Är tillbaka efter ett par uppladdningsadagar hemma i skärgårn tillsammans med Jocke. Småtrollen var där de också och vi hann ta en liten tur med båten och fira världens bästa mamma på morsdag, men mestadels var det plugg på schemat.

Jocke var på arbetsintervju på mitt jobb, gjorde ett toppenintryck och fick jobbet på en gång.
Så vi kommer båda att få jobba vara hemma i skärgårn/Stockholm hela sommaren och mysa. Och älsklingen ska få uppleva sin första sommar vid havet <3

Förutom det är det mycket att se fram emot; Göteborg, midsommar, Peace&Love etc etc.

Imorgon har jag tenta i forskningsmetod & statistik.
Jag har pluggat alldeles för lite, men har varken haft tid eller motivation. Så vi får väl liksom se hur det går. Hursomhelst är allt ÖVER om ungefär två dagar och det är sommar - på riktigt.

Vissa saker är lätta
Vissa saker är svåra
Men jag lovar er, att kommer det en enda ny sak in i mitt huvud nu som jag måste tänka på så sprängs jag.


Igår stiftade jag bättre bekantskap med nya bekantskaper.
Otroligt trevligt.

Men trött var jag; natten till igår fick jag sova kanske tre timmar, för att sedan kliva upp vid fem för att jobba hela dagen och sedan stressa runt. Jag kunde inte somna på natten eftersom hjärtat och hjärnan speedade så att jag blev snurrig, skakis och illamående.
Jag har tenta på måndag - jag har fortfarande inte hunnit börja titta på det.

Men snart är det i alla fall sommar på riktigt.
Sedan hur man ska överleva, ekonomiskt, det är ett annat problem.


Sömn? Ja tack.
Somna på nätterna? Ja tack.
Stresspåslag? Nej tack.
Pengar? Ja tack.


Jag kommer att kunna lugna ned mig - så småningom.
I've got to breathe - I can't keep going under

Gaaaaaah

Dumma jäkla allt just nu.
Ingenting går ihop, allting snurrar, jag tänker på alldeles för många saker samtidigt, min hjärna går på högvarv, jag kan inte hålla isär eller komma ihåg allt, jag vet inte vad jag ska prioritera, jag hinner inte med.


Ingenting går ihop.
Allt är bara dilemman hela tiden, (trots att jag har så mycket att se fram emot)

Det här med jobb, sömn, pengar, skola och planer (fritid och träning räknas inte ens in) 
- det vill sig liksom inte för mig alls.
Ska det ena gå, så går inte det andra. Och även om det ena inte går så går inte det tredje ändå för att inte det andra vill sig. Eller varför inte kasta in en fjärde aspekt så ska ni se på tusan att inte den andra och den ena fungerar.

Jag får inga pengar för att jag inte hinner jobba. Jag kan inte jobba för att jag måste plugga. Jag hinner inte plugga för att jag måste jobba för att få pengar. Jag orkar inte jobba eller plugga för att jag sitter uppe för att försöka plugga på kvällarna, för att ens hinna med att plugga någonting eftersom jag måste jobba på dagarna, jag orkar inte plugga något när jag kommer hem från jobbet för att jag är för trött, men jag jobbar inte tillräckligt mycket för att få in tillräckligt mycket pengar för att täcka alla utgifter, men jobbar tillräckligt mycket för att inte hinna plugga tillräckligt mycket och pluggar måste plugga så pass att jag inte har tid att träna eller träffa folk. men, det har jag ju heller inte råd med.  Detta resulterar i att jag alltså: inte får något plugg gjort, ändå är jättetrött och inte får in några pengar.

Tror ni att det är konstigt att jag inte kan koppla av på kvällarna när jag ska försöka sova?

Vilken jäkla röra.
Jag kan säga så här; detta kommer att bli den snålaste sommaren någonsin. Blä.

Jag kan lika gärna ge upp allting
Åhhh vad jag önskar att jag bara kunde ge upp allting.

Vad är det för nytta med att jobba, när man ändå inte får in tillräckligt med pengar och bara blir jättetrött på köpet och inte hinner plugga? Klockan är snart 21 nu och jag orkar knappt lyfta på ögonlocken efter en dag på jobbet. Detta gör att jag inte börjat plugga, vilket i sin tur gör att jag, om jag skulle börja plugga, inte skulle få något gjort om jag inte satt inpå halva natten. Och då är jag lika trött imorgon igen, när jag ska upp klockan halv 6 för att jobba… för att inte tjäna tillräckligt med pengar… för att bli tröttare…

Jag har en tenta på måndag. Jag har inte ens börjat titta på det än.

Dessutom vet jag inte var eller när jag kommer att få börja jobba i sommar.Det går inte att planera vart man ska vara, eftersom man inte vet från vilket av jobben de möjligtvis ringer in en.


Jag tror jag kräks.
Eller möjligtvis somnar.

Hur ska jag hinna med allt!??
Herrejösses, vilket kaos.
Det finns inte tid och allt snurrar.


Men, sommaren klarnar och ljusnar allt mer.
Det blir mestadels jobb hemma i tryggheten.

Jag tror att mitt huvud blöder.

Jag är trött och har inte sovit så mycket i natt. Jag har huvudvärk som förmodligen kommer från utmattning och för lite vatten. Kvällen igår blev konstig, väldigt konstig och inte särskilt bra alls. Men samtidigt, det är väl sådant som händer.

Jag är inte rädd längre.

Det blåser och regnar ute, men ändå är det sådär somrigt.
Jag sitter inomhus med en sådan där konstig söndagskänsla och lyssnar på REM och Thåström.
Jag skulle pluggat hela dagen idag, men har mest sovit och ska mysa hela kvällen med Jocke, en film, pizza och läsk istället. Det behövs. Det är en alldeles för konstig dag för att plugga.

Det är en tryckande känsla i luften, det är kvavt och tungt i huvudet, tungt i luften.

Något jag i alla fall vet är att det finns väldigt många bra människor omkring mig.
Igår var det Ingolfgrillning hela dagen och den var riktigt toppen. Solen stekte hela dagen och hela Vilsta var fullt med massor av studenter med alkohol, ovve och badkläder. Folk spelade diverse spel och lekar eller satt mest och åt, drack, lyssnde på musik, solade och njöt. Alla hann få gott om sol och jag själv samlade på mig en ypperlig start på solbränna inför sommaren. Eller ja, sommaren är iofs här nu. Men ändå. Jag har numera en massa fräknar och är lite lagomt gyllenbrun, något som alltså ska bättras på. Men är det något som man inte ska klaga på igår så är det i alla fall vädret, folket och stämningen.
Men nog var värmen och solen galen, speciellt i svart overall.. :)

Jag tog årets första dopp också, vilket var mycket skönt.
Det var lite sent i år bara, i vanliga fall brukar det ske mycket tidigare för min del.

Det är underbara dagar.
Förmodligen är det vädret som gör det.
Förmodligen är det för att sommaren är här.

Folk är ute överallt, på varje litet grönområde, nere vid Strömsholmen, på alla parkbänkar och i alla parker. Det är musik överallt, överallt. Både sådan musik som faktiskt spelas och musik som bara spelas i mitt huvud.
Alla grillar och sprider den karakteristiska somriga grilldoften, nästan alltid blandat med doften av hägg. Framförallt på kvällarna, de varma sommarkvällarna. Kvällarna som för bara ett litet tag sedan var mörka. Nu kan man gå omkring ute klockan halv tio-tio på kvällen och det är fortfarande ljust och fåglarna kvittrar, lika ihärdigt som de kvittrar tidigt på morgonen. Underbart.

Nu är sommaren verkligen här.
Och jag älskar den.
Jag har en känsla av att den här sommaren kommer att bli bra.


Dagarna består för min del mest utav umgänge, solande, glass och simning nu för tiden. Efter att B-uppsatsen blev klar så har all motivation till skolan försvunnit (den lilla som fanns) för min hjärna har i princip tagit sommarlov. Trots det så vet jag att jag har massor kvar innan det är "sommarlov" men jag ignorerar liksom det lite. Men det är dags att ta tag i det och strukturera det sista nu, om den där tentan ska gå vägen. På söndag, på söndag ska jag ta mig i kragen och plugga.

I förrgår gick jag för första gången barbent hela dagen, med sommarklänning och solglasögon. Brun börjar jag bli också, inte så mycket än, men det är i alla fall en bra början. Den dagen låg vi också på bryggan och solade, jag, Jocke och Alice för att sedan gå och äta kulglass/mjukglass på torget. Jag kan också meddela att jag nu gått ur min sista styrelse, efter att ha suttit där i lite drygt ett år ungefär. Det känns som ett bra val, med en mindre sak att tänka på.

Jag har också promenerat massor senaste tiden, med trevligt sällskap. Man kan ju liksom inte låta bli på kvällarna. Dessutom var vi och såg Prince of Persia på bio och jag kan meddela att den var väldigt väldigt bra faktiskt. Däremot såg vi en riktigt sjuk film i förrgår som jag varnar alla känsliga tittare för. Den hette "Dread" och jag sprang bokstavligen till toaletten mitt i filmen för att kräkas. Och jag brukar inte vara känslig för sådant.

Har fått umgås och prata lite med några av mina absoluta favoriter under de senaste dagarna (J, J & D).
Här hemma har vi det mysigt och bra. Just nu sitter jag och lyssnar på herr Winnerbäck och ska strax gå ned och simma mina kilometer för dagen för att sedan PEPPA inför INGOLFGRILLNINGEN, som jag tror kommer bli riktigt jäkla rolig.

Igårkväll hade vi lite diverse parkmys på Djurgårn och i Rothoffs och på onsdag är det party! Då ska världens snyggaste sambo vara ännu snyggare i kostym ;)
Jag är lycklig med dig.

Det finns så otroligt mycket att se fram emot just nu (det måste vara för att det börjar bli sommar). Jag längtar till midsommar - alla skratt, all musik, havet, alla dofter, till Peace&Love, till Ozzy, till att få se SATC 2 med tjejerna, till ECLIPSE! (39 dagar), till sommarStockholm, till sommarFalun, till skärgårn, till Göteborg, till rookieveckorna i höst.

Men, jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med jobb och pengar.
Det tynger mest just nu










När jag kysser havet

Sommaren är på väg. Man känner det överallt; i kroppen, i naturen, på vädret och på allas humör.
Häggen har slagit ut och börjat blomma vilket gör att det luktar sommar överallt, både under de soliga dagarna och när man promenerar runt på de varma kvällarna.

Varmt, ja det är det. Det är varmt hela tiden, trots att det ibland fläktar till. Vindarna är ljumma.

Jag tycker att man ska vara ute mer. Folk borde njuta mer av naturen eller bara promenera runt mer, framförallt på de vackra kvällarna. På de soliga dagarna kan man ligga stilla någonstans vid vattnet.

Jag har haft ett par riktigt bra dagar senaste veckan. Mycket beror det kanske på vädret, vad vet jag.
Trots att vi var tvungna att lämna fina Falun så visade det sig att saker och ting kunde vara rätt fint här också.
Jag har promenerat med Jacob, spelat flygplansfotboll, luktat på blommor, plockat blommor, simmat, firat Saras födelsedag med grillning av mat och marsmallows och trevligt sällskap, legat på en filt i solen och FRAMFÖRALLT:

Jag har skrivit klart och skickat in min B-uppsats!
Detta firades igårkväll med skumbad, tända ljus och genom att bli bjuden på bio <3
Trots att jag fortfarande har mycket kvar att göra i skolan innan sommaren så ignorerar jag det just nu.
Det tog ett par stresspåslag, men det kanske var värt det.

Förövrigt måste jag verkligen öva på att bli en lugnare människa och få ned min stressnivå.
Det är inte hälsosamt för någon.

Just nu sitter jag i sängen och skriver, har inte riktigt klivit upp än och alltså inte riktigt än kikat ut genom fönstret för att se om det är lika fint väder som jag tror. Men jag anar det. Dagens planer är att gå och träna och simma lite, för att sedan gå på styrelsemöte. Efter det hade jag tänkt slappa på Strömsholmen ett tag, kanske sola och ikväll ska jag börja plugga lite metod. Usch för den tentan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med sommaren heller. Jag vet inte hur jag ska göra med jobbet. Vad ska jag välja, hur ska jag göra. Jag vill inte må dåligt, jag vill inte få för lite pengar, jag vill trivas, jag vill inte vara utan Jocke, jag vill kunna spendera sommaren där sommaren ska spenderas, jag vill kunna känna mig säker i mina uppgifter, jag vill kunna njuta av solen. Ingenting går ihop. Jag får helt enkelt ringa mitt gamla jobb idag och prata med dem.

Jag längtar till midsommar.














Du som hade allt att säga säger ingenting
Men dina tankar dom hörs ändå
Din tystnad säger allt som dina läppar vill
Men inte just nu kan förmå
På dina fingrar så räknar du månader
Och i själen så räknar du sår
Och pappret framför dej som är så fullt av små streck
Visar ett streck för varje år

Varför är du så tyst
Varför är du så tyst

Vissa legender lämnar oss aldrig, inte ens vid döden.

Vila i frid, hell yeah;

- Ronnie James Dio
10 juli 1942 - 16 maj 2010



Holy Diver \m/





Hälsa Cliff & Freddy.

Jag sitter i Falun, den plats som har växt mer och mer på mig sedan jag var här första gången. Nu har jag kommit att älska den och längtar hit väldigt mycket. Rättare sagt har jag nog älskat den från första början.

Allt är så lugnt och harmoniskt här. Det enda man hör är fågelkvitter eller lite musik från radion eller en gitarr. Alla människor är lugna och harmoniska de också och allt är så vackert; naturen, miljön och mentaliteten. Det är aldrig något bråk eller tjafs, aldrig något oljud eller skrik. Det är bara varma ord och skratt.

Idag vaknade jag av fågelkvitter. Nu sitter jag och B-uppsatsar mig med en stor kopp Cia-te och lyssnar på fåglarna och njuter av solen genom det öppna fönstret. Jag kan inte ens bli stressad här. T.o.m att skriva uppsats går bra.

Igår var vi och gick runt vid gruvan och tittade på Stora Stöten. Vi tog kort, promenerade och samlade stenar. Toppenfint, supermysigt och världens bästa kvalitettid med världens bästa pojkvän och världens bästa svärmor. Efter det väntade godis och Så ska det låta i världens skönaste soffan. Allsång var obligatoriskt.
Idag väntar finmiddag, vilket det iofs alltid är här eftersom Anders lagar så jäkla god mat, men ikväll är det ännu finare. Det vankas gäster och oxfilé. Förrätten vågar jag inte ens drömma om.

Just nu sitter Jocke och spelar gitarr i rummet intill. Nu är han mysigare än någonsin.

Det luktar sommar ute. I hela luften, i hela naturen och i stan. Alla träd har slagit ut, så det kanske är det som gör det. Jag vet inte. Igår luktade det sommarregn. Då och då har man barnen utanför som skrattar. Det är vamt ute, inte kallt. Det var inte ens kallt igår när det regnade.


Det rullar på med B-uppsatsen också. Jag är inte stressad.
Jag vill inte ens sminka mig. Så naturligt vackert känns det.




Jag vill inte åka härifrån
Jag längtar efter sommaren här.

Grattis på mig på min namnsdag! Awesome

Jag funderar lite smått på om det var dansen eller simningen igår som gav mig denna träningsvärk i benen.. Kanske var det en blandning.

Hur som helst, så har jag insett att det finns världens mest underbara människor omking mig.
Det finns många jag tycker om.

Jag hade en väldigt väldigt bra dag igår och kvällen var ännu bättre.
Dagen började med simning och avslutades med sittning, allt enligt tidsplanen och det kunde inte bli bättre. Handledningen till uppsatsen gick dessutom jättebra, jag fick mycket positiv feedback och många frågetecken rätades ut. Nu finns det inte jättemånga kvar. Den här tidsplanen som jag gjort är nog det bästa på länge, den är verkligen toppen och faktumet att den fungerar och att den hålls, det gör det hela ännu bättre. Jag är inte riktigt lika stressad längre.

Kvällen handlade som sagt om damsittningen, vilket var den bästa sittningen på mycket mycket länge. Kanske någonsin. Alla var glada, stämningen var på topp och SNYGGA var vi också. Världens härligaste människor; både pojkarna som passade upp på oss och alla tjejer. Jag fick mig mycket massage, ett par rosor, ett par pussar på kinden och många skratt under kvällen. Och vad mer kan man begära liksom?

Jag är så jäkla glad att jag har det där specifika tjejgänget också.
Det är så skönt att veta att de finns där.

Dansgolvet brann! ja, alltså inte bokstavligen, men det var så det kändes. Det var så jäkla härligt att få dansa och jag känner mig så hemma på dansgolvet. Det känns så bra helt enkelt och det händer tyvärr inte lika ofta nu för tiden.


Jag var allmänt glad!
Idag är jag också allmänt glad, för idag åker vi till Falun!
Synd bara att jag kommer att behöva sitta där och plugga, men måste man så måste man helt enkelt.

Nu är det dags för tvätt, men frågan är om jag klarar av att göra det för jag är så trött att mina ögon håller på att gå ihop. Kanske är det hela proceduren med hårfärgning som tagit krafterna ur mig. Nu är håret i alla fall ljusbrunt, typ som jag hade tänkt. Men jag väntar på att det ska bli perfekt genom solen i sommar.


Ska bara tillägga att jag fick en väldigt konstig känsla igår vid hemgång. Inte för att den betyder något, men konstig var den för det. Tiden går så snabbt och när den plötsligt hinner ikapp en så blir man lite chockad, faktiskt.

Woop, woop!
Tagga, tagga, tagga!

Parteeeeeyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy!


Wunderbar.

Idag åkte jag på ett riktigt stresspåslag, ett sådant där riktigt riktigt läskigt stresspåslag. Magen vred sig och krampade, hjärtat speedade till tusen och hela världen snurrade omkring mig. Trots att jag lyckades få ned stressen lite senare så fortsatte jag att vara uppspeedad ganska länge. Inte förrän jag la mig ned och sedan gick ut i friska luften så blev det bättre.

Creepy.

Jag tror inte att det är hälsosamt att det blir sådär ibland.

Förövrigt har det varit underbart fint ute idag. Vädret har varit jättemysigt och solen sken som om hela världen stod i lågor. Det bästa var hur solen la sig i vårt vardagsrum när den sken in genom fönstret.
Jag längtar verkligen till Falun nu.

Idag har jag varit på en vädigt rolig och trevlig styrelsemiddag. Maten var jättegod, sällskapet mysigt och jag betalade med pengar jag inte har. Som vanligt. Dessutom har jag gjort upp en otroligt detaljerad tidsplan för de närmaste två veckorna som kommer att hjälpa mig med att ta itu med saker och hinna med det jag behöver. Det känns väldigt bra. Och nog har jag följt den också! Jag har kommit jättelångt, bara idag!
Det, mina kära vänner, känns ännu bättre.

Imorgon är det sittning med tjejorna, lovely.

Tid & pengar, tid & pengar, tid & pengar.


Jag har ingenting av det.
Jag vet inte hur allt ska gå ihop, jag vet inte hur jag ska göra.
Allt känns lite smått kaosartat.

Det är inte direkt så att man bara kan gå hem till mamma och pappa när det tryter med pengar heller. Så fungerar det inte. Och jag vill verkligen inte låna mer pengar av folk.

Jag skulle verkligen behöva jobba nu i maj, men kommer i princip inte hinna jobba ett enda pass. Vilket alltså innebär att jag inte kommer att få in några pengar alls i slutet av juni. Hur ska jag göra med hyra, alla räkningar, mat, resor fram och tillbaka, peace&love och med att leva över huvud taget? Jag har ingen aning. Jag kan verkligen inte jobba, för är jag inte i skolan, vilket jag är det allra flesta dagarna den här månaden, så är vi i Falun.

Uppsatsen ska vara klar 20/5 och jag har ingen aning om vart jag är någonstans. Jag vet inte hur jag ligger till, vad jag har gjort eller inte gjort. Det känns som att jag inte har gjort något alls, trots att jag vet att jag i alla fall gjort en massa förarbete. Men jag har liksom inte PRESTERAT något på papper. Det gör mig orolig, väldigt väldigt orolig. Min tidsplan håller inte och jag inser nu att jag kanske kommer att få sitta vissa nätter och oja mig över det hela. Samtidigt vågar man inte fråga för mycket heller, för då kanske man mister poäng på självständigheten.
Allt är bara en enda röra och det känns inte som att jag har koll på någonting. Vetenskapen är en djungel, en snårig, otäck djungel.

Så för att sammanfatta; om jag skulle plocka ut två saker som oroar mig mest just nu så skulle det vara uppsatsen och ekonomin.


Den här dagen började inte bra alls för den delen.

- Först vaknade jag av att jag var tvungen att säga nej till att jobba när de ringde därifrån.

- Sedan var jag tvungen att stressa ned till skolan, vilket innebar att jag fick springa ut ur duschen och slänga på mig kläder och han inte med att göra mig iordning alls. Ingenting gick som jag ville, allt gick bara fel. Det hela slutade i astmabekymmer och en massa obehag.

- När jag väl satt i skolan så kände jag mig ännu mer förvirrad över uppsatsen än innan och inte blev det bättre heller, tyvärr.

Just nu längtar jag mest efter Jocke som inte kommer hem förrän vid midnatt. Jag fryser och är trött och har inte alls gjort lika mycket som jag skulle ha gjort idag.



Jag är ledsen att det här blev ett sådant där deppigt inlägg igen. Samtidigt är ju den här sidans funktion att användas som bollplank. Men hörrni, jag lovar att återkomma med ett VÄLDIGT positivt inlägg när allt är över.

Hemma igen efter en tur till skärgårn. Jag behövde fly ett tag, och det var väldigt skönt. Vi tog det mest lugnt och var nere vid vattnet och kastade sten med Alve. Nästa helg flyr vi till Falun. Jag längtar.

Igårkväll gjorde vi ett försök till att parta lite. Jättepepp var vi, båda två, men det var tydligen inte Eskilstuna. Vi var ett tappert litet gäng som gick runt hela staden i overaller på jakt efter en potentiell fest, men det fanns liksom ingenting. Dåligt där, gott folk.

Men men, idag ska jag försöka plugga. Det försöker jag ofta, men idag tänkte jag t.om. kanske prestera något. Vi får se. Lite motiverad är jag i alla fall, om jag nu bara slapp vara så trött.

Jag funderar lite över det här med underliggande motivation och skolan i sig. Kanske livet i sig.. I alla fall, så tänker jag på det faktum att något ena dagen kan kännas så fruktansvärt hemskt och oöverkomligt. Man tror att man ska dö och att man aldrig ska ta sig ur det och man är stressad, förvirrad och orolig till tusen. Men sedan, nästa dag, kan allt kännas rätt lugnt. Då tycker man att man har rätt bra koll, är inte så stressad, är hyfsat motiverad och mår ganska bra. Och ändå gäller det samma sak, samma uppgifter! Hur fungerar det?

Idag blev vi också vittnen till världens action, bråk och stohej på lilla coop. Det var snatterier, hot, zigenare och på gränsen till slagsmål. Det ni. Jag brukar inte vara en särskilt fördomsfull människa, men ibland har man faktiskt inte så svårt att förstå varför vissa kulturer inte blir så bra accepterade i vårt samhälle.






Och för varje dag, varje år, blir jag mer och mer imponerad och fascinerad över herr Winnerbäck och hans påverkan på mig. Mest av allt blir jag fascinerad över hur han alltid lyckas pricka precis rätt, hos alla, med varje liten strof av rå vardagspoesi.

Stockholm 02, maj med vackert väder
Jag märker inte längre vad som görs
Jag stör mig på ett ljud som inte hörs
Den här stan är klädd i kejsarens nya kläder
Runt omkring
Ingenting

Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig

När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in
Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och om vintern står jag gömd längst in i baren
Och tiden går
Månad, år

Min lust är fri, men min frihet är bakom galler

Jag alltså

typ, isch.

Jag fick ett spontant ryck idag och gjorde av med en väldig massa pengar som jag egentligen inte hade, men jag var så satans less på mitt hår så jag var tvungen att göra något drastiskt.

Och nog ser det annorlunda ut!

Cirka fyra timmar satt jag hos frisören, som för övrigt var de bästa som jag någonsin varit hos - snälla, duktiga och trevliga. De var tre stycken som kämpade med mitt hår, framförallt med att bleka bort all den mörka RÖDA skiten. Hade jag inte gjort det hade den aldrig försvunnit och jag hade inte kunnat få det ljusare alls. Resultatet blev nästan blont, fast ändå inte. Snarare mer mot honungsfärgat, eller en blandning mellan det, ljusbrunt, gyllenbrunt och mörkblont. Färgen som de la i håret hette "brun", men eftersom jag hade blekt så mycket innan (vilket var oundvikligt) så blev det inte så mycket brunt utan nästan mer mot blont. Men, hur som helst, jag kommer nog att mörka till det lite lite grann senare, när håret fått vila ett tag.

Det känns fräscht nu till våren och sommaren, även om det kanske tar ett tag att vänja sig med att vara ljus. Klippningen i sig är jag nästan mest nöjd med, jäklar vad duktig hon var! Håret känns mycket lättare och ligger mycket snyggare, trots att hon inte tog särskilt mycket alls på längden (eftersom jag vill spara ut). Hon klippte upp lite, tunnade ur ganska mycket, jämnade till det hela och klippte till luggen.

Kaffe och kaka fick jag också.

Ursäkta den dåliga skärpan och att bilden är svartvit. Men ni ser lite i alla fall.

..men jag har i alla fall varit produktiv idag!

Jösses, jag tog mig i kragen och fick faktiskt massor gjort.
Jag pluggade t.o.m. ganska mycket, satan i gatan, det ni!
Inte visste jag att sådant kunde hända om man la manken till.

Men först fick jag rycka ut internet och flytta datorn ut i köket.


Förutom detta har jag idag också; tvättat, simmat 2 kilometer, solat, bastat, städat, skrivit på protokoll, legat på spikis och en massa annat.

Så, som sagt, en till synes produktiv dag.
Men nu kan jag inte sova.
Jag har alldeles för mycket i huvudet som snurrar.

Det här med att förstå, det är inte alltid lätt.

Jag är helt mosig i huvudet och helt.. jättetrött.
Någon måste få mig att plugga.
Någon måste hindra mig från facebook..

Jag gör ingenting, förutom dumma saker som att lägga mig på spikmattan efter att ha solat.
Dumt Jill, dumt.

Jag tycker däremot om att tvätta, det är något magiskt med det.
Som att all smuts liksom stängs in och bara försvinner.

Jag önskar det kunde göra det i mitt huvud också.
Jag önskar jag kunde vara motiverad eller i alla fall hålla mig vaken.

De senaste dagarna har varit riktigt toppen.
Jag känner mig nöjd och glad över en massa saker.

Valborg går knappt att beskriva. På torsdagen gjorde vi oss iordning för att bege oss mot den härliga staden Uppsala, det självklara valet för valborgsfirande enligt mig. Och i år var det hundra gånger bättre än förra året. Jag var väldigt förväntansfull och hela torsdagen hade gått som på rosor; föreläsningen hade inte varit särskilt hemskt, jag hade fått en eller två aha-upplevelser över skolarbetet och kände mig bara glad och lycklig, utan minsta lilla oro. Jag släppte allt. Solen sken och jag traskade runt i mina tygskor. När jag närmade mig Stockholm hade jag Metallica i mina öron och rus i hela kroppen.

Helgen spenderades med världens härligaste och bästa människor. Första kvällen tog vi det mest lugnt men valborg började firas redan när gänget kom med tåget morgonen därpå och vi drog oss mot champagnefrukosten. Partyt var igång redan vid åtta och hela dagen var awesome! Solen hängde med oss nästan hela dagen och jag lyckades t.o.m. bränna mig på axeln. Största delen av tiden spenderades i älskade ekonomikum på diverse filtar tillsammans med alla andra 20 000 - 30 000 människor ;) När dagen var slut såg hela parken ut som en enorm soptipp. Vi låg där i solen och glassade och grillade, skrattade och njöt - runda under fötterna, allihopa.

Mina solglasögon är mina bästa vänner, jag älskar dem. Jag älskar mina omeprazol-tabletter också. Jag vet inte om det var dem som gjorde det, men jag fick ha en härligt snurrig dag som inkluderade alkohol.

Det är lite konstigt dock att vissa irriterande människor har en förmåga att dyka upp ÖVERALLT där vi är. Men, det struntar vi i nu. Vissa är väl bekräftelsesökande kan jag tänka.

Uppsala är lite som Göteborg för mig; med den här mysiga, fria, glada och härliga känslan den utstrålar.
Jag ångrar så otroligt mycket att jag inte började läsa där istället. Staden är så mycket finare och roligare, programmet finns där, universitetet är mer prestigefullt och studentlivet är roligare och större. Men men, man kan inte göra så mycket åt det nu. Uppsala finns numera i alla fall med på min och Jockes "kanske-flytta-till-i-framtiden"-lista.

Kvällen blev rätt lugn, men det gjorde ingenting. Vi hade ingen lust att betala 350 spänn för att komma in på en nation och inte heller någon lust att stå flera timmar i kö.

Dagen efter låg Uppsala i koma medans solen sträckte sig längre upp på himlen.
Allt var tyst och lugnt när jag och Jocke gick för att fika på ett mysigt café innan vi satte oss på bussen tillbaka mot Eskilstuna.

Jag saknar alla underbara människor redan och är väldigt stolt över att numera ingå i Dalagänget och räknas som Dalabo! ;) Jag är så glad att jag fått kontakt med de här människorna och har en känsla av att jag kommer att stå dem nära resten av livet och dela många knäppa, roliga och fina minnen med dem.
Ni får mig att må bra
Beris, Andersson, Viktoria m.fl.

När vi kom hem somnade jag bums och vi tog en riktigt lugn myskväll. Igår slappade jag också under första delen av dagen, men när kvällen kom så fick jag spendera lite kvalitetstid med mina två favorit Joakim's - nämligen Millén och Vasilevski. Vi åkte ut till Slagsta och åt slagstaglass i kvällssolen. Efter det begav vi oss hem till Micke för filmkväll och tittade på "Into the wild" - en mycket bra film.

Så mycket som jag skrattade under kvällen igår har jag nog inte skrattat på länge. Det handlade om ren glädje som bestod av så enkla saker som små kommentarer eller tumstockar.
Även de här människorna avgudar jag;
Tjoocke, Micke m.fl.

Jag skulle ha pluggat (som vanligt) både hela dagen igår och hela dagen idag. Men har jag gjort något alls? Nej, självklart inte. Nu ska jag straxt ut och gå på promenad med bästaste Jacob så det blir inget pluggande idag heller. Men det kommer nog.. Jag tycker ändå att det är lite komiskt att jag ska skriva min uppsats om motivation när jag inte har minsta lilla av detta själv.

Jag har i alla fall kommit på varför jag aldrig pluggar något - jag gör hela tiden något annat! Jag menar, jag "slöar" inte särskilt mycket om dagarna men jag har massor att göra hela tiden. Jag förstår verkligen inte hur folk hinner plugga! Dagarna försvinner ju på allt annat; viktiga telefonsamtal, städning, disk, tvätt, matlagning, handling, ärenden på stan, träning etc. etc. Och sedan POFF så är dagen slut och det är dags att lägga sig. Jag prioriterar aldrig att plugga, för jag kan faktiskt inte det. Jag fungerar inte så. Jag måste verkligen ha allt annat ordnat, klart, städat och strukturerat både praktiskt och i mitt huvud för att jag ska kunna koncentrera mig på att plugga, för att jag ska kunna sätta mig ned och det händer inte så ofta.

Jag simmade i alla fall lite idag, men inte blev det mycket. Istället gav jag upp efter att ha försökt brottas och trängas med de gamla tanterna och gubbarna ett tag.

Jag är verkligen verkligen sugen på att skaffa hund nu också! Det skulle vara så härligt. Det som bromsar är pengarna och håret. jag vet inte riktigt hur jag skulle klara av att bo i ett hem med hår överallt och på allt, när jag redan nu är städgalen.

Jag är galet less på mitt hår som bara är katastrofalt och hemskt. Jag vill verkligen färga om det till en mer naturlig nyans, men det är så satans dyrt att färga hos frisören och det är pengar jag definitivt inte har just nu. Men jag vågar heller inte färga det hemma, med tanke på att jag har en massa rött i håret som det är nu och dessutom vill ha en ljusare nyans.








Så här firar vi Valborg i Uppsala - 2010 ♥