Igår gick hela dagen åt till att städa, tvätta, pynta och jobba.
Idag gick vi upp tidigt tidigt för att kunna adventsfika medans det fortfarande var mörkt. Dessutom tittade vi på Grinchen och jobbade upp julkänslan. jag måste säga att trots att lägenheten är hög och rätt svårpyntad så är jag ändå rätt stolt. Ikväll blir det adventsmiddag hos Ann och sen är det jobb imorgon igen. Jag försöker desperat att hålla ihop allt, att få ihop allt. men det är inte det lättaste.

Och nu längtar jag efter julen.
Och nu längtar jag efter snön! Vad är det här för tråkgråttskitväder?

Allting kommer att ordna sig.
Men varför räcker inte tiden till?
Och varför finns alla elaka omständigheter?



Men jag har mycket vardagslyx i mitt liv, jag har mycket förhoppingar och jag har massor att se fram emot.
Och jag börjar känna frustrationen och motivationen. Om bara någon kunde ge mig lite extra kraft och lite extra timmar på dygnet.

Tänk att det redan är första advent?

När du rullade i snön
När du studsade ned för trappan
När vi rullade boll på golvet
När du låg med benen upp i luften och jag kliade dig på heeeeela magen
När du badade vid strandkanten
När du kom och sa godmorgon vid sängen




Alla stunder kommer vi att minnas med glädje <3
Nu får de andra fint sällskap där uppe.
Saknar dig.

Det är en bra dag.

Pepp.

Partyig.

Fast utan party.

Sak samma, efter lunch på stan med Elin och Jocke, och en massa positiva tankar om mitt liv, så drar vi nu mot skärgårn för idol-mys och Jocke-firande. Jag kommer att somna. Jag är trött.
Laddar inför monsterpass på jobbet på söndag. Börjar klockan 12, jobbar hela dagen, hela kvällen och hela natten, går av klockan nio och är tillbaka på jobbet igen klockan 16.

Tuff shit.

Jag minns äntligen vem jag är igen, vem jag var och vem jag vill komma tillbaka till. Jag minns den känslan.
Och små snygga uppmaningar kan göra mycket.

Idag fyller min sötpropp år, och jag har varit uppe sen ottan och bakat cupcakes!
Vilken tur att jag har honom ändå, så att jag har någon att göra sådant till <3

Ikväll ska vi ut och äta middag (supermumsigt) och nu ska jag vila lite till. Däremellan ska jag försöka göra något vettigt.. Ha!




NU ÄR DET BARA EN DAG KVAR!

Psst, och vet ni vad. Jag är klar med ALLA julklappar. Det ni.
Tror aldrig jag varit så tidig förut. Det är så det går när man är stressad antar jag..
Och ont har jag överallt också, av allt eviga bärande.
Men tusan vad snyggt vi får det i lägenheten!

En sak i taget. Det är mottot jag försöker hålla.

Det har varit kaos sista tiden. När vi kom hit, på flyttdagen, var lägenheten ett fiasko och jag bröt ihop i tårar. Det var sju olika färger på väggarna, guldiga tapeter, skitigt och fettigt, trasigt och fult. Jag som hade trott att allt skulle lösa sig och att jag skulle få en nystart. Men det gick fort, och vi fick mycket och snabb hjälp från hyresvärden (+ att vi ska få avdrag) så nu börjar allting komma iordning. Samtidigt som allt detta har jag försökt komma in i ett nytt jobb, har uppsatsen i bakhuvudet och oroar mig över allt ifrån ekonomi till sjukdom. Men - jag börjar i alla fall bli friskare, rent generellt och jag tar en pusselbit i taget. Det är underbart att bo i Stockholm.

Vi har också hunnit med att komma ifrån allt ett tag och spenderat tid i älskade Falun, firat Halloween samt hälsat på valpar söta som jag vet inte vad. Men förutom detta har dagarna mest bestått utav bärande bärande bärande handlade handlande borrande borrande och inredande. Vi är allmänt jättetrötta och har ont överallt samtidigt som allt bara snurrar i huvudet. Vissa kvällar/dagar har allt bara gått helt fel. Och att ha hantverkargubben här hela de första dagarna var inte heller så kul. Speciellt inte när han knappt ens pratade engelska.

Jag har lagt undan uppsatsen lite igen, för det är ingen mening att försöka koncentrera sig på att sätta igång med det mitt i allt annat. Det är helt enkelt inte tiden för det, och jag är stolt över att veta att jag gör rätt som prioriterar rationellt. Hursomhelst tänker jag hålla mitt löfte om att inte göra något över jul. Så jag ska försöka få klart den så gott det går fram tills dess, samtidigt som jag måste försöka jobba tillräckligt många pass för att klara mig ekonomiskt och samtidigt få någon vila. Det är en jäkla balans det där. Några pengar i januari kommer jag däremot inte att få, så vi får se hur det löser sig. Men jag menar, jag har ju klarat mig utan pengar hela hösten, så på något sätt lär det väl gå. Man får väl låna i värsta fall. Livet måste ha sina svackor för att kunna ha sina toppar.
Man utvecklas av allt.  Och jag vet vad jag kan, jag vet att jag kan när jag väl får tid och ork igen.

Jag är trött. Jag glömmer saker hela tiden och jag får aldrig något gjort av det jag har att göra.
Sömnbristen sista veckorna, och all utmattning, är inte att leka med. En dag i början somnade vi t.o.m. klockan 7 på kvällen. Men oj vad vi sover bra här i alla fall, och oj vad vi trivs. Med allt, lägenheten där vi nu börjar känna oss riktigt hemma, att det är så nära till allt, tvättstugan och förrådet, valmöjligheterna och allt annat. Spontaniteten.

Men - vi var på premiären igår!!
Vad jag har längtat och usch vad jag inte ville att det skulle vara över. Jag längtar visserligen till nästa nu också, men jag vill nästan inte att den ska komma eftersom det är sista, samtidigt som jag inte vet om jag kan vänta så länge igen. Filmen var skitbra och jag tror det är svårt att förstå hur mycket just den där historien har påverkat mig tidigare. Det må låta fånigt, men det hon skriver fängslar, och de där böckerna och filmerna räddade mig förut. Tror jag ska läsa om böckerna igen sålänge.
Jag fick en tårattack efter ungefär 5 minuter, men sedan var det lugnt.

Nu är det dags att helt enkelt börja se fram emot andra saker.
Snart är det jul - jag längtar. Jag hoppas jag hittar tillbaka till min julkänsla i år. Jag vägrar låta detta års jul vara lika stressad som förra året. Jag vägrar att få magkramper, panikattacker eller annat skit. Och jag försöker verkligen jobba på min stress, något som jag måste göra innan den krossar mig totalt och jag craschar, igen.

Det är, och har varit, en aning för mycket i mitt huvud senaste tiden. Men jag hoppas på att det snart är min tur att få lugn och trygghet. Det gäller bara att hålla ut och hålla huvudet kallt. Det kommer en dag när allt är lugnare, det kommer en dag då det är min tur att komma framåt. Jag vet i alla fall att jag har potentialen för det.

Ikväll ska jag i alla fall iväg och jobba ett par timmar, och dessutom kommer Elin på besök. Imorgon åker vi ut till skärgårn igen för att ha lite idol-mys och fira Jocke :) Efter det blir det en jäkla massa jobbande ett tag framåt. Lite nervöst är det allt. Det tar ett tag att komma in i allting. Det är mycket som ska tas tag i och det är mycket som det ska bli ändring på nu. Jag längtar t.ex. efter att få komma igång att träna igen. Det kommer att göra så otroligt mycket! Men jag måste lösa en massa annat först, och få ordning på ekonomin t.ex. Och snart är det dags att börja julpynta! Innan vi ens knappt fått ordning på den vanliga inredningen..

Och hörrni, kan ni tänka er att det redan gått en bra bit in i november?? Var tar tiden vägen?
Och ingen snö har vi heller.. Konstigt hela grejen.

Här är det nytt och gammalt, kaos fram och tillbaka och en massa att dela med sig av. Det är nya intryck, stress och lugn. Och det kommer en uppdatering, snart.



Men först: idag är det tempo tempo tempo!! Fixa, handla på Ikea och diverse, fixa lite till. Få ordning.
Och det avslutas självklart med en mys-idolkväll!

Jag måste jobba med min stress.

Jag ska ta tag i mitt liv, snart.