligen inte har något problem nu heller. Om jag bara skulle komma igång, om jag bara skulle komma över min tröskel, spräcka min bubbla, sluta sova 15-20 timmar om dygnet.. Jag tror ensamheten här i lägenheten gör mycket.

Fast, en sak har jag dock insett.

Hemtentan skulle vara riktigt roligt, eller ja, är riktigt rolig, om man bortser från litteraturen.
Jag menar, jag skulle kunna skriva en kickass analys om vad jag själv anser om skolan och lärare, egna åsikter och analyser, utifrån underlaget och min egen bedömning...
Om jag bara slapp att peta in kurslitteraturen och läsa eller leta i den.

//Jillsan - ett steg i taget


I can't hear any sleighbells

Bara för att jag ska vara borta några dagar och för att vi alla behöver det i det här såkallade vinterslasket; så bjuder jag på ett par extra idag

9 december 2008:

 

 

 

 

Och denna tillägnar jag min bror;



Jag hoppas att detta skänker er lite julkänsla. Jag har då inte hittat min än i alla fall. Det känns som om den blivit bortsopad i något hörn, tillbakaträngd till barndomen. Jag vill inte ha det så, jag vägrar att ha det så. Jag vill ha varje lukt, varje sak, varje känsla, varje film, varje matbit, varje sång, varje godisbit och alla människor.
Och mamma, jag vill ha nystrukna dukar! Och bakning. Två syskon kommer dessutom att fattas i år.
Den här lägenheten är inte den ultimata platsen att försöka skapa julstämning, trots tappra försök med pynt, pepparkakor, julmusik och apelsiner med nejlikor. Och det regnar ute
Men, det kanske kommer.
fast i vanliga fall, den nionde december, brukar jag känna lite mer än såhär....

//Jillsan - we're walking in the air

Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal

I hear the sound like the ticking of clocks
Remember your face and remember to see when you are gone
I hear the sound like the ticking of clocks
Come back and look for me
Look for me when I am lost

Not since the day
When I still had these questions
Who just could blame
Shall I go forwards or backwards
Not since today
And I still get no answers



Avslappning. Text. Textflöde, ord, skapandet av ord. Minnen, känslor, starka känslor, förvirring, självbekräftelse.
Tända ljus, tankar, mål, inga mål? bakåtvänt, framåtsträvande. Bortåt, bortåt, bortåt.
Jag strävar framåt framåt framåt.
Jag strävar bakåt.
Jag har fastnat i min egenbyggda karusell.
Tänka sig hur karuseller alltid var roligt förr. Nu gör de mig bara illamående..
Uppochned, bakochfram, i min flygande, studsande bubbla. Färden ger mig huvudvärk.
Vad vill jag göra. Det här vill jag göra. Inte det här.
Illusionen, illusionen. Min öken, min oas. Jag drack upp allt vatten men det släckte inte min törst. Nu är jag törstigare, men jag längtar inte efter vatten längre. Jag längtar efter vin, det förädlade. Jag längtar efter vinet som skapades, som var påväg att skapas.
Ljus, mörker. Svart och vitt. Ambivalens.
Jag tror dig inte, jag tror på mig. Jag känner inte mig, jag känner mig för väl.
Jag tror jag har fastnat. Jag tror jag sitter fast. Jag tror jag inte kommer loss.
Bedårande. Avskyvärt.
Det säger mig ingenting. Det är bara ord, det är bara falsk. Vart hittar man sanningen? Har jag gått miste om min sanning, har andra hittat den före mig? Eller har de hittat den efter mig, när jag tappat den längs vägen? Som en pusselbit som fattas i ett tusenbitarspussel som aldrig blir färdiglagt. Som den där blomman som glider ur håret och hamnar på grusvägen den där midsommarkvällen. Trampad på, krossad, uttömd på all sin kraft, all sin färg all sin glädje. Den blomman som gav inspiration när den levde. Den spelar inte längre någon roll. Den är förbipasserad, betydelselös, bortglömd. Men dock, den var så vacker. Är minnet tillräckligt? Eller byts den ut av en annan blomma utan att någonsin skapa ett minne. Kanske var det aldrig meningen.
Vinden, träden, vattnet, tången, stenarna, måsarna.
Nej, jag tror inte de finns längre. För jag har dem inte här hos mig. Samma fåglar som svävar på himlen, är inte samma fåglar som svävade över mig när jag var jag. När jag kände mig. När du kände mig? När jag kände dig?
Vågorna.
Tar de någonsin slut? Eller bryts de bara mot klipporna, ämnade att fortgå i en oändlig ström? Eller tar de bara slut. Det kanske inte är något mer med det.
Ord, ord, ord.
Vad döljer orden. Vad finns där bakom. Vad finns bakom det leendet, den blicken, den varma handen den kvällen.
Vad hände? Jag förstår inte grässtråna, hur de stadigt kan stå och vaja, utan att vika sig. De gröna är som små djävlar, som klättrar, klättrar, klättrar för att ta sig uppåt. Ingen vet vad de strävar mot. Men de håller strået stadigt. De gula är vissna. De har inte längre något som håller dem uppe. Kanske är vi inte så olika.

Jag tror ingen förstår mig.




//Jillsan - tömmer sina tankar i ord

wishing studying could be like poetry

Lugnande, harmoniskt örtte
85 procentig choklad
tända ljus

jag skakar av mig, jag skakar av mig




jag försöker skaka av mig


Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Jag är en komplex individ

konstigheter och spända människor

Jag har insett att tanken med min käre julkalender/musikkalender inte gick så bra, då det är svårt med en kontinuerlig uppföljning varje dag. Jag är inte hemma varje dag. Men, det får således bli en icke-kontinuerlig uppföljning istället då.

8 december 2008:

 

Ikväll blir det kladdkaka och skräckfilm.

//Jillsan - to be done with it

couldn't be much more from the heart

Om det är någonting här i livet som jag har stark tro till så är det det faktum att alla våra känslor kan få bekräftelse genom musiken. De här strömmarna genom själen fungerar såväl när det gäller att lyssna på musik och identifiera sig med den, som att skapa musiken, sjunga.
Man kan sjunga ut sin ilska, sin sorg, sin ensamhet, sin förvirring, sitt tvivel. Man kan sjunga, använda hela kroppen, sparka, slå, ta i från maggropen, blunda, ignorera omgivningen och inte finnas någon annanstans än just där, just då.
Detta tror jag på. Detta är och har alltid varit min största räddning när det har behövts. Det behöver heller inte gälla bara stora, livsomfattande bekymmer. Musiken finns där jämt, i medvetandet.
Att ligga ned på golvet, titta upp i taket och lyssna på orden och tonerna som strömmar igenom en, sjunga, skrika, gråta. Det är renande.

//Jillsan - här sitter jag och baddar såren med salt

egentligen..

Egentligen borde man ju känna glädje varje dag, leva varje dag som om den vore den sista
Egentligen borde man aldrig gå runt och känna stress eller oro
Egentligen borde man ju bara göra sådant man tycker om
Egentligen borde man ju inse att man bara lever en gång
Egentligen borde man ju våga ta risker
Egentligen borde man känna sig nöjd med det man har
Egentligen borde man inte slösa bort dagar med att vara deprimerad eller nervös
Egentligen borde man fånga dagen
Egentligen borde man inse att det man gör just nu bara är en liten del av livet
Egentligen borde man vara nöjd med hur man ser ut
Egentligen borde man inte jämföra sig med andra
Egentligen borde man vara nöjd med sig själv och det man presterar
Egentligen borde man aldrig känna sig ensam då det alltid finns någon som bryr sig
Egentligen borde man inse att det räcker gott med att göra sitt bästa
Egentligen borde man inse att det inte är någon annan än en själv som har kontrollen



För vad har man egentligen fått livet för?
Men varför är det då så svårt att följa detta?

ljusa vintermorgon

Snö, snö, snö. Allt är täckt av vit, härlig snö. Det gör allt lite ljusare på något sätt. Att vakna till det och titta ut är också ganska upplyftande.

4e december 2008:



//Jillsan - one step further

där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick

Jag har tre som jag känner passar just nu:

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och natten som kom sov du vaken och drömde om allt
allt som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv,själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

I just want to see you
When youre all alone
I just want to catch you if I can
I just want to be there
When the morning light explodes
On your face it radiates
I cant escape
I love you till the end

I just want to be there
When were caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on its cloak
Im lost for words dont tell me
All I can say
I love you till the end


Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

and I will try to fix you

3e december 2008:



Det här med musikkalendern och uppbyggnaden av julkänsla fungerar faktiskt över förväntan.
Att jag köpt en del julpynt och pyntat och pysslat lite hjälper förstås i viss grad. Men ändå..

Denna saliga vandring som påbörjats genom psykologins värld. Den, däremot, är inte över förväntan. Snarare tvärtom. De tre föreläsningarna hittills har varit ett enda virrvarr och riktigt tråkiga och konstiga. Föreläsaren vi hade idag var visserligen bättre i sig än de två tidigare, men föreläsningen var å andra sidan värre. Det var svårt och det var snurrigt. Hos mig fanns det ingen förståelse för varken det han pratade om eller det han försökte gestalta via illustrationer. Jag kunde varken hänga med i det han sa eller det han skrev/ritade.
Irritationen steg när jag märkte hur han föreläste som om grundkunskaper inom ämnet var givna. Han förklarade, men visade tecken på att han ansåg att de flesta borde ha förkunskaper att utgå ifrån.
Jag saknar vår kursansvarige i den förra kursen. Och jag som alltid trodde att jag skulle inrikta mig på psykologin. Nu lutar det mer och mer mot sociologernas värld..

Nej, nu ska jag ge mig in i det krävande uppdraget att stoppa in nejlikor i mina nyinköpta apelsiner.

//Jillsan - Visa det lite tydligare vettja?

Lights will guide you home

Idag har jag städat, så nu mår jag lite bättre. Känns alltid bättre när man har städat. Slutsats; städning är underskattat.
Och fyyyy fasiken va trött jag var imorse, vilket höll i sig hela dagen. Det var tur att Melanie satt och gav mig små knuffar med jämna mellanrum. Till råga på allt sprätte Eveline iväg en vattenflaska över föreläsningssalen. Sammanbrottet i skratt var ett faktum. Men sådant är ju bra.
Jag har inte läst något. Jag har sovit dock.

Men även om det var
både svårt och tungt
ska jag göra vad jag kan
för att hålla sinnet ungt

Jag är äldre nu
men jag är fortfarande ett barn

- Ulf Lundell

Som utlovat; (jag tror minsann detta blir till en liten julmusiks kalender)



//Jillsan - When you lose something you can't replace
                 When you love someone but it goes to waste
                 Could it be worse?

pink, it was love at first sight

Jag är förvirrad. Var står jag i livet? Vart är jag på väg? Vad vill jag? Vad håller jag på med? Vad händer när allt tar slut? Jag känner mig ensam.
Ensam, för att jag är här i lägenheten
Ensam, för att jag saknar att vara hemma hela tiden kring jul
Ensam, för att jag känner mig .. ensam. Och jag känner saknad. Saknad är ett bra ord.
Jag har ingen struktur, jag har ingen struktur på mig själv längre, på vardagarna, på vad jag vill.

Jag plockade fram några pepparkakor inköpta i all hast på Lidl, jag värmde mjölk i en kopp i micron och blandade i lite substitut för oboy, jag plockade fram ljusstaken med de fyra nyinköpta röda ljusen och jag youtubade en julsång. Så satte jag mig så i mörkret, tände ljusen och testade att fika. Jag öppnade min chokladkalender på 7.90 kr på Willys för att försöka framkalla lite julkänsla. Jag trodde jag skulle kunna få till nåt bra. Jag kände bara nostalgi, ensamhet och tomhet.
Patetiskt.
Gick tillbadrumsspegeln, drog några patetiska drag för att försöka få bort mascararester under ögonen, såg en spricka i väggen, splashade lite vatten i ansiktet och gick sedan och satte mig i sängen igen. December kom snabbt. Nu vill jag bara att de här tre åren ska vara över. Eller åtminstone att jag kunde vrida tillbaka tiden två år.

learning to fly

Okej, så har jag hittat tillbaka till verkligheten igen. Någorlunda, sådär, halvt om halvt.

Idag är det första december, vilket innebär att man får och i alla år har fått, öppna första luckan. Dagens julkalendrar är stora besvikelser och irritationsmoment. Ska det vara så jäkla svårt att slänga in lite snöiga tak, tomtar och julsånger så vår tids stressade befolkning kan finna ett litet skäl till att hitta tillbaka till någon sorts julkänsla igen? Ja, tydligen.

Tentan då? Jo, tentan gick bra. Jag blev chockad över att den gick så pass bra när jag läst så pass lite och haft så pass liten ork att hänga med i kursen. Visserligen hade jag tur med en del begrepp osv.
Det som inte var bra med tentan, var att situationen kring den var droppen som fick allt att rinna över vad gäller mitt fysiska tillstånd, framför allt min mage. Den underliggande stress och oro jag haft de senaste månaderna har nu resulterat i akut magkatarr och dubbla doser omeprazol och novalucol. Jäkligt irriterande är det vad det är. Jag vill vara frisk nu, speciellt nu till julen som närmar sig. Jag har haft ont i magen ett längre tag och antagit att det varit stress och oro. Men kvällen innan tentan och morgonen samma dag som tentan kunde jag knappt stå på benen. Kramperna hade nu ökat, det sved och det brände i hela magen. Jag kunde i princip känna saltsyran som brände hål på magen. Då jag har haft magkatarr förut kände jag igen symptomen och ringde läkaren som inte hade några tvivel om att det var just det. Det som är läskigt är att när jag sist hade samma sak, dvs för ungefär ett år sedan, sa läkaren att om jag åker på det igen så åker jag förmodligen på magsår också. Jag äter nu som sagt medicin men än sålänge har det inte hjälpt så mycket som önskat. Hur som helst så tog jag mig iallafall igenom tentan. Efteråt lugnade jag ned mig, slappnade av och tänkte då att det skulle göra mindre ont. Men det gjorde det tyvärr inte. Så jag satte mig på tåget och åkte hem, flydde till skärgården. Där har jag nu legat i sängen de senaste dagarna, inte gjort särskilt mycket överhuvudtaget.

Idag är det dags för en ny kurs; Psykologi.
Jag tror det blir intressant. Och jag ska försöka ordna upp den där hemtentan i pedagogik också..

Jag är ledsen om detta inte intresserar er som läser, jag ber er då att hoppa över ovanstående stycke.

Idag skulle jag behöva städa såväl som pynta och handla mat. Vi får se hur det blir med den saken.
Det är lite läskigt hur snabbt julen närmar sig, jag hoppas på en riktig julkänsla i år.

Har samtidigt funderat lite över begreppet "gå vidare"
Jag har funderat över det igenom två olika perspektiv; gällande mig själv och gällande andra.
Jag har svårt att gå vidare. Men samtidigt känner jag att man måste göra det, för att komma någon vart. Men kan inte bara klänga sig fast i en illusion hela tiden, man kan inte bara klänga sig fast och kväva både sig själv och andra. Men hur gör man då, om man själv vill bryta sig loss från något och behöver något annat för att klara detta och detta något annat också klänger sig fast i något? Det är det jag undrar.

Som utlovat, nu när det är december:



//Jillsan - when you wish upon a star


RSS 2.0