krispigt och knasigt
Detta innebär alltså att jag har fruktansvärt lätt att bli stressad, vilket påverkar mig både fysiskt och psykiskt. Så fort det blir lite för mycket, lite för mycket som läggs på hög eller lite för mycket som snurrar i huvudet och allt inte riktigt går min väg så får jag ett stresspåslag. Graden kan variera; ibland handlar det bara om huvudvärk, snurrighet och förvirring, ibland gäller det hyperventilation, andnöd, illamående och magsårskänningar. Detta är inte bra, jag vet det. Det är framförallt inte bra eftersom jag har en relativt farlig magkatarr liggandes konstant som har rivits upp mer än en gång, men jag vet inte hur jag ska kunna göra något konkret åt saken. Stresshantering, säger folk. Du måste jobba på din stresshantering. No shit sherlock. Även läkaren säger detta, men det är inte så enkelt som det låter. Det kräver en helt ny livsstil, en helt ny livssyn. Inget jag gör på en handvändning alltså, speciellt inte eftersom jag ändå känner att allt växer i stora högar som sagt.
Jag har inte tid, jag har aldrig riktigt tid med något.
Jag har inte tid över för att reflektera över hur jag ska kunna få mer tid över.
Är det inte tragiskt?
När jag blir stressad och trött har jag oftast ont i huvudet också och blir fruktansvärt lättirriterad, vilket kan vara jobbigt både för mig själv och för andra.
Jag hade ett stresspåslag idag, men generellt annars så känner jag för tillfället att jag har rätt bra koll på läget. Och just nu känns det faktiskt som att skolan trots allt kommer att rulla på, och med den allting annat också.
Vi får se hur det känns imorgon.. Jag har i alla fall kommit någonvart.
När det gäller B-uppsats och liknande så har vi kommit några steg på vägen och de suddiga molnen har skingrats något. Inte mycket, men smått.
När vi ändå är inne på ämnet moln kan jag ju passa på att påpeka att det har slaskat ute idag (Anders slaskar=Julen braskar), så har vi tur så blir det kanske en vit jul i år.
De senaste dagarna har bjudit på en salig blandning av saker. Efter vaccinationen i torsdags så var jag sliten både torsdag, fredag och lördag med feber och förjävligt ont i armen. Kunde inte känna mig mer patetisk, med tanke på att jag inte kunde vrida mig i sängen eller ens sätta på mig strumporna själv.
På fredagen var jag i alla fall barnvakt till de tre monstren i Backhyttan (varav ett numera tydligen konverterat till att vara en dinosaurie på heltid). Pluggande blev det inte mycket av i helgen, men jag gjorde det jag orkade och knåpade ändå tillslut ihop en analys som inte var så dålig att den fick kastas i sopkorgen. Den blev nog rätt bra när jag tänker på saken.
Första advent anlände äntligen igår och den firades med en massa saker ihoptryckt under en enda dag. Först fikade vi i Backhyttan med tända ljus vilket efterföljdes av pepparkaksbak med barnen, julmusik och mjölkrig. När vi kom hem till Eskilstuna igen gick vi en sväng på stan, köpte lite ditt och datt, bland annat en chokladkalender till Jocke, ett kalenderljus, glögg, apelsiner, nejlikor, vörtbröd och diverse annat. Dessutom letade vi oss ned till mitt förråd och fick fram mina julsaker. Allt detta bars hem till 46an (eftersom det är där vi spenderar i princip all tid). Satan i gatan vad tungt det var, så vi var ganska trötta och lättirriterade när vi kom hem.
Men det utbyttes snabbt till utloppet utav energi som jag måste ha sparat någonstans för juliga tillfällen för sedan var vi i full gång med att storstäda hela lägenheten och julpynta med det vi hade. Resultatet blev (självklart) supermysigt och vi avslutade med att preparera apelsinerna med nejlikor, tända första ljuset och fika med glögg, julmust, varm choklad, pepparkakor och lussebullar.
Allt detta i ljuset utav adventsljusstaken i fönstret och i ljudet utav julklassiker på spotify.
Jag har insett att nästan alla mina saker snart är i 46an. Det är nästan fler av mina saker här än i Cityhuset och det är nästan fler utav mina saker här än av Jockes, vilket egentligen känns ganska konstigt men ändå rätt bra. Hur som helst så börjar jag ändå längta mer och mer efter den där gemensamma lägenheten nu, den som är bådas på riktigt.
Idag har vi klippt oss, satt upp mina tavlor och ätit grekiskt. Dessutom har jag insett att jag är klar med omkring 8 julklappar redan, vilket är väldigt bra för en "ute-i-sista-minuten"-människa som mig.
Imorgon är det första december, vilket innebär en massa saker; man får börja räkna ned, man får öppna första luckan i chokladkalendern, man får tända kalenderljuset och låta det brinna ned den första lilla biten och man får se första avsnittet av julkalendern (vi ska minsann se om det är något att titta på i år, annars återgår vi till Trolltider eller Jul i Kapernaum igen). Jocke har lovat att kliva upp tidigt och sitta i sängen för att äta frukost och göra ovanstående saker. Utan tvång! Det ni :) Imorgon lägger jag förövrigt upp första julsången på bloggen, för att ha lite traditionstouch sedan förra året.
Dessutom ska vi tända tre ljus klockan 20.00 för att hedra människor som fallit offer för cancern.
På onsdag är det mr Winnerbäck som gäller och underbara Cissielura har lovat att skjutsa hem oss till Eskilstuna efteråt. Hon är guld.
Jag har reflekterat över att jag har massor att se fram emot; advent, julmarknad, luciafirande, hundmässa, att vara hemma, slå in paket, baka med mamma, fira jul och fira in det nya året, ett år som jag tror kommer att överraska och sprida glädje och engagemang.
Jag har också reflekterat över att jag längtar efter Irland och Skottland. Jag vill verkligen åka dit och jag vill verkligen åka dit snart. Jag vill känna hur de lever och jag vill känna atmosfären. Jag längtar också efter att göra nytta, på riktigt. Jag vill göra något som verkligen betyder något, jag vill hjälpa människor. Jag vill nog göra volontärarbete tror jag.
Det blev väldigt mycket "jag" nu, men "jag" antar att det är det som ett sådant här forum är till för.
Så "jag" tänker ignorera det.
För tillfället kretsat ändå de flesta tankarna kring julen, och framförallt kring faktumet att den har förändrats så mycket under åren. Trots att jag är en av få som verkligen kan känna magin fortfarande och verkligen värdesätter den, så finns ändå inte all gnista kvar. Varför? Varför måste magin försvinna lite bara för att man blir äldre? Jag tror att detta delvis beror på att hela väntan, hela december, förr var fyllt utav förberedelser och faktumet att man var hemma. Hela december kunde man baka, var med på julshower på skolan, julpyssla på skolan, stryka dukar, ha julklappsbyte i skolan och mycket mycket mer. Alltså är det skolan som är en de största bovarna. I dagens läge, när man är äldre, har man inte tid att vara hemma, man har inte tid att vänta och bygga upp spänningen på samma sätt. På högskolan finns inga luciatåg, inga julshower att öva inför, inget pyssel och inget julklappsbyte. Det gör den ganska tråkig egentligen. Det enda som finns måste självklart fyllas med alkohol, bokstavligen. Och när man väl kommer hem, omkring den 22 december så är man trött och stressad och har skolarbete i bakhuvudet. Det är galet, det är det faktiskt.
Over and out, Jillsan måste ladda inför första december.
En gör så gott hon kan..
sandkorn
Bara för att det inte är roligt att sitta "själv" en fredagskväll framför idol
Bara för att jag saknar Jocke som inte kommer hit förrän imorgon
Bara för att jag har ont och är lite lätt febrig och känner mig som den mest patetiska och ynkligaste människan på jorden.
Bara för att jag inte har haft någon ork att ta tag i pluggandet på flera dagar
Bara för att jag är lite nervös
Och bara för att jag skulle vilja spotta lite på den där vaccinsprutan och dess biverkningar
Bara därför, får ni detta:
ÅTTA SAKER OM DIG SJÄLV
1. Är du singel?: Nej
2. Är du lycklig?: Ja, det är jag. Det kanske inte alltid tycks så, men jag är nog en av de mest lyckosamma människorna på jorden
3. Är du uttråkad?: Just nu, ja.
4. Är du ledsen?: Njae, inte direkt ledsen, snarare lite oroad
5. Är du italienare?: Nej
6. Är du cooling?: Självklart.. Eller, jag är nog en ganska cool tönt.
7. Är du från Irland? Nej, men det skulle nog ha varit ganska intressant
8. Är dina föräldrar fortfarande gifta? Ja
ÅTTA SAKER OM DITT KÄRLEKSLIV
1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: Ja, verkligen
2. Har du någon gång blivit sårad?: Nja, jajo, det har väl alla. Men jag har en känsla av att framtiden kommer att bjuda på väldigt lite sådant.
3. Har du någonsin tänkt på samma tjej/kille flera gånger under samma natt?: Öö, ja?
4. Har du gillat en tjej/kille utan att berätta det för henne/honom? Haha, ja. Speciellt typ i lågstadiet.
5. Har du kysst någon under de två senaste veckorna?: Hela tiden
6. Har du haft en hemlig beundrare?: Mjo
7. Är du kär?: Ja, jag är mer än kär
8. Vill du gifta dig när du blir stor?: "När du blir stor?" Jag vill gifta mig så snart det passar. Vilket visserligen kan ta ett tag.
TVÅ ALTERNATIV
2. Hår eller ögon?: ögon
3. Katter eller hundar?: HUNDAR
4. Några få bästa vänner eller jättemånga "vanliga" kompisar?: Gräset är alltid grönare på andra sidan..
5. TV eller internet?: Hade det varit för 1,5 år sedan så hade jag sagt TV. Nu är det definitivt internet.
6. Coca-cola eller pepsi?: skitsamma
7. Utekväll eller romantisk hemmakväll?: Romantisk hemmakväll
8. Pengar eller lycka?: Lycka och lite pengar på sidan om. Jag tror inte ett skit på bullshitet om att man inte blir lycklig utav pengar
9. Dag eller natt?: Natt, då får man faktiskt sova med gott samvete
10. MSN eller mobil?: Mobil, den kan jag inte klara mig utan. MSN hatar jag.
TIO "HAR DU NÅNSIN..."
1. Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån?: Öhm, nej?
2. Brutit ett ben?: Nej
3. Gjort nåt du ångrar?: Vem har inte gjort det. Jag kan inte sätta fingret på det just nu dock
4. Hoppat bungeejump?: Hell no! Jag är väl inte dum heller
5. Ljugit för någon du tycker om?: Jag skulle förmodligen ljuga om jag sa nej
6. Ätit en hel tårta?: Haha, nej det tror jag faktiskt inte. Skulle varit om jag hade gått i sömnen eller något då, men jag tror att man hade sett spår av det då
7. Gjort bort dig offentligt?: Jaaaadå
8. Gjort något olagligt?: Neej, det tror jag faktiskt inte direkt, men samtidigt vet jag inte riktigt vad som är olagligt och inte. Och bara det är väl olagligt
9. Gråtit när ett husdjur dog?: Massor
10. Velat försvinna?: Då och då, det har hänt, titt som tätt
SENASTE
1. Telefonsamtalet du gjorde?: Jocke
2. Telefonsamtalet du fick?: Jocke
3. Personen du var med?: Barnen
4. Roligaste grejen som hänt?: Senaste? Hmm.. Kan väl vara Alve som tillrättavisade mig innan han somnade i soffan kanske
5. Personen du sms:ade?: Jocke
7. Du skrev till på myspace?: Myspace?
8. Du kommenterade?: Att barnen skulle vara tysta och prata med små bokstäver
9. Du kysste?: Jocke
10. Du kramade?: Alve
//Jillsan - vet att hon är liiite bättre än vissa bokstäver
nervositet
Just nu är det nervositet som ligger i topp.
Ja, jag börjar bli nervös.
Nervös delvis inför ekonomin, men framförallt inför skolan och utbildningen.
Okej, jag släpar inte efter i något och jag vet att jag har ganska mycket bakom pannbenet, men jag har verkligen ingen som helst aning om hur det ska fungera i slutet av den här terminen, med B-uppsatsen.
Hur ska vi (vi arbetar två) kunna få någon sorts julledighet med familjen? Hur ska vi ha tid att jobba med projektet? Okej om det hade varit en vanlig kurs, med böcker där man ska plugga inför en tenta eller liknande. Men nu ska vi faktiskt göra ett eget projekt, utifrån en forskningsfråga. Därifrån ska vi sedan utforma en hel undersökning, lägga upp planer och designer, kanske utforma intervjumallar, genomföra själva intervjuerna eller observationerna eller vad det nu är, transkribera (vilket jag inte har någon aning om hur man gör), analysera, tematisera och skriva själva uppsatsen.
Och detta ska vi då göra när vi är på varsin sida av landet, ÖVER JUL, med våra familjer!
Är det aldrig meningen att vi ska få vila upp oss? Ska man inte kunna få ha ett liv vid sidan av skolan? Hur är det meningen att vi ska orka? och framförallt - HUR FAN LÄGGER DE UPP DET!? Över jul? Suck...
Hur ska vi få ihop det, när båda två är på olika platser?
Samtidigt kan man skriva det själv, men jag vet ärligt talat inte om jag vågar det.
Första gången man gör något sådant här vill man gärna ha ett bollplank, och känna att det sitter någon i samma båt...
Så nu vet jag ingenting, och har svårt att se fram emot julen på samma sätt som jag skulle vilja.
Dessutom är det böcker som ska läsas (vilket inte hinns med), seminarieuppgifter som ska göras och en forskningsdesign som ska skrivas, i den här kursen som vi håller på med nu.
Det kanske kommer att gå bra, det gör det säkert, men just nu känns det som att jag är fast på havet i en trasig gummibåt.
det var meningen
För tillfället sitter jag och glor på Oprah eftersom jag fortfarande är skakis efter nattens madrömmar.
obehag
och jag vet egentligen inte vad som hände.. Jag var ju så nöjd ett tag.
Men jag ska försöka igen.
Jag ser suddigt, och jag är lite orolig för mitt ögas skull.
Sedan är jag lite orolig för min ekonomi, och jag vet inte hur jag ska göra med min lägenhet.
Vi bor i princip redan ihop, och vi är tillsammans var vi än är. Min lägenhet används inte, förutom att förvara kläder och sådant i. Vi äter i 46an, vi sover där, vi pluggar där, TV:n finns där, datorerna finns där.. Så det känns just nu som att min hyra är något som bara kastas i sjön. Men samtidigt har jag varken tid eller ork att flytta och flyttstäda nu, det hinns inte med.. Så vi får väl vänta till feb-mars iaf som var tanken, så får väl jag finna mig i att slänga ut ett par onödiga tusenlappar i månaden ett tag till....
för att vara precis
Onsdagen var en riktigt irriterande dag.
Jag kände redan på morgonen, redan innan jag klev upp, att jag inte borde klivit upp ur sängen och att det skulle bli en dålig dag. En sådan där känsla ni vet, som man inte riktigt kan placera.
Alla var irriterande, jag var irriterande, allt var irriterande. Jag hade lite feberkänningar, jag hade huvudvärk, jag snäste åt folk, jag var frustrerad på folk, jag var rent av förbannad på vissa attityder, det regnade ute, jag kände mig stressad, jag kände mig förvirrad och jag förstod noll av föreläsningen. Mina ögon bråkade med mig, de var irriterade (de också) och suddiga. Till råga på allt så skrev jag ett blogginlägg för att jag skulle lätta på hjärtat och skriva av mig lite - men det försvann självklart. Så jag grät en skvätt, och somnade. Det enda som var bra var att min käre vän Jacob kom förbi och fikade pepparkakor. Det händer allt för sällan.
Jocke skulle firas på kvällen, men jag var inte särskilt pepp utan kände mest att jag låg efter i min "skolförståelse" och behövde läsa. Dessutom var jag hängig. På något konstigt sätt slutade kvällen ändå med att vi, tillsammans med järngänget, gav oss iväg till runda kiosken mitt i natten för att köpa hamburgare. Jocke ville ha fyllemat och jag var nykter men allmänt hungrig. Sedan kom vi hem och jag fortsatte plugga ett par timmar till inpå natten medans Jocke däckade i sängen. Tre saker kan jag konstatera om denna kväll:
- Jocke är fruktansvärt söt när han är onykter och sådär "hoppandestudsandeklättrandeochfnittrig"
- Järngänget är en riktigt härlig samling människor (plus Jennifer också såklart, för hon och jag räknar oss faktiskt också dit)
- Mat som man impulsköper är sällan så gott som man tror att det ska vara innan man köper det.
Torsdagen var bättre.
Jag var på bättre humör, kände att jag hade ett bättre grepp om allt efter att få ha sovit på saken och hade mer energi. Kanske berodde det på att jag visste att jag skulle få åka till Falun på kvällen. Men hursomhelst så jobbade jag på, nästan hela dagen och sedan gav vi oss ut i regnet och mörkret för att hoppa på tåget.
Vi kom fram omkring halv elva på kvällen och väntade ca 1,5 timme vid biografen.
Sedan var det dags - premiär! New Moon
Jag hade räknat ned sedan i somras, omkring 130-140 dagar, så självklart var det en stor grej för mig. Spänningen var stor och mitt hjärta bultade. Anledningen till att det blivit så betydelsefullt för mig, framförallt böckerna, är nog att den magiska historien fungerade som någon sorts vacker verklighetsflykt, någon sorts "terapi" för mig när jag mådde dåligt. Det är något jag verkligen kunnat luta mig mot, trots att det kanske låter överdrivet. Sedan är det faktumet att de hel enkelt är så bra gjorda/skrivna att de kan fånga nästan alla sorters personligheter.
Tyvärr kan jag säga två saker om premiären (trots att filmen var väldigt väldigt bra)
- Man kan ALDRIG göra en bok rättvisa på film.
- Publiken bestod av 99% fnittrande fjortisar som förstörde stämningen rätt rejält.
Vi blev hämtade av Jockes mamma och kom hem ca klockan 3 på natten och sov därefter till 12 dagen därpå.
Jag har haft världens mest underbara och härligaste helg i Falun. Massa skratt, underbara människor, supergod mat, sällskapsspel, promenader och lugn och ro. Det blev ganska mycket släktfirande av Jockes födelsedag, så jag fick träffa många nya ansikten, däribland hans syster och hennes sambo - toppenmänniskor.
Vi har nu också planer på att åka ned till dem när det är filmfestivalen i Göteborg i början av nästa år, vilket jag skulle tycka vore superkul.
Jag trivs så bra i Falun, och jag trivs så bra tillsammans med Jockes familj. De är trevliga, mjuka och välkomnande och jag kan verkligen vara mig själv, skratta och koppla av. Allt är lugnt och skönt. Jag känner mig accepterad och omtyckt och jag längtar redan tillbaka.
Och jag saknar Bamse också, han är cool ;)
Något annat som är härligt med deras hem är att det alltid är fullt av musik; någon som spelar piano, någon som spelar gitarr eller någon som sjunger. Det finns musik överallt.
Igår fick jag reda på att jag hade fått VG, både i salstentan och på hemtentan och jag kan inte låta bli att känna mig väldigt stolt, framförallt eftersom jag gjorde dem båda samtidigt och kunde hålla isär dem och sen få så bra resultat. Det känns skönt, riktigt skönt.
Jag har börjat läsa lite i Dahlberg också som alla tydligen tycker verkar så hemsk, själv förstår jag inte vad de menar, det är den första boken på länge som jag faktiskt tycker är ganska intressant och greppar någorlunda..
Idag hade vi seminarium och även det gick jättebra, det kändes som att vi hade koll, mer än kanske många andra, trots att vi inte hade haft mycket koll i början utav uppgiften. Vi fick även tillbaka den förra uppgiften och även den med vldigt positiva kommentarer i kanten.
Så det känns bra, det känns liksom som att allt rullar på på något sätt. Även om jag känner mig som ett stort frågetecken efter föreläsningarna så tror jag egentligen bara att man behöver lite tid för att det ska sjunka in och när det väl har gjort det så inser man att det faktiskt inte är så svårt som man gör det. Egentligen, så tror jag att jag har ett behov utav att vara lite orolig när det gäller skolan, för att på något sätt bekräfta för mig själv att det är något att ta på allvar.
Däremot är jag lite irriterad på kursens upplägg, eftersom det verkar som att det är meningen att vi ska vara tvungna att arbeta över helgen hela tiden - det gillas inte.
Som vanligt är jag trött hela tiden, men samtidigt är jag för trött för att orka ta tag i det hela. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Inatt sov jag jättedåligt, i princip nästan ingenting. Sängen här i 46an är för liten och det är hela tiden för trångt. Men det är jobbigt att gå fram och tillbaka till mig också, eftersom vi gör allt annat här.
Idag när jag kom hem fick jag i alla fall frukost och snart ska jag ut och gå. Jag har verkligen saknat mina promenader och nu vill jag verkligen ta tag i dem igen.
Jag ser lite suddigt också, vilket är smått frustrerande.
Förövrgt så regnar regnar regnar det en massa just nu. Det är jag en smula irriterad på, eftersom jag vill ha jul nu. Jag vill ha jul NU, NU, NU. Men det i alla fall advent alldeles snart.
Jag tycker inte om pengar heller - och de verkar inte tycka om mig.
En annan sak som är lite rolig är att jag försöker utbilda Jocke angående film, där ahn är helt lost. Så nu tar vi en klassiker eller annan bra/viktig film i taget för att han ska få ta del av denna underbara kultur som han hittills har gått miste om. Igår var det Exorcisten som stod på tur.
Han var inte så imponerad, vare sig av kvalitén, huvudsnurrar eller spindelgångar ned för trappor.
Men, det ska ses vad som bör ses, liksom.
Idag skulle jag egentligen ha vaccinerat mig också, men det blev uppskjutet till torsdag.
från början var jag inte ens säker på om jag skulle vaccinera mig överhuvudtaget, men efter att ha hört mig för så ligger jag tydligen i typ fyra olika riskgrupper, så det kan ju vara en bra idé kanske..
//Jillsan - those walking shoes
allt
Du är den sista solnedgången, du är den första havsvågen.
Du är den första blomman som lyckas ta sig upp genom snön och du är när isen smälter i bäcken.
Du är när barnen bygger sandslott vid strandkanten, du är julklapparna som ligger under granen tidigt på morgonen.
Du är den första stjärnan man ser när man tittar upp mot himlen, du är den sista stjärnan som man plockar med sig i sin ficka.
Du är första gången någon börjar plocka upp julpynt och du är första gången på året som man tar en tugga i lussebullen.
Du är vinden som blåser genom hår, själ och tankar när man står uppe på ett högt fjäll.
Du är den rena glädjen som finns vid årets första dopp.
Du är den där första kulglassen på sommaren som råkar smälta lite vid ens mungipa och du är den där sista pepparkakan i burken som man doppar långsamt i julmusten.
Du är när hela familjen är samlad för första gången på länge, du är när man får en oväntad överraskning på posten.
Du är den där första gången man går ner vid vattenbrynet och kastar stenar ut i havet och du är den där spännande känslan när man ska hålla någon i handen för första gången.
Du är mitt hjärta, mina tankar, min själ och mina handlingar
Du är allt för mig
...och jag känner mig väldigt lyckligt lottad.
det kallas tvivel
Har ni märkt det någon gång, hur det kan kännas tyst ibland, inuti ens egen lilla bubbla, fastän hela världen låter runtomkring, fastän musiken spelar, fastän det är folk i ens närhet som pratar och fastän allting snurrar på?
Jag känner det ibland. Jag fastnar i slowmotion, som om någon stoppat en gammal film.
Jag har hittat mig en gnutta struktur också. Letade runt lite på blocket och tradera, men hittade ingenting. Jag kan nog inte säga att jag tycker att deras utbud är så värst bra. Men jag har lånat lite av Jocke i alla fall och tänker hålla hårt i det, kanske lägga det i en burk, tills han kräver tillbaka det.
Just nu går tankarna till Falun, där jag befinner mig i min fantasi. Fantasin räcker långt, ända fram till Torsdag, när vi faktiskt åker dit. Jag trivs där, jag känner mig lugn där, jag vill åka dit ofta.
Helgen spenderades hemma i Skärgårn där vi alla i klanen Svennberg firade Jockes födelsedag. Stackars människa att bli kastad in i en sådan turbulent miljö med halvt galna homo sapiens. Det var nog tur att han fick öva ett par gånger med bara ett par stycken först, upptrappning liksom.
Men annars var det som vanligt, Alve körde loss med sin plastpinne aka sin trimmer på golvet och lät sina dinosaurier äta ur krukväxterna (de var växtätare förstår ni) samtidigt som de andra diskuterade huruvida Oso eller Små Einsteins är det bästa barnprogrammet. Vad de såkallade vuxna gjorde? De tittade på.
Borta bra men hemma bäst
Det är ett intressant uttryck det där, när man inte riktigt vet vad som är hemma. Det är skönt att komma hem, men det är SKÖNT att komma hem igen..
Annars då?
- Igår hade jag och Jocke skräckfilmsmaraton med "Paranormal Activity", "The Happening" och "The Exorcism of Emily Rose". Hur mycket någon av oss egentligen såg är en annan fråga.
- Jag har läskigt ont i mitt "öga" eller rättare sagt runtomkring; tårkanalen, nederdelan utav ögonhålan och mot kindbenet. Det är rött och lite irriterat och det gör ont som tusan, det svider, spänner och värker och jag kan inte ens klia mig i ögonen, vilket är oerhört frustrerande.
Det värsta är att jag inte vet var det kommer ifrån och är smått orolig över att det kan vara någon sorts skada på ögat, orsakad av att jag haft linserna för länge och dessutom inte vilat ögonen något. Men jag vet inte.
- Jag skulle ha pluggat, men den konstanta huvudvärken säger ifrån. Vilket inte verkar vara ovanligt. Lite har jag i alla fall gjort.
- På det stora hela, känner jag mig ändå ganska lycklig för tillfället.
Kanske kan det vara för att jag har världens vackraste människa hos mig som alltid får mig att skratta.
...Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig...
//Jillsan - känner ett visst obehag kring vissa bokstäver.
stjärna som är din
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid med i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet
Joakim Anders Millén, jag älskar dig.
Grattis på födelsedagen
med bara ett gram solsken
Jag förstår inte.
Avslappnad är jag i alla fall, och den konstanta huvudvärken är nästan borta. Jag kan starkt tipsa om att ansiktsbehandlingar är bland det bästa man kan göra och något som verkligen kan behövas den här årstiden. En halvtimme-timme där man ligger under ett täcke och någon smetar in saker i ansiktet på en samtidigt som de gnuggar runt och petar. Kan inte bli bättre.
Och jag som gick upp alldeles för tidigt imorse gentemot vad min kropp ville, för att jag skulle hoppa på tåget, tyckte det var jätteskönt att ligga där och halvsova.
För den delen var det en jättefin morgonsol ute idag. Jag upptäckte den när den bländade mig genom tågfönstret, någonstans mellan Läggesta och Nykvarn.
Och döm av min glädje när jag kom hem till stan och insåg att de hade börjat med julskyltningen, nästan överallt.
Myspys.
Önska mig lycka till, att jag ska bryta ett ben eller något sådant, för nu ska jag ge mig på att förstå varför folk tycker att de måste komma med nya vetenskapliga teorier (som att det inte fanns tillräckligt många att bråka med)..
under pressure
Jag tänker ofta på döden, min egen och andras. Jag förstår att detta kanske inte ses som särskilt hälsosamt, men jag gör det ändå. Och vem vet, kanske är det hälsosamt för mig, kanske är det någon sorts bearbetning av den där fruktansvärda rädslan som hänger efter mig konstant. För så är det, jag är äckligt rädd för döden. Den är oberäknelig och det finns ingen struktur eller hjälp att finna. Jag kan inte göra något, och det skrämmer mig. Jag är rädd för min egen, men framförallt fruktar jag alla andras.
Jag föreställer mig också döden; begravningar och sorg i allmänhet. Jag tror att min hjärna försöker skapa ett mönster att följa när det väl händer. Ibland tänker jag på mig själv som död, tittandes på andra, analyserandes deras reaktion. Egentligen vet jag inte om detta är vanligt, eller bara rent sjukt. Kanske lite av båda, kanske är vi alla lite sjuka i huvudet ibland.
Jag har en extrem huvudvärk hela tiden, och min sömn och sömnrytm är totalt rubbad. Jag kan bokstavligen sova bort hela dagar. Jag har ingen ork eller energi att göra någonting, ingen motivation heller för den delen. Jag är så otroligt skoltrött just nu så jag vet inte vad jag ska mig till, jag orkar bara inte, och jag gör ingenting.
Jag vet att min konstanta trötthet är en del av det och jag vet att jag egentligen borde söka hjälp för det igen, ta fler prover osv. Men jag orkar inte det heller.
Just nu ligger jag mest och stirrar upp i taket eller ligger på golvet och känner mig kass, less och menlös. Allt känns hopplöst och jag hinner ingenting, för jag gör ingenting, för jag orkar ingenting och jag orkar liksom inte ens bry mig.
Igår gick jag hem, satte mig ner och fick mig själv att börja gråta. Jag vet att även detta säkert låter udda, men jag tror att det är hälsosamt att gråta då och då. Så jag pressade fram det, satte mig på golvet och bara satt där. Det var för mycket tryck som behövde tömmas helt enkelt.
Ser dåligt gör jag nuförtiden också, suddigt liksom. Jag tror det beror på att linserna som jag använder är för gamla och det sitter säkert ihop med en del av huvudvärken också. Men jag försöker liksom spara på de linser jag har, eftersom jag i somras var tvungen att kasta ett par helt nya för att jag inte kunde gå in i huset och plocka ur dem...
Ibland avskyr jag nästan allt, nästan allt äcklar mig eller gör mig frustrerad eller irriterad. Inte Jocke och inte familjen, men det mesta annars.
Idag var planen att jag skulle ha suttit i skolan hela dagen och jobbat med Marina. Jag släpade mig upp på morgonen, illamående av trötthet och mötte upp henne vid nio i skolan. Klockan tio var jag tillbaka hemma i 46:an igen och låg på sängen, däckad. Jag sov till halv ett.. Så gick det med de planerna, men vad skulle jag göra. Jag kunde inte fokusera och inte sitta upprätt och på vägen hem höll jag på att gå in i en lyktstolpe och rakt ut i vägen framför en bil.
Efter att jag hade tagit mig till liv igen så begav jag mig till Västerås för att hämta böcker.
Något som jag gillar med Västerås är att de där har samlat alla löv i stora högar längs med vägen, så att de liksom är perfekta att hoppa i. Jag funderar således på varför de inte gör detta här i Eskilstuna?
Det var kallt som tusan i Västerås och jag var tvungen att vänta på tåget i över en timme, eftersom jag självklart stod på andra sidan vägen med rödljus och en massa bilar mellan mig och tåget när dörrarna på det gick igen och det tuffade iväg..
Imorgon åker jag hem, och jag lovar er, att när jag sitter uppkurad i mammas knä och känner mig lika liten och ynklig som jag gör nu, beklagandes över hur dålig jag är, så kommer jag att vara väldigt sugen på att inte åka tillbaka hit igen. Jag kommer att vara väldigt sugen på att stanna kvar, hos mamma, hos havet och hos skärgården.
Idag har jag i alla fall fått lussebullar och julmust av Jocke, som han så gärna ville ha. Jag krävde julmusik till detta, så några ljuspunkter hade dagen kanske.
//Jillsan - föraktar vissa bokstäver
just because I'm a cultureboost
att vråla
Note to self: Man ska inte stoppa i sig en massa koffeintabletter.
Man ska definitivt inte stoppa i sig en massa koffeintabletter när man egentligen vet innan att det inte fungerar utan ger motsatt effekt och förmodligen illavarslande symptom.
Nu luktar det rostat bröd överallt här också. Jag vet inte varför, och det finns inget. Och det gör mig oerhört frustrerad.
För jag vill ha.
Och jag får inget.
Förmiddagen innebar också kursstart, som jag egentligen inte förstod så mycket av eftersom jag nästan halvsov. Men det ger säkert med sig med tiden. Invecklat verkar det i alla fall, och lite förbaskad är jag allt på situationen som inte ger mig någon vila mellan kurserna.
Attans säger jag bara.
mr winnerbäck, mr thåström och alla mirakel
och sätter dig en stund
för att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt
för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
och att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa
jag fattar alltihop.
Jag är klar.
Se, det löste sig den här gången också.
Jag tror att jag har börjat förstå det nu, jag mår inte riktigt lika dåligt längre.
För den delen så har jag andats lite Stockholmsluft också.
Nu längtar jag till snön, till snöänglarna och till julen.
Jag längtar till nästa helg när jag får andas skärgårdsluft, och till helgen efter det när jag får andas Falunluft.
Nu ska vi snart åka tillbaka, och imorgon börjar jag en ny strukturerad kurs.
//Jillsan - tycker fortfarande inte om alla bokstäver
att skriva
Det är något magiskt med det ändå.
Att kunna formulera tankar, till ord, till meningar, till konkreta, symboliserande idéer.
Det är inte dåligt det.
Jag tror att det här kommer att gå vägen.
Det jag är mest orolig för just nu är att jag inte är orolig. Det är mer skrämmande än något. Jag menar, jag har en salstenta imorgon som jag knappast läst någonting till, bara lite lösa anteckningar. Samtidigt har vi fått massor av tid till att skriva tentan, vilket gör att jag börjar fundera på om de här anteckningarna (som jag egentligen känner att jag kan återberätta hyfsat) räcker?
Sedan ska en hemtenta skrivas och lämnas in på måndag också. Men jag har struktur, så det ska nog gå bra.
När det här är över ska vi skåla och fånga snöflingor.
Det känns lite konstigt, ändå, trots allt.
Men jag tror inte att det är särskilt konstigt att det känns lite konstigt, ändå, trots allt.
Min pojkvän är en datanörd.
Men han är lika söt ändå.
//Jillsan - tycker fortfarande inte om alla bokstäver
<3
ÅRETS FÖRSTA SNÖ
Det kräver detta:
Och Grattis Malin;'
- för att du fyller år
-för att du fick snö i födelsedagspresent
den där planen..
Skitdag
Thinking of you
Idag har jag åkt på någon sorts alkoholrelaterad smurfsjuka och ligger alldeles för mycket efter i tidsplanen.
Mitt huvud gör ont, mina knän gör lite ont, min hals gör ont och mina fötter gör ont.
Men det var det värt.
Nu: Jillsan tar tag i några fler artiklar.
