end
Jag kommer att sluta blogga ett tag. Det blir ett uppehåll på obestämd framtid. Jag mår inte bra alls, jag är sjuk, febrig och förkyld samtidigt som jag har tusentals saker och orosmoment i huvudet. Det är för mycket. Jag är stressad och nervös. Så jag gör det för min egen skull, för att kunna plocka bort lite input från andra, för att plocka bort så många saker som möjligt som inte är nödvändiga för mig att lägga fokus på och för att lära mig att uppskatta allt annat och inse att jag inte behöver skriva ned allt för att få det bekräftat av mig själv eller från andra eller för att folk ska förstå. Jag vill inte somna på kvällarna för att jag inte vill att det ska bli en ny dag att ta tag i, jag vill inte kliva upp på mornarna. Ångesten ligger som en abstrakt och oföränderlig helvetesbubbla och ibland känns det som att väggarna omkring mig och världen runt mig rasar samman, bara för att byggas upp igen, för att sedan kunna rasa igen. Det är svårt att förklara. Men pga detta så behöver jag skala bort så mycket jag kan.
Det är inget avbrott för alltid, men tillräckligt länge för att jag ska må bättre igen. Jag ska försöka. Jag har också börjat dra ned på facebook och stängt av telefonen mer. För min egen skull.
Jag har två hemtentor, en c-uppsats, en flytt, mitt eget hälsotillstånd och en massa andra saker att lägga tankarna på nu. En sak i taget är tanken. Jag tog i alla fall en vilodag igår, så vi får se om jag orkar mer idag. Dagen innan det hade jag mitt sista seminarium och flydde sedan till älskade Stockholm i solskenet. Det har även varit folk här och tittat på lägenheten. Det gjorde mig väldigt ledsen.
När jag kommer tillbaka igen kommer jag förmodligen inte att uppdatera särskilt mycket om vad som hänt under tiden, eller vad jag känt. Jag behöver bara släppa på allt och inte försöka lägga så mycket på minnet. Så när jag väl är tillbaka kommer det handla om hur jag är där och då.
Det är inget avbrott för alltid, men tillräckligt länge för att jag ska må bättre igen. Jag ska försöka. Jag har också börjat dra ned på facebook och stängt av telefonen mer. För min egen skull.
Jag har två hemtentor, en c-uppsats, en flytt, mitt eget hälsotillstånd och en massa andra saker att lägga tankarna på nu. En sak i taget är tanken. Jag tog i alla fall en vilodag igår, så vi får se om jag orkar mer idag. Dagen innan det hade jag mitt sista seminarium och flydde sedan till älskade Stockholm i solskenet. Det har även varit folk här och tittat på lägenheten. Det gjorde mig väldigt ledsen.
När jag kommer tillbaka igen kommer jag förmodligen inte att uppdatera särskilt mycket om vad som hänt under tiden, eller vad jag känt. Jag behöver bara släppa på allt och inte försöka lägga så mycket på minnet. Så när jag väl är tillbaka kommer det handla om hur jag är där och då.
kaos och irritation
Andas. En sak i taget. Det kommer att lösa sig och bli bra.
Min hjärna lurar mig.
En sak irriterar mig och det är hur människor dömer varandra. Exempelvis detta med bloggar och hur man använder dem. Vissa människor kanske använder sin blogg för att skriva upp vad de gjort om dagarna och väldigt ytliga saker, dessa människor kanske generellt mår bättre under just en tidsperiod i livet. Sedan har vi de människor som kanske mår dåligt för tillfället, och som jag, använder sin blogg för att skriva av sig och för att ha den som bollplank. Jag tycker att det då är dåligt av folk att döma människor som skriver lite känsligare och djupare saker som bara "bittra och negativa". Om ni nu har det så perfekt och lätt i livet så har ni väl heller inget behov av att klaga på andra som kanske har andra problem eller fungerar på ett annat sätt? Jag klagar exempelvis inte på dem som skriver enbart ytligt skit om deras tråkiga dagar, eller visar diverse tråkiga kläder i sina bloggar (Ja, förutom nu då).
Jag är den jag är, så tro inte att ni vet mer än ni vet, bara för att ni råkar läsa min blogg. Bloggen (eller facebook eller whatever) säger inte allt. Visst, det är inte kul att umgås med negativa människor, men jag är lite less på att få intrycket av folk att de flesta som ser mig som bitter och negativ. För dessa människor känner inte mig. De som verkligen känner mig vet mycket väl att jag inte är en negativ människa, sedan om jag ventilerar mina bekymmer på min blogg, det säger inte vem jag är som människa. Jag är minst lika positiv som jag är negativ och när jag är ute bland folk och umgås med mina vänner så är jag glad och lycklig. Så de människor som tror annat kan bara ha läst min blogg, eller umgåtts med mig korta stunder i formella miljöer.
Jag är jävligt stolt över den jag är, mina insikter, min kära sambo, mina vänner, min familj, mina minnen, min kapacitet och en jävla massa annat. Så jag tror nog det finns dem som har det sämre än mig.
På sätt och vis ska det bli jäkligt skönt med en nystart. Då kan man rensa lite.
Och - alla är välkomna att inte läsa här om de inte vill.
Min hjärna lurar mig.
En sak irriterar mig och det är hur människor dömer varandra. Exempelvis detta med bloggar och hur man använder dem. Vissa människor kanske använder sin blogg för att skriva upp vad de gjort om dagarna och väldigt ytliga saker, dessa människor kanske generellt mår bättre under just en tidsperiod i livet. Sedan har vi de människor som kanske mår dåligt för tillfället, och som jag, använder sin blogg för att skriva av sig och för att ha den som bollplank. Jag tycker att det då är dåligt av folk att döma människor som skriver lite känsligare och djupare saker som bara "bittra och negativa". Om ni nu har det så perfekt och lätt i livet så har ni väl heller inget behov av att klaga på andra som kanske har andra problem eller fungerar på ett annat sätt? Jag klagar exempelvis inte på dem som skriver enbart ytligt skit om deras tråkiga dagar, eller visar diverse tråkiga kläder i sina bloggar (Ja, förutom nu då).
Jag är den jag är, så tro inte att ni vet mer än ni vet, bara för att ni råkar läsa min blogg. Bloggen (eller facebook eller whatever) säger inte allt. Visst, det är inte kul att umgås med negativa människor, men jag är lite less på att få intrycket av folk att de flesta som ser mig som bitter och negativ. För dessa människor känner inte mig. De som verkligen känner mig vet mycket väl att jag inte är en negativ människa, sedan om jag ventilerar mina bekymmer på min blogg, det säger inte vem jag är som människa. Jag är minst lika positiv som jag är negativ och när jag är ute bland folk och umgås med mina vänner så är jag glad och lycklig. Så de människor som tror annat kan bara ha läst min blogg, eller umgåtts med mig korta stunder i formella miljöer.
Jag är jävligt stolt över den jag är, mina insikter, min kära sambo, mina vänner, min familj, mina minnen, min kapacitet och en jävla massa annat. Så jag tror nog det finns dem som har det sämre än mig.
På sätt och vis ska det bli jäkligt skönt med en nystart. Då kan man rensa lite.
Och - alla är välkomna att inte läsa här om de inte vill.
forever trust in who we are
Jag är dunderförkyld igen. Jag börjar bli less.
Att jag aldrig kan komma igång och träna något gör mig inte direkt lyckligare.
Jag skulle behöva energin. Jag skulle behöva vara frisk.
Idag händer ingenting av det jag tänkt och jag tror att tvätten får bli min stora dagsprestation. Jag promenerade i alla fall lite imorse - när jag kom hem var jag helt slut och sov i tre timmar. Sedan har dagen fortsatt i princip så, och inget pluggande har blivit gjort vilket innebär att jag förmodligen kommer få sitta på natten igen, precis som tidigare. Jag skulle behöva plugga, men mest vill min kropp bara ligga och sova, så det är det den gör. All stress gör mig galen, men samtidigt är jag för cut off i mitt huvud för att riktigt bry mig om detaljerna utan ser bara helvetesbubblan som aldrig verkar förändras. Den abstrakta oron, den konstanta ångesten. Jag önskar att jag hade massor av saker att se fram emot igen, eller att jag kunde se fram emot de saker jag faktiskt har framför mig som jag kunde förr. Men det är svårt. Hur som helst har jag varit på min absolut sista föreläsning i utbildningen, kanske någonsin - det är rätt häftigt. Och jag ska väl snart kanske börja skriva på min absolut sista seminarieuppgift.
Jag saknar min energi. Jag saknar mina promenader.
Jag försöker intala mig att ta en sak i taget, att ta mig igenom varje liten sak i taget, varje dag. Att allt kommer bli bra och lösa sig i slutändan och att jag kommer att ta mig igenom det här.
Johan Glans igår gjorde mig väldigt lycklig. Vi satt på första raden, ca 1,5 meter ifrån den härlige skåningen och jag kan erkänna att jag blev galet starstruck. Det var något jag verkligen hade sett fram emot länge och mina magmuskler jobbade hårt. Jag tror att det kanske behövdes. Att jag ska se legendariske Bob Dylan i sommar är också häftigt så in i norden. Ge mig sommar och sol och festival nu tack. Jag behöver det.
Jag är hungrig och det finns ingenting att äta.
Solen skiner långt in på eftermiddagarna, de har börjat sopa gatorna från grus och det blåser halvstorm nästan varje dag. Jag undrar vad världen vill säga med det.
Ämnet oroar enormt mycket, så mycket att jag har ont i magen. Jag kan inte komma fram till något vettigt, jag vet inte vad som är vettigt. Orken oroar, (hälso)tillstånd oroar, kapacitet oroar, flytt oroar, ekonomi oroar, framtid med boende, jobb etc oroar, att inte kunna umgås med vänner oroar, missnöjdhet oroar, trötthet oroar, val oroar.
Det är oroligt, men det blir nog bättre.
När dagarna är jobbiga och svåra, så är det alltid bara Metallica som hjälper. De hjälper genom aggressiviteten, de hjälper genom rytmen och de hjälper bara genom att vara sig själva, för mig. Enbart mig.
Att jag aldrig kan komma igång och träna något gör mig inte direkt lyckligare.
Jag skulle behöva energin. Jag skulle behöva vara frisk.
Idag händer ingenting av det jag tänkt och jag tror att tvätten får bli min stora dagsprestation. Jag promenerade i alla fall lite imorse - när jag kom hem var jag helt slut och sov i tre timmar. Sedan har dagen fortsatt i princip så, och inget pluggande har blivit gjort vilket innebär att jag förmodligen kommer få sitta på natten igen, precis som tidigare. Jag skulle behöva plugga, men mest vill min kropp bara ligga och sova, så det är det den gör. All stress gör mig galen, men samtidigt är jag för cut off i mitt huvud för att riktigt bry mig om detaljerna utan ser bara helvetesbubblan som aldrig verkar förändras. Den abstrakta oron, den konstanta ångesten. Jag önskar att jag hade massor av saker att se fram emot igen, eller att jag kunde se fram emot de saker jag faktiskt har framför mig som jag kunde förr. Men det är svårt. Hur som helst har jag varit på min absolut sista föreläsning i utbildningen, kanske någonsin - det är rätt häftigt. Och jag ska väl snart kanske börja skriva på min absolut sista seminarieuppgift.
Jag saknar min energi. Jag saknar mina promenader.
Jag försöker intala mig att ta en sak i taget, att ta mig igenom varje liten sak i taget, varje dag. Att allt kommer bli bra och lösa sig i slutändan och att jag kommer att ta mig igenom det här.
Johan Glans igår gjorde mig väldigt lycklig. Vi satt på första raden, ca 1,5 meter ifrån den härlige skåningen och jag kan erkänna att jag blev galet starstruck. Det var något jag verkligen hade sett fram emot länge och mina magmuskler jobbade hårt. Jag tror att det kanske behövdes. Att jag ska se legendariske Bob Dylan i sommar är också häftigt så in i norden. Ge mig sommar och sol och festival nu tack. Jag behöver det.
Jag är hungrig och det finns ingenting att äta.
Solen skiner långt in på eftermiddagarna, de har börjat sopa gatorna från grus och det blåser halvstorm nästan varje dag. Jag undrar vad världen vill säga med det.
Ämnet oroar enormt mycket, så mycket att jag har ont i magen. Jag kan inte komma fram till något vettigt, jag vet inte vad som är vettigt. Orken oroar, (hälso)tillstånd oroar, kapacitet oroar, flytt oroar, ekonomi oroar, framtid med boende, jobb etc oroar, att inte kunna umgås med vänner oroar, missnöjdhet oroar, trötthet oroar, val oroar.
Det är oroligt, men det blir nog bättre.
När dagarna är jobbiga och svåra, så är det alltid bara Metallica som hjälper. De hjälper genom aggressiviteten, de hjälper genom rytmen och de hjälper bara genom att vara sig själva, för mig. Enbart mig.
baksteg
Jag ramlade idag. Ihop.
Det var läskigt.
Det är läskigt att vara ensam hemma när sådant händer.
skrämselhicka och knytnävar
Helgen och festen var underbar. Det var det bästa på länge. Men nu är det återigen vecka, och igår var det blä-måndag. Detta innebär att jag får uppdatera lite senare, för den hemska verkligheten tränger på nu och jag måste försöka komma på ett c-uppsats ämne innan jag stupar. Mina idéer måste vara klara och lämnas in senast om typ fyra dagar. Alla andra driftiga människor är förstås klara med sådant redan. Precis som med allt annat i deras positiva och välordnade liv. Jag tänker minsann må dåligt och vara bitter, i alla fall här, om jag nu vill.
För det är en väldigt turbulent tid i mitt liv just nu, vare sig jag vill det eller ej. Det har varit så i kanske ett år och det håller säkert i sig ett år till eller något, innan saker och ting kanske blir bättre eller lugnar ner sig. Just nu är allt bara mycket och jobbigt och tusen tankar och orosmoment snurrar i huvudet. och jag har som sagt ingen ork att ta itu med dem.
Ingen koll eller motivation alls. Allt är bara ett virrvarr av tankar just nu.
Stress. Ingen kontroll.
- Så vi tar det senare.
För det är en väldigt turbulent tid i mitt liv just nu, vare sig jag vill det eller ej. Det har varit så i kanske ett år och det håller säkert i sig ett år till eller något, innan saker och ting kanske blir bättre eller lugnar ner sig. Just nu är allt bara mycket och jobbigt och tusen tankar och orosmoment snurrar i huvudet. och jag har som sagt ingen ork att ta itu med dem.
Ingen koll eller motivation alls. Allt är bara ett virrvarr av tankar just nu.
Stress. Ingen kontroll.
- Så vi tar det senare.
all night long
Det här med min framförhållning alltså..
Jag har ingen ork att ta tag i saker, och då blir det såhär. Varje torsdag. Jag kan bara inte sätta igång tidigare, det går inte. Och då får jag lida såhär.
Nattplugg, hela natten, ingen sömn, dödstrött och illamående. Bara för att jag inte gör någonting under veckan. Så nu ska jag alltså börja läsa en bok, läsa ut den och sen skriva en seminarieuppgift som ska vara hyfsat bra. Detta ska vara klart imorrnbitti.
Om det är såhär med de här grejerna, hur ska det då bli med en c-uppsats? Eller ja, jag har ju inte ens något att skriva om än.. Men - de positiva bitarna är att lördagen närmar sig och att jag fixade ett fint litet VG på hemtentan jag skrev när jag var sjuk. Hell yeah.
Jag har ingen ork att ta tag i saker, och då blir det såhär. Varje torsdag. Jag kan bara inte sätta igång tidigare, det går inte. Och då får jag lida såhär.
Nattplugg, hela natten, ingen sömn, dödstrött och illamående. Bara för att jag inte gör någonting under veckan. Så nu ska jag alltså börja läsa en bok, läsa ut den och sen skriva en seminarieuppgift som ska vara hyfsat bra. Detta ska vara klart imorrnbitti.
Om det är såhär med de här grejerna, hur ska det då bli med en c-uppsats? Eller ja, jag har ju inte ens något att skriva om än.. Men - de positiva bitarna är att lördagen närmar sig och att jag fixade ett fint litet VG på hemtentan jag skrev när jag var sjuk. Hell yeah.
det där med tiden
För tio år sedan:
För tio år sedan gick jag i femman tror jag, trots att det inte känns som att det var så länge sedan. Tänk vad jag har upplevt sedan dess - saker att fylla en hel livstid med känns det som. Ett helt annat liv. Livet var allmänt tråkigt - enklare kanske på sätt och vis, men tråkigt. Jag hade inte hunnit bli mig själv än. Det säger visserligen inte att det livet hade en viss karaktär, men det var en karaktär som jag snart skulle inse att jag inte ville beblanda mig med mer. Samtidigt har delar från det livet självklart nästlat sig in och fastnat någonstans i mig. Det vore ju konstigt annars.
För fem år sedan
För fem år sedan hände så otroligt mycket som fick mig att bli den jag är idag och som jag alltid kommer att bära med mig och minnas med värme. Det var nog den bästa och mest händelserika sommaren i mitt liv, en sommar som jag alltid längtar tillbaka till. Jag byggde på pusslet om mig själv och skapade starka känslomässiga minnen för livet. Jag levde, jag växte. Tänk att tiden och åren går så fort. Det var ett underbart år - tro ingenting annat.
För tre år sedan
För tre år sedan satt jag fast i något slags klister. Men jag tog mig ur och började en väg som jag trodde var framåt. Det var inte framåt utan snarare bakåt, men jag visste i alla fall vad jag ville. Jag bröt mig loss från allt och saknade mig själv och de personer som jag kände mig hel med. Hela 2008 var ett enda virrvarr av känslor, och det var nog också i slutet av det året, dvs när jag börjat på högskolan som jag började må riktigt dåligt och få problem av mina stressymptom och liknande. Samtidigt hittade jag en annan del av mig själv, en ny pusselbit. Men jag fick aldrig fatt i den jag saknade. Den hade fastnat någonstans på vägen.
För ett år sedan
För ett år sedan vid den här tiden hade vi precis flyttat till en gemensam lägenhet, ett gemensamt hem på riktigt, Jocke och jag. På sätt och vis såg allt ut väldigt mycket som det gör nu - mycket bekymmer fast kring andra saker. Jag var rädd för framtiden, men inte alls så rädd som jag är nu. Jag var också otroligt lycklig och vi hittade små nycklar till varandra, fler och fler varje dag. Och jag tog ett steg i taget och kom hela tiden ett steg närmare vart jag nu skulle. Det känns inte som ett år sedan, det känns snarare som igår. Därför har jag svårt att se skillnaden.
För en månad sedan
För en månad sedan var det februari och jag kämpade på ungefär som nu. Jag vet inte om jag var lugnare eller mer speedad, gladare eller mer upprörd. Jag vet inte om jag har hunnit hitta några nya steg sedan dess, eller om jag backat bakåt in i mig själv. Jag var orolig som bara den, jag var nostalgisk och jag var väldigt sjuk. Men, det säger alltså ingenting nytt. Jag hade också många ljusa stunder, icke att förglömma. Jag hade ju Jocke där också, precis som nu. Så helt dåligt kan det aldrig vara.
För en vecka sedan
För en vecka sedan förundrades jag över att våren var på väg. Jag flydde hem en sväng till skärgården och promenerade med mamma. Jag längtade tillbaka hem. Jag spenderade de flesta av mina dagar i soffan. Trött, sliten och utmattad. Ängslig och bekymrad, för svag för att orka ta mig an något. Men även den veckan hade ljusglimtar, för den spenderades delvis med härliga vänner och härliga människor som jag känner.
Igår
Igår var en sådan där ineffektiv dag. Igen. Såklart. Det var en sådan där dag när jag låg inne och tänkte och kände att jag borde läst i böckerna, men slutade med att jag inte gjorde någonting. Som de flesta andra dagar. Jag hade också väldigt ont i ryggen. Ljuspunkten med igår var att börja planera och längta till helgen och alla fina människor som dyker upp och förgyller här hemma. Dessutom sken ju solen, så vadå, det var en ganska bra dag.
Idag
Idag är jag mitt filosofiska, utnötta och trasiga jag. Jag är trasig i min rygg, men jag är också trasig i mina minnen och sinnen. Jag gör ingenting av det jag har tagit på mig, ingenting av det omvärlden säger att jag borde. Jag tänker tillbaka, jag sover, jag minns och jag drömmer. Jag drömmer framåt och jag drömmer bakåt. Och jag intalar mig själv att för en sådan som mig, då kan det aldrig sluta särskilt dåligt. Jag är kluven och vill ha saker som inte går att nå. De saker som väl går att nå, dem orkar jag inte sträcka mig efter.
Imorgon
Imorgon kommer jag släpa mig upp, släpa mig till skolan och sedan släpa mig hem igen. Jag kommer att kasta av mig alla måste och krav på eftermiddagen och jag kommer att glädjas med vänner. Detta innefattar fika, fotbollsmatch och ladiesnight. Jag kommer att glömma och gömma, men även skapa och finna. Jag kommer att somna, förväntansfull.
ryggen
Jag förstår inte vad jag har gjort för att få så ont i ryggen som jag har. Har inte tränat eller gjort några konstiga rörelser på länge och ändå så har jag de senaste dagarna känt av en hemsk värk, främst nere vid ryggslutet men som även strålar smått uppåt i ryggen. Igår blev det värre och idag är det hemskt. Jag känner mig halvt handikappad och kan knappt sitta eller böja mig. Ta på sig kläder är ett helvete..
Någon som vet vad det kan röra sig om? Eller som har lust att komma hit och massera?
Någon som vet vad det kan röra sig om? Eller som har lust att komma hit och massera?
epic
Den här helgen kommer bli så underbart underbart underbart bra med så många UNDERBARA människor som kommer hit.
Fika med Mickan på fredag + fotbollsmatch där vi ska heja fram tjejerna.
Dessutom kanske Ladies Night på kvällen ;)
Temafesten på lördag som kommer bli så epic så det finns inte!
Åhh, just nu i det här ögonblicket är jag så pepp och glad så jag skiter i allt annat som är jobbigt och jag bryr mig inte i att jag inte har pluggat.
Fika med Mickan på fredag + fotbollsmatch där vi ska heja fram tjejerna.
Dessutom kanske Ladies Night på kvällen ;)
Temafesten på lördag som kommer bli så epic så det finns inte!
Åhh, just nu i det här ögonblicket är jag så pepp och glad så jag skiter i allt annat som är jobbigt och jag bryr mig inte i att jag inte har pluggat.
småplock
Solen skiner och fåglarna kvittrar - det närmar sig vår. Själv sitter jag inne. Men man mår alltid lite bättre när solen skiner.
Jag ser fram emot lördag och jag ser fram emot framtiden, jag tror den kommer bli ljus för min/vår del.
Men jag är just nu otroligt ledsen för att det måste bli som det måste bli framåt. Steget togs i måndags och det slog ett slag i magen.
Jag är trött, men borde som vanligt plugga. Vara lika driftig och effektiv som alla andra verkar vara hela tiden.
Jobba, plugga, träna - non stop. Yey.
Nej, det passar inte för mig, inte just nu i alla fall.
Jag kommer som vanligt inte att plugga. Jag kommer heller inte på vad sjutton jag ska skriva c-uppsatsen om. Det verkar ju redan alla andra driftiga människor ha gjort. Kanske är det bra att jag inte stressar fram något.
Igår var vi hos Micke och zombiemyste,
Inatt sov jag dåligt igen.
Ge mig valborg, ge mig sommar, ge mig skärgårn, ge mig sommarStockholm. Ge mig festival, ge mig Göteborg.
Ge mig Metallica. Det fixar vi.
Snart, snart ska jag komma igång igen, på flera sätt.
Ge mig bara lite tid så.
Jag är en passiv och orkeslös människa nuförtiden.
Jag orkar inte ta mig an saker, och jag ser ingen mening i det.
Jag ser fram emot lördag och jag ser fram emot framtiden, jag tror den kommer bli ljus för min/vår del.
Men jag är just nu otroligt ledsen för att det måste bli som det måste bli framåt. Steget togs i måndags och det slog ett slag i magen.
Jag är trött, men borde som vanligt plugga. Vara lika driftig och effektiv som alla andra verkar vara hela tiden.
Jobba, plugga, träna - non stop. Yey.
Nej, det passar inte för mig, inte just nu i alla fall.
Jag kommer som vanligt inte att plugga. Jag kommer heller inte på vad sjutton jag ska skriva c-uppsatsen om. Det verkar ju redan alla andra driftiga människor ha gjort. Kanske är det bra att jag inte stressar fram något.
Igår var vi hos Micke och zombiemyste,
Inatt sov jag dåligt igen.
Ge mig valborg, ge mig sommar, ge mig skärgårn, ge mig sommarStockholm. Ge mig festival, ge mig Göteborg.
Ge mig Metallica. Det fixar vi.
Snart, snart ska jag komma igång igen, på flera sätt.
Ge mig bara lite tid så.
Jag är en passiv och orkeslös människa nuförtiden.
Jag orkar inte ta mig an saker, och jag ser ingen mening i det.
olämplig musik
We were the rock 'n' roll kids
Rock 'n' roll was all we did
And listenin' to those songs on the radio
I was yours and you were mine
That was once upon a time
Now we never seem to rock 'n' roll anymore.
Rock 'n' roll was all we did
And listenin' to those songs on the radio
I was yours and you were mine
That was once upon a time
Now we never seem to rock 'n' roll anymore.
.
Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det.
Och det är för mycket.
rythm n' booze
Det är tungt ibland.
Jag sover mest. Kroppen orkar inte. Hjärnan orkar inte.
Varje liten sak i vardagen är jobbig och jag gråter för vad som helst.
Men, det finns ljusglimtar framåt, det gör det absolut.
Och kanske att om man tar itu med en dag i taget (vare sig det betyder att sova bort dem eller inte) så lägger sig allt tillslut.
Den där tunneln ser bara jäkligt oroväckande lång ut.
Nu ser jag främst fram emot att få titta på Walking dead med min Joakim och sedan drömma om lördag och fest med underbara människor. Det är det jag vill drömma om, ingenting annat.
Jag ska ta mig igenom en dag i skolan imorgon, men sedan kommer jag förmodligen komma hem och slockna igen. Det kanske finns något sorts filter man kan använda, för att bara se positiva saker om dagarna och vara blind för allt annat.
Kontakta mig om ni hittar något.
Men, saker löser sig i alla fall, jag kommer leva länge och det kommer dyka upp många härliga spontana överraskningar på vägen.
Jag sover mest. Kroppen orkar inte. Hjärnan orkar inte.
Varje liten sak i vardagen är jobbig och jag gråter för vad som helst.
Men, det finns ljusglimtar framåt, det gör det absolut.
Och kanske att om man tar itu med en dag i taget (vare sig det betyder att sova bort dem eller inte) så lägger sig allt tillslut.
Den där tunneln ser bara jäkligt oroväckande lång ut.
Nu ser jag främst fram emot att få titta på Walking dead med min Joakim och sedan drömma om lördag och fest med underbara människor. Det är det jag vill drömma om, ingenting annat.
Jag ska ta mig igenom en dag i skolan imorgon, men sedan kommer jag förmodligen komma hem och slockna igen. Det kanske finns något sorts filter man kan använda, för att bara se positiva saker om dagarna och vara blind för allt annat.
Kontakta mig om ni hittar något.
Men, saker löser sig i alla fall, jag kommer leva länge och det kommer dyka upp många härliga spontana överraskningar på vägen.
och dig.. dig vill jag glömma.. (men jag vill inte glömma dig.)
it's wonderful though it's not real
Jag har haft en perfekt toppenkväll, sådär lagom underbar.
Och känt mig sådär riktig.
Nu sova och se om morgondagen bjuder på något vettigt, eller om det blir ännu en dag i någon form av dekadens.
Och känt mig sådär riktig.
Nu sova och se om morgondagen bjuder på något vettigt, eller om det blir ännu en dag i någon form av dekadens.
turbulent koma
Det är svårt att förklara, trots att jag så gärna skulle vilja. Det är en turbulent tid, sådär i allmänhet, och då går min kropp och hela jag ned på någon sorts sparlåga. Jag bara sover hela dagarna. Trots att jag har så mycket att göra så gör jag ingenting. Jag tror att om jag klarar mig igenom det närmaste året så kommer allt att lägga sig sedan, och jag kanske kan återgå till att bli det jag som jag egentligen är
Fortfarande sjuk, men, idag är det lördag och Rebecka fyller år! Så ikväll ska vi dit och fira, lite smått i alla fall. Solen skiner och jag kommer förmodligen inte göra ett dyft vettigt idag, trots att mitt huvud kokar över av saker att göra, exempelvis pedagogiken som måste klaras av. Kanske därför.. Så nej, det blir säkert soffan och film fram till kvällen. Sedan så känns ju det ganska rättfärdigat också när man mår piss. Förkylningen släpper inte utan har nu även satt sig på ögon och mage som gör skitont.
Jag sover otroligt dåligt. Dels pågrund utav att jag är sjuk och min kropp och dyngsrytm är fucked up, men också för att jag drömemr hemska mardrömmar hela tiden. Mestadels om död och dödsfall. Det är riktigt tungt att vakna, varje gång och det tär på en.
Jag funderar på det här med sommaren och vet att jag kommer bli tokig, hur det än blir.
Igår gick jag upp tidigt tidigt på morgonen och stressade ihop en seminarieuppgift (igen). Därefter satt jag på seminariet och fick ångest inför det kommande uppsatsskrivandet som jag inte kan få ordning på några tankar till. När jag var på väg hem i solen så gick jag förbi en gammal dam som ramlat med sin rollator. Det tog säkert en timme innan jag var på väg igen, för det var omöjligt för mig och killarna som hjälpte till att få henne upp på fötter. Hennes ben vek sig bara. Så tillslut fick vi upp henne att sitta och kund egå och hämta rullstol och personal från äldreboendet hon gått iväg ifrån. Stackarn hade bara velat ut och sola lite.. Jag känner att det var tur att jag gick förbi vid rätt tillfälle, för jag tror helt ärligt inte att alla människor hade hjälpt till. Förhoppningsvis de flesta. Men i alla fall, så har jag ju erfarenhet av det hela inom jobbet så. Det var i alla fall dagens god gärning! När jag kom hem kollapsade jag i soffan och sov i tre timmar. Återigen en sådan där dag som jag inser försvunnit utan att jag gjort något av det jag skulle göra..
Nu ska jag och Jocke ut på solig promenad, vi får se hur långt jag klarar att gå.
Fortfarande sjuk, men, idag är det lördag och Rebecka fyller år! Så ikväll ska vi dit och fira, lite smått i alla fall. Solen skiner och jag kommer förmodligen inte göra ett dyft vettigt idag, trots att mitt huvud kokar över av saker att göra, exempelvis pedagogiken som måste klaras av. Kanske därför.. Så nej, det blir säkert soffan och film fram till kvällen. Sedan så känns ju det ganska rättfärdigat också när man mår piss. Förkylningen släpper inte utan har nu även satt sig på ögon och mage som gör skitont.
Jag sover otroligt dåligt. Dels pågrund utav att jag är sjuk och min kropp och dyngsrytm är fucked up, men också för att jag drömemr hemska mardrömmar hela tiden. Mestadels om död och dödsfall. Det är riktigt tungt att vakna, varje gång och det tär på en.
Jag funderar på det här med sommaren och vet att jag kommer bli tokig, hur det än blir.
Igår gick jag upp tidigt tidigt på morgonen och stressade ihop en seminarieuppgift (igen). Därefter satt jag på seminariet och fick ångest inför det kommande uppsatsskrivandet som jag inte kan få ordning på några tankar till. När jag var på väg hem i solen så gick jag förbi en gammal dam som ramlat med sin rollator. Det tog säkert en timme innan jag var på väg igen, för det var omöjligt för mig och killarna som hjälpte till att få henne upp på fötter. Hennes ben vek sig bara. Så tillslut fick vi upp henne att sitta och kund egå och hämta rullstol och personal från äldreboendet hon gått iväg ifrån. Stackarn hade bara velat ut och sola lite.. Jag känner att det var tur att jag gick förbi vid rätt tillfälle, för jag tror helt ärligt inte att alla människor hade hjälpt till. Förhoppningsvis de flesta. Men i alla fall, så har jag ju erfarenhet av det hela inom jobbet så. Det var i alla fall dagens god gärning! När jag kom hem kollapsade jag i soffan och sov i tre timmar. Återigen en sådan där dag som jag inser försvunnit utan att jag gjort något av det jag skulle göra..
Nu ska jag och Jocke ut på solig promenad, vi får se hur långt jag klarar att gå.
Varför bryr jag mig egentligen?
jag skulle sitta på ett tåg mot paris och låta stockholm va
Jag sitter på ett tåg. Det är rätt fint det där ändå, att sitta på ett tåg på väg någonstans.
Det är spännande de gånger när jag inte riktigt vet vart.
Det är tryggt de gånger när ändstationen är mitt säkraste gömställe.
Ingen glittrar som dig Stockholm,
Ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Jag har seglat på ett stormande hav
Och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här I natt,
När Stockholm kysser mig på kinden
Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
För alla idioter som gick vilse I sin tro
För alla strebers utan ro
Det är spännande de gånger när jag inte riktigt vet vart.
Det är tryggt de gånger när ändstationen är mitt säkraste gömställe.
Ingen glittrar som dig Stockholm,
Ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få
Jag har seglat på ett stormande hav
Och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här I natt,
När Stockholm kysser mig på kinden
Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
För alla idioter som gick vilse I sin tro
För alla strebers utan ro
joakim anders millén
Jag vill bara säga att jag har den mest underbara pojkvän och sambo man kan ha, som gör mig så otroligt lycklig och trygg. Det är hans närvaro som gör att jag ser en ljus framtid, trots att nutiden kan kantas av bekymmer. Det är tanken på att varje kväll få somna i hans armar som gör att jag vet att jag har, och kommer att få, världens bästa liv.
Jag kan säga att han är söt, snygg, sexig, charmig, social, rolig, mjuk, omtänksam, het, smart, omhändertagande, gullig, kreativ och så mycket annat - och ändå räcker de orden inte till.
Och, jag tycker faktiskt redigt synd om er som inte har en pojkvän som honom.
Ni kan titta på mig och se vad ni vill; ni kan tro och tycka att jag är negativ eller bitter, ni kan tycka att jag är tråkig eller jobbig eller vad som helst. Ni kan tycka att jag är konstig eller udda, eller helt enkelt en förvirrad själ. Men tveka aldrig över om jag har det bra eller inte. För jag har så mycket mer kärlek i livet än många andra. Jag har så mycket mer kärlek i mig, men också mellan oss.
Dessutom är det lite förvirring i livet som gör det vackert. Annars vore allt så perfekt och tråkigt.
Jag kan säga att han är söt, snygg, sexig, charmig, social, rolig, mjuk, omtänksam, het, smart, omhändertagande, gullig, kreativ och så mycket annat - och ändå räcker de orden inte till.
Och, jag tycker faktiskt redigt synd om er som inte har en pojkvän som honom.
Ni kan titta på mig och se vad ni vill; ni kan tro och tycka att jag är negativ eller bitter, ni kan tycka att jag är tråkig eller jobbig eller vad som helst. Ni kan tycka att jag är konstig eller udda, eller helt enkelt en förvirrad själ. Men tveka aldrig över om jag har det bra eller inte. För jag har så mycket mer kärlek i livet än många andra. Jag har så mycket mer kärlek i mig, men också mellan oss.
Dessutom är det lite förvirring i livet som gör det vackert. Annars vore allt så perfekt och tråkigt.
sinnesintryck
Sitter hemma i Skärgårn.
Hemma.. det är ett intressant uttryck..
Solen strålar och fåglarna kvittrar på ett helt annat sätt här ute.
Jag ska strax bege mig ut på en nostalgipromenad vid havet och njuta av den plats som innehar en stor del av mitt hjärta.
Det är konstigt ändå, hur minnen, livsdelar, känslor och tankar kan strömma tillbaka till en så otroligt snabbt.
..och redan saknar jag Jocke.
Det är knäppt det där.
Världens härligaste monopolkväll i söndags.
Min och Jockes 1,5-årsdag, samt trött-dag-delux igår.
Internationella kvinnodagen, samt fettisdagen idag.
Det rullar på, liksom. Och egentligen har jag ju såklart massor att göra.
Ändå gör jag ingenting.
Hemma.. det är ett intressant uttryck..
Solen strålar och fåglarna kvittrar på ett helt annat sätt här ute.
Jag ska strax bege mig ut på en nostalgipromenad vid havet och njuta av den plats som innehar en stor del av mitt hjärta.
Det är konstigt ändå, hur minnen, livsdelar, känslor och tankar kan strömma tillbaka till en så otroligt snabbt.
..och redan saknar jag Jocke.
Det är knäppt det där.
Världens härligaste monopolkväll i söndags.
Min och Jockes 1,5-årsdag, samt trött-dag-delux igår.
Internationella kvinnodagen, samt fettisdagen idag.
Det rullar på, liksom. Och egentligen har jag ju såklart massor att göra.
Ändå gör jag ingenting.
it's like sunshine in your eyes
De här dagarna gillar jag.
Solen har varit på sitt bästa humör och skinit hela dagen. Själv har jag sovit heeeeeela dagen och ska ikväll spela monopol med kära vänner.
Okej, det känns lite dumt att inte ha gjort något vettigt som vanligt, men jag måste på något sätt också försöka vila bort den här skiten. Resten får lösa sig så småningom.
Egentligen, mest av allt hade jag velat följa med och åka pulka och dricka varm choklad med troll och trollmor, men det känns inte som att utelekar är det bästa alternativet just nu.
Dessutom är valborgsplanerna igång med toppenvänner i toppenUppsala! Me like. Längta.
Imorgon pyser jag, halsont eller ej, hem och blir omhändertagen av mamma!
Solen har varit på sitt bästa humör och skinit hela dagen. Själv har jag sovit heeeeeela dagen och ska ikväll spela monopol med kära vänner.
Okej, det känns lite dumt att inte ha gjort något vettigt som vanligt, men jag måste på något sätt också försöka vila bort den här skiten. Resten får lösa sig så småningom.
Egentligen, mest av allt hade jag velat följa med och åka pulka och dricka varm choklad med troll och trollmor, men det känns inte som att utelekar är det bästa alternativet just nu.
Dessutom är valborgsplanerna igång med toppenvänner i toppenUppsala! Me like. Längta.
Imorgon pyser jag, halsont eller ej, hem och blir omhändertagen av mamma!
ja tack
Ge mig festival. Nu. Tack.
För när man är på festival, då spelar inte världen och dess bekymmer någon roll. Den veckan är man isolerad i en underbar bubbla.
Ge mig.
Dessutom vill jag ha en sådan dära ande. En sådan som kan uppfylla önskningar och fixa saker åt en när man är för trött, slö eller oroad.
Ge mig.
För när man är på festival, då spelar inte världen och dess bekymmer någon roll. Den veckan är man isolerad i en underbar bubbla.
Ge mig.
Dessutom vill jag ha en sådan dära ande. En sådan som kan uppfylla önskningar och fixa saker åt en när man är för trött, slö eller oroad.
Ge mig.
sleeping my day away
Jag har i princip sovit hela dagen idag.
HELA dagen.
Det har varit asgött.
Nu ska jag sova lite till.
Täcke - kudde - sova.
Och imorgon, då ska jag sova ännu mer.
HELA dagen.
Det har varit asgött.
Nu ska jag sova lite till.
Täcke - kudde - sova.
Och imorgon, då ska jag sova ännu mer.
hey afterparty
Gräsänka, melodifestival, sällskap och thaimat.
Awesomeness.
Vi stoppar in lite snorpapper i det där också.
Awesomeness.
Vi stoppar in lite snorpapper i det där också.
always
Vaknade precis. Igen.
Första gången var kanske vid 8. Förflyttade mig snabbt och säkert över till soffan och somnade om där istället. Eftersom jag inte orkade tvätta ansiktet igårkväll vaknar jag nu med rufsigt hår och mascarakladd överallt.
Firandet av Elin var toppenbra och när vi kom hem gjorde vi varma mackor och mös ned oss i soffan för att sedan mysa ned oss i mysigaste sängen.
Förövrigt var dagen igår ett redigt helvete :)Två timmar sömn fick jag, sen vara det bara att pressa fram en seminarieuppgift, gå på seminarium för att sedan vara tvungen att springa runt hela stan fram och tillbaka för att göra en massa ärenden. Det småregnade, jag var trött och groggy, det var tungt, jag var stressad, det var varmt och svettigt och jag var superkissnödig. Ingenting av det jag skulle ha fanns att hitta heller. Så det var inte direkt bästa dagen till att springa runt. När jag kom hem däckade jag totalt i soffan någon timme. Men jag är ändå stolt - jag gick ifrån att klockan 23 på kvällen inte ha börjat med någonting (inte läst ett ord eller skrivit en rad) till att på morgonen ha läst ut hela boken och all annan littertur till den förra veckan som jag inte hade läst tidigare, skrivit en riktigt bra seminarieuppgift och faktiskt förstått vad vi höll på med. Men det var jäkligt snurrigt och kritiskt där ett tag kan jag säga och nu till veckan ska jag inte dra ut på det så länge, hur trött och seg jag än är. Fast.. jag vet ju i och för sig att jag klarar det.. Men, att somna runt halv 4 och gå upp när klockan ringer vid 5.45 är ingenting jag rekommenderar. Speciellt kanske inte när man är sjuk.
Jag är så jäkla trött på den här halsen. Nu får det fasiken räcka. Det är tredje veckan det är inne på nu tror jag. Jag vill vara frisk, orka saker och träna.
Idag får det alltså bli en soffdag, iklädd bästa daffedressen. Och med en Jocke på sidan om. Jag är inte kapabel till att fokusera på något pluggande, så jag får sätta igång med det imorgon om jag inte har lika ont. Förhoppningsvis orkar jag i alla fall ta mig iväg till Rebecka ikväll för lite melodifestivalmobbande.
Första gången var kanske vid 8. Förflyttade mig snabbt och säkert över till soffan och somnade om där istället. Eftersom jag inte orkade tvätta ansiktet igårkväll vaknar jag nu med rufsigt hår och mascarakladd överallt.
Firandet av Elin var toppenbra och när vi kom hem gjorde vi varma mackor och mös ned oss i soffan för att sedan mysa ned oss i mysigaste sängen.
Förövrigt var dagen igår ett redigt helvete :)Två timmar sömn fick jag, sen vara det bara att pressa fram en seminarieuppgift, gå på seminarium för att sedan vara tvungen att springa runt hela stan fram och tillbaka för att göra en massa ärenden. Det småregnade, jag var trött och groggy, det var tungt, jag var stressad, det var varmt och svettigt och jag var superkissnödig. Ingenting av det jag skulle ha fanns att hitta heller. Så det var inte direkt bästa dagen till att springa runt. När jag kom hem däckade jag totalt i soffan någon timme. Men jag är ändå stolt - jag gick ifrån att klockan 23 på kvällen inte ha börjat med någonting (inte läst ett ord eller skrivit en rad) till att på morgonen ha läst ut hela boken och all annan littertur till den förra veckan som jag inte hade läst tidigare, skrivit en riktigt bra seminarieuppgift och faktiskt förstått vad vi höll på med. Men det var jäkligt snurrigt och kritiskt där ett tag kan jag säga och nu till veckan ska jag inte dra ut på det så länge, hur trött och seg jag än är. Fast.. jag vet ju i och för sig att jag klarar det.. Men, att somna runt halv 4 och gå upp när klockan ringer vid 5.45 är ingenting jag rekommenderar. Speciellt kanske inte när man är sjuk.
Jag är så jäkla trött på den här halsen. Nu får det fasiken räcka. Det är tredje veckan det är inne på nu tror jag. Jag vill vara frisk, orka saker och träna.
Idag får det alltså bli en soffdag, iklädd bästa daffedressen. Och med en Jocke på sidan om. Jag är inte kapabel till att fokusera på något pluggande, så jag får sätta igång med det imorgon om jag inte har lika ont. Förhoppningsvis orkar jag i alla fall ta mig iväg till Rebecka ikväll för lite melodifestivalmobbande.
Hörrni - solen skiner!
Men nu: film och "frukost"!
Lite Ben & Jerrys skulle ju inte suttit fel.
♥
Hur ska vi göra? Säga upp?
Måste. orka. söka.
det löser sig
Jag är så totalt omotiverad att plugga och alldeles för trött för det också för den delen.
Hela dagen har varit på det sättet. Jag har bara suttit/legat i soffan och gjort ingenting. Jag orkar liksom inte sätta igång trots att jag verkligen måste göra en seminarieuppgift tills imorgonbitti. För att göra den skulle jag ju självklart ha läst också. Men nej, jag har ingen lust eller ork. Det känns liksom som att jag är för inspirerad och kreativ för att vilja plugga, det känns som att det finns så mycket annat att göra. Jag har fått en sådan konstig insikt på sista tiden - om att allt löser sig och att det finns större problem i universum - så jag kan inte komma mig för att plugga. Det är något sorts perspektivbyte.
Vi tog oss i alla fall ut på en promenad i solen idag. Vädret har varit helt underbart och nu framåt eftermiddagen så låg solen sådär perfekt över taken. Nu har jag just bakat en kaka och snart ska vi äta en toppenmiddag. Ikväll är det filmmys med Jocke som gäller. Jag vettesjutton hur jag ska plocka in att skriva seminarieuppgiften i allt det där (den ska ju bli i alla fall lite vettig eftersom den ska lämnas in den här gången). Jag vet hur jag kommer att bli - jag kommer att bli skittrött och så kommer jag kolla på TV och sen kommer jag bestämma för att kliva upp en eller två timmar tidigare imorgon och improvisera ihop något istället.. Det brukar ju funka det också.
Imorgon ska vi fira Elins födelsedag - yey!
Hoppas verkligen att jag är lite friskare då.
Helgen i övrigt ska gå åt till att försöka börja med pedagogiken. Usch. Fy.
Nu vill jag ha sommar.
Hela dagen har varit på det sättet. Jag har bara suttit/legat i soffan och gjort ingenting. Jag orkar liksom inte sätta igång trots att jag verkligen måste göra en seminarieuppgift tills imorgonbitti. För att göra den skulle jag ju självklart ha läst också. Men nej, jag har ingen lust eller ork. Det känns liksom som att jag är för inspirerad och kreativ för att vilja plugga, det känns som att det finns så mycket annat att göra. Jag har fått en sådan konstig insikt på sista tiden - om att allt löser sig och att det finns större problem i universum - så jag kan inte komma mig för att plugga. Det är något sorts perspektivbyte.
Vi tog oss i alla fall ut på en promenad i solen idag. Vädret har varit helt underbart och nu framåt eftermiddagen så låg solen sådär perfekt över taken. Nu har jag just bakat en kaka och snart ska vi äta en toppenmiddag. Ikväll är det filmmys med Jocke som gäller. Jag vettesjutton hur jag ska plocka in att skriva seminarieuppgiften i allt det där (den ska ju bli i alla fall lite vettig eftersom den ska lämnas in den här gången). Jag vet hur jag kommer att bli - jag kommer att bli skittrött och så kommer jag kolla på TV och sen kommer jag bestämma för att kliva upp en eller två timmar tidigare imorgon och improvisera ihop något istället.. Det brukar ju funka det också.
Imorgon ska vi fira Elins födelsedag - yey!
Hoppas verkligen att jag är lite friskare då.
Helgen i övrigt ska gå åt till att försöka börja med pedagogiken. Usch. Fy.
Nu vill jag ha sommar.
like a vision
Solen skiner, fåglarna kvittrar och snart är det sommar.
Hade jag tänkt :)
Idag ska jag plugga lite
Hade jag också tänkt.
Hade jag tänkt :)
Idag ska jag plugga lite
Hade jag också tänkt.
golden dreams
"Hey, jag har fuckat upp igen ja,
jag har ingen kontroll.
Men hey, det är okej att spåra ur och rensa huvudet på moln."
Det är redan mars - vad hände där? Okej, snabb uppdatering. Jag fixade att göra klart hemtentan. 10 sidor på lite drygt 2 dagar. Är så jävla stolt över mig själv, eftersom jag haft feber och äckligt halsont i över en och en halv vecka och knappt orkade sitta upp. När man är riktigt sjuk så vill man ju bara ligga och vila, inte skriva hemtenta.. Skiten släpper inte, jag trodde inte att jag skulle bli såhär sjuk igen. Och jag hade ju en liten kort period där jag var lite frisk i en vecka eller två.
Jag vill kunna träna! Blir galen.
Har kurerat mig på alla sätt jag kan (och då menar jag allt ifrån gamla huskurer till fulldos medicinering), men den här influensan/förkylningen/halsflussen är extrem. Det är i alla fall lite bättre nu, men de flesta nätter och mornar har jag vaknat gråtande för att det gör så fruktansvärt ont. Rösten har inte existerat. Och jag som var så sugen på EWG -fullt ut - och hade laddat så länge. Jag klarade också att vara med, lite halvt om halvt i alla fall. Satt mest i en stol vid elden, men fick i alla fall chansen att umgås med härliga människor. Jag hade kul, ändå, när jag ignorerade allt det andra.
Det har blivit många varma bad för att få upp värme, eller bara för att slappna av. Det har blivit MÅNGA koppar honungste med cayennepeppar, mycket färsk citron, mycket ända ljus, mycket täcke och mycket serier. Mycket c-vitaminer och mycket medicin. Mycket snorpapper och mycket vatten. Mest av allt har det blivit mycket mjukgörade salva - mina händer är sådär ruskigt vinterbråkiga igen. Totalt trasiga och sönderspruckna, gör ont som tusan. Det har blivit väldigt lite sömn på sista tiden; delvis på grund utav halsen och förkylningen men också lite pga mardrömmar och diskussioner angående ditt och datt.
Jag har en jäkla tur som har Jocke hos mig i alla fall. Han ställer upp i vått och torrt.
Han har hjälpt mig att göra akut-te mitt i natten för att jag inte kunnat svälja eller knappt gråta.
Han har tröstat mig när jag varit rädd för att gå och lägga mig för att jag inte velat vakna på mornarna.
Han har gett mig massage på kvällarna.
Det har varit ett rent helvete, faktiskt. Det har varit de flesta symptom man kan tänka sig och jag har haft ont överallt, alltifrån ryggslutet till öronen, läpparna och nästippen. Men värst halsen förstås. Jag har varit matt i kroppen och nu på slutskedet, när halsen blivit lite mildare, så har jag åkt på en jäkla hosta också.
Jag ville verkligen skära av mig halsen. Jag bad Jocke att göra det. Det må låta dramatiskt, men det var det jag tänkte och kved fram. Jag ville inte vakna och jag trodde jag var fast i en mardröm. Jag tror aldrig jag haft så ont i halsen. Jag vet att jag sagt det förr, men det känns som att det eskalerar. Nu i efterhand vet jag förstås att smärtan mitt i natten gör att en viss överdrift infinner sig.
Det är något särskilt med att dansa i ovve. Jag kommer sakna det så att det gör ont.
Lägenheten har sett ut som ett riktigt bombnedslag (jag mådde nästan illa över den), men nu idag har vi i alla fall storstädat. Jag har vunnit en rosa superawesome Daffedress som jag glider runt och slappar i. Vi har börjat en ny kurs (den näst sista på Mdh) och den känns lite läskig. Dessutom är det läskigt att C-uppsatsen närmar sig mer och mer. Nu är det hur som helst totalt bara 3 saker kvar. KÄMPA! Det blir nog bra tillslut, ändå. Första dagen på nya kursen var hemsk. Jag var sjuk och trött och dåsade till på lektionen. Huvudet var fullt av snor och fokus fanns ingenstans. Magen gjorde ont av kaffet jag var tvungen att dricka. Men, vår lärare är i alla fall toppen. Har saknat honom. När jag kom hem så slockande jag bara pang boom i soffan. Det har varit mycket av det på senaste tiden. Och det har också varit skönt att kunna avskärma sig från verkligheten och vara okontaktbar. Det borde man göra oftare.
Jag borde söka jobb. Suck. Jag orkar/hinner inte.
Sara och trollen har varit här och hälsat på med glass, vi har varit hemma hos Micke på awesome filmkväll, vi har bakat bullar och vi har gjort egen pizza. Häromdagen badade jag, skrubbade mig och städade toaletten - mitt i natten. Jag tror jag var på bra humör, och konstigt nog pigg. Pengar är det jäkligt knappt med, så jag oroar mig lite för framtiden, främst kring sommaren. Allt är så osäkert däromkring. Det kommer att bli en massa mysiga saker (midsommar, Gotland, P&L etc.) men jag vet inte var pengarna ska komma ifrån. Inga besparingar och bara en massa skulder. Ingen aning om hur det blir med jobb. Det blir hur som helst en massa snålande nu närmaste tiden, trots att jag är så sugen på att shoppa. Knäppt hur det där kan kicka in ibland. Vi har bokat biljetter till underbaraste JOHAN GLANS!! Som jag längtat de senaste 4-5 åren! Tack Ylva och per :)
Nu hoppas jag på att kunna ha råd att se The Ark på deras sista turne också. De kommer hit till Etuna.
Ännu en positiv överraskning - Volbeat kommer till Peace&Love! Awesome.
Jag saknar Falun. Dessutom kände jag att jag hade lite hemlängtan, så jag bestämde mig för att ta mig hemåt nästa vecka för att överraska mamma och pappa. Det blir nog uppskattat tror jag. Och nej, de läser inte här så det är ingen fara. Jag orkar inte plugga, men det var väl heller ingen överraskning. Däremot skulle jag behöva jobba lite. Men de få gånger de hör av sig så passar det aldrig.
Det har snöat fint, men de senaste dagarna har solen också varit framme en massa. Fåglarna kvittrar och det är en konstig vårkänsla i luften. Inte för att jag varit utanför dörren så mycket direkt, men jag har sett och hört det genom fönstret.. Jag känner en sorts motivation. Jag har exempelvis inte samma sorts tentaångest längre, som jag hade i början utav utbildningen. Men, å andra sidan, har jag ju nu ångest inför andra saker så..
Jag har dessutom hittat en av mina största förebilder, det har jag säkert sagt förut.
Mia Skäringer - vilken makalös kvinna.
Jag ska skärpa mig med allt. Snart.
Jag är helt slut, helt slut i kroppen. Det är väl sjukdomstillståndet som hjälper till. Men, jag är så jäkla festsugen. Jag vill ha tillbaka det där - vare sig det är utesommarfest eller dansgolv. Helst båda två.
Jag vill ha sommar, sol, partypepp, festival, fräknar, solbränna, grillning och festfolk.
Jag vill ha skärgårn, vill ha Stockholm, vill ha Göteborg, vill ha Gotland.
Jag vill ha trasiga tröjor, trasiga jeans, solglasögon, rufsigt hår och billig öl.
Jag vill ha min hårdrock och jag vill ha min rebellitet.
Det kommer.
Jag vill ha det nya och allt det gamla. Hur ska man hinna allting i livet?
Så här ser det ut när man är sjuk. Plus en massa snorpapper och annat obligatoriskt.
Mina senaste dagar, med EWG och ny daffedress.
Längta. Sakna.
- Jag vill resa någonstans -
jag har ingen kontroll.
Men hey, det är okej att spåra ur och rensa huvudet på moln."
Det är redan mars - vad hände där? Okej, snabb uppdatering. Jag fixade att göra klart hemtentan. 10 sidor på lite drygt 2 dagar. Är så jävla stolt över mig själv, eftersom jag haft feber och äckligt halsont i över en och en halv vecka och knappt orkade sitta upp. När man är riktigt sjuk så vill man ju bara ligga och vila, inte skriva hemtenta.. Skiten släpper inte, jag trodde inte att jag skulle bli såhär sjuk igen. Och jag hade ju en liten kort period där jag var lite frisk i en vecka eller två.
Jag vill kunna träna! Blir galen.
Har kurerat mig på alla sätt jag kan (och då menar jag allt ifrån gamla huskurer till fulldos medicinering), men den här influensan/förkylningen/halsflussen är extrem. Det är i alla fall lite bättre nu, men de flesta nätter och mornar har jag vaknat gråtande för att det gör så fruktansvärt ont. Rösten har inte existerat. Och jag som var så sugen på EWG -fullt ut - och hade laddat så länge. Jag klarade också att vara med, lite halvt om halvt i alla fall. Satt mest i en stol vid elden, men fick i alla fall chansen att umgås med härliga människor. Jag hade kul, ändå, när jag ignorerade allt det andra.
Det har blivit många varma bad för att få upp värme, eller bara för att slappna av. Det har blivit MÅNGA koppar honungste med cayennepeppar, mycket färsk citron, mycket ända ljus, mycket täcke och mycket serier. Mycket c-vitaminer och mycket medicin. Mycket snorpapper och mycket vatten. Mest av allt har det blivit mycket mjukgörade salva - mina händer är sådär ruskigt vinterbråkiga igen. Totalt trasiga och sönderspruckna, gör ont som tusan. Det har blivit väldigt lite sömn på sista tiden; delvis på grund utav halsen och förkylningen men också lite pga mardrömmar och diskussioner angående ditt och datt.
Jag har en jäkla tur som har Jocke hos mig i alla fall. Han ställer upp i vått och torrt.
Han har hjälpt mig att göra akut-te mitt i natten för att jag inte kunnat svälja eller knappt gråta.
Han har tröstat mig när jag varit rädd för att gå och lägga mig för att jag inte velat vakna på mornarna.
Han har gett mig massage på kvällarna.
Det har varit ett rent helvete, faktiskt. Det har varit de flesta symptom man kan tänka sig och jag har haft ont överallt, alltifrån ryggslutet till öronen, läpparna och nästippen. Men värst halsen förstås. Jag har varit matt i kroppen och nu på slutskedet, när halsen blivit lite mildare, så har jag åkt på en jäkla hosta också.
Jag ville verkligen skära av mig halsen. Jag bad Jocke att göra det. Det må låta dramatiskt, men det var det jag tänkte och kved fram. Jag ville inte vakna och jag trodde jag var fast i en mardröm. Jag tror aldrig jag haft så ont i halsen. Jag vet att jag sagt det förr, men det känns som att det eskalerar. Nu i efterhand vet jag förstås att smärtan mitt i natten gör att en viss överdrift infinner sig.
Det är något särskilt med att dansa i ovve. Jag kommer sakna det så att det gör ont.
Lägenheten har sett ut som ett riktigt bombnedslag (jag mådde nästan illa över den), men nu idag har vi i alla fall storstädat. Jag har vunnit en rosa superawesome Daffedress som jag glider runt och slappar i. Vi har börjat en ny kurs (den näst sista på Mdh) och den känns lite läskig. Dessutom är det läskigt att C-uppsatsen närmar sig mer och mer. Nu är det hur som helst totalt bara 3 saker kvar. KÄMPA! Det blir nog bra tillslut, ändå. Första dagen på nya kursen var hemsk. Jag var sjuk och trött och dåsade till på lektionen. Huvudet var fullt av snor och fokus fanns ingenstans. Magen gjorde ont av kaffet jag var tvungen att dricka. Men, vår lärare är i alla fall toppen. Har saknat honom. När jag kom hem så slockande jag bara pang boom i soffan. Det har varit mycket av det på senaste tiden. Och det har också varit skönt att kunna avskärma sig från verkligheten och vara okontaktbar. Det borde man göra oftare.
Jag borde söka jobb. Suck. Jag orkar/hinner inte.
Sara och trollen har varit här och hälsat på med glass, vi har varit hemma hos Micke på awesome filmkväll, vi har bakat bullar och vi har gjort egen pizza. Häromdagen badade jag, skrubbade mig och städade toaletten - mitt i natten. Jag tror jag var på bra humör, och konstigt nog pigg. Pengar är det jäkligt knappt med, så jag oroar mig lite för framtiden, främst kring sommaren. Allt är så osäkert däromkring. Det kommer att bli en massa mysiga saker (midsommar, Gotland, P&L etc.) men jag vet inte var pengarna ska komma ifrån. Inga besparingar och bara en massa skulder. Ingen aning om hur det blir med jobb. Det blir hur som helst en massa snålande nu närmaste tiden, trots att jag är så sugen på att shoppa. Knäppt hur det där kan kicka in ibland. Vi har bokat biljetter till underbaraste JOHAN GLANS!! Som jag längtat de senaste 4-5 åren! Tack Ylva och per :)
Nu hoppas jag på att kunna ha råd att se The Ark på deras sista turne också. De kommer hit till Etuna.
Ännu en positiv överraskning - Volbeat kommer till Peace&Love! Awesome.
Jag saknar Falun. Dessutom kände jag att jag hade lite hemlängtan, så jag bestämde mig för att ta mig hemåt nästa vecka för att överraska mamma och pappa. Det blir nog uppskattat tror jag. Och nej, de läser inte här så det är ingen fara. Jag orkar inte plugga, men det var väl heller ingen överraskning. Däremot skulle jag behöva jobba lite. Men de få gånger de hör av sig så passar det aldrig.
Det har snöat fint, men de senaste dagarna har solen också varit framme en massa. Fåglarna kvittrar och det är en konstig vårkänsla i luften. Inte för att jag varit utanför dörren så mycket direkt, men jag har sett och hört det genom fönstret.. Jag känner en sorts motivation. Jag har exempelvis inte samma sorts tentaångest längre, som jag hade i början utav utbildningen. Men, å andra sidan, har jag ju nu ångest inför andra saker så..
Jag har dessutom hittat en av mina största förebilder, det har jag säkert sagt förut.
Mia Skäringer - vilken makalös kvinna.
Jag ska skärpa mig med allt. Snart.
Jag är helt slut, helt slut i kroppen. Det är väl sjukdomstillståndet som hjälper till. Men, jag är så jäkla festsugen. Jag vill ha tillbaka det där - vare sig det är utesommarfest eller dansgolv. Helst båda två.
Jag vill ha sommar, sol, partypepp, festival, fräknar, solbränna, grillning och festfolk.
Jag vill ha skärgårn, vill ha Stockholm, vill ha Göteborg, vill ha Gotland.
Jag vill ha trasiga tröjor, trasiga jeans, solglasögon, rufsigt hår och billig öl.
Jag vill ha min hårdrock och jag vill ha min rebellitet.
Det kommer.
Jag vill ha det nya och allt det gamla. Hur ska man hinna allting i livet?
Så här ser det ut när man är sjuk. Plus en massa snorpapper och annat obligatoriskt.
Mina senaste dagar, med EWG och ny daffedress.
Längta. Sakna.
- Jag vill resa någonstans -
karma, eller något.
Fan.
Metallica kommer till Sverige i sommar. På riktigt. Jag har lovat mig själv att aldrig missa dem igen, kosta vad det kosta vill.
Vet ni när de kommer? - Jo, 3 juli.
Vet ni vad det är då? - Jo, PEACE&LOVE!!
Det här är inte rättvist.
Jag kastar något i väggen.
Ingen förstår.
Metallica kommer till Sverige i sommar. På riktigt. Jag har lovat mig själv att aldrig missa dem igen, kosta vad det kosta vill.
Vet ni när de kommer? - Jo, 3 juli.
Vet ni vad det är då? - Jo, PEACE&LOVE!!
Det här är inte rättvist.
Jag kastar något i väggen.
Ingen förstår.
förtydligande
Haha, okej. Jag inser nu att provokation tydligen fungerar väldigt effektivt, eftersom vissa människor känner sig tillräckligt "hotade" för att skriva anonyma kommentarer och be mig söka hjälp ;)
Jag förtydligar: Jag är en känslosam människa visst, men jag är väldigt glad att jag kan visa det.
Jag har ett toppenliv, med svackor såklart som alla andra, men jag har det väldigt bra.
Och åsikter sedan, starka om så är - är det inte det en blogg är till för? Eller är den till för att man ska skriva tråkiga inlägg om vad man gör om dagarna? Sak samma.
Inte kan man ju skrika ut sina tankar på gatan i alla fall, då vore man ju konstig.... inte sant? ;)
Jag förtydligar: Jag är en känslosam människa visst, men jag är väldigt glad att jag kan visa det.
Jag har ett toppenliv, med svackor såklart som alla andra, men jag har det väldigt bra.
Och åsikter sedan, starka om så är - är det inte det en blogg är till för? Eller är den till för att man ska skriva tråkiga inlägg om vad man gör om dagarna? Sak samma.
Inte kan man ju skrika ut sina tankar på gatan i alla fall, då vore man ju konstig.... inte sant? ;)
fuel
Jag har kommit till den där gränsen när jag känner att det är dags att låta mitt riktigt jag få ta mer plats igen. Jag har av någon sjuk anledning låtit det påverkas och bli undantryckt under en alldeles för lång tid.
Jag har det hela tiden med mig, men det kommer inte fram på samma sätt längre.
Nu ska det få göra det.
Uppgivenhet. Mänsklighet. Ibland kan jag inte bara fatta hur korkade och missanpassade människor är, generellt. Alla bara strävar efter att få passa in, vara perfekta, att alla ska titta på en och tycka att man är så jävla perfekt. Och passar inte folk inte in i mallen, utan säger vad de tycker - ja då är man så jävla bitter eller konstigt. Men jag ska berätta en hemlighet - det är BULL-SHIT!
- det finns ingenting mer töntigt än alla mainstreamkompetenta perfekta människor i vårt samhälle.
Människor är småsinta och barnsliga så ofta. De som anser sig själva vara mest mogna av alla, de hamnar ändå oftast längst ned på stegen i verkligheten. Våga stå ut från mängden, gott folk. Jag är så jävla trött på all äcklig falskhet överallt, hela tiden. Hitta det som verkligen är äkta i er, och plocka fram det. Oavsett vad den perfekta omvärlden säger.
Och all massproducerad skitmusik sedan? Fy fan, ja det passar väl alla massproducerade människor som ska vara sig själva bland alla andra. Jag tycker inte illa om mänskligheten, egentligen, jag lovar.
Ni har bara fattat hela konceptet om livet helt fel. Var lite mer råa, nyanserade, äkta - snälla.
Nej, jag är inte miss perfekt hela tiden - JAG VET DET. Jag visar inte alltid ett perfekt leende utåt eller en perfekt fasad. Men jag vågar i alla fall säga vad jag tycker, och jag vågar i alla fall vara känslig. Jag vågar i alla fall säga vad jag tänker och känner, jag vågar i alla fall vara mänsklig.
Jag vågar i alla fall vara udda. Men så ska ju inte svenskar vara - utstickande menar jag - vi ska skratta, skriva söta små kommentarer till varandra på facebook, gilla saker och gilla läget. Och är det något som är jobbigt eller förjävligt, ja då ska vi vara starka och inte klaga. Då ska vi inte visa det.
Jag vet ett fan så mycket bättre sätt att vara stark på.
Skratta på ni, jag har bättre saker för mig.
Inte ledsamhet. Bara ilska.
And it's good.
Mamma, Cia, Danne eller någon annan som läser det här.
Jag ber om ursäkt för alla svordomar.
