Nu får det vara nog.

Med allt.

Igår regnade det. Fint regn som smattrade på rutorna. I februari.
Idag snöar det stora snöflingor igen. Det har varit mycket fin snö den här vintern, tyvärr inte över jul men i alla fall. Många stora vackra snöflingor som dalat ned i skenet av gatubelysningen och landat i mina ögonfransar där de har fastnat.

Just nu jobbar jag på hopp och möjligheter. Kämpar för att se möjligheter varje dag istället för besvikelser. Se något nytt, inte det gamla. Hitta nya vägar. Försöka att kämpa på och ta tag i sig själv, trots att alla förutsättningar jobbar emot en.

Alve var förövrigt och hälsade på oss för någon dag sedan. Han är ett riktigt häftigt yrväder det där. Somnade på under en minut när han kom till oss. Satte sig upp i sängen efter att ha sovit över 12 timmar (han var faktiskt verkligen väldigt trött som han själv sa), sa "god morgon Jill" och därefter "men var är Jocke?". Mellan tuggorna av hallonkräm och macka ("Mmmm, det här var väldigt gott, tackar. Tack Jill") så fick jag ett antal spontana kramar och dessutom ett och annat spontant "Jag älskar dig Jill". Sådant är fint.

Han berättade också för mig att man inte blir vuxen förrän man är 50. Så jag känner mig rätt lugn nu.

Jag älskar mitt jobb också. Självklart siktar jag på mer med tiden, men just precis nu är det här jobbet perfekt. och varje gång man gör någon lycklig, gör någons liv lite lite bättre, så blir jag påmind om just varför jag älskar det. Dessutom är det typ all social kontakt jag har med omvärlden nuförtiden känns det som. Åh vad jag önskade att mina vänner bodde närmare. Ett spontant socialt liv existerar inte och det tar knäcken på mig. Jag vill så gärna vara mitt gamla sociala aktiva jag.

Jag vill också sluta vara sjuk nu igen. det räcker med typ.. 1,5 månad. isch. Jag är ledsen men jag har så svårt att tycka synd om alla som tycker synd om sig själva efter att ha varit sjuk en vecka eller två. Jag ger gärna bort mina senaste 2-3 år faktiskt, rent kroppsligt framförallt. Och alla som gnäller när det går några dagar mellan träningspassen: jag fick träna en gång från att jag köpte mitt kort i början av januari. Det var 9 januari och sedan dess har det varit väääldigt många sängdagar och väldigt lite aktivitet, väldigt lite göra någonting alls. Speciellt inga träningspass. Ibland är det ett fängelse. Jag flyr in i alla mina serier, min verklighetsflykt. Trots att jag vill så mycket mer.

Så fort jag känner mig piggare igen är tanken att jag ska tag i allt, allt som min orkeslöshet gör att jag hela tiden skjuter framför mig. Och så ska jag och Jocke gå på våra promenader och jag ska kunna träna igen och vi ska gå och äta lunch (världens godaste) och vi ska åka till Håtö och Falun. Och innan det är det ju snart temafest!

Jag traskar på.

Jag saknar människor. Gamla, nya och ännu inte funna.
Jag saknar tider och episoder.

Idag är det den där dagen, den där dagens som folk antingen älskar eller hatar. Jag är ingen sådan där bitter människa som hatar alla hjärtans dag, delvis för att jag har en superfin sambo att dela den med, men framförallt för att jag tycker att det är fel att tycka illa om en dag som går i kärlekens tecken. För kärlek är så mycket mer - kärlek till sin familj, till livet, till sina vänner och framförallt - till sig själv. Även när jag var singel tyckte jag om alla hjärtans dag, det är något som livar upp trista februari och det är en chans att unna sig själv och andra något. Det är mysigt med alla hjärtan och allt rött. Och om man nu inte har någon att dela den med sådär speciellt, passa på att unna dig själv något fint eller mysigt.

Argumentet hos folk, som jag faktiskt anser är ganska bittert, brukar vara att "det behövs inte en speciell dag att visa kärlek på, det ska man kunna göra alla dagar". Ja, men det kan man göra alla dagar också, men jag förstår inte felet i att uppmärksamma det extra mycket. Om det nu finns så mycket annan skit som uppmärksammas i världen, nog fan ska man ta vara på alla chanser som går att uppmärksamma kärleken också. Så - omfamna dagen! Omfamna alla dagar! Ta chansen och använd det som ursäkt för att göra något galet eller nytt eller mysigt!

Här hemma hos oss ska vi inte göra mycket annat än att slappa och ha filmmys med en massa täcken och kuddar. Jocke har fått frukost på sängen, godis och ros och jag har fått en supersöt ny nalle till vår lilla familj. Mer än så behöver det inte vara. Man kan göra lite vad man känner för, och det ska absolut inte handla om pengar. Det är bara fjantigt i mina ögon. Nej, enkelt och vackert.

Ikväll måste jag sticka och jobba, vilket egentligen inte var planen, men så kan det bli. Därför måste jag nu få upp den här underbara slöisen ur sängen nu så att vi kan ta vara på dagen. Om mi huvudvärk går över och Jockes förkylning lättar så kanske att vi till och med tar en fin promenad.

Ha en mysig alla hjärtans dag nu gott folk. Glöm inte att le.

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val

Jag har haft en otroligt fin dag i mitt underbara Stockholm med min underbara sambo.

Jag älskar verkligen denna stad, och den är lika vacker sommar, som vinter. (Okej, kanske ännu lite vackrare på sommaren, men det är ingen större skillnad). Här trivs jag, här andas jag på riktigt, här känner jag mig hemma och här får jag pirr i maggropen. Och här har jag så många fina minnen.

Vi promenerade lite runt Skeppsholmen på eftermiddagen, och det är det första jag har kunnat vara ute och rört mig på länge. Så jäkla fin sol både på för- och eftermiddagen var det. Och ja, det är faktiskt väldigt romantiskt att promenera runt tillsammans. Och bra för hälsan är det också. Helt klart fler likadana dagar och promenader på gång.

Sommar.

Håkan Hellström. Hårdrock.
Gitarrer och lägereld.
Bara fötter.
Festival, trassligt och solblekt hår.
Trasiga converse, prickigt skinn av fräknar och solbränna.
Solglasögon och hatt.
Göteborg och älskade SommarStockholm.
Grillat.
Alkoholsurr och alkoholburr. Trasiga tankar och helande samtal.
Håtö, havet och skärgårn. Det glittrande havet.
Halvtrasiga bryggor. Ekor.
Händer sammantrasslade.
Skratt och gråt blandat.
Förortsromantik och gråa pendeltågsstationer.
Verklighetsflykt.
Sommarregn.

Johnny Cash.
Vinyl. Syrsor.
Ungdom. Evighet.


Minnen. Förhoppningar.



Kommer man någonvart?

Alltså, hur söt och snygg är det lagligt att vara?
Och - de där browniesarna ser inte heller helt dumma ut just nu.
Men nope, ajabaja.

Nej, nu är jag less på det här.
Ska ta tag i det här.
Bli frisk. (Haha)


Jag ser fram emot en massa saker och jag ska snart strukturera det för er, och för mig själv.