snöiga reflektioner
Jag känner en sorts tomhet. Jag vet egentligen inte varför och jag kan inte sätta fingret på vad det gäller. Jag är lycklig över nya "bekantskaper" och jag vissa jag gärna vill utveckla. Men samtidigt saknar jag vissa äldre, näst intill bortglömda bekantskaper. Ett av mina stora problem, som alltid känns vid, är att försöka hitta en balans mellan detta. Att försöka någon gång bortse från saknad och nostalgi, att kunna leva i nuet. Men jag har alltid svårt med det. Har man en gång funnits i mitt hjärta, har man en gång betytt något för mig eller delat något med mig så kommer man alltid att finnas nära, så kommer man alltid vara en stor del av mitt liv. Detta tror jag beror mycket på min djupa tro på att man själv är uppbyggd som människa genom de människor som står mig nära och att jag är den jag är idag bara för att jag delat vissa känslor och upplevelser med vissa människor. Jag har svårt att släppa taget. Men som jag känner det i nuläget vill jag komma framåt. Jag vill att alla mina drömmar ska slå in. Jag vill bli frisk, jag vill klara skolan och alla tentor, komma ikapp, jag vill komma nära den personen som ödet vill att jag ska dela mitt liv med, som fortfarande är skrivet i stjärnorna, jag vill kunna känna mig lugn och lycklig utan oro, jag vill.. ja, jag vill mycket.
Det jag inte vill, det är att må som jag gör just nu. Egentligen tror jag att allt är en enda ond cirkel. Jag fick en dålig start, jag brukar kunna klara allt vad gäller skolan, självdisciplin, studieteknik och självkänsla. Egentligen är inte mitt självförtroende eller min självkänsla särskilt låg. Jag vet vad jag är kapabel till, jag känner mig själv, jag känner mina känslor och jag har distans till mitt inre och min kreativa känsla. Jag kan reflektera över mig själv. Och så länge jag kan reflektera över mig själv känner jag mig levande. Det som är det största problemet nu är att jag blev sjuk vid fel tillfälle. Jag blev sjuk när allt fortfarande var så nytt, när jag fortfarande var inne i en period av inställning och vanebildning. Jag har varit sjuk länge, inte haft ork att läsa vilket gjort att jag blivit mer stressad som i sin tur gör att jag mår sämre och inte blir frisk. Nu, när jag efter många veckor äntligen börjar känna en svag förbättring i luftrören har jag istället börjat må dåligt på andra sätt. Jag har fått kramper i magen som hållt i sig i ett par dygn, illamående, huvudvärk och yrsel. Förmodligen är allt detta stresssymptom. Jag känner så väl igen symptomen till magkatarren.
Det här har gjort att all blev ett kaos, vilket jag låtit påverka mig själv och min styrka. Jag tänker inte låta det påverka det längre. Jag har musiken att vända mig till i annat fall. Och dessutom, känner jag hur jag har ett väldigt starkt stöd i att hålla modet uppe, att hitta skratten och den inneboende värmen. Jag har den, relativt nära också. Kanske närmare med tiden.
Egentligen har jag lust att ta en promenad och njuta av vinterlandskapet. Men jag känner att jag inte har tid, och ändå ligger jag bara och stirrar i taket, dag ut och dag in, utan att läsa.
Det är tragiskt egentligen, att inte känna att man har tid att "njuta". Eller ja, som Fromm skulle ha sagt, man bör nog inte haka upp sig på njutningen, man ska nog sträva efter glädjen istället.
//Jillsan - du har "it"
Det jag inte vill, det är att må som jag gör just nu. Egentligen tror jag att allt är en enda ond cirkel. Jag fick en dålig start, jag brukar kunna klara allt vad gäller skolan, självdisciplin, studieteknik och självkänsla. Egentligen är inte mitt självförtroende eller min självkänsla särskilt låg. Jag vet vad jag är kapabel till, jag känner mig själv, jag känner mina känslor och jag har distans till mitt inre och min kreativa känsla. Jag kan reflektera över mig själv. Och så länge jag kan reflektera över mig själv känner jag mig levande. Det som är det största problemet nu är att jag blev sjuk vid fel tillfälle. Jag blev sjuk när allt fortfarande var så nytt, när jag fortfarande var inne i en period av inställning och vanebildning. Jag har varit sjuk länge, inte haft ork att läsa vilket gjort att jag blivit mer stressad som i sin tur gör att jag mår sämre och inte blir frisk. Nu, när jag efter många veckor äntligen börjar känna en svag förbättring i luftrören har jag istället börjat må dåligt på andra sätt. Jag har fått kramper i magen som hållt i sig i ett par dygn, illamående, huvudvärk och yrsel. Förmodligen är allt detta stresssymptom. Jag känner så väl igen symptomen till magkatarren.
Det här har gjort att all blev ett kaos, vilket jag låtit påverka mig själv och min styrka. Jag tänker inte låta det påverka det längre. Jag har musiken att vända mig till i annat fall. Och dessutom, känner jag hur jag har ett väldigt starkt stöd i att hålla modet uppe, att hitta skratten och den inneboende värmen. Jag har den, relativt nära också. Kanske närmare med tiden.
Egentligen har jag lust att ta en promenad och njuta av vinterlandskapet. Men jag känner att jag inte har tid, och ändå ligger jag bara och stirrar i taket, dag ut och dag in, utan att läsa.
Det är tragiskt egentligen, att inte känna att man har tid att "njuta". Eller ja, som Fromm skulle ha sagt, man bör nog inte haka upp sig på njutningen, man ska nog sträva efter glädjen istället.
//Jillsan - du har "it"
I just want to be there when we're caught in the rain
Trötthetens kedjor. Jag tror jag måste gå och göra fler undersökningar.
Det är svårt att försöka, på ett levande sätt, förklara känslan i hur det är att ta upp en bok, att verkligen vilja plugga, att verkligen vilja lära sig, att egentligen vara motiverad, att inte vilja komma efter och sen inte kunna.
Jag tar upp boken och försöker börja läsa någon rad. Antingen snurrar det då bara och jag kan inte fokusera, ögonlocken blir tyngre och tyngre och det börja svida och klia i ögonen, gäspningarna kommer och huvudet börjar snurra och jag måste lägga ned boken. Eller, så lyckas jag med att läsa ett par rader till. Men det spelar ingen roll fördå har huvudet ändå varit i koma och ögonen halvt slutna, så jag har inte uppfattat något av det jag läst i alla fall.
Det blir till att testa sköldkörteln, olika tendenser till anemi, brist på B12 och brist på järn.. mm. Det tragiska är att jag orkar knapt ens komma mig för att gå till läkaren.. igen..
Idag fick jag chansen att se en av de starkaste filmer jag någonsin sett, en av de starkaste, mest genuina och ärligaste. Det som gjorde upplevelsen till något extra var att jag inte var beredd på det. Jag hade inga höga förväntningar, jag trodde bara att det var en plan och lite halvt lättsam vanlig kärleksfilm. Men nej, den var mycket mer än så.
Jag grät genom hela filmen, vilket nu gör att mina ögon är alldeles svullna och röda och huvudvärken gjort sig lite smått uppmärksammad. I och för sig är detta ingen särskilt stor headline, eftersom jag har en tendens att gråta i många filmer, böcker, serier och mycket annat. Men visserligen inte oftast genom hela..
Det som gjorde filmen ännu bättre var att jag hittade en underbar sång däri. Så där avskalad och sann.
//Jillsan - en repa i spegelbilden
Det är svårt att försöka, på ett levande sätt, förklara känslan i hur det är att ta upp en bok, att verkligen vilja plugga, att verkligen vilja lära sig, att egentligen vara motiverad, att inte vilja komma efter och sen inte kunna.
Jag tar upp boken och försöker börja läsa någon rad. Antingen snurrar det då bara och jag kan inte fokusera, ögonlocken blir tyngre och tyngre och det börja svida och klia i ögonen, gäspningarna kommer och huvudet börjar snurra och jag måste lägga ned boken. Eller, så lyckas jag med att läsa ett par rader till. Men det spelar ingen roll fördå har huvudet ändå varit i koma och ögonen halvt slutna, så jag har inte uppfattat något av det jag läst i alla fall.
Det blir till att testa sköldkörteln, olika tendenser till anemi, brist på B12 och brist på järn.. mm. Det tragiska är att jag orkar knapt ens komma mig för att gå till läkaren.. igen..
Idag fick jag chansen att se en av de starkaste filmer jag någonsin sett, en av de starkaste, mest genuina och ärligaste. Det som gjorde upplevelsen till något extra var att jag inte var beredd på det. Jag hade inga höga förväntningar, jag trodde bara att det var en plan och lite halvt lättsam vanlig kärleksfilm. Men nej, den var mycket mer än så.
Jag grät genom hela filmen, vilket nu gör att mina ögon är alldeles svullna och röda och huvudvärken gjort sig lite smått uppmärksammad. I och för sig är detta ingen särskilt stor headline, eftersom jag har en tendens att gråta i många filmer, böcker, serier och mycket annat. Men visserligen inte oftast genom hela..
Det som gjorde filmen ännu bättre var att jag hittade en underbar sång däri. Så där avskalad och sann.
//Jillsan - en repa i spegelbilden
snön faller (och vi med den)
En månad kvar till julafton.
Vad finns att uppnå under en månad?
Vilka mål finns, vad blir konsekvenserna för varje handling, varje tanke, varje val?
Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag.
Vart leds vi?
Och hur kommer allt att se ut om en månad?
Allt omkring mig har transformerats till ett enda stort bomullslandskap, snön faller i tunga, stora, men ändå så lätta partiklar. Det bildar en sorts lummig känsla, en sorts lummig karaktär.
Och julen närmar sig med stormsteg.
I nuläget har jag transporterat mig och mina tankar till Stockholmstrakterna. Jag kom fram till slutsatsen, att om jag ändå ska må dåligt, eller om jag ändå ska plugga, komma ikapp lite eller inte plugga alls, så kan jag lika gärna göra vilket som här. Här finns i alla fall inte den där ensamheten som är så påtryckande i lägenhetsbubblan.
Den nya planen (den ursprungliga planen?) är: Studentkorridor.
Helgen spenderades på fadderutbildning i Fiskeboda, kursgård. Bortsett från enorm kyla, såväl utomhus som inomhus, tunga väskor/knäckta axlar, spindlar, illamående och magkramper (fråga mig inte vartifrån, jag håller på att försöka räkna mig som frisk snart) så var helgen enormt intressant och inspirerande. En tydlig tendens bland de ledande karaktärerna var att de skulle stoppa på oss fika vid var möjligt tillfälle. Motiv? Kan man undra. Kanske skulle vi hålla oss runda och varma. Kanske ville de egentligen göda oss så de kunde stoppa in oss i en ugn på slutet av helgen.. Det tåls att tänka på. Cissie och hennes lilla grupp fick idén att vi prompt skulle samla snö.. där det inte fanns någon snö. Att vi prompt skulle gå på läskbackar.. när vi inte hade de akrobatiska färdigheterna att gå på läskbackar. Att vi skulle snöra in oss i massa snöre (det behöver jag knapast nämna varför det inte är logiskt) och att vi skulle samla en mängd saker från naturen för att bilda ord.. när det faktiskt inte fanns ord att bilda (observera att vi nu ändå använde oss av den röda, fina "elektriska" sopkvasten..) Så, vi kände att, nääääe. Vi var nog liiiiite för bra för den här övningen. Och så gick vi vidare.
Det fanns vatten på det där stället, visserligen en sjö och inget hav. Men dock, ett stort plus i kanten.
Vi vann kexchoklad också.
Kallt var det ute, men efter ett mycket trevligt fika och gitarrspelande i vakteln efter hemkomsten till Eskilstuna,
var både jag och min själ mycket varmare.
Idag fick jag ett erbjudande om att skriva i Kårtidningen. Stort, riktigt roligt och jag blev enormt överraskad.
Dessutom fick jag reda på att en viss skiva gett genomslag bland betydelsefulla människor inom ämnet.
Jag har också fått reda på att jag ska skriva ihop en text till en, måste jag påpeka, otroligt bra låt (det lilla jag fått höra) ;)
Sen ska vi tydligen tjäna en massa pengar. Det låter bra.
Idag åker också min kära Petra till utlandet och kommer inte hem förrän april. Känns mycket konstigt.
Till mina kära medmänniskor: Diskursanalysera mera!
//Jillsan - att falla uppåt
Vad finns att uppnå under en månad?
Vilka mål finns, vad blir konsekvenserna för varje handling, varje tanke, varje val?
Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag.
Vart leds vi?
Och hur kommer allt att se ut om en månad?
Allt omkring mig har transformerats till ett enda stort bomullslandskap, snön faller i tunga, stora, men ändå så lätta partiklar. Det bildar en sorts lummig känsla, en sorts lummig karaktär.
Och julen närmar sig med stormsteg.
I nuläget har jag transporterat mig och mina tankar till Stockholmstrakterna. Jag kom fram till slutsatsen, att om jag ändå ska må dåligt, eller om jag ändå ska plugga, komma ikapp lite eller inte plugga alls, så kan jag lika gärna göra vilket som här. Här finns i alla fall inte den där ensamheten som är så påtryckande i lägenhetsbubblan.
Den nya planen (den ursprungliga planen?) är: Studentkorridor.
Helgen spenderades på fadderutbildning i Fiskeboda, kursgård. Bortsett från enorm kyla, såväl utomhus som inomhus, tunga väskor/knäckta axlar, spindlar, illamående och magkramper (fråga mig inte vartifrån, jag håller på att försöka räkna mig som frisk snart) så var helgen enormt intressant och inspirerande. En tydlig tendens bland de ledande karaktärerna var att de skulle stoppa på oss fika vid var möjligt tillfälle. Motiv? Kan man undra. Kanske skulle vi hålla oss runda och varma. Kanske ville de egentligen göda oss så de kunde stoppa in oss i en ugn på slutet av helgen.. Det tåls att tänka på. Cissie och hennes lilla grupp fick idén att vi prompt skulle samla snö.. där det inte fanns någon snö. Att vi prompt skulle gå på läskbackar.. när vi inte hade de akrobatiska färdigheterna att gå på läskbackar. Att vi skulle snöra in oss i massa snöre (det behöver jag knapast nämna varför det inte är logiskt) och att vi skulle samla en mängd saker från naturen för att bilda ord.. när det faktiskt inte fanns ord att bilda (observera att vi nu ändå använde oss av den röda, fina "elektriska" sopkvasten..) Så, vi kände att, nääääe. Vi var nog liiiiite för bra för den här övningen. Och så gick vi vidare.
Det fanns vatten på det där stället, visserligen en sjö och inget hav. Men dock, ett stort plus i kanten.
Vi vann kexchoklad också.
Kallt var det ute, men efter ett mycket trevligt fika och gitarrspelande i vakteln efter hemkomsten till Eskilstuna,
var både jag och min själ mycket varmare.
Idag fick jag ett erbjudande om att skriva i Kårtidningen. Stort, riktigt roligt och jag blev enormt överraskad.
Dessutom fick jag reda på att en viss skiva gett genomslag bland betydelsefulla människor inom ämnet.
Jag har också fått reda på att jag ska skriva ihop en text till en, måste jag påpeka, otroligt bra låt (det lilla jag fått höra) ;)
Sen ska vi tydligen tjäna en massa pengar. Det låter bra.
Idag åker också min kära Petra till utlandet och kommer inte hem förrän april. Känns mycket konstigt.
Till mina kära medmänniskor: Diskursanalysera mera!
//Jillsan - att falla uppåt
det är inga problem, det är inga problem...
(Är, är) Är det så här?
Vet inte varför men det saknas nåt
Det är som att låtsas som det regnar i en hagelstorm
Så jag borde väl va lycklig utan klagomål
(För) här finns ingenting att klaga på
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem
Så jag borde vara lycklig nu
Eller vadå
Eller vad tycker du?
as I am sitting here
Hos Dig är jag stark
Hos Dig är jag underbar
Hos Dig har jag allt
Där vågar jag stanna kvar
Men när Du inte ser
När Du inte rör mig
Kan Du ha hittat nån annan
Säg nu hur Du ser mig
När jag tagit slut
När jag inte orkar mer
När rädslan tar vid
Rädslan förstår mig mer
Då kan jag inte se
Kan jag inte röra Dig
Har jag då hittat nån annan
Säg nu hur Du ser mig
Hos Dig är jag stark
Hos Dig är jag underbar...
tittut mellan stjärnorna
Jaaa... som Robin Bengtsson gör den kan man ju också göra den..
Imorgon drar vi gaals till Fiskeboda ♥
feelin' blue
Jag har gjort en alldeles egen "må bra"- lista
Jag ska försöka se till att den hjälper.
Men först av allt ska jag försöka se till att klara den här sociologitentan
Jag ska försöka se till att den hjälper.
Men först av allt ska jag försöka se till att klara den här sociologitentan
Sociologi är intressant. Jag kommer kanske ta min examen inom sociologin..
(Jodå, jag kan se framåt mot en framtida examen ändå)
Vi får se..
Men då får jag varna.. om ni tycker jag är överanalytisk och tankfull nu? Ojojoj...
stackars människor..
(Jodå, jag kan se framåt mot en framtida examen ändå)
Vi får se..
Men då får jag varna.. om ni tycker jag är överanalytisk och tankfull nu? Ojojoj...
stackars människor..
att leva här med sanningen
Samuel ringde och fick mig att skratta
och hitta tillbaka till verkligheten igen.
Jag tog upp en bok.
Jag lade ned en bok igen.
texten snurrar fortfarande bara framför mina ögon
och hitta tillbaka till verkligheten igen.
Jag tog upp en bok.
Jag lade ned en bok igen.
texten snurrar fortfarande bara framför mina ögon
tragedi vs komik
Ibland kommer det tillbaka till en, varför man kämpar vidare.
Kanske för att man har asgrymma syskonbarn:
Jo, jag vet. Vi är släkt.
När jag frågade hans bror (tre år) i telefon idag, vad man skulle göra när man är ledsen, så blev svaret:
- "Går och lägger sig... och får napp"
Det är alltså tydligen det bästa sättet att handskas med saken. Kanske borde prova..
Kanske för att man har asgrymma syskonbarn:
Jo, jag vet. Vi är släkt.
När jag frågade hans bror (tre år) i telefon idag, vad man skulle göra när man är ledsen, så blev svaret:
- "Går och lägger sig... och får napp"
Det är alltså tydligen det bästa sättet att handskas med saken. Kanske borde prova..
kommer du ihåg hur vi brukade vara?
Jag är så rädd.
Så rädd för vart jag är på väg.
Allt är bara som i en enda stor dimma. Slowmotion
Och idag svimmade jag. Det har jag aldrig gjort förut.
Jag kan inte se över bergen.
Så rädd för vart jag är på väg.
Allt är bara som i en enda stor dimma. Slowmotion
Och idag svimmade jag. Det har jag aldrig gjort förut.
Jag kan inte se över bergen.
uppfång av Jillsans känslor och tankar
Illamående och desperation är känslorna som strömmar genom mitt medvetande just nu.
Det känns som om hela jag håller på att sprängas itu.
Hopplösheten och stressen gör att allt känns omöjligt.
Jag kan varken koppla av eller göra något, jag darrar så det är nästan löjligt.
Klockan följer inte mina order och stannar.
Jag får panik över hela situationen, över mig själv och tiden jag förbannar.
Att det här nästan kan bryta ned den person jag brukar vara, som varit så stark.
Det verkar som om jag bara klampar runt i sankmark.
Jag vill tillbaka till lugnet, till mig själv, till strukturen.
Men jag vet inte hur jag tar mig tillbaka dit, hela den jävla proceduren.
Det sipprar små droppar från mina ögon, jag är så otroligt less på deras sätt att ta sig fram.
Skulle bara vilja slänga av mig det, vartenda uns, vartenda gram.
Jag är trött på att säga till folk att jag mår dåligt, jag vill inte verka svag och andra kan ändå inte förstå.
Jag vill verkligen inte bli uppsatt på någon "tyck synd om mig" platå
Jag kan bara sitta här och skriva då jag inte kan lämna allt bakom mig.
Åh, tryggheten hemma, jag saknar dig...
Det känns som om hela jag håller på att sprängas itu.
Hopplösheten och stressen gör att allt känns omöjligt.
Jag kan varken koppla av eller göra något, jag darrar så det är nästan löjligt.
Klockan följer inte mina order och stannar.
Jag får panik över hela situationen, över mig själv och tiden jag förbannar.
Att det här nästan kan bryta ned den person jag brukar vara, som varit så stark.
Det verkar som om jag bara klampar runt i sankmark.
Jag vill tillbaka till lugnet, till mig själv, till strukturen.
Men jag vet inte hur jag tar mig tillbaka dit, hela den jävla proceduren.
Det sipprar små droppar från mina ögon, jag är så otroligt less på deras sätt att ta sig fram.
Skulle bara vilja slänga av mig det, vartenda uns, vartenda gram.
Jag är trött på att säga till folk att jag mår dåligt, jag vill inte verka svag och andra kan ändå inte förstå.
Jag vill verkligen inte bli uppsatt på någon "tyck synd om mig" platå
Jag kan bara sitta här och skriva då jag inte kan lämna allt bakom mig.
Åh, tryggheten hemma, jag saknar dig...
I am dreaming of a white christmas
Jag hoppas på att det blir en vit jul.
Då blir allt iallafall lite ljusare..
Dagens datum: 20 november
- Jillsans första salstenta (sociologi): 28 november
Status: Ej tillräckligt förberedd, nervös, har bara läst 2 av 5 böcker. Mått allmänt dåligt, sjuk, sjuk, sjuk. Känns inte bra.
- Inlämning av hemtenta (pedagogik), sista chansen: 5 januari, alltså vecka 2
Status: Om jag bara hade fått varit frisk... Efter nu på måndag har jag missat två inlämningstillfällen och varit sjuk i ca 6 veckor. Tappat massor av den litteratur jag hade läst. Ingen struktur, ingen ordning. Kaos. Läsa och skriva under jul... Känns inte bra. Om jag bara hade fått varit frisk.. Hade jag kunnat lämnat in den vid ordinarie inlämningstillfälle 27 oktober så hade jag kanske inte varit sjuk av stress nu heller, och jag hade kunnat hoppat och stojat av glädje och lättnad som de andra. Istället känns det nu som om helvetet griper efter mig.
- Salstenta (psykologi): 9 januari, alltså vecka 2 (se ovan)
Status: Kursen har inte ens börjat, och jag känner ändå bara tyngden på mina axlar öka. Jag vill ju lära mig det här, men jag vill inte lära mig det här under de här omständigheterna. Även detta måste jag läsa under julen, samtidigt som jag ska försöka knåpa ihop en hemtenta i pedagogik långt i efterhand..
- Vem vet, jag kanske kuggar på sociologitentan - och då kan vi ju lägga till ett datum efter jul: 16 januari (omtenta....)
//Jillsan - release me...
Då blir allt iallafall lite ljusare..
Dagens datum: 20 november
- Jillsans första salstenta (sociologi): 28 november
Status: Ej tillräckligt förberedd, nervös, har bara läst 2 av 5 böcker. Mått allmänt dåligt, sjuk, sjuk, sjuk. Känns inte bra.
- Inlämning av hemtenta (pedagogik), sista chansen: 5 januari, alltså vecka 2
Status: Om jag bara hade fått varit frisk... Efter nu på måndag har jag missat två inlämningstillfällen och varit sjuk i ca 6 veckor. Tappat massor av den litteratur jag hade läst. Ingen struktur, ingen ordning. Kaos. Läsa och skriva under jul... Känns inte bra. Om jag bara hade fått varit frisk.. Hade jag kunnat lämnat in den vid ordinarie inlämningstillfälle 27 oktober så hade jag kanske inte varit sjuk av stress nu heller, och jag hade kunnat hoppat och stojat av glädje och lättnad som de andra. Istället känns det nu som om helvetet griper efter mig.
- Salstenta (psykologi): 9 januari, alltså vecka 2 (se ovan)
Status: Kursen har inte ens börjat, och jag känner ändå bara tyngden på mina axlar öka. Jag vill ju lära mig det här, men jag vill inte lära mig det här under de här omständigheterna. Även detta måste jag läsa under julen, samtidigt som jag ska försöka knåpa ihop en hemtenta i pedagogik långt i efterhand..
- Vem vet, jag kanske kuggar på sociologitentan - och då kan vi ju lägga till ett datum efter jul: 16 januari (omtenta....)
//Jillsan - release me...
There's a lady who's sure, all that glitter is gold
Att uppskatta dessa små, stora, saker.
Sju år, eller var det åtta år sedan?
Jag trodde aldrig jag på något sätt, i någon dimension, skulle återvända.
Men det gör mig glad, i allt annat runt omkring mig.
Och tillsammans minns vi.
Och idag är det vitt ute
Sju år, eller var det åtta år sedan?
Jag trodde aldrig jag på något sätt, i någon dimension, skulle återvända.
Men det gör mig glad, i allt annat runt omkring mig.
Och tillsammans minns vi.
Och idag är det vitt ute
skönhet
Come up to meet you, tell you I'm sorry
You don't know how lovely you are
I had to find you
Tell you I need you
Tell you I've set you apart
Tell me your secrets
And ask me your questions
Oh, let's go back to the start
Running in circles
Coming up tails
Heads on the science apart
Oh take me back to the start
Questions of science
Science and progress
Do not speak as loud as my heart
Oh tell me you love me
Come back and haunt me
Oh and I rush to the start
Running in circles
Chasing our tails
Coming back as we are
Nobody said it was easy
Oh, it's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard
I'm going back to the start
svacka. go away
Sådär. Nu känns det lite bättre igen.
Svackorna kommer med jämna mellanrum, ibland är de lite värre och ibland lite lättare.
Nu är det iallafall ett försök att ta sig i kragen igen och komma ur det här.
I grund och botten vet jag nog att det inte är så farligt, att jag kommer att klara det så småningom.
Om jag bara kunde få vara frisk. Det är faktorn som gör allting tvåtusen ggr värre. Man blir nog mer känslig också, eftersom man är så matt och less.
Hade jag inte varit sjuk hade jag inte kommit efter i första hand. Och då hade ingenting varit lika illa.
Hur som helst, nu har jag klivit upp, satt upp håret i en knut, bäddat sängen, vädrat lägenheten, tänt alla lampor, tagit ett bad, sorterat alla mina papper och litteraturen i fina högar, satt på vänner på tv:n, tagit på mig myskläder, ätit en macka och satt på musik.
Nu är jag lite varmare i kroppen och själen igen, jag tackar James, Lars och de andra.
Och mina syskon ;)
Svackorna kommer med jämna mellanrum, ibland är de lite värre och ibland lite lättare.
Nu är det iallafall ett försök att ta sig i kragen igen och komma ur det här.
I grund och botten vet jag nog att det inte är så farligt, att jag kommer att klara det så småningom.
Om jag bara kunde få vara frisk. Det är faktorn som gör allting tvåtusen ggr värre. Man blir nog mer känslig också, eftersom man är så matt och less.
Hade jag inte varit sjuk hade jag inte kommit efter i första hand. Och då hade ingenting varit lika illa.
Hur som helst, nu har jag klivit upp, satt upp håret i en knut, bäddat sängen, vädrat lägenheten, tänt alla lampor, tagit ett bad, sorterat alla mina papper och litteraturen i fina högar, satt på vänner på tv:n, tagit på mig myskläder, ätit en macka och satt på musik.
Nu är jag lite varmare i kroppen och själen igen, jag tackar James, Lars och de andra.
Och mina syskon ;)
...
Idag har jag inte varken fysiskt eller psykiskt orkat kliva upp ur sängen.
Mitt känsloliv är ett enda kaos
Det är saknaden.
Och jag känner mig ensam här.
Det känns som om jag kvävs i lägenheten.
Jag är varm och hostar och blir aldrig frisk och jag hostar värre och blir varmare när jag blir upprörd.
Jag hinner inte lämna in den där hemtentan nu till andra inlämningstillfället eller ens börja på den.
Jag drömmer mardrömmar.
Jag får skriva hemtentan i jul när jag tydligen ska läsa 1000 andra sidor i den kursen vi har då. Och jag skulle jobbat och firat jul. Och jag har ingen ork att läsa eller hinner inte ta ikapp de böcker jag ska läsa till tentan nu om1,5 vecka som är 4 böcker jag inte läst. Och jag orkar inte göra någon mat.
Det enda jag kan göra är att ligga här och skriva
Mitt känsloliv är ett enda kaos
Det är saknaden.
Och jag känner mig ensam här.
Det känns som om jag kvävs i lägenheten.
Jag är varm och hostar och blir aldrig frisk och jag hostar värre och blir varmare när jag blir upprörd.
Jag hinner inte lämna in den där hemtentan nu till andra inlämningstillfället eller ens börja på den.
Jag drömmer mardrömmar.
Jag får skriva hemtentan i jul när jag tydligen ska läsa 1000 andra sidor i den kursen vi har då. Och jag skulle jobbat och firat jul. Och jag har ingen ork att läsa eller hinner inte ta ikapp de böcker jag ska läsa till tentan nu om1,5 vecka som är 4 böcker jag inte läst. Och jag orkar inte göra någon mat.
Det enda jag kan göra är att ligga här och skriva
it it hurts with every heartbeat
Jag är i en enorm (livs)kris just nu.
Jag bara ligger i sängen och skakar, gråter, hostar och hyperventilerar.
I min kvävande bubbla här i lägenheten.
Kan någon komma och rädda mig
Jag bara ligger i sängen och skakar, gråter, hostar och hyperventilerar.
I min kvävande bubbla här i lägenheten.
Kan någon komma och rädda mig
stålmannenstark
screw vara sjuk
screw eskilstuna
screw efterhalkande, omotiverad utbildning.
Ibland tror jag att jag inte klarar av det här.
Ibland vill jag bara vara lagom liten igen.
Jag är äldre nu, men jag är fortfarande barn
Jag vill sitta på den där klippan med dig.
screw eskilstuna
screw efterhalkande, omotiverad utbildning.
Ibland tror jag att jag inte klarar av det här.
Ibland vill jag bara vara lagom liten igen.
Jag är äldre nu, men jag är fortfarande barn
Jag vill sitta på den där klippan med dig.
dagens att älska
magnificent
Jag saknar den där känslan av att sitta vid vattnet och bara titta ut, att sitta några med en gitarr tidigt en midsommardagsmorgon och sjunga vid vattenbrynet och klipporna, jag saknar att vandra hem i gryningen, jag saknar er, jag saknar min skärgård och jag saknar sommaren, jag saknar ropen och skratten, jag saknar solen över vattnet, jag saknar vågorna som bryter mot strandkanten och jag saknar den friska luften, jag saknar värmen av någon som håller om mig, där, i det tillfället, jag saknar alla lukterna, lukterna av sjögräs, tång, grillning, vattnet. Jag saknar sommaren hemma, jag saknar midsommaren. Jag saknar alla åren. Jag saknar dig.
När jag kysser havet,
är jag fri från alla hämningar
Midsommar 2009 -ska vi slå några rekord du och jag?
och några dansade i månljuset, ända in på småtimmarna
Du är sårbar.
Jag är sårbar.
Alla är vi som små barn som skrapar knät.
Men plåstret verkar inte hjälpa lika mycket längre
Så, min plan, mitt extremt detaljerat uppläggda schema som jag hade lagt upp sprack. Det sprack i tusen bitar, vilket tyvärr berodde på att jag mått sämre, mycket sämre än vad jag hade hoppats på.
Ibland tror jag att det inte är meningen att jag ska bli frisk, för att jag ska lära mig någon sorts läxa eller något.
Kanske har jag varit för naiv i mina år.
Men, iallafall, så ska jag försöka plugga så pass mycket att jag klarar godkänt på den här tentan som kommer nu. Det blir nog inte omöjligt. Det tråkiga är att jag så gärna skulle vilja ha VG på den här tentan, inte för VGts skull i sig, men mest för att jag egentligen tycker det här är så intressant och ska jag läsa det på en högre nivå så hade det varit bra att ha djupare kunskap.
Ska äta något nu, mest för att jag måste pga av antibiotikan. Egentligen har jag ingen matlust. Sen ska jag gå och lägga mig, tidigt som attans. För jag är extremt trött och jag vet, att om jag håller mig vaken och tror att jag ska kunna läsa senare kommer jag bara bli besviken på mig själv, vara trött imorgon och ändå inte ha läst något.
Så, jag ska istället lägga mig tidigt, komma upp tidigt imorgon och försöka ta mig ned till biblioteket och sitta några timmar.
Tack för att du förgyller mina dagar i skolan med välbehövda skratt. Jag är glad att du finns omkring mig.
Jag är sårbar.
Alla är vi som små barn som skrapar knät.
Men plåstret verkar inte hjälpa lika mycket längre
Så, min plan, mitt extremt detaljerat uppläggda schema som jag hade lagt upp sprack. Det sprack i tusen bitar, vilket tyvärr berodde på att jag mått sämre, mycket sämre än vad jag hade hoppats på.
Ibland tror jag att det inte är meningen att jag ska bli frisk, för att jag ska lära mig någon sorts läxa eller något.
Kanske har jag varit för naiv i mina år.
Men, iallafall, så ska jag försöka plugga så pass mycket att jag klarar godkänt på den här tentan som kommer nu. Det blir nog inte omöjligt. Det tråkiga är att jag så gärna skulle vilja ha VG på den här tentan, inte för VGts skull i sig, men mest för att jag egentligen tycker det här är så intressant och ska jag läsa det på en högre nivå så hade det varit bra att ha djupare kunskap.
Ska äta något nu, mest för att jag måste pga av antibiotikan. Egentligen har jag ingen matlust. Sen ska jag gå och lägga mig, tidigt som attans. För jag är extremt trött och jag vet, att om jag håller mig vaken och tror att jag ska kunna läsa senare kommer jag bara bli besviken på mig själv, vara trött imorgon och ändå inte ha läst något.
Så, jag ska istället lägga mig tidigt, komma upp tidigt imorgon och försöka ta mig ned till biblioteket och sitta några timmar.
Tack för att du förgyller mina dagar i skolan med välbehövda skratt. Jag är glad att du finns omkring mig.
2006 vs 2009 och framtiden
Jag måste bara få säga att jag tycker det är underbart att prata med dig.
Det är oslagbart, det är klockrent. Det finns inte en enda gång jag träffat dig, eller pratat med dig under de senaste.. ja, 2,5 åren som jag inte blivit glad och varm inombords =)
Hur dåligt jag än mår och hur hemskt jag än tycker saker är, så vänds allting uppochned när jag pratar med dig eller när vi och de andra träffas.
Det är precis en sådan som dig som jag behöver ha omkring mig, speciellt när saker känns jobbigt.
Haha, du är den goofiaste människa jag vet, men så klockren!
Och du får mig att tänka på de goda tiderna och inte nog med det, du får mig att inse, att "de goda tiderna" inte bara är något förflutet, utan kan upprepas, igen och igen och igen.
Du är den perfekta vännen.
Du får mig alltid att asgarva.
;)
Och vi har nu kommit fram till att sommaren 2009 ska slå sommaren 2006.
Och det betyder inte lite!
Och vi ska dricka glögg och vi ska åka pulkarace (nånstans) med eget afterskii :)
Och jag ska förmodligen göra bort mig (som vanligt)
Och jag ska släpa med dig och plåga dig i mellandagsrean så
du kan få göra narr av mig när jag springer in och ut ur affärer.
Daniel - nu styr du pulkaåkningen! ^^ och du drar med Matte och Carro!
Det är oslagbart, det är klockrent. Det finns inte en enda gång jag träffat dig, eller pratat med dig under de senaste.. ja, 2,5 åren som jag inte blivit glad och varm inombords =)
Hur dåligt jag än mår och hur hemskt jag än tycker saker är, så vänds allting uppochned när jag pratar med dig eller när vi och de andra träffas.
Det är precis en sådan som dig som jag behöver ha omkring mig, speciellt när saker känns jobbigt.
Haha, du är den goofiaste människa jag vet, men så klockren!
Och du får mig att tänka på de goda tiderna och inte nog med det, du får mig att inse, att "de goda tiderna" inte bara är något förflutet, utan kan upprepas, igen och igen och igen.
Du är den perfekta vännen.
Du får mig alltid att asgarva.
;)
Och vi har nu kommit fram till att sommaren 2009 ska slå sommaren 2006.
Och det betyder inte lite!
Och vi ska dricka glögg och vi ska åka pulkarace (nånstans) med eget afterskii :)
Och jag ska förmodligen göra bort mig (som vanligt)
Och jag ska släpa med dig och plåga dig i mellandagsrean så
du kan få göra narr av mig när jag springer in och ut ur affärer.
Daniel - nu styr du pulkaåkningen! ^^ och du drar med Matte och Carro!
och hon sa, "vi får coacha varandra"
Den här skickade Bella till mig
Den människan förstår mig nog bättre än vad de flesta gjort under åren.
"I'm not living
I'm just killing time"
Jag saknar dig mitt lilla underbara freak ♥
Den människan förstår mig nog bättre än vad de flesta gjort under åren.
"I'm not living
I'm just killing time"
Jag saknar dig mitt lilla underbara freak ♥
som en droppe i havet
När livet inte ler mot dig - baka en kladdkaka
verkligheten?
Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig
saknaden av dig och saknaden av då
Ingen glittrar som dig Stockholm,
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden
Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
för alla idioter som gick vilse i sin tro
för alla strebers utan ro
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden
Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
för alla idioter som gick vilse i sin tro
för alla strebers utan ro
pyrande visioner
Den stan hade inga visioner
Inga öppna hav, ingen kust
Inga salta historier i väggarna
Inga svindlande höjder, ingen lust
Minns du morgonljus eller svärta
Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta
Blev du värmd då eller blev du bränd?
Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Nu skiner solen och nu blänker ljuset
I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset
Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?
Jag bara undrar, jag bara tänker
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin
Inga öppna hav, ingen kust
Inga salta historier i väggarna
Inga svindlande höjder, ingen lust
Minns du morgonljus eller svärta
Ser du lampan slocknad eller tänd?
Minns du hennes brinnande hjärta
Blev du värmd då eller blev du bränd?
Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen
Nu skiner solen och nu blänker ljuset
I alla fönster, i alla krypin
Men i en etta i det högsta huset
Där rullar inlandsisen in
Vart ska du gå, vad ska du göra med tiden?
Men alla tusentals nätter och dar
Ska du schemalägga hela livet
Eller ha din rastlösa frihet kvar?
Jag bara undrar, jag bara tänker
Det finns en pusselbit som inte vill in
Här skiner solen och ljuset blänker
I alla fönster, i alla krypin
Där gror nu bara drömmen om en väg därifrån. ett annat liv. ett annat jag.
Jag står vid fönstret, blundandes
Jag får solen att lysa genom mina ögonlock
Jag lyssnar på the drugs don't workoch mina andetag
Jag tänker
Jag lyssnar på the drugs don't work
det är bara en fasad
bara en illusion
bara en mask
(och jag är bara vatten som råkar sippra förbi din mun)
bara en mask
(och jag är bara vatten som råkar sippra förbi din mun)
Hey God,
this is me taking control of my life
i brända visioner står jag nu. i brända visioner står jag ut
Jag är endast här för att meddela att det kommer en helomvändning.
Det kommer en helomvändning gott folk.
Det kommer en helomvändning att vänta.
Det kommer en helomvändning gott folk.
Det kommer en helomvändning att vänta.
nej, nu får det vara nog
Nu är det fasiken dags att att snappa ur den här deppiga koman jag varit fast i någon månad eller så.
Det är inte en sådan person jag vill vara. Det är inte sådan jag är. Egentligen.
Herregud, klart det kommer att lösa sig!
Klart jag kommer att klara det!
Jag klarar ju allt.
=)
Åh, just det. För den delen kommer jag inte att skriva något här förrän tidigast måndag. Jag kommer inte att vara online på msn heller. Jag har nämligen strukturerat upp ett enormt detaljerat schema, timme för timme, de närmsta dagarna. Och där ingår ingen dator eller TV.
Jag är enormt stolt över mig själv just nu, idag har jag läst 115 sidor, (och det bara idag) fastän jag varit trött och hostat, och mer sidor kommer det bli innan jag lägger mig.
Men nu, nu ska jag unna mig lite Greys Anatomy.
Hej så länge, så hörs vi på måndag eller något
//Jillsan - det finns alldeles för mycket att vara levande för, alldeles för mycket att glädjas åt.
Det är inte en sådan person jag vill vara. Det är inte sådan jag är. Egentligen.
Herregud, klart det kommer att lösa sig!
Klart jag kommer att klara det!
Jag klarar ju allt.
=)
Åh, just det. För den delen kommer jag inte att skriva något här förrän tidigast måndag. Jag kommer inte att vara online på msn heller. Jag har nämligen strukturerat upp ett enormt detaljerat schema, timme för timme, de närmsta dagarna. Och där ingår ingen dator eller TV.
Jag är enormt stolt över mig själv just nu, idag har jag läst 115 sidor, (och det bara idag) fastän jag varit trött och hostat, och mer sidor kommer det bli innan jag lägger mig.
Men nu, nu ska jag unna mig lite Greys Anatomy.
Hej så länge, så hörs vi på måndag eller något
//Jillsan - det finns alldeles för mycket att vara levande för, alldeles för mycket att glädjas åt.
I know I'll see your face again
Den underbara musik som, i all sin enkelhet, för in ljus och mening i mörkret.
För den delen går allt emot mig;
min konservöppnare fungerar inte och min ost gick sönder när jag skulle hyvla den.
Dumma
//Jillsan - rewind
För den delen går allt emot mig;
min konservöppnare fungerar inte och min ost gick sönder när jag skulle hyvla den.
Dumma
//Jillsan - rewind
failure #2
Jag kan inte sova.
Jag har tungt att andas, är varm och hostar när jag lägger mig ned.
Fast jag är trött, kan jag inte sova.
Jag känner mig ensam och ynklig
Jag har tungt att andas, är varm och hostar när jag lägger mig ned.
Fast jag är trött, kan jag inte sova.
Jag känner mig ensam och ynklig
viva la vida
I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own
I used to roll the dice
Feel the fear in my enemy's eyes
Listen as the crowd would sing:
"Now the old king is dead! Long live the king!"
One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt and pillars of sand
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
Once you go there was never
Never an honest word
And that was when I ruled the world
It was the wicked and wild wind
Blew down the doors to let me in.
Shattered windows and the sound of drums
People couldn't believe what I'd become
Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own
I used to roll the dice
Feel the fear in my enemy's eyes
Listen as the crowd would sing:
"Now the old king is dead! Long live the king!"
One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt and pillars of sand
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
Once you go there was never
Never an honest word
And that was when I ruled the world
It was the wicked and wild wind
Blew down the doors to let me in.
Shattered windows and the sound of drums
People couldn't believe what I'd become
Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
I hear Jerusalem bells a ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
konstigt
Han sa ju Mycoplasma till mig, men om man kollar här så verkar det ju läskigt likt lunginflammation?
läkarbesök
Jag tror hela min lägenhet snart är full av tabletter, läkemedel, preparat, burkar, små kartonger, naturläkemedel, halstabletter mm mm.
Det är galet jobbigt att gå upp för trapporna till min lägenhet, andnöd. Svårt att få luft -> panik.
Jag gick iallafall till läkaren idag.
Den här var riktigt snäll och riktigt bra. Han hörde att infektionen satt i luftrören, så diagnosen var (någon sorts) luftrörskatarr. Däremot syntes det ingenting på kapillärprovet (precis som förra gången) men han sa att det förmodligen var bakterier som lyckades hålla sig osynliga i dessa prover. Jag gick iallafall däremot med en diagnos på förmodad mycoplasma och ett recept på antibiotika. Kan ju hoppas det blir bättre nu..
Det är deprimerande att komma ut från läkarmottagningen och se hur det regnar och redan har mörknat - så var den dagen åt helvete också. Ingenting har jag fått gjort. Vaknade, ringde vårdcentralen, somnade, gick till läkaren och kom hem nu. Och nu är jag lika trött igen och ögonlocken är tunga.
Nu har jag bokat en ny tid hos läkaren för att kolla upp b12, anemi, sköldkörteln, järn mm för att reda ut min konstanta trötthet. Jag köpte också en konservöppnare för 5 kronor så jag kan öppna mina konservburkar.
Gårdagskvällen var den värsta hittills, kunde inte sova eftersom jag hostade och hade svårt att andas. Dessutom smärtade varje andetag och hostning i bröstkorgen. Det läskigaste var att jag var själv och inte kunde ringa någon, eftersom klockan var så mycket.
Jag känner mig överlag fruktansvärt ensam här borta...
"Gonna free fall out into nothin
Gonna leave this world for a while"
//Jillsan - as I always did, as I always will
Det är galet jobbigt att gå upp för trapporna till min lägenhet, andnöd. Svårt att få luft -> panik.
Jag gick iallafall till läkaren idag.
Den här var riktigt snäll och riktigt bra. Han hörde att infektionen satt i luftrören, så diagnosen var (någon sorts) luftrörskatarr. Däremot syntes det ingenting på kapillärprovet (precis som förra gången) men han sa att det förmodligen var bakterier som lyckades hålla sig osynliga i dessa prover. Jag gick iallafall däremot med en diagnos på förmodad mycoplasma och ett recept på antibiotika. Kan ju hoppas det blir bättre nu..
Det är deprimerande att komma ut från läkarmottagningen och se hur det regnar och redan har mörknat - så var den dagen åt helvete också. Ingenting har jag fått gjort. Vaknade, ringde vårdcentralen, somnade, gick till läkaren och kom hem nu. Och nu är jag lika trött igen och ögonlocken är tunga.
Nu har jag bokat en ny tid hos läkaren för att kolla upp b12, anemi, sköldkörteln, järn mm för att reda ut min konstanta trötthet. Jag köpte också en konservöppnare för 5 kronor så jag kan öppna mina konservburkar.
Gårdagskvällen var den värsta hittills, kunde inte sova eftersom jag hostade och hade svårt att andas. Dessutom smärtade varje andetag och hostning i bröstkorgen. Det läskigaste var att jag var själv och inte kunde ringa någon, eftersom klockan var så mycket.
Jag känner mig överlag fruktansvärt ensam här borta...
"Gonna free fall out into nothin
Gonna leave this world for a while"
//Jillsan - as I always did, as I always will
there she goes
//Jillsan - galet trött
soundtrack; the show must go on
"Don't - Don't close your heart to how you feel
Dream - Don't be afraid the dream's not real
Close your eyes Pretend it's just the two of us again
Make believe This moment's here to stay
Touch - Touch me the way you used to do
I know Tonight could be all I'll have with you
From now on You'll be with someone else instead of me
So tonight Let's build this memory for the last time
Hold me now
Don't cry
Don't say a word
Just hold me now
And I Will know though we're apart
We'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough"
Några av mina nyfunna vänner har frågat vad jag lyssnar på för musik, förutom Metallica.
Och taget i beräkning att jag inte direkt orkar upprepa mig så tänkte jag att jag lika gärna kunde lista det här,
eftersom jag vet att ni läser:
Nivå 1
Metallica
Nivå 2
Guns 'n' roses
Queen
Bruce Springsteen
Nivå 3
Volbeat
Coldplay
D.A.D
The Verve
Takida
Nivå 4
The Cure
30 seconds to mars
Bullet for my Valentine
Oasis
Bob Dylan
Johnny Cash
Tom Petty
och nu nyligen: Lars Eriksson
Jag har insett att jag inte är bra på att bo ensam, inte bra alls. Jag passar nog inte för att bo helt själv.
Det finns liksom ingen pushning.
Ingen pushning på att tillfriskna
Ingen pushning på att plugga
Ingen pushning på att laga mat..
..eller äta mat
Ingen pushning på bra sömnvanor
Jag håller på att paranoid. Jag lyssnar på klockan som tickar och tänker:
"Ja, vi är ju iallafall två, klockan och jag"..
Jag åkte hem en sväng i helgen, det var supertrevligt att träffa de där hemma
(och jag hann också träffa gamla Rodennissar, däribland Majk) men överlag var det nog ingen bra idé.
Jag har blivit sjukare igen, det har i princip gått tillbaka till som det var i början.
Hostan är mycket värre, lite feber, förkyld, huvudvärk, ont i halsen mm.
Jag börjar bli så less på det här nu, det är över fyra veckor nu..
Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte komma efter.
Varför kunde jag inte bara ha fått vara frisk nu i höst och fått en bra start på högskolan?
Förmodligen kommer det här bakslaget ifrån två olika orsaker;
för att jag varit och flängt för mycket kommunalt och för att jag missade att ta med medicinen och därför inte tog den under två dagar.
Och nu är den ju för den delen snart slut så..
Idag sov jag från 12.30, direkt när jag kom hem, till 17.30. 5 timmar.
Återigen alltså ifrån att det hade ljusnat tills det hade mörknat rejält.
Även det här av lite olika orsaker som jag kan urskilja;
Jag är matt och trött,
Jag sov väldigt lite i natt
Jag hällde i mig medicinen när jag kom hem
Jag gjorde slut på mina sista energiresurser när jag kämpade mig till föreläsningen imorse, utmattad och överansträngd.
Egentligen hade nog det smartaste varit att inte gå, utan stannat hemma och vilat, men jag skulle jobba med Johanna och dessutom hade jag missat massor och kommit efter.. ännu mer.. Usch, hopplösheten svämmar över.
Satt på den där föreläsningen och trodde helt ärligt att jag skulle svimma eller sprängas eller nåt. Jag fick ingen luft, allt snurrade, allt han sa snurrade, ögonlocken brände, huvudet värkte, näsan var täppt och hostan var konstant.
Tog mig iallafall direkt hem, slocknade i soffan. Det blåser storm och spöregnar, det smattrar på rutan.
Inget läst här inte..
Har upptäckt nu att jag har rysligt ont i bröstkorgen när jag andas och självklart ännu mer när jag hostar.
Det blir läkaren igen imorgon.
//Jillsan - give me strength
Dream - Don't be afraid the dream's not real
Close your eyes Pretend it's just the two of us again
Make believe This moment's here to stay
Touch - Touch me the way you used to do
I know Tonight could be all I'll have with you
From now on You'll be with someone else instead of me
So tonight Let's build this memory for the last time
Hold me now
Don't cry
Don't say a word
Just hold me now
And I Will know though we're apart
We'll always be together
Forever in love
What do you say when words are not enough"
Några av mina nyfunna vänner har frågat vad jag lyssnar på för musik, förutom Metallica.
Och taget i beräkning att jag inte direkt orkar upprepa mig så tänkte jag att jag lika gärna kunde lista det här,
eftersom jag vet att ni läser:
Nivå 1
Metallica
Nivå 2
Guns 'n' roses
Queen
Bruce Springsteen
Nivå 3
Volbeat
Coldplay
D.A.D
The Verve
Takida
Nivå 4
The Cure
30 seconds to mars
Bullet for my Valentine
Oasis
Bob Dylan
Johnny Cash
Tom Petty
och nu nyligen: Lars Eriksson
Jag har insett att jag inte är bra på att bo ensam, inte bra alls. Jag passar nog inte för att bo helt själv.
Det finns liksom ingen pushning.
Ingen pushning på att tillfriskna
Ingen pushning på att plugga
Ingen pushning på att laga mat..
..eller äta mat
Ingen pushning på bra sömnvanor
Jag håller på att paranoid. Jag lyssnar på klockan som tickar och tänker:
"Ja, vi är ju iallafall två, klockan och jag"..
Jag åkte hem en sväng i helgen, det var supertrevligt att träffa de där hemma
(och jag hann också träffa gamla Rodennissar, däribland Majk) men överlag var det nog ingen bra idé.
Jag har blivit sjukare igen, det har i princip gått tillbaka till som det var i början.
Hostan är mycket värre, lite feber, förkyld, huvudvärk, ont i halsen mm.
Jag börjar bli så less på det här nu, det är över fyra veckor nu..
Jag vill inte vara sjuk, jag vill inte komma efter.
Varför kunde jag inte bara ha fått vara frisk nu i höst och fått en bra start på högskolan?
Förmodligen kommer det här bakslaget ifrån två olika orsaker;
för att jag varit och flängt för mycket kommunalt och för att jag missade att ta med medicinen och därför inte tog den under två dagar.
Och nu är den ju för den delen snart slut så..
Idag sov jag från 12.30, direkt när jag kom hem, till 17.30. 5 timmar.
Återigen alltså ifrån att det hade ljusnat tills det hade mörknat rejält.
Även det här av lite olika orsaker som jag kan urskilja;
Jag är matt och trött,
Jag sov väldigt lite i natt
Jag hällde i mig medicinen när jag kom hem
Jag gjorde slut på mina sista energiresurser när jag kämpade mig till föreläsningen imorse, utmattad och överansträngd.
Egentligen hade nog det smartaste varit att inte gå, utan stannat hemma och vilat, men jag skulle jobba med Johanna och dessutom hade jag missat massor och kommit efter.. ännu mer.. Usch, hopplösheten svämmar över.
Satt på den där föreläsningen och trodde helt ärligt att jag skulle svimma eller sprängas eller nåt. Jag fick ingen luft, allt snurrade, allt han sa snurrade, ögonlocken brände, huvudet värkte, näsan var täppt och hostan var konstant.
Tog mig iallafall direkt hem, slocknade i soffan. Det blåser storm och spöregnar, det smattrar på rutan.
Inget läst här inte..
Har upptäckt nu att jag har rysligt ont i bröstkorgen när jag andas och självklart ännu mer när jag hostar.
Det blir läkaren igen imorgon.
//Jillsan - give me strength
Lars eriksson
Jag ville skriva ett inlägg om Lars Eriksson
Varför? Jo, för att han har påverkat mig.
Och det är inte alla människor som påverkar mig, positivt.
Men nu när jag sitter här och skulle skriva om honom så vet jag inte vad jag ska skriva,
för att få med allt jag vill ha sagt.
För mig är Lars Eriksson en unik personlighet, med känsla, med musikalitet och med integritet.
Okej, så vad gäller Lars i kombination med idolspektaklet?
På ett sätt är jag glad för hans skull att han fick lämna det, för han ville inte bli förknippad med det där. Det där gav honom ingenting och det hade han på ett sätt eller annat redan sagt själv. Därav också hans uppträdande de senaste gångerna.
På ett sätt tycker jag det är otroligt ledsamt, men mest för att jag nu inte kommer kunna se/höra honom lika ofta. På ett sätt är det tråkigt att inte kunna låta honom förgylla en liten del av min fredag.
Nog pratat, låt musiken tala för sig själv.
Den här sidan av honom hade ni visst missat va?
//Jillsan - "Rejected Love"=nykärlek
Varför? Jo, för att han har påverkat mig.
Och det är inte alla människor som påverkar mig, positivt.
Men nu när jag sitter här och skulle skriva om honom så vet jag inte vad jag ska skriva,
för att få med allt jag vill ha sagt.
För mig är Lars Eriksson en unik personlighet, med känsla, med musikalitet och med integritet.
Okej, så vad gäller Lars i kombination med idolspektaklet?
På ett sätt är jag glad för hans skull att han fick lämna det, för han ville inte bli förknippad med det där. Det där gav honom ingenting och det hade han på ett sätt eller annat redan sagt själv. Därav också hans uppträdande de senaste gångerna.
På ett sätt tycker jag det är otroligt ledsamt, men mest för att jag nu inte kommer kunna se/höra honom lika ofta. På ett sätt är det tråkigt att inte kunna låta honom förgylla en liten del av min fredag.
Nog pratat, låt musiken tala för sig själv.
Den här sidan av honom hade ni visst missat va?
//Jillsan - "Rejected Love"=nykärlek
i glädje bortom alla gränser
Jag har världens mest underbara bror.
Och jag har fått världens mest underbara julklapp.
Jag kunde inte ha fått en bättre julklapp och jag kunde inte ha fått en bättre bror.
Förlåt för de alla gånger jag behandlat dig fel, förlåt för alla gånger jag varit snarstucken, okänslig eller jobbig.
Jag älskar dig (och jag älskar alla mina andra syskon också)
Jag kan inte annat än böla just nu.. böla och böla och böla.
Jag kan definitivt inte koncentrera mig på någon sorts sociologi, varken böcker eller sociologiska begrepp.
Men det är såååå skitsamma.
Mitt hjärta blev fyllt av värme. Hela jag blev fylld av värme
//Jillsan - Globen, heaven... here I come ;)
Och jag har fått världens mest underbara julklapp.
Jag kunde inte ha fått en bättre julklapp och jag kunde inte ha fått en bättre bror.
Förlåt för de alla gånger jag behandlat dig fel, förlåt för alla gånger jag varit snarstucken, okänslig eller jobbig.
Jag älskar dig (och jag älskar alla mina andra syskon också)
Jag kan inte annat än böla just nu.. böla och böla och böla.
Jag kan definitivt inte koncentrera mig på någon sorts sociologi, varken böcker eller sociologiska begrepp.
Men det är såååå skitsamma.
Mitt hjärta blev fyllt av värme. Hela jag blev fylld av värme
//Jillsan - Globen, heaven... here I come ;)
sakta men säkert..
..närmar den sig
JULEN
Jag älskar verkligen julen, jag är en sådan där riktig julmänniska och jag längtar efter den hela året: När det väl börjar närma sig blir jag som tokig, springer runt och hoppar till julmusik, börjar planera julklappar, planera in julbak mm..
Jag älskar verkligen allt med den; julgranen, julklapparna, Kalle, advent, Lucia, adventsfika, väntan, alla julsånger, alla julfilmer, gemenskapen, tomtesockorna, paketlekarna, baket, maten, stämningen, känslan, kalendrarna, pyntningen, handla julklappar, att folk kommer hem.
Jag blir varm i hela kroppen.
För mig är julen det absolut bästa och mysigaste överhuvudtaget, i hela universum. För mig finns det ingenting som kan överträffa det. Och jag kan prata om det i timtal (Det här har många i min närhet fått erfara och jag tycker främst synd om de stackare i mina tidigare förhållanden..)
Hoppas att jag har råd att julpynta lägenheten, det här är ju första året jag har ett alldeles eget ställe att julpynta, lite som jag vill. Det skulle vara himla mysigt. Fast, det betyder självklart inte att jag inte ska hem till mamma så mycket som möjligt för att baka och pynta :) Jag har också sett att det ska sättas upp en Scrooge-föreställning här i Eskilstuna som jag hoppas kunna gå på. Jag säger det redan nu till alla er som är här, ni kommer förmodligen inte se mig så jättemycket i december, jag kommer att vara hemma så mycket som möjligt.
Jag ska också hämta min julskiva som (av någon underlig anledning) fortfarande hålls som gisslan på Rodengymnasiet..hmpff..
I år ska jag också hänga upp apelsiner med nejlikor.
Sedan kan ni också få höra min plan, lite tidig dock;
För att sprida lite julstämning kommer jag under hela december bara lägga upp mina favoritjulsånger på bloggen. Alltså, från och med första advent, 30 november, så kommer ingen annan musik att läggas upp här.
Den här julen smärtar det mig dock något otroligt, då inte min ena syster och barnen kommer att vara med och fira.. Det blir tomt och inte alls lika roligt.
On top of that (som man brukar säga) så har jag nu också fått höra att en av mina andra systrar kanske inte heller kommer att vara hos oss..
Jag vet inte hur jag ska tackla allt detta.
Om jag då ska övergå till något annat, så fick jag inte sova en blund inatt, detta pga att en bil som står på parkeringen precis nedanför lägenheten larmade hela natten och då menar jag heeela natten. Det gjorde också att jag sov till halv 1 idag.. och får som vanligt ingenting gjort som jag skulle behöva..
Fick jag då något gjort igår som jag skulle?
Tjaaa, det beror på vad man menar med gjort.. Det blev inte så mycket läsning, för efter att jag gjort upp planen för hemtentan, gått promenad, ätit och allt det jag skrev om tidigare så blev jag så extremt trött i huvudet och ögonlocken att texten bara fladdrade framför mina ögon varje gång jag gjorde ett försök till att läsa. Jag vill verkligen inte sova för mycket, så i ren desperation fick jag något sorts undermedvetet ryck att jag var tvungen att prestera något. Jag började oundvikligen titta mig runt i lägenheten och när kvällen sedan kom, slutade det med att jag hade;
Diskat
Sorterat kläder
Sorterat smycken och smink
Spikat upp tavlor
Dammat
Våttorkat ytor
Bytt sängkläder och bäddat
Skruvat iordning kranen och slangarna i badrummet
Skrubbat spisen
.. Och sedan rättat till alla böcker i en fin hög igen...
//Jillsan - I wont let this one slip. I'm not a quitter
JULEN
Jag älskar verkligen julen, jag är en sådan där riktig julmänniska och jag längtar efter den hela året: När det väl börjar närma sig blir jag som tokig, springer runt och hoppar till julmusik, börjar planera julklappar, planera in julbak mm..
Jag älskar verkligen allt med den; julgranen, julklapparna, Kalle, advent, Lucia, adventsfika, väntan, alla julsånger, alla julfilmer, gemenskapen, tomtesockorna, paketlekarna, baket, maten, stämningen, känslan, kalendrarna, pyntningen, handla julklappar, att folk kommer hem.
Jag blir varm i hela kroppen.
För mig är julen det absolut bästa och mysigaste överhuvudtaget, i hela universum. För mig finns det ingenting som kan överträffa det. Och jag kan prata om det i timtal (Det här har många i min närhet fått erfara och jag tycker främst synd om de stackare i mina tidigare förhållanden..)
Hoppas att jag har råd att julpynta lägenheten, det här är ju första året jag har ett alldeles eget ställe att julpynta, lite som jag vill. Det skulle vara himla mysigt. Fast, det betyder självklart inte att jag inte ska hem till mamma så mycket som möjligt för att baka och pynta :) Jag har också sett att det ska sättas upp en Scrooge-föreställning här i Eskilstuna som jag hoppas kunna gå på. Jag säger det redan nu till alla er som är här, ni kommer förmodligen inte se mig så jättemycket i december, jag kommer att vara hemma så mycket som möjligt.
Jag ska också hämta min julskiva som (av någon underlig anledning) fortfarande hålls som gisslan på Rodengymnasiet..hmpff..
I år ska jag också hänga upp apelsiner med nejlikor.
Sedan kan ni också få höra min plan, lite tidig dock;
För att sprida lite julstämning kommer jag under hela december bara lägga upp mina favoritjulsånger på bloggen. Alltså, från och med första advent, 30 november, så kommer ingen annan musik att läggas upp här.
Den här julen smärtar det mig dock något otroligt, då inte min ena syster och barnen kommer att vara med och fira.. Det blir tomt och inte alls lika roligt.
On top of that (som man brukar säga) så har jag nu också fått höra att en av mina andra systrar kanske inte heller kommer att vara hos oss..
Jag vet inte hur jag ska tackla allt detta.
Om jag då ska övergå till något annat, så fick jag inte sova en blund inatt, detta pga att en bil som står på parkeringen precis nedanför lägenheten larmade hela natten och då menar jag heeela natten. Det gjorde också att jag sov till halv 1 idag.. och får som vanligt ingenting gjort som jag skulle behöva..
Fick jag då något gjort igår som jag skulle?
Tjaaa, det beror på vad man menar med gjort.. Det blev inte så mycket läsning, för efter att jag gjort upp planen för hemtentan, gått promenad, ätit och allt det jag skrev om tidigare så blev jag så extremt trött i huvudet och ögonlocken att texten bara fladdrade framför mina ögon varje gång jag gjorde ett försök till att läsa. Jag vill verkligen inte sova för mycket, så i ren desperation fick jag något sorts undermedvetet ryck att jag var tvungen att prestera något. Jag började oundvikligen titta mig runt i lägenheten och när kvällen sedan kom, slutade det med att jag hade;
Diskat
Sorterat kläder
Sorterat smycken och smink
Spikat upp tavlor
Dammat
Våttorkat ytor
Bytt sängkläder och bäddat
Skruvat iordning kranen och slangarna i badrummet
Skrubbat spisen
.. Och sedan rättat till alla böcker i en fin hög igen...
//Jillsan - I wont let this one slip. I'm not a quitter
success
I dimman döljer sig sanningen
och jävlar vilken dimma det är sen då..
Årets boktips:
* Symbolic Interactionism - An Introduction, An Interpretation, An Integration av Joel. M. Charon
* Jaget och Maskerna av Erving Goffman
Helt galet intressanta!
Även om ni inte läser kurserna vi håller på med; gå ut och köp böckerna, låna dem på biblioteket, låna dem av en kompis, hyr dem, gör vad fasisken som helst -men få tag i dem och läs dem!
Dessutom så brukar det ju vara mycket roligare, lättsammare och intressantare att läsa en bok när man inte har en underliggande press av en tenta eller liknande i samband med den.
Tro mig, om ni verkligen går in för det, så kan dessa böcker på ett eller annat sätt förändra ert liv.
Idag är jag stolt. Och idag har min sten i maggropen minskat något. Varför? undrar ni. Jo, idag har jag strukturerat mig. Även om jag intre kommit så långt, så har jag strukturerat mig. Och det är oftast det jag behöver för att komma på rätt spår igen. Det började när jag klev upp. Visst, jag znoosade väl ett par gånger och kom inte riktigt upp så tidigt som jag hade tänkt, men ändå tidigare än jag brukat på sista tiden. Och jag kämpade mig upp, fast jag var riktigt trött - och det är den stora prestationen. Jag åt mina vitaminer, lite frukost, fixade kaffe och satte mig sen på en gång vid bordt och började lägga upp en struktur, framförallt vad gäller den missade hemtentan. Inte en enda gång under dagen har TV:n varit på och inte en enda gång har datorn varit på, förutom nu.
Jag har nämligen börjat med vissa begränsningar som, för nu, iallafall gäller den närmaste veckan:
- Jag får bara titta på ett TV-program om dagen. TV:n sätts inte på förrän det programmet kommer, och stängs sedan av direkt efter programmet. Ikväll tex, kommer apparaten sättas på prick klockan 21.00 och stängas av prick klockan 22.00 (Greys Anatomy)
- Jag får bara sitta vid datorn 45 minuter om dagen. Inom den tidsramen ska jag hinna med att kolla all mail, och som idag, titta på studiehandledningen till kursen, skriva något här och möjligtvis säga något bråskande till någon på msn.
- Jag får bara ta max två stycken kortare powernaps om dagen.
Jag har idag också orkat göra ordentlig frukost, ordentlig lunch och lagt fram för en ordentlig middag vilket, för mig, är ett enormt steg i rätt riktning.
Jag har även tagit en kort, men långsam för hostans skull, promenad för att få frisk luft.
Nu måste jag sluta, för mina 45 minuter rinner ut.
//Jillsan - it is ongoing, constant, lifelong, social interaction which leads us to do what we do
och jävlar vilken dimma det är sen då..
Årets boktips:
* Symbolic Interactionism - An Introduction, An Interpretation, An Integration av Joel. M. Charon
* Jaget och Maskerna av Erving Goffman
Helt galet intressanta!
Även om ni inte läser kurserna vi håller på med; gå ut och köp böckerna, låna dem på biblioteket, låna dem av en kompis, hyr dem, gör vad fasisken som helst -men få tag i dem och läs dem!
Dessutom så brukar det ju vara mycket roligare, lättsammare och intressantare att läsa en bok när man inte har en underliggande press av en tenta eller liknande i samband med den.
Tro mig, om ni verkligen går in för det, så kan dessa böcker på ett eller annat sätt förändra ert liv.
Idag är jag stolt. Och idag har min sten i maggropen minskat något. Varför? undrar ni. Jo, idag har jag strukturerat mig. Även om jag intre kommit så långt, så har jag strukturerat mig. Och det är oftast det jag behöver för att komma på rätt spår igen. Det började när jag klev upp. Visst, jag znoosade väl ett par gånger och kom inte riktigt upp så tidigt som jag hade tänkt, men ändå tidigare än jag brukat på sista tiden. Och jag kämpade mig upp, fast jag var riktigt trött - och det är den stora prestationen. Jag åt mina vitaminer, lite frukost, fixade kaffe och satte mig sen på en gång vid bordt och började lägga upp en struktur, framförallt vad gäller den missade hemtentan. Inte en enda gång under dagen har TV:n varit på och inte en enda gång har datorn varit på, förutom nu.
Jag har nämligen börjat med vissa begränsningar som, för nu, iallafall gäller den närmaste veckan:
- Jag får bara titta på ett TV-program om dagen. TV:n sätts inte på förrän det programmet kommer, och stängs sedan av direkt efter programmet. Ikväll tex, kommer apparaten sättas på prick klockan 21.00 och stängas av prick klockan 22.00 (Greys Anatomy)
- Jag får bara sitta vid datorn 45 minuter om dagen. Inom den tidsramen ska jag hinna med att kolla all mail, och som idag, titta på studiehandledningen till kursen, skriva något här och möjligtvis säga något bråskande till någon på msn.
- Jag får bara ta max två stycken kortare powernaps om dagen.
Jag har idag också orkat göra ordentlig frukost, ordentlig lunch och lagt fram för en ordentlig middag vilket, för mig, är ett enormt steg i rätt riktning.
Jag har även tagit en kort, men långsam för hostans skull, promenad för att få frisk luft.
Nu måste jag sluta, för mina 45 minuter rinner ut.
//Jillsan - it is ongoing, constant, lifelong, social interaction which leads us to do what we do
failure
Jag gick och la mig tidigt ikväll, klockan 21.
Planen var, att eftersom jag ändå var trött så skulle jag försöka vara någorlunda utvilad imorgon.
Men sedan dess har jag bara legat och vridit och vänt mig i sängen, detta av två orsaker;
1. Jag är övertrött
2. Jag har alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet.
Så nu, en timme senare, tänkte jag att jag skulle ge mig på att reda ut dem lite istället.
Jag har funderat en del kring det här med vänner och i stort sett kommit fram till, att de bästa vännerna måste väl ändå vara de äldsta vännerna? För tänk, hur mycket man än tappar kontakten genom åren och hur många vänner man än finner på vägen så är det de äldsta vännerna man har delat mest med. Det är dessa personer man vuxit upp med, som känner en från grunden. De har varit med under ens utveckling och uppväxt och bidragit till att man är den människa man är idag. Det här är en av sakerna jag har funderat på..
Mycket av de här tankarna bär jag alltid med mig och har alltid gjort, jag är en sådan sorts människa. Men vissa av funderingarna har faktiskt kommit från sociologin vi läser, allt som har med socialisationsprocesserna och liknande att göra. Den här kursen är för den delen otroligt intressant. Egentligen tycker jag att alla människor borde läsa sociologi, det borde vara obligatoriskt.
Sen tänkte jag öppna mig lite kring två av mina absolut största rädslor i livet; ensamhet och döden.
Att bli ensam skrämmer mig något så otroligt. Jag tror att det är därför många människor ofta uppfattar mig som på spänn eller lättretad, överanalytisk. Jag är rädd helt enkelt, rädd för att människor helt plötsligt ska överge mig, att folk hellre spenderar tiden med andra eller att folk inte kommer tillbaka. Jag är rädd för att folk försvinner, vilket direkt leder in på min otroliga rädsla för döden. Det faktum att folk man älskar och som man haft i sitt liv, hela sitt liv, en dag kommer att försvinna och att det inte finns absolut någonting jag kan göra åt det. Att de försvinner för gott, människor man räknat med i sitt hjärta ska finnas där för en i vått och torrt i alla delar av livet vilka andra som än sviker.
Jag är rädd, jag är rädd för att de grundpelare man har i livet, de människor man har närmast, de som har format en till den man är från grunden, från att man föddes och som man har allt gemensamt med, som man räknar sin värld kring - att de ska försvinna. Försvinna från mig för alltid och lämna mig ensam i den här stora, kalla världen.
Jag är fullt medveten om att man inte får gå runt och tänka i dessa banor, eller ja, att man rättare sagt inte bör gå runt och tänka i dessa banor. Men tyvärr gör jag det, ibland ofta, ibland mer sällan. Och det är inget jag kan göra mycket åt.
Jag känner tillochmed av mycket av ensamheten bara när jag ligger ensam såhär i min tysta lägenhet.
Så snälla, nästa gång jag framträder som sur, nyfiken på vad ni pratar om /vad ni ska göra, överkänslig, påträngande, eller överanalyserar det ni säger; ha detta i åtanke och cut me some slack.
//Jillsan - over and out
Planen var, att eftersom jag ändå var trött så skulle jag försöka vara någorlunda utvilad imorgon.
Men sedan dess har jag bara legat och vridit och vänt mig i sängen, detta av två orsaker;
1. Jag är övertrött
2. Jag har alldeles för mycket tankar som snurrar i huvudet.
Så nu, en timme senare, tänkte jag att jag skulle ge mig på att reda ut dem lite istället.
Jag har funderat en del kring det här med vänner och i stort sett kommit fram till, att de bästa vännerna måste väl ändå vara de äldsta vännerna? För tänk, hur mycket man än tappar kontakten genom åren och hur många vänner man än finner på vägen så är det de äldsta vännerna man har delat mest med. Det är dessa personer man vuxit upp med, som känner en från grunden. De har varit med under ens utveckling och uppväxt och bidragit till att man är den människa man är idag. Det här är en av sakerna jag har funderat på..
Mycket av de här tankarna bär jag alltid med mig och har alltid gjort, jag är en sådan sorts människa. Men vissa av funderingarna har faktiskt kommit från sociologin vi läser, allt som har med socialisationsprocesserna och liknande att göra. Den här kursen är för den delen otroligt intressant. Egentligen tycker jag att alla människor borde läsa sociologi, det borde vara obligatoriskt.
Sen tänkte jag öppna mig lite kring två av mina absolut största rädslor i livet; ensamhet och döden.
Att bli ensam skrämmer mig något så otroligt. Jag tror att det är därför många människor ofta uppfattar mig som på spänn eller lättretad, överanalytisk. Jag är rädd helt enkelt, rädd för att människor helt plötsligt ska överge mig, att folk hellre spenderar tiden med andra eller att folk inte kommer tillbaka. Jag är rädd för att folk försvinner, vilket direkt leder in på min otroliga rädsla för döden. Det faktum att folk man älskar och som man haft i sitt liv, hela sitt liv, en dag kommer att försvinna och att det inte finns absolut någonting jag kan göra åt det. Att de försvinner för gott, människor man räknat med i sitt hjärta ska finnas där för en i vått och torrt i alla delar av livet vilka andra som än sviker.
Jag är rädd, jag är rädd för att de grundpelare man har i livet, de människor man har närmast, de som har format en till den man är från grunden, från att man föddes och som man har allt gemensamt med, som man räknar sin värld kring - att de ska försvinna. Försvinna från mig för alltid och lämna mig ensam i den här stora, kalla världen.
Jag är fullt medveten om att man inte får gå runt och tänka i dessa banor, eller ja, att man rättare sagt inte bör gå runt och tänka i dessa banor. Men tyvärr gör jag det, ibland ofta, ibland mer sällan. Och det är inget jag kan göra mycket åt.
Jag känner tillochmed av mycket av ensamheten bara när jag ligger ensam såhär i min tysta lägenhet.
Så snälla, nästa gång jag framträder som sur, nyfiken på vad ni pratar om /vad ni ska göra, överkänslig, påträngande, eller överanalyserar det ni säger; ha detta i åtanke och cut me some slack.
//Jillsan - over and out
att testa sig själv i samband med sitt ego
"I've got a brand new attitude,
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
So,
So what I'm still a rock star
I got my rock moves"
Jag klev upp klockan 13.00 idag. Jag fattar inte, det här börjar bli ologiskt.. Visserligen har jag för mig att jag vaknade till och kollade på klockan mycket tidigare, men jag måste ha somnat om.. Och, som jag sagt, jag är väl tvungen att fortsätta hälla i mig det där tills jag inte hostar längre.. och det gör jag ju, framförallt morgon och kväll.. Eller när jag går ut.
Jag har mått halvkasst idag också, illamående, snurrig. Och jag som hade lagt upp en plan för hur mycket jag skulle läst idag; jag skulle ha läst ut Charon och läst alla obligatoriska kapitel i Giddens och så skulle jag ha läst Goffman imorgon och iövermorgon. Men, som det blev nu förvann bara det som var kvar av dagen i ett enda stort illamående... Så jag får väl försöka satsa på att läsa desto mer imorgon då...
Lägenheten är ett kaos, men jag får ingenting gjort.. Att jag sitter här och skriver är väl mer som ett desperat rop efter att inte vara ensam..
Jag hoppas att jag kommer ur det här snart, kommer ur den här svackan, både vad gäller sjuktillståndet, motivationen och allt annat.
Det är ju verkligen inte så att jag inte vill få något gjort, att jag inte vill lära mig det här, att jag inte vill göra upp och följa planer, att jag inte vill ha saker strukturerat. För det vill jag ju. Det är precis det jag vill. Det är ju egentligen precis så jag är i vanliga fall, strukturerad.
Men jag har bara ingen kraft kvar. Jag har ingen kraft.
Jag skulle vilja åka hem nu, jag har ganska mycket hemlängtan.
Jag vill gå ned till vattnet, till stranden, till bryggorna.
Jag vill krama om min mamma, jag vill bara sitta i soffan med min mamma, titta på tv med min mamma, äta middag med min mamma. Jag vill träffa de där hemma, jag vill sova hemma.
Jag antar att det blir extra jobbigt såhär, när man känner sig sjuk, ensam och ynklig.. När man hamnar efter i kurser och känner sig misslyckad.
Jag vill åka hem, men jag har varken råd eller tid, speciellt inte råd..
Planerna för nästa tur hem är många;
* vara hemma
* Rockbaren med Linda och Markus
* Harry B James med random folk
* Mobergs med Krizzy och Majk
bland annat.
Skulle också vilja börja tänka på julpynt och annat mysigt....
Gjorde det där personlighetstestet igen, det jag gjorde för någon månad sen, och såg den här gången till att verkligen försöka svara så noggrannt som möjligt (jag är lite fashinerad av sådana här saker)
Det är lite läskigt att se hur mycket som faktiskt stämmer.
Gör det du med..
Sedan gjorde jag ett annat, liknande, test:
Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...
Utåtriktad Planläggande Abstrakt Känslostyrd person
I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag
Enligt tre andra tester så;
* ska jag bli 87 år gammal
* är jag egentligen 21,9 år gammal (vuxenpoäng, perfekt resultat)
* har jag Landslide som themelåt i mitt liv (också perfekt, en av mina absoluta favoriter)
"I choose to live, not just exist"
- James Hetfield
//Jillsan - och rent konkret bevisat kärlek som abstrakt
And I'm gonna wear it tonight
I'm gonna get in trouble
I wanna start a fight
So,
So what I'm still a rock star
I got my rock moves"
Jag klev upp klockan 13.00 idag. Jag fattar inte, det här börjar bli ologiskt.. Visserligen har jag för mig att jag vaknade till och kollade på klockan mycket tidigare, men jag måste ha somnat om.. Och, som jag sagt, jag är väl tvungen att fortsätta hälla i mig det där tills jag inte hostar längre.. och det gör jag ju, framförallt morgon och kväll.. Eller när jag går ut.
Jag har mått halvkasst idag också, illamående, snurrig. Och jag som hade lagt upp en plan för hur mycket jag skulle läst idag; jag skulle ha läst ut Charon och läst alla obligatoriska kapitel i Giddens och så skulle jag ha läst Goffman imorgon och iövermorgon. Men, som det blev nu förvann bara det som var kvar av dagen i ett enda stort illamående... Så jag får väl försöka satsa på att läsa desto mer imorgon då...
Lägenheten är ett kaos, men jag får ingenting gjort.. Att jag sitter här och skriver är väl mer som ett desperat rop efter att inte vara ensam..
Jag hoppas att jag kommer ur det här snart, kommer ur den här svackan, både vad gäller sjuktillståndet, motivationen och allt annat.
Det är ju verkligen inte så att jag inte vill få något gjort, att jag inte vill lära mig det här, att jag inte vill göra upp och följa planer, att jag inte vill ha saker strukturerat. För det vill jag ju. Det är precis det jag vill. Det är ju egentligen precis så jag är i vanliga fall, strukturerad.
Men jag har bara ingen kraft kvar. Jag har ingen kraft.
Jag skulle vilja åka hem nu, jag har ganska mycket hemlängtan.
Jag vill gå ned till vattnet, till stranden, till bryggorna.
Jag vill krama om min mamma, jag vill bara sitta i soffan med min mamma, titta på tv med min mamma, äta middag med min mamma. Jag vill träffa de där hemma, jag vill sova hemma.
Jag antar att det blir extra jobbigt såhär, när man känner sig sjuk, ensam och ynklig.. När man hamnar efter i kurser och känner sig misslyckad.
Jag vill åka hem, men jag har varken råd eller tid, speciellt inte råd..
Planerna för nästa tur hem är många;
* vara hemma
* Rockbaren med Linda och Markus
* Harry B James med random folk
* Mobergs med Krizzy och Majk
bland annat.
Skulle också vilja börja tänka på julpynt och annat mysigt....
Gjorde det där personlighetstestet igen, det jag gjorde för någon månad sen, och såg den här gången till att verkligen försöka svara så noggrannt som möjligt (jag är lite fashinerad av sådana här saker)
Det är lite läskigt att se hur mycket som faktiskt stämmer.
Din personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.
Gör det du med..
Sedan gjorde jag ett annat, liknande, test:
Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...
Utåtriktad Planläggande Abstrakt Känslostyrd person
I grafen nedan kan du se, hur du är placerad i de fyra centrala personlighetsdimensionerna. Ju närmare ändpunkterna du är, desto mer uttalade är dina karaktärsdrag
| | | ||
| Inåtvänd |   | Utåtriktad |
| Planläggande | | Upplevande |
| Konkret | | Abstrakt |
| Tänkare | | Känslostyrd |
SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut - även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Testa
Enligt tre andra tester så;
* ska jag bli 87 år gammal
* är jag egentligen 21,9 år gammal (vuxenpoäng, perfekt resultat)
* har jag Landslide som themelåt i mitt liv (också perfekt, en av mina absoluta favoriter)
"I choose to live, not just exist"
- James Hetfield
//Jillsan - och rent konkret bevisat kärlek som abstrakt
attans
va bra han är! vår föreläsare alltså..
Och föreläsningen idag var grymt intressant, och rolig.
Det händer inte ofta kan jag lova..
//Jillsan - jag gjorde, typ världens godaste tonfiskröra
Och föreläsningen idag var grymt intressant, och rolig.
Det händer inte ofta kan jag lova..
//Jillsan - jag gjorde, typ världens godaste tonfiskröra
han äääe ju fö söt...
" - Funderar lite på om jag ska ge bort mig till dig i present :)
- Om du behåller mig för alltid? :) Isf så blir jag din.
- Jill-pill vi är ämnade för varandra tror jag?! :) "
//Jillsan - det är inte så att jag får äta glass eller så eller!?
- Om du behåller mig för alltid? :) Isf så blir jag din.
- Jill-pill vi är ämnade för varandra tror jag?! :) "
//Jillsan - det är inte så att jag får äta glass eller så eller!?
Du var ju redan som barn, ja rätt originell..
.. ja det var vad man sa
Kort sagt, inte så bra - för vara som andra de måste man va'
Redan då i unga dar, blev din musik som ett rop på ett svar
Men vi vet nog vad det är, för vi vill ju framåt, och dom står ju still
Truth be told I've tried my best
But somewhere along the way
I got caught up in all there was to offer
And the cost was so much more than I could bear
Though I've tried, I've fallen...
I have sunk so low
I have messed up
Better I should know
So don't come round here
And tell me I told you so...
Leave me out with the waste
This is not what I'd do
It's the wrong kind of place
To be thinking of you
Tre stycken helt olika låtar, som har/har haft helt olika betydelse genom de senaste åren
Mina fötter är iskalla.
Mina fötter är minst lika kalla som jag var mot dig då..
//Jillsan - I just pretend I'm a donkey and everything's suddenly alright
Lady in red
En sån där klassiker som håller i sig
//Jillsan - banging your head against a wall uses 150 calories a hour
//Jillsan - banging your head against a wall uses 150 calories a hour
sleepyhead
Jag vaknade nu..
Jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till, det spelar ingen roll vad jag gör upp för planer, vad jag tänker, vad jag vill.
Min kropp lyder ingenting.
Jag har idag sovit från att det hade ljusnat, tills det hade mörknat igen.
Vaknade vid 12, och vid det laget hade jag redan sovit 12 timmar eftersom jag somnade 12 igårkväll. Jag gick upp, åt lite och höll mig vaken i ca 1,5 timme. Sen tuppade jag av igen och sov i ca 3,5 timme till tills nu kl 17. Det var alldeles mörkt ute och jag fick en plötslig panikattack. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag börjar bli rädd för hur jag ska klara saker. Jag vet inte vad det är för fel..
Visserligen kan det den här gången vara så extremt för att jag är utmattad från igår. Att gå på sittningen och dansa, fast jag inte var frisk än, gjorde förmodligen att jag överansträngde mig ganska ordentligt. Det kan jag erkänna. Men jag hade sett så fram emot det, och jag hade ju köpt kläder och biljett... Så ja, det i blandning med den vanliga tröttheten och medicinen blir nog inte så bra..
Men, ni vill förmodligen inte ens läsa om det här. Jag ber om ursäkt, men jag vet bara inte vart jag ska ventilera det annars.
Jag vill ändå tacka för en trevlig kväll, full av dans och utan minsta alkohol.
Jag erkänner, det var riktigt skönt att för en gångs skull komma hem tidigt, göra sig iordning och gå och lägga sig i lugn och ro medans man mår bra, för att sedan vakna utan att ha ont i huvudet eller vara minsta bakfull.
Men när jag var där och (i princip den enda nyktra) var det inte så roligt.. Det tappar lite hela poängen med en sittning. Jag var väldigt väldigt frestad att köpa något, men jag stod emot och gjorde det inte. Vilket förmodligen var bra.. Jag vill ju inte få andnöd på grund av medicinen jag äter.. Men jag kan säga att en sittning, som egentligen består av snapsvisor, lekar, spex, dans och alkoholhets och alkoholförsäljning inte är till för att vara med på utan minsta alkohol i kroppen. Som det blev nu, blev jag mest irriterad på alla som sjöng snapsvisor hela tiden när jag ville äta upp min mat...
//Jillsan - can we make it?
Jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till, det spelar ingen roll vad jag gör upp för planer, vad jag tänker, vad jag vill.
Min kropp lyder ingenting.
Jag har idag sovit från att det hade ljusnat, tills det hade mörknat igen.
Vaknade vid 12, och vid det laget hade jag redan sovit 12 timmar eftersom jag somnade 12 igårkväll. Jag gick upp, åt lite och höll mig vaken i ca 1,5 timme. Sen tuppade jag av igen och sov i ca 3,5 timme till tills nu kl 17. Det var alldeles mörkt ute och jag fick en plötslig panikattack. Jag börjar bli rädd för mig själv. Jag börjar bli rädd för hur jag ska klara saker. Jag vet inte vad det är för fel..
Visserligen kan det den här gången vara så extremt för att jag är utmattad från igår. Att gå på sittningen och dansa, fast jag inte var frisk än, gjorde förmodligen att jag överansträngde mig ganska ordentligt. Det kan jag erkänna. Men jag hade sett så fram emot det, och jag hade ju köpt kläder och biljett... Så ja, det i blandning med den vanliga tröttheten och medicinen blir nog inte så bra..
Men, ni vill förmodligen inte ens läsa om det här. Jag ber om ursäkt, men jag vet bara inte vart jag ska ventilera det annars.
Jag vill ändå tacka för en trevlig kväll, full av dans och utan minsta alkohol.
Jag erkänner, det var riktigt skönt att för en gångs skull komma hem tidigt, göra sig iordning och gå och lägga sig i lugn och ro medans man mår bra, för att sedan vakna utan att ha ont i huvudet eller vara minsta bakfull.
Men när jag var där och (i princip den enda nyktra) var det inte så roligt.. Det tappar lite hela poängen med en sittning. Jag var väldigt väldigt frestad att köpa något, men jag stod emot och gjorde det inte. Vilket förmodligen var bra.. Jag vill ju inte få andnöd på grund av medicinen jag äter.. Men jag kan säga att en sittning, som egentligen består av snapsvisor, lekar, spex, dans och alkoholhets och alkoholförsäljning inte är till för att vara med på utan minsta alkohol i kroppen. Som det blev nu, blev jag mest irriterad på alla som sjöng snapsvisor hela tiden när jag ville äta upp min mat...
//Jillsan - can we make it?
Fint väder, det är ju alltid något..
1a november?
Nee, du skojar?
Såhär var det. Enligt planen skulle jag (om jag räknar med gårdagen och i förrgår) nu ha läst ut hela Charon, antecknat och gjort klart inlämningsuppgiften. Jag skulle idag, nu på morgonen ha börjat, iallafall lite, med hemtentan. Dessutom skulle jag diskat och duschat mm.. Orkade inte göra något igår, som jag sa tidigare, så jag ställde klockan på halv 9 idag så jag åtminstone skulle hinna lite, har ju ca 200 sidor kvar i Charon tex. Ska nämligen iväg till Malin vid 1. När klockan ringde måste jag ha znoosat eller nåt, för nu vaknade jag här vid 11 istället.
Så less
//Jillsan - ja, vi hade ju iallafall tur med vädret
Nee, du skojar?
Såhär var det. Enligt planen skulle jag (om jag räknar med gårdagen och i förrgår) nu ha läst ut hela Charon, antecknat och gjort klart inlämningsuppgiften. Jag skulle idag, nu på morgonen ha börjat, iallafall lite, med hemtentan. Dessutom skulle jag diskat och duschat mm.. Orkade inte göra något igår, som jag sa tidigare, så jag ställde klockan på halv 9 idag så jag åtminstone skulle hinna lite, har ju ca 200 sidor kvar i Charon tex. Ska nämligen iväg till Malin vid 1. När klockan ringde måste jag ha znoosat eller nåt, för nu vaknade jag här vid 11 istället.
Så less
//Jillsan - ja, vi hade ju iallafall tur med vädret
one of the brightest stars in the sky
Jag älskar dig så mycket
Jag saknar dig så mycket
allt vi gjort
allt vi delat
alla år
Ida Caroline Blom ♥
Tack för att du alltid funnits där vid min sida, under alla delar av mitt liv jag har levt, och under alla delar jag
knappt hittat något annat att leva för. Och trots att jag ibland kan vara a pain in the ass med mina konstanta ältanden och analyseringar ;)
Och tack för att du ibland leker pocahontas med mig och vinglar hem i natten =)
Always and forever
Jag saknar dig så mycket
allt vi gjort
allt vi delat
alla år
Ida Caroline Blom ♥
Tack för att du alltid funnits där vid min sida, under alla delar av mitt liv jag har levt, och under alla delar jag
knappt hittat något annat att leva för. Och trots att jag ibland kan vara a pain in the ass med mina konstanta ältanden och analyseringar ;)
Och tack för att du ibland leker pocahontas med mig och vinglar hem i natten =)
Always and forever
