Jisses!

Det knackade på dörren för ett tag sedan och där utanför stod min alldeles egna älskling, 2,5 dag tidigare än väntat! Knäppgöken hade klivit upp vid 6 för att åka från Eskilstuna och hit och överraska mig genom att komma hem tidigare. Så sött.

Underbart. Nu blir det mys hela dagen och hela kvällen.
Fredagsmys på högsta nivå.

Förövrigt är jag paaaaartysugen! Väldigt väldigt partysugen! Och jag fascineras över hur olika man kan tycka om sig själv olika dagar; ena dagen tycker man att man är ful, andra snygg, ena dagen smal, andra dagen tjock osv. Underligt.

Jag har också fått en massa fina spontana komplimanger och kommentarer från folk på sista tiden, mest på jobbet. Sådant gör mig glad. Folk har sagt att jag är snygg, ser fräsch ut, har snygga kläder och häromdagen gissade en av kollegorna att jag vägde ca tio kilo mindre än vad jag egentligen gör (hur nu det gick till..)

..OCH, jag har kommit på en av de bästa sakerna med att vara helt ensam hemma - man kan dansa runt halvnaken till jättehög musik i vardagsrummet! Där har vi frihet i en liten ask ;)

..att bada ensam är inte särskilt roligt ändå

och det här med ensamtid är nog inte riktigt min grej.

Det är kvavt och kladdigt och jag är seg.
Kunde inte somna i natt och sov kanske max en timme. Oerhört trött idag och somnade nu på eftermiddagen när jag kommit hem. Vaknade upp groggy i huvudet och matt i kroppen. Är ledig imorgon och är fortfarande alldeles ensam. Är jättesugen på att gå ut, men vet inte om någon vill.

Och jag undrar; hur kommer det sig att det är när man faktiskt har tid och en massa saker man kan göra för att fylla ut tiden (både saker som man bör göra och saker man vill göra) som man är som mest uttråkad och inte vet vad man ska göra?

Jag saknar min Joakim.

Sitter här i soffan och sippar på mitt hallonte. Tittar ut genom fönstret och det droppar fortfarande vatten från håret efter kvällens simtur. Och jag tänker på livet. Jag har en tendens att göra det, ännu mer när jag är ensam.

Jag gör så mycket nuförtiden och jag är nöjd. Jag känner mig väldigt nöjd. Nog för att det alltid finns saker att förbättra, men jag menar, det är ingen mening att klaga. Det enda som känns konstigt just nu är att jag är ensam i huset. Och jag tror minnsan att det spökar här också. Japp, det tror jag.

Älskar sommaren, men längtar också till hösten. På senare år har jag ju lärt mig att älska hösten och dess små detaljer; tända ljus, filmkvällar och te.

Den senaste veckan (lite drygt) har jag hunnit med en massa saker. Förut att jobba har jag njutit i solen. Vi har badat, badat, badat varje dag, hoppat och guppat runt i badringen vid bryggan och vid stranden. Vattnet är GÖÖRHETT och svalkar knappt efter en liten stund. Både en massa massa kvällsbad i kvällssolen och en massa solbad på dagarna har hunnits med. Allt i glittrande vatten. Värmen har varit extrem - jag har alltså badat som en tok men också svettats som en tok! Jag kan meddela att det INTE har varit roligt att jobba på en avdelning de här veckorna. Jag brukar inte klaga på värmen men när man jobbar på solsidan där luften står still och temperaturen är ca 35 grader är det inte roligt. Man orkar ingenting, det enda vi gjort är att doppa huvudet under vattenkranarna och baddat oss med handdukar. Stackars boende, säger jag bara. Det går inte att jobba - man bara rinner bort och kläderna klibbar. Inget regn får vi heller (inte heller något jag brukar klaga på, men det blir ju försjutton inga bär alls utan vatten!).
Jag är fortfarande lite sjuk sedan P&L, förmodligen är det värmen som förvärrar smittospridningen och varaktigheten. För några dagar sedan mådde jag frukstansvärt dåligt, hade halsont och feber men var tvungen att gå till jobbet ändå eftersom de haft totalkris med folk. Det var mindre kul kan jag säga..

Ibland har det alltså varit så varmt att det varit outhärdligt. Men egentligen klagar jag inte.
Jag menar, jag är ju brun i år..

Det är en otroligt häftig känsla att vara under vatten. Kanske är det något medfött, eller så är det bara mitt rätta element. Att ligga med huvudet under vattenytan, vare sig det är i havet eller i ett badkar, gör att världen känns så djup och avlägsen. Man känner sig väldigt trygg och ljudet existerar liksom inte. Inga ljud, inga orosmoment.

Något annat som är magiskt är att simma ensam i kvällssolen som jag gjorde nu ikväll igen. Jag tror det är det stora öppna havet som fascinerar mig; att simma helt själv, med bara en ensam fågel som skrattar uppe i det blå. Även där känner jag mig trygg på något sätt och solen skiner rakt in genom ögonlocken, framförallt då på kvällen. I och för sig är jag lite skeptisk mot att det ska flyta upp en drunknad människa framför mig i vattnet, nu när jag läst min zombiebok..

Idag fick jag också äntligen känna doften av nyklippt gräs som jag har längtat efter! Det har inte funnits så mycket gräs att klippa på senaste tiden om man säger så.

Jag och Jocke har spelat minigolf (som jag självklart förlorade). Vi var tappra och kämpade med svingarna i hettan. Vi har också letat mask och pimplat vid bryggan en av alla fina kvällar i veckan. Det var något naturligt, robust romantiskt med det hela. Dessutom har vi, mamma, Ylva, Sara och trollen varit på Skansen. Johannes var galen och sprang runt bland djuren och vi andra svettades lika mycket som sälarna som var utan vatten. Samma kväll tog vi en riktig familjemiddag ute på "Ett Glas", även detta i kvällssol och mysandes med en drink. Jag har också hunnit med att hälsa på Robban och Biggles och jag och Robban var och badade vid Årsta havsbad - underbart. Trevligt (saknat) sällskap och en toppenbadplats med ett kittlande toppenhopptorn. Jag har ätit de första hallonen och jag har haft en supertrevlig utekväll med framförallt Erik och Dennis, även dem saknade. Jag stötte på en del bekanta ansikten och hann med många skratt, trots att jag gav upp tidigt eftersom jobb väntade morgonen därpå.

Bland det bästa av allt under den senaste veckan var att jag fick åka och träffa bästaste Carro och vara i härliga Väsby. För mig är det stället härligt, trots att det andra kanske låter otippat. Jag och Carro möttes upp i stan och gick en sväng i Stockholms eftermiddagssol. Vi pratade om ditt och datt, skrattade och åt glass i Berzeliusparken. Efter det tog vi tåget tillbaka till Väsby och åt en god middag, hann träffa härliga Hector en sväng och hyrde en riktig skräckis. Väl hemma satt vi ensamma och fikade en massa gott och tittade på film. Visserligen blev det ett nederlag för lilla mig som somnade ca 5 minuter in i filmen vi hade hyrt och vaknade när det var ca 5 minuter kvar. Jag som verkligen ville se den. Men överlag, underbart att få spendera mysig kvalitetstid med Carro, snarka brevid henne, prata minnen och vara allmänt galen. Dagen därpå brände som alla andra och vi begav oss till stranden vid Norrviken för att bada och sola. Verran var också med och det var ännu ett plus i kanten! Där låg vi, hela dagen och njöt. Jag fick en massa färg men självklart gjorde jag bort mig igen - och brände andra sidan! Herrejösses, hur dum får man vara! Men ja, det känns inte så varmt när det blåser.. Så nu är jag alltså bränd på rumpa, rygg och baksida lår istället, vilket är ... hyfsat smärtsamt.

Stupido.

Vi shoppade, åt mat och skrattade lite till innan det var dags att bege mig vidare framåt kvällen.
Jag älskar att umgås med den flickan. Hon gör mig glad, Väsby gör mig glad och våra minnen gör mig glad. Några av mina roligaste och vildaste stunder har jag haft där med henne och hon får mig att må bra i mig själv. Det är bara synd att det händer alldeles för sällan nu för tiden att vi träffas. Dessutom ska hon flytta därifrån, så det känns konstigt det också.

Kvällen spenderades med Robban på bio i stan. Vi såg "Knight and day" som översteg förväntningarna stort.
Den var jättebra och det hela blev ännu en toppenkväll som visserligen självklart slutade med att jag satt ensam på en buss hem mot Norrtälje mitt i natten med en svidande bränna. Men lite får man ju ta.

"Ensam" ja. Det är kodordet för den här veckan, helt klart. Jocke åkte i lördags och kommer inte hem förrän på söndag när även mor och far kommer hem. Så den här veckan är jag heeeelt ensam och växlar lite mellan att vara hemma i huset, i Dannes lägenhet eller på jobbet. Mest på jobbet, vilket på sätt och vis är skönt eftersom jag försöker få dagarna att gå på så vis. Jag saknar min pojke, karl, gubbe, något enormt. Första dagen och natten var värst, men jag intalade mig själv att jag "skaskaskaklaradet!!" vilket jag tror att jag gör nu. Men ja, vi har inte varit ifrån varandra särskilt mycket under det här året så det känns tomt. Min bättre hälft åker ju iväg vilket alltså resulterar i att jag sitter kvar här med ingenting annat än en dålig hälft - och vem vill det liksom? Men jag tittar på klipp på honom på mobilen innan jag ska somna, så går det rätt bra. Nej, men faktiskt, det går rätt bra nu. Jag måste kanske lära mig att klara mig lite mer utan honom, vara lite mer min egen person igen också. Jag öööövar nu! - på att vara med andra, att ha roligt tillsammans med andra, utan honom (trots att jag vill komma hem till honom vid dagens slut), och på att få dagarna att gå på ett produktivt sätt. Och det går bra och jag mår bra. Jag tror att jag uppskattar ensamtiden mer efter ett litet tag, när jag har vant mig lite. Då är det skönt att vara lite ensam. Dessutom är det ju bara några dagar kvar nu och jag har ju klarat mig själv och haft roligt med andra förr.

På jobbet dansar och sjunger jag mest, när jag inte skojar med gamlingarna eller sitter i soffan och kelar med katten. Det känns jobbigt och konstigt att jobbet kommer att försvinna nu - både på det sätt att jag kommer att sluta och att boendet kommer att delas upp och flytta. Jag har ändå jobbat där i ca tre år nu och kommer att sakna kollegor, boende och huset i sig. Till och med katten kommer jag att sakna! Dessutom är det andra saker som fått mig att tänka till pga jobbet. Hela grejen med att åldras och hela situationen med demens. Jag är livrädd för att glömma, glömma bort de som står mig nära, kämpa för att komma ihåg mina kära, mitt livs kärlek och mina glädjestunder. Jag är också rädd för att bli gammal, för att min kärlek ska dö ifrån mig efter många år. Jag vet att det låter nojigt, men bara tanken är ofattbar..

Sommaren går väldigt väldigt fort. Jag vet att jag hunnit med massor, men ändå. Om man bara hade varit helt ledig, då hade livet verkligen lekt. Det är så tråkigt att gå om varandra med jobbtider hela tiden. Men, är man effektiv hinner man med nöjen och avslappning ändå och jag är ändå bra mycket mer lugn och avslappnad i år än förr. Jag tycker också att det är lite fascinerande att man kan bli så hemmavan på flera olika ställen - när jag är här på somrarna känns det som att jag bott här hela livet och att det är min vardag, men när jag är i Eskilstuna under resten av året så känner jag likadant där. Konstigt det där..

Nu ska jag i alla fall jobba en dag till, sedan har jag en hel dag ledigt.. Och från och med idag så ska jag även ta tag i en del saker (Nu kör vi - tillbaka till gamla vanor och bort med de nya slarviga).

Jag vill väldigt gärna gå på Winnerbäck igen i sommar. Skulle vara magiskt. Någon som vill följa med?

Förövrigt skulle jag ha satsat högre,på flera sätt. Jag känner mig lite medioker och missnöjd, som om jag tramsar runt med min egen kapacitet som går till spillo. Jag vet inte vad jag vill längre när det gäller framtiden. Eller så har jag alltid vetat men inte följt stigen. Jag vet i alla fall inte hur jag ska fortsätta när det kommer ett vägskäl.


Jag vill avsluta ikväll med att ta upp något jag blivit väldigt bitter över på senaste tiden. Det gäller frågan om offentliga toaletter! Jag menar, är affärer, matställen osv så fruktansvärt giriga och snikna att man måste ta betalt av folk för en sådan primär, naturlig och tvungen sak som att gå på toaletten!?? Jag blir så arg! Om man inte har den där femman på sig eller inte kan få tag på en, ska man då behöva kissa på sig eller få ont för att det kostar pengar att gå på toaletten!? Gamla, unga, barn, medelålders - det kan gälla vem som helst.

Jag bara undrar. Fånigt.






Det här är sådant som man helt klart kan göra när man har tråkigt, och...



...det här är sådant som coola barn helt klart kan göra när de har roligt.

Herrejösses.


Nu tänkte jag mig att jag skulle ge mig på att försöka förklara och beskriva alla upplevelser, erfarenheter, intryck och känslor under de senaste två veckorna. Men, det kommer inte att gå, inte i sin helhet i alla fall. Så ni får nöja er med att få en inblick i de mest kraftfulla ögonblicken och de ögonblick som inte varit suddiga utav sol, värme eller möjligtvis alkohol.

Förstorar ni allt 1000ggr får ni kanske en mer rättvis bild utav hur allt varit.

Vi åkte upp till härliga Dalarna för att spendera kvalitetstid med härliga bästaste familjen Millén (+ Micke ;)), men framförallt för att åka på Peace&Love, något som jag aldrig kommer att glömma. När vi kommer fram till Borlänge på måndagen hämtar vi först ut våra armband för att sedan åka vidare till Falun. Väl hemma där hade vi två toppendagar med hetta, sol och världens bästa sällskap. Vi grillade, åt fina, goda, mysiga middagar i kvällssolen, jag och Jocke gick på barfotapromenader, vi stod nere vid vattnet, vi tog en sväng på stan, vi spelade spel, vi njöt utav värmen och solen, vi åkte iväg och tittade på när Elin sjöng och spelade plus tittade på några lokala standupkomiker och vi njöt utav hur enormt vackert Dalarna är. Någon gång kommer vi fömodligen att flytta dit. Allt är så lugnt och stilla. Rofyllt på något sätt. Förutom detta gjorde vi också två väldigt minnesvärda saker; vi tog en paddlingstur i kanot och jag och Jocke var på premiären av Eclipse! Underbart! Filmen var bättre än den förra och de märks så tydligt att de precis som böckern bara blir bättre och bättre. Toppbetyg. Paddlingen fick också toppbetyg - världens finaste dag, glittrande vatten, sol som stekte, vatten som avr varmt och fika (blöt matsäck) ute på en sten i vattnet. Och, jag kan meddela, att trots mina föraningar så var det inte jag och Jocke som ramlade i :) Det hela var väldigt fint och roligt och en fulländad början på en fulländad vecka.

På onsdagen startade vi P&L-upplevelsen på riktigt. Awesome.
De fyra största intrycken är: BRÄNNAN, människorna, spelningarna och VÄRMEN.
Jag älskar alla som var med och gjorde veckan till en av de galnaste och bästa på mycket mycket länge.
Jocke, Beris, Josse, GladJocke, Sebbe, Vicki, Marcus och många fler ♥ Jag lyckades dessutom få träffa Palina en sväng vilket var jättekul. Överlag kan man känna att världen (eller ja, Sverige) är väldigt litet när man är på den största festivalen - man stöter på folk man känner eller känne rigen överallt, trots att det är över 40000 människor där. Det var väldigt väldigt skönt att ha Beris lägenhet precis bredvid att gå till för att sova, äta frukost, byta om, för att ha grejerna i, duscha och slappa när man inte villa vara på den äckliga, snuskiga men underbara campingen. Vi testade att sova i vårt tält första natten (mellan onsdag och torsdag) men det var ett enormt misstag och vi gick stelfrusna hem till Beris vid fyra på morgonen. Det var en av de värsta kallaste nätter jag varit med om, vilket till stor del berodde på att vårt tält var blött inuti. Resterande nätter sov vi alltså i lägenheten. Tältet vi hade på campingen användes mest bara för att göra camp och för att ha alkohol (stekhet alkohol förstås) och solstolarna i. På campingen satt vi på nätterna, möjligtvis mellan spelningar och efter att man hade vaknat på eftermiddagarna. Jag drack inte alls så mycket som jag trodde att jag skulle göra, men alldeles lagom. Om man börjar räkna på den totalt mängden alkohol och den totala alkoholkonsumtionen där däremot, då kan man bli lättskrämd.. Galna mängder sopor också för den delen.

Pizza och munkar var ett måste under hela festivalen. Jag tror helt ärligt att vi åt pizza fyra dagar i sträck och jag kommer nu inte kunna få i mig det på väääldigt länge. Förövrigt tror jag aldrig att jag sett så mycket SKIT eller en så nedsmutsad stad någon gång. Men så är väl festivallivet iofs. Det låg skräp ÖVERALLT. Framförallt campingen var värst; tänker er folk som kissar överallt, tänk er stanken, tänk er värmen, tänk er denna massiva mängd människor och deras skräp i solen, tänk er alla tält, tänk er alla fåglar som är ute efter matrester, tänk er de vidriga bajamajorna. Ja, tänk er.
Folk svinar, det är äckligt, men så är det.
Så får det vara där.

En sak som jag dessutom tyckte var lite intressant var att killarna fick stå vart som helst, överallt och kissa, men satte sig en tjej någonstans för att köerna till de äckliga bajamajorna var för långa eller att de äckliga bajamajorna var överfulla - då blev de tillsagda och skulle få bandet avklippt..?
Aldrig var det någon som sa åt en kille. Diskriminering? Ja, absolut. Fult gjort, mycket fult.
Så det mesta av stanken kom alltså från det manliga släktet.

Folk tuppade av i värmen. Jag tror aldrig jag har upplevt denna tropiska hetta i Sverige förut. jag trodde inte ens att sådan enorm hetta kunde förekomma i Sverige. Det var värre än att vara utomlands, ingen klarade av det, alla höll på att bli tokiga. Det var långt över 30 grader i skuggan, det var t.o.m. tropiska nätter med en värmenivå på runt 24 grader de sista två nätterna. Solen stekte rakt ovanifrån och det var mest bara öppna ytor överallt men tusentals efter tusentals av människor som alstrade värme. Man trodde att man var i öknen.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen - men framförallt berodde det på min BRÄNNA. Fasiken.

Jag var dum och korkad och jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men jag tänkte väl liksom inte på det; jag var jättenoga med att smörja in alla andra, men inte mig själv. Jag tänkte att jag inte brukar bränna mig, jag trodde heller aldrig att man kunde få en sådan bränna i Sverige, att solen kunde göra på detta sätt i Sverige. men jodå, det gjorde den. En av dagarna som det var som allra varmast (tror det var fredagen) satt vi på campingen. Jag satt i min solstol, utan att ha smörjt in mig alls, och solade rakt mot den stekande solen. Jag satt helt still utan att röra mig därifrån i fyra timmar, de värsta fyra timmarna från 11-15 ungefär. Förutom den enormt chockerande kräftfärgen (ungefär som lika röd som mina skor) jag fick se på mig själv när vi gick därifrån så upplevde jag också att världen var ganska vinglig när vi väl skulle resa oss upp och gå. Jag hade ju ändå suttit stilla och druckit en del alkohol i solen under dessa timmar. Men, jag och Beris hade väldigt roligt.

Brännan blev sedan bara värre och värre och värre under dagen och natten. Den sortens smärta och svidande hetta har jag aldrig varit med om. Jag kunde inte sitta, stå eller gå och det kändes som att jag skulle brinna upp inifrån. Denna hetta blandat med hettan utifrån var outhärdlig. Det sved något enormt och ajg var faktiskt orolig, ingenting hjälpte. Jag försökte vifta med händerna eller en tidning eller vad som helst men ingenting hjälpte. Jag trodde att jag skulle dö, tuppa av eller iaf få åka till sjukhuset. Dessutom såg jag ut som en skrattretande kräfta.
Men, jag överlevde och hade roligt ändå; det var bara lite svårt att gå och röra sig, lite svårt att sova (på en luftmadrass) och lite svårt att hantera det i den tropiska hetta som redan var. Jag sov inte så mycket (fast det gjorde iofs inte direkt någon) och jag kunde heller inte gå lättklädd efteråt utan var tvungen att ha byxor och långärmat på. Jag kan säga att det blev ju inte direkt kallare av det. Men jag smörjde smörjde smörjde och fick lite feber och frossa frossa frossa, speciellt på kvällarna, när de andra tyckte att det var varmt. Det gick upp och ner. Förutom hettan var det väldigt väldigt kvavt också, som att all luft hade tagit slut. Undrar hur mycket svett som producerades i Borlänge under samma vecka...

De banden jag såg var; John Fogerty (bäst av allt på hela festivalen, underbar spelning som jag var helt slut efter: bara gamla godingar, inte en enda dålig låt), D-A-D (riktigt häftigt att se eftersom jag vuxit upp med dem, däremot är jag lite besviken på låtvalen som var dåliga men iofs uppvägdes utav två toppenlåtar som var värda nästan hela festivalpriset), Melissa Horn (underbart)Robyn, Kent, Billy Talent, Mando Diao, Mika, Europe (Carrie var det häftigaste enskilda ögonblicket under hela veckan), Hoffmaestro, The Kooks, DLK, lite av The Ark, lite av Johnossi och självklart Jay-Z. Inte min musiksmak, men INGEN kan påstå att upplevelsen att ha en sådan artist i Borlänge tillsammans med över 42000 besökare sista natten inte var häftigt att vara med om.

Hur som helst - det var en enormt rolig vecka och en enormt rolig upplevelse. Nu längtar jag bara till nästa år, och denna gång utan röd bränna och olidlig smärta, men med samma underbara människor.

(Känn dig borta)

Sista natten var toppen, supermysig, och jag la mig kanske vid 6 på morgonen. Söndagen spenderades sedan slappandes, städandes och packandes hemma hos Beris för att sedan ta tåget hem till Stockholm. Det var inte roligt att åka tåg, nej. Jag saknar dig redan bästaste Beris - jag älskar att du finns där och jag älskar att ha sådana vänner att finnas där för.

Efter festivalen var dygnet helt felvänt och jag var trött som en gris. Dessutom gick jag och blev riktigt sjuk direkt, en förkylning med halsont som fortfarande inte har släppt. Jag vill ju vara frisk nu! Men det är nog en del påfrestningar som kroppen fått ta kan jag tänka. Det var i alla fall rätt skönt att komma hem, synd bara att man kom hem till en väldig massa jobb. Jag lever och bor på jobbet under heeela juli. Jag jobbar i princip nästan varje dag och lite tråkigt är att jag och Jocke inte är lediga så jättemycket samtidigt under sommaren. Han är ledig när jag jobbar och tvärtom. Men vi tar i alla fall vara på den tiden vi har emellan med att bada och mysa och jag är mycket nöjd. MYCKET nöjd. Lite tråkigt är det att Jocke ska åka iväg en vecka till Eskilstuna, men han tycker nog att det är skönt att jobba lite där och jag jobbar ju ändå bara här så. Jag kommer att sakna honom.

Värmen - hettan! försvann inte efter festivalveckan utan fortsatte bara och ska bara fortsätta. Det är fortfarande tropisk värme. Men vi badar badar badar och solar varje dag nere vid vattnet hemma. Okej, jag får egentligen inte sola så mycket, men andra sidan av kroppen i alla fall. Jag flagnar som en tok och SOM DET HAR KLIAT. Senaste dagarna har jag inte kunnat betett mig normalt bland folk eller kunnat sova på nätterna. Det kliar och kliar och kliar. Jag var superbrun när jag kom hem, men mycket har typiskt nog redan försvunnit förstås. Kanske kommer det tillbaka. Det är vääääldigt varmt i vattnet och vi har plockat smultron och satt på strå, förstås. Vi har ätit glass också - herregud vad jag äter mycket glass i sommar, nästan varje dag. Vi planerar en dag i stan med Elin snart också, och en med Robban och massor av andra saker med massor av andra människor. hela sommaren är totalt uppbokad och underbar, men oj oj vad vi tar vara på tiden - jobba, göra roliga saker, träffa människor och hinna slappa och bada också!

Förutom allt detta så har jag och Jocke varit iväg en sväng på Trädgårn där jag stötte på bekanta ansikten som väntat - Bosse, Björn och Strömberg för att nämna några. Sedan tog vi båten ut till en ö och solade, fikade och badade innan det var dags för mig att åka till jobbet. Vi njuter av ledigheten som inte kommer att existera så mycket framåt. Jag hann samma dag med att ta en glass med Jacob också. Inger och Tim har avrit här och vi har badat med barnen. I fredags tog vi ett långt kvällsdopp i kvällsolen; glittrande varmt vatten, varma vindar, vågor som kluckar mot bryggan och en gummiring. Jag flöt omkring där i min stora gummiring i kvällssolen och tänkte på tre saker -detta är livet, jag tycker om lukten av badleksaker så som gummibåtar och jag tycker om lukten av havsvattnet hemma. Efter badet hade vi en myskväll hemma med film, tända ljus, ost, kex, lite vin, grönsaker och dipp.

På lördagen tog jag en sväng in till stan för att möta upp Samuel som jag inte hade sett på fyra år. Mycket trevligt och vi gick runt på alla mina trevliga favoritplatser; Tanto, söder, gamla stan plus Djurgårdsfärjan över till Djurgårn där vi köpte glass. Allt i värme och kvällssol. Mycket nostalgi, mycket skratt och mycket minnen.

Jag är väldigt nöjd med det mesta och det är en underbar sommar, den bästa på mycket länge. Nästan allt är Jocke förtjänst (plus kanske vädret lite) och jag vet ärligt inte vad jag skulle gjort utan honom. Jag tycker om den här sommaren, väldigt mycket (med risk för upprepning) och ändå är den inte slut än på långa vägar! Jag tror att även om sommaren plötsligt skulle ta slut nu så skulle jag vara nöjd! Men nu har vi så mycket annat som väntar; sol, bad, åka ut med båten till Gåsö, Skansen, folk som ska träffas, minigolf, grönan, Kolmården och senare höstmys, rookieveckor och ITALIEN för guds skull. Jag ser faktiskt fram emot hösten och att få mysa ensamma hemma i vår lägenhet.

Tiden går väldigt väldigt fort! Jag vet inte om jag har vant mig vid det, jag tyckte precis det var förra sommaren. Den här sommaren har vi redan hunnit med saker som Göteborg, P&L, midsommar, födelsedagsfirande, studentfirande, massa biobesök, fina middagar ute, grillningar, Liseberg, paddling, solande, båtåkande, Stockholm, Falun, träffat folk, badande, standup, picknickar, lek med barnen, smultron, skratt och lite gråt. Vad gör jag nästa år vid den här tiden? Jag har ingen aning! Jobba? Hur? Var? Inte blir det i Norrtälje i alla fall, förmodligen blir det Stockholm.


Men en sak är säker: känslan av att ha hittat rätt är häftig och går inte att överträffa.
Känslan av att veta framtiden.
Jag älskar dig, Joakim Millén.



 

..kommer det en givande liten text här.

Något sött
Något spännande


Jag är bara just nu (och har varit de senaste dagarna) alldeles för utmattad för att skriva ned allt det jag vill skriva ned, på det sätt jag vill skriva ned det.

Så ha tålamod.