Nu ska här shakas some ass ikväll
och vi fortsätter imorgon ;)

Nu jävlar ska vi fira... livet?

Jillsan är idag på ett väldigt ambivalent humör

Jag är väldigt glad - för många saker
exempelvis för att solen skiner, för att fåglarna kvittrar, för att det är fredag, för att det blev ett VG på forskningsmetodtentan och för att det är lördag imorgon vilket innebär SUNTRIP! Jag är också glad för att jag ska festa lite med Malin ikväll.
Jag är relativt irriterad - på vissa saker
Jag är irriterad på hela jäkla betygssystemet på Mälardalens högskola. Nu kan man tydligen få VG på omtentorna. Fy fan säger jag bara, man ska väl för i helvete inte kunna få VG på en omtenta?? Vad är det då för mening att man kämpar första gången? Då hade ju jag inte behövt kämpa för att få godkänt på vår förra psykologitenta som var äckligt svår och näst intill omöjlig att få VG på, för jag hade ju bara kunnat kollat på den, fått underkänt, gått hem, fått massor av mer tid till att plugga och sen gått dit, fått en lättare tenta - och gått därifrån med ett VG på kursen.
Jag menar, den första tentan var väl lika svår för mig som för någon annan, jag hade väl samma förutsättningar som någon annan, och jag klarade den. Dessutom var jag sjuk ungefär fram till jul och under jul och nyår (när alla andra kunde ha pluggat på psykologin) så kämpade jag med att få klart hemtentan i pedagogik som jag inte hade kunnat gjort eftersom jag var sjuk. Och när jag var klar med den, dagen innan nyårsafton, så blev jag magsjuk ett par dagar. Detta innebar alltså att jag hade omkring 4 dagar på mig att plugga in hela psykologin. Och det gick, det var inte omöjligt. Så herregud.

Samma sak gäller hemtentan. Jag kunde inte lämna in den vid ordinarie tillfälle eftersom jag var sjuk, detta gjorde så att jag inte kunde få VG på den trots att han sedan sa att det var en VG-uppsats. Anledningarna var väl att jag hade fått längre tid på mig och chans att titta på andras. Men återigen, herregud! Den går väl för guds skull igenom urkundsystemet?? Och då ska ju heller inte vanliga omtentor kunna få VG eftersom man får titta på gamla tentor innan? Och där får man ju definitivt längre tid på sig att plugga.
Eller de som självmant åker bort och väljer att skriva tentan senare på ett omtentatillfälle, får massa extra tid och sedan får VG. Är det då inte samma sak som att jag skulle ha kunnat fått det på hemtentan trots att jag var sjuk och lämnade in den senare?

Bullshit är vad det är. Alltihopa.

Det här är heller ingenting som jag skriver för att folk ska "tycka synd om mig" eller blablabla, utan bara för att jag är så frustrerad på hela systemet. Och måste ventilera..
Så jag vill inte ha några dumma kommentarer om något sådant sen heller.

Förutom betygssystemet så är jag irriterad på mig själv, på slasket ute, på folk som inte hör av sig, på pendling upp och ned, på pengar som aldrig tycks räcka till, på den här lägenheten som dammar igen hela tiden trots att jag städar flera gånger i veckan, på mina torra händer, på att inte veta, på att inte veta hur man ska göra, på att man måste dämpa sin vilja och på saknad.

Damn it, trots att jag tyckte att jag var så glad idag så ser det ju ut som att det negativa överväger.
Men det går nog att åtgärda.
* Imorgon - SUNTRIP!
Och... vad sprider Bävrarna!??? - PEPPEN!!!

//Jillsan - som om du fångat mig i en glasburk

Idag har jag varit ute och tankat massor av D-vitamin från den skinande solen och uppmanar härmed alla er andra att göra detsamma, innan den försvinner. Jag har dessutom fått frisk luft, nytt syre till blodet, jag har fått se massor av saker, lederna har fått röra på sig, musklerna har fått röra på sig, energi har omvandlats och gjorts av med.
Upptäckte när jag kom hem att mina fräknar nu börjar synas mer och mer igen så här lagom till våren, huruvida det nu är positivt, negativt eller överhuvudtaget intressant att veta, kan jag inte uttala mig om.

Hursomhelst, så är det skönt att veta att jag idag kommer att ha gått mellan 1 och 1,5 mil i rask takt. Det är skönt, både för psyket och för kroppen. Speciellt eftersom min hals tydligen fortfarande inte tycker om gymmet.
För den delen så tycker väl Jillsan inte så mycket om själva gymmet heller, inte miljön och inte idén kring denna sorts artificiella träningsform, utan föredrar nog att vara ute att jogga eller gå i solen istället. Vilket, förmodligen, säkert spelar in på att motivationen till att spendera träningstid där har minskat något efter hela sjukdomsperioden.

Den nya starka motivationen ligger istället, förutom dagliga promenader, på simning.
Det måste ju nästan vara en av de träningsformer som ligger i topp, det är harmoniskt, avkopplande och det tränar nästan alla muskelgrupper. Toppen, anser jag.
Vid sidan om detta så har jag nu äntligen bestämt mig för att, om jag får råd, börja dansa streetdance. Jag vet och känner att jag har och alltid har haft det i kroppen. Rytmen, eller ja i alla fall musikaliteten, finns ju där och viljan har funnits sedan 11-12års åldern. Och nej, jag tycker aldrig det är för sent att börja. Sålänge det finansiella täcker så.
Det tåls hursomhelst att kollas upp.

I eftermiddag/kväll ska jag ned till Dekår för att möta upp Cissielura, sedan blir det "Sen kväll med kåren", mat och diverse skitsnack innan någon av oss kan somna.. skulle jag gissa på...
Föreläsning imorgon? Ja, det är väl som det är..
Men dagarna rullar på och snart är det lördag ;)

//Jillsan - tänker vänta och se..

Jag är stark, stolt och självständig.
Så jag tänker inte tjata.
Men det är svårt att veta var man ska dra gränsen.

Förövrigt är det faktiskt en riktigt otäck och smått overklig känsla att gå förbi det rykande, svart skelett som är allt som finns kvar av Statt. Jag har inte riktigt varit med om något sådant på samma sätt förut. Och det är så nära inpå.

//Jillsan - sällskapssjuk

Helt ärligt, jag förstår mig inte på det här stället. Sedan jag flyttade till Eskilstuna i augusti så har det varit: minst två bankrån, två rån på Ica, ett rån på Lidl, en person mördad, ett antal människor misshandlade, ett par våldtäkter om jag inte hört fel, ett stort skotthot på en gymnasieskola vilket fick hela skolan evakuerad och myndigheter hela vägen från USA inkopplade och nu brinner Statt. Förmodligen har det hänt mycket mer än så också.
Polisbilar cirkulerar hela tiden, varje dag, runt i alla delar av staden. I dagsläget skulle jag bli mer förvånad om jag inte såg en polisbil någon gång under dagen än tvärtom. Det är då man kan fråga sig, hur kommer det här sig? Är det människorna som bor här? Är det "kulturen"? Eller är det något annat. Jag vet att vissa nu menar att, "vadå, kolla på Stockholm eller vilken stad som helst så är det ju likadant" Men procentuellt sett, när det gäller storlek på stad och så vidare, så är jag skeptisk. Och för en person som jag, som kommer ifrån den lummiga skärgårdsmiljön, är det en chock att bo såhär. Till råga på detta så bor jag ju heller inte i den mesta gemytliga delen av staden. Och inte går jag ut själv efter att det mörknat heller.. Det ska mycket till innan det inträffar.. På kvällarna hörs det skrik lite överallt, såväl i trappen som utanför på parkeringen. Folk slår i saker, slår på varandra, lite då och då hörs skottljud där man aldrig kan vara säker på om det är ett skott eller bara en bil som baktänder..

Väx upp människor. Skaffa lite vett.

Mitt humör är i alla fall nu helt klart på bättringsvägen och jag är väldigt väldigt peppad inför lördagens sittning.
Gårdagen var däremot riktigt jobbig, hela kvällen kändes som om jag skulle kunna börja klättra på väggarna vilken sekund som helst, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var fel. Det var en blandning av rastlöshet, uttråkning, omotivation till tusen, sällskapsjuka, huvudvärk, irritation (både på mig själv för att jag var så omotiverad och inte fick ett skit gjort på pluggningsfronten, och på andra), magvärk, nervositet, ångestladdade känslor, längtan efter närhet, oro, tristess, etc. etc.
Gick och la mig, fortfarande smått irriterad och på smått melankoliskt humör men hoppades samtidigt på att lite god sömn skulle gör nytta. Till min stora förtvivlan så vaknade jag idag istället upp med ungefär samma känslor som dagen innan. Eländig, omotiverad och på dåligt humör släpade jag mig iväg till föreläsningen för att återigen sitta och titta på klockan varannan minut. Det var en sådan där dag helt enkelt, ni vet en sådan där dag när något helt enkelt bara känns fel? Det kändes bara inte rätt, men jag kunde inte precisera vad det var. Det var snarare som om en massa småsaker revolutionerade emot mig för att visa sin betydelse. Det var vibbar om att det var en dålig dag.
Men, efter någon timme med Cissie där uppladdning inför sittningen ingick, lite sömn, lite strukturering och en och annan fundering, så känns den allmänna situationen och mitt humör mycket bättre. Dock är det en del kvar att ta itu med, men man får väl ta en sak i taget..

//Jillsan - SUNTRIP, SUNTRIP, SUNTRIP!!

Fan
Vill man ha lite så får man för mycket
Vill man ha mer så får man inte ett skit.

Ska det vara så jäkla svårt att balansera??


Min kropp känns som en säck potatis, jag har ingen ork och jag har ingen motivation.
Om jag gnäller? Ja, jag gnäller!

//Jillsan - huvudvärk

Bara för att jag alldeles snart ämnar gå ut och promenera för att sedan sätta mig med humanistisk psykologi, så tänkte jag att jag kunde ta min paus här istället för sovandes i sängen;

AVSLUTA MENINGARNA

1. Jag har insett att min senaste kyss...var jättemysig

2. Jag lyssnar på... Metallica, och mig själv eftersom jag är så fruktansvärt smart

3. Jag pratar...  alldeles lagom jättemycket

4. Jag älskar/tycker om... harmoni, mamma och Metallica

5. Min(a) bästa vän(ner) är... lika udda som jag

6. Min första riktiga kyss... förtränger jag sådär lagom mycket

7. Jag avskyr när folk frågar... dumma frågor

8. Kärlek är... komplicerat, energikrävande och underbart

9. Någonstans, tänker någon på... mig ..såklart

10. Jag kommer alltid att...vara lika konstig och komplex som jag är nu

11. Jag är hemligt förälskad i... diverse spårade typer som ligger nära mitt hjärta

12. Sist jag grät var... det säkert någon som hade gjort något dumt, eller så var det jag som tänkte för mycket igen

13. Min mobiltelefon är... ledsen i sina knappar efter allt för mycket sms:ande

14. När jag vaknar på morgonen...vill jag att jag ska ha vaknat till en dag full av möjligheter

15. Innan jag går och lägger mig... tänker jag för mycket vilket gör att jag oftast inte kan sova

16. Just nu tänker jag på... Sommaren 2006, Väsby våren 2007 och sittningen på Lördag - i en salig blandning

17. Bebisar... är bara häftiga om de heter Alve, Johannes eller Sofia.

18. Idag har jag... promenerat, gymmat, handlat, badat och säkert massor av andra saker som ingen är intresserad av

19. I kväll har jag... inte gjort någonting då det inte är kväll än

20. I morgon kommer jag... kliva upp och tänka "Ååh vad kul med föreläsning.. igen.." och sen promenera till skolan

21. Jag vill verkligen... att jag ska inse vad det är jag verkligen vill


//Jillsan - working on a dream

Jag saknar redan Fija, men jag tror hon har det bra och dessutom förhoppningsvis lever i ett av de största äventyren i sitt liv just nu. Det är helt otroligt att hon kan hålla koll på mig ändå ifrån Korea.. ;) Det är nog bra det ändå.. att hon håller koll på mig alltså.

Snart vill jag ha en sådan där avslappningshelg igen, med bad på centralbadet, shopping, solning, skrubbning, klippning, bubbelbad och diverse. Det skulle sitta fint. Jag ska iofs iväg och göra en ansiktsbehandling/ansiktsmassage snart, så det är ju en tumme upp för det.
Jillsan var hemma i helgen och visserligen var det skönt att komma hem bara för sakens skull, bara för att vara hemma och ta det lugnt, men jag var extremt uttråkad. Tror det hade mycket med att göra att jag var trött, matt i kroppen och lättretlig. Dessutom kunde man knappt ta sig någonstans på de blanka vägarna och inte fick jag chansen att träffa mina pojkar Knizze och Majk. Men jag räknar med besök snart så. Var i alla fall nere vid vattnet/isen ett tag. Vackert.

Idag kämpade jag mig iväg på föreläsning och har sen inte gjort så mycket mer, förutom badat skumbad där jag nästan höll på att somna (vilket kan vara lite läskigt). Men lite får jag väl skylla mig själv när man släcker ned, tänder ljus och lägger sig i badet när man är trött bortom rimliga gränser.

Saknar London gör jag också, själva atmosfären och känslan med staden. Iofs tror jag att jag förknippar det hela med en sorts angenäm höstkänsla också; faktumet att man klädde på sig, virade en halsduk runt sig och gick ut och promenerade runt i en stad som bara osade kultur. Nu vill jag åka till Paris i år, om jag får råd (vilket man visserligen alltid kan ta sig på något sätt). Vi får se hur det blir, jag känner mest att jag vill resa överhuvudtaget. Jag vill både till kulturella städer, iväg på solsemestrar och på kryssningar. När det gäller kryssningar så har jag ju mitt på det torra (?) i och med att all inclusive-kryssningen i sommar är bokad. Och vad gäller solsemestrar.. ja, suntripsittningen är ju ett steg på vägen :)

Jag är fruktansvärt trött, irriterad och less på den här splittringen som man hela tiden måste känna, livet igenom. Varför kan ingenting någonsin vara lätt? Jag förstår inte. Man känner sig dum och får ångestladdade känslor, man känner skuldkänslor och ambivalens. Man vill ha det bästa från båda sidor, man vill ha kakan och äta den. Just nu vill jag gärna äta kakan.. Man vill bli accepterad och omtyckt av andra, man vill trivas och vara nöjd med sig själv. Samtidigt vill man njuta av livet, må bra och vara glad. Ett helvete är det, och ändå kämpar man för att nå sitt obefintliga himmelrike.

Jillsan är mer förvirrad än någonsin. Pirrigheten finns där, glädjen också. Men samtidigt vet jag ingenting.. Jag spinner ett eget nät som jag bara lindar in mig mer och mer i. Det är typiskt mig. Ett jäkla nät av obeslutsamhet, okunskap och förvirring. Allt går fort. Allt har gått fort förr. Jag vet inte, det känns som om jag bara glider med utan att göra några val, utan att vika av på några vägar. Vissa val har jag nog ändå gjort när jag tänker efter, snarare bortval. Jag har valt bort.. eller en del av mig har nog gjort det. Kan man gå runt och vänta på det förflutna? Jag tror inte det. Gör jag det så kommer jag nog föralltid kämpa för att ta mig ur min egen kvicksand. Men om man istället spenderar hela livet med att undra då? Att ångra? Att känna frustration och ofullständighet? Jag får helt enkelt sätta min tillit på ödet. Det ödet vill, det sker.. förhoppningsvis. Nu borde jag ge det här en chans.
Jag tänker för mycket.

Alldeles nyss var jag trött. Nu känner jag plötsligt en svag våg av energi och motivation.
Idag tänker jag vila, imorgon ska jag ta tag i saker.
Nu ska jag testa suntripkläder.

//Jillsan -  stuck on a rollercoaster, can't get of this ride

Jag kan inte fokusera på någonting. Jag kan inte koppla av
Jag kan inte ens sova mer.
Jag är jättetrött, men rastlösheten tar över.
Helt galet.

De senaste dagarna har jag knappt kunnat kliva upp ur sängen eller kliva bort från datorn, bara för att jag är så fruktansvärt uttråkad så att det rycker och pirrar i hela kroppen. Känner ni igen känslan? De få stunder som jag gör något annat här i lägenheten så känns det bara som att studsa mot väggarna. Jag har en rastlöshet som gör att det känns som om jag ska spricka. Sitter framför facebook eller något annat patetiskt utan att göra någonting alls, i timme efter timme bara för att se om det händer något nytt. Vilket det aldrig gör. Jag har massor av saker att göra, framförallt i studieväg, men jag är för seg och omotiverad. Jag bara.. är? I någon konstig bubbla. Samma känsla har infunnit sig ända sedan helgen tog slut. Jag blir galen av att inte veta.
Det värsta är nog att jag är så fruktansvärt äckligt sällskapssjuk. Hur svårt ska det vara för någon att komma hit, eller för någon att höra av sig? Jag tänker i alla fall bojkotta Band Campus ikväll.. Jag har ingen som helst lust att gå. Jag orkar inte.

 
It's like.. poison..

//Jillsan - kommer att sakna Fija massor..massor..massor!

Jag tycker om sådana här "lediga" dagar, det vill säga de dagarna som är utan föreläsningar och seminarium. Man får så mycket tid till att göra sådant som man aldrig har tid med annars eller som man annars inte orkar, som att gå ut och gå, städa, diska, dammsuga, tvätta. Det är riktigt skönt. Man får självklart tid till att studera också, men eftersom det nästan aldrig inträffar här hos mig så väljer jag att inte räkna med det.

Något som jag däremot inte gillar är att det verkar vara något konstigt fel med mig. Som det här med tröttheten exempelvis. Jag drar mig verkligen för att gå tillbaka till läkaren, känns som om jag inte har tid med det. Men det är ju dumt såklart. Måste kolla upp vad det är. Senaste tiden har jag märkt av en svag förbättring, men som nu igår tex så var det som om någon hade slagit mig med en hammare. Jag kämpade mig halvsovandes igenom föreläsningen, kom hem runt klockan ett och somnade direkt. Sov till kanske fyra-fem och sen kunde jag i princip inte hitta ork för att ta mig upp ur sängen på kvällen. Låg kvar som ett jäkla kolli. Trots att jag hade sovit så mycket så somnade jag sen på kvällen och sov i ca tio timmar tills jag vaknade nu på morgonen. Och inte ens efter så mycket sömn kände jag mig pigg. Alldeles matt i kroppen, det är läskigt. Ska i alla fall gå ut och gå nu så får vi se om det förhoppningsvis sker någon förbättring på den där fronten.

Torr är jag också, hela huden, snustorr. Jag förstår verkligen inte, jag som aldrig brukar vara särskilt torr. Och helt plötsligt kan jag börja blöda näsblod, av ingen särskild anledning. Det har jag heller aldrig gjort förut.
Det är konstigt det där.
Men nog talat om det.

Igår hade jag ett trevligt samtal med någon jag inte pratat med på snart.. två år måste det vara.
Tiden går fort, alldeles för fort

Jillsan väntar och väntar och väntar...

//Jillsan - walking right by

Vilken helg.. vilken helg..

Vaknade i lördags av att solen sken. Jag kunde känna det i hela kroppen, den låg sådär över taken som om den väntade på något. Jag fick sova ut också, helt underbar känsla.
Hela den dagen var i och för sig.. härlig. Det var en sådan där perfekt dag att bara vara, att bara leva.
Rockade loss till Springsteen hela dagen, alldeles själv och bara för att jag kunde, bara för att jag ville och bara för att jag kände mig utomordentligt nöjd med det.
Springsteen, jag njuter, texterna, tonerna, innebörden, känslan, budskapen. Skulle så gärna vilja gå på konserten i sommar, det vore lite som pricken över i, med Metallica på våren och Springsteen på sommaren.Visserligen skulle jag befinna mig i konstant glädjeyra om jag fick chansen att se Gudarna på Hultsfred 18 juli också, men vi får se.
Tog en liten joggingtur, halsen pallar fortfarande inte jättemycket, men det är skönt att röra på sig.

Fredagen var för den delen väldigt trevlig den också.

Trots att solen sken, trots att jag hade sett fram emot helgen och trots att helgen sedan var klockren, så vaknade jag ändå upp med någon sorts konstig känsla i lördags. Kan ha någon sorts förklaring i vilken dag det var också. Det enda jag känner som är "jobbigt" med denna kommersiella dag i sig, är faktumet att man har en tendens att tänka mer. Och när jag tänker mer, blir jag bara ännu mer förvirrad.
Men som sagt, jag dansade runt alldeles själv och var inte minsta lilla bitter. Kändes väldigt skönt, på något sätt känner jag mig väldigt självsäker. Jag känner mig stark?

Humöret var på topp och det blev ju inte direkt sämre framåt kvällen. Bättre och mysigare kväll har jag inte varit med om på väldigt länge. Underbart sällskap, underbara gitarrer, underbar sång.
Lagom mycket vin, spel, film, mys, prat, skratt.
Det var också lagom mycket Istanbul, Sibirien, Fidel Castro =)

Rysningar
Gåshud

Vi gick och la oss ca halv 6 på morgonen, sov någon timme och sen gick jag och Fija runt 13.30 och käkade frukost på Corner. Vi avslutade med kaffe och kladdkaka hemma hos Fija ;)
Jag kom hem och slockande. Sov till klockan 18 på kvällen.

Jillsan hade en väldigt bra sådan där kommersiell dag häromdagen
Jillsan ligger och lyssnar på samma låt om och om igen på repeat och undrar om det är såhär det börjar?
Fast hon vet inte
Hon kommer inte ihåg riktigt hur det ska vara

Söndagskvällen innebar spel och en massa skratt
Måndagen väntade med en ny kurs och väldigt mycket nyfikenhet
Tisdagen väntade med extrem trötthet
och Jillsan väntar.... på svar, klarhet eller en fortsättning av något slag


//Jillsan - Like a vision she dances across the porch as the radio plays

Underbara fredag
Underbara helg

Jag ser verkligen fram emot helgen, koppla av, film, myspys, spel och sova
Det är över nu, för denna gång, och Jillsan firar stort med chokladmunk, skumbad och tända ljus.

Fy fan för att man ska oroa sig så mycket. Det sliter
Men det gick bra, mycket bra.


//Jillsan - hej hej Monika

Jobbigt
Mycket jobbigt, man ska inte behöva få ångest

Knarkar andapsin
Tabletter igen


Helvete

Fåordighet
Jag känner mig relativt fåordig för närvarande
Jag räknar ned dagarna tills detta är över för denna gång
Jag längtar till den såkallade helgen. Spänning, avslappning.
Just nu är mitt huvud bara fyllt med konstiga z-värden, ontologiska premisser och chi-två.


Jag är en kreativ själ
Stäng inte in mig i realistiska burar
Jag vill skapa
Jag vill skriva
Jag vill sjunga
Jag vill måla
Jag vill skulptera
Snälla, stäng inte in mig i era realistiska burar

//Jillsan - need me

Idag är en bra dag.
Solen sken hela dagen, fåglarna kvittrade, snön glittrade, jag var ute och promenerade och skrev klart mina vetenskapliga granskningar. Dessutom fick jag reda på att Gudarna ska spela en gång till i Sverige, nämligen mitt i sommaren. Roadtrip? Perhaps :)

Jag tyckte det kändes rent av skamligt om man inte hade tagit vara på vädret som var ute idag och eftersom jag ändå vill röra mig och få frisk luft varje dag så tyckte jag nog att jag kunde ägna min paustid (den jag tar mellan plugg och mera plugg) till att promenera, istället för att göra något annat, mindre produktivt, som att tex sova eller titta på TV. Tittade också in hos Fija på en kopp kaffe. Mycket trevligt.
Imorgon ska jag nog måla lite tror jag, teckna eller kanske akvarell.
Det känns bra

Visserligen har jag inte pluggat någonting till tentan än. Men egentligen längtar jag faktiskt bara till fredag, så att jag kan få den överstökad. Än så länge har jag ingen större koll på någonting, men jag räknar med att när veckan börjar närma sig sitt slut så har jag så pass mycket koll att jag kan skrapa ihop ett godkänt i alla fall. Det bör inte vara några större problem (det har jag och Fija konstaterat). Jag menar, teorin ska man väl kunna skriva ihop en del på i alla fall och statistiken ska inte vara några problem så länge man håller koll på alla siffror och vilken formel som ska användas när. Matten i sig är ju inte svår, det är bara högstadiematte plusminusgångerdelat. Och trots att jag slängde bort allt vad grafräknare och matteböcker hette när jag var klar på natur så borde nog lite av all matte upp till D-nivå sitta kvar i bakhuvudet. Vad jag vet så var inte ens matte något kriterium för att gå utbildningen från första början så så mycket kan de ju inte kräva att man ska kunna. Nej. Tänkte väl det..
Har funderat lite på om jag skulle börja bläddra lite i böckerna, men jag vet att jag i slutändan inte kommer att göra det ändå. Jag kommer att pressa anteckningarna. Det borde räcka. Han har ju för guds skull i princip sagt rakt ut att det räcker. (Men lärare får ju inte säga sådant, de måste ju säga till studenterna att läsa i böckerna) Man får läsa mellan raderna, bokstavligt talat...

Igår storstädade jag lägenheten och idag tycker jag minsann att den är smutsig igen. Det är ju inte klokt, men det känns bra ändå. Ska straxt sätta igång med disken (om någon ville veta) och sedan kanske renskriva lite anteckningar.. om jag orkar.
Jag är ändå rätt nöjd med dagen

Jag tror jag ska gå och göra en massa drastiska saker.


//Jillsan - fullmåne.. igen..?

Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej

Jag kan inte förstå, är det bara jag?
Är det verkligen bara jag som känner så här, varje dag, året runt?
Kommer jag aldrig att kunna slita mig, kunna förminska dess betydelse, kunna leva i ett nu?
Det känns som att jag alltid kommer att jämföra, alltid kommer att leva med minnen så starka, alltid kommer att vara fast, fast i någon sorts sankmark som hindrar mig ifrån att se det ljusa i mycket annat. Som bara vill ha allt tillbaka.
Allt, ge mig. NU

Jag saknar sommaren
Jag saknar alla barndomssomrar
Jag saknar midsommar
Jag saknar Skärgårn
Jag saknar klipporna
Jag saknar vattnet
Jag saknar skratten
Jag saknar ropen
Jag saknar familjen
Jag saknar sången
Jag saknar gemenskapen
Jag saknar barfotafötter
Jag saknar grönt gräs och vass
Jag saknar måsarna
Jag saknar den där kärleken

Kärleken till allt, till specifika personer, till specifika känslor, till specifika händelser, till specifika minnen.
Jag har så mycket jag saknar. Och det värsta är att jag inte vet om jag ska se det som en förbannelse eller en välsignelse. Jag tror det är lite av båda.

Jag vill inte ha det här. Jag vill bara ha allt det där.
Jag vill bara gå tillbaka, vilket gör att jag aldrig riktigt vill... gå vidare..

//Jillsan - tiden går så fort så fort, Jillsan Jillsan liten

.. så kommer jag närmare och närmare. Idag är det exakt en månad kvar, 28 dygn eller bara 672 timmar. Magen har börjat pirra redan nu och jag räknar ned varje sekund. Det här är stort. Det är riktigt stort. Förodligen det största som kommer att hända under 2009 och förmodligen det största som kommer att hända på flera år. Tänk att det redan gått fem år sen sist.. Läskigt..

Bomullstussar attackerar just nu från himlen. Jag vaknade av att man knappt kunde se ut genom fönstret; så stora är snöflingorna. Sådär jättestora och fluffiga, precis som jag tycker är mysigast, sådär som man vill att det ska vara hela december igenom och framförallt på julafton. Sådär som det aldrig är.. Väntar nog ändå ett litet tag med att gå ut, känner nog att jag lika gärna kan njuta av att titta ut på det en stund istället.

Idag ska det studeras. Det är planen. Visserligen, så var detta planen igår också men den planen sprack och fick ge vika för tvättande, promenerande och trötthet. Ni skulle bara veta hur jobbigt det var att bära hem kassarna från Coop. Jag promenerade iväg bort till Tuna Park med avsikten att inhandla morötter. Morötterna blev också inhandlade, men det blev också massa andra tunga saker som frukt, potatis, mjölk etc.. Så jag släpade hem detta och fick stanna lite då och då för att återfå lite blodcirkulation till fingrarna. När jag kom hem så släckte jag ned, tände lite ljus och la mig i ett bubbelbad där jag nästan höll på att somna.

//Jillsan - James Hetfield'ism

Underbar. Helt underbar.



Jag saknar atmosfären i London
Nu vill jag åka till Paris

//Jillsan - det gick inte så bra

Ut i dimman
Ut i tryggheten


Gitarrer Gitarrer Gitarrer.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att hitta en större passion. Inte för att jag kan spela eller så.. men man kan ju alltid sjunga till. Rösten är vårt starkaste vapen. Talet är vår största gåva.
Det finns något magiskt över en akustisk gitarr.

Kvällen igår var minst sagt roande, avslappnande och full av planerande av diverse mystiska events..
Fija och jag tog en kväll hemma och roade oss med att lyssna på gitarrspel och sång genom telefonen, titta på let's dance, titta på film, reta Tobbe och skratta, åt det mesta. Framförallt tror jag att Fija skrattade åt min nyfikenhet. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och för en ytterst nyfiken Jillsan, så innebar kvällen ytterst mycket att vara nyfiken över. Vilket självklart var ytterst jobbigt :)

Kan också nämna att Neo helt klart är väldigt häftig. Precis som sin kära mamma.
Kanske blir nästa helg intressant i alla fall? Den som lever får se....

Dagens planer är att studera, vilket jag också ämnar att börja med alldeles snart. Förutom detta så bör det också städas och tvättas lite. Men det verkar alltid behövas här, trots att jag tycker att jag är så renlig och strukturerad av mig. Jag tror det är lägenheten som dammar av sig själv. Den är nog gammal.
Jillsan ska också bege sig till Tuna Park för att handla lite och motionera på vägen. Eftersom jag inte kan träna ordentligt än så får jag passa på att vara ute och promenera istället, massor, massor, massor. Det är ju ganska skönt, eftersom det nu är så att jag tycker om att promenera vilket vi redan konstaterat.
Insåg också idag att det faktiskt är väldigt länge tills pengarna kommer..

Jag måste nog ta ett steg snart är jag rädd för, innan det är för sent. Jag ska bara klura ut riktningen först.

//Jillsan - fortfarande lika förvirrad, om inte ännu mer

.. I've got this feeling that warms inside

Jag tror att jag håller på att bli småsjuk igen. Eller ja, rättare sagt så har jag väl inte varit frisk på flera flera månader. Men jag börjar känna av lite sådana där symptom som passar in för att vara sjuk under "vanliga premisser"; frusen, halsont, matt, trött, då och då lite vimmelkantig och nästan svimfärdig. Allmänt snurrig.
Trodde att jag var på bättringsvägen, men hostan är tillbaka lite lagom sådär och med medföljande halsont.
Jag testade till och med att träna idag. Det skulle jag inte ha gjort.

Det är mycket fint att sitta inomhus och titta ut när det snöar
Det är mindre fint att vara ute och gå när det slaskar kring fötterna...

//Jillsan - notice me

Också denna kväll blev sådär trevlig och avslappnad. Jag och Polly kände ett stort behov att introducera Mallan i den magiska världen av Dirty Dancing. Till vår stora besvikning var hon inte lika imponerad som vi, återigen var. Det tar alltid ett litet tag för gåshuden att lägga sig, varje gång. Så där satt vi, i en lägenhet som luktade vanilj och i ett sken av tända ljus och åt naturgodis samtidigt som Johnny och Baby dansade till Otis Redding på TV:n.
Jag tror nog att man kunde höra mina och Pollys upprymda mumlingar mellan raderna också...


Jag vet inte vad jag vill. 
Jag är så trött på att aldrig veta var jag själv står, vart mitt hjärta är, var andra står
Ena stunden vet jag precis vad jag vill, andra stunden har jag ingen aning.
Det är som en orkan som sveper genom en öken, drar upp damm och smuts. Gör allt till en enda röra.
Jag kommer nog alltid att vara en enda röra om jag känner mig själv rätt.
Jag vill bara få uppleva det där stabila lugnet som folk talar om. Det verkar mysigt.

Jag vill inte stå mitt i den här jävla orkanen.
Den är så tyst så tyst, de andra verkar inte ens märka av minsta bris.

Jag försöker vara så tydlig jag kan. Åt alla håll och kanter.
Och så påstås vi vara komplicerade..?



Nu borde jag sova, eller egentligen, nu borde jag plugga.
Men jag tänker nog köra på förslag nummer ett.

Det är fint när du ler

Jag tycker det är så himla mysigt att vara ute och gå när det snöar.
Det ska vara sådana där riktigt stora fluffiga snöflingor och man ska kunna gå omkring i det utan att frysa.

Det snöade idag.
Det fastnade en snöflinga på min ögonfrans

Ikväll blir det äkta filmkväll a lá girls och imorgon blir det paaaarteeeeeyyy.
Det är planen i alla fall.
Gårdagen var i och för sig mycket trevlig den också;
middag, minglande på Dekår, ett par drinkar, trevligt folk, Dave som spelade, en mycket mysig liten efterfest och mycket mycket annat. Kom hem och i säng omkring 1 - halv 2.



You change your mind
Like a girl changes clothes

'Cause you're hot then you're cold
You're yes then you're no
You're in and you're out

//Jillsan - och människor undrar varför man är förvirrad..

Totalt förvirrad. Konstant


(But, I've got my rockmoves)

Någon tyckte visst att det var bra att göra en, så då gör jag väl en då;

 
1. Fullständigt namn?   - Jill Linnéa Svennberg
 
2. Civilstatus?   - Singel
 
3. Nuvarande adress?   - Assessorsgatan 5B 3tr, Eskilstuna

4. Aktuell sysselsättning?   - Studerar till beteendevetare på Mdh, jobbar delvis på Eneberg

5. Antal barn och husdjur?   - Inga barn och inte längre några husdjur. Än så länge
 
6. Senaste ätbara du intog?   - Chiabatta med philadelphiaost, skinka och sallad till lunch

7. Senaste festkvällen?   - Kan det ha varit sittningen? Njae.. kanske någon efter det
 
8.Just nu bästa låt/TV-serie/Film? -

Låt: Just nu? "Kom Änglar" med Winnerbäck
Tv-serie: One Tree Hill och 90210 (Jag vet, det är tragiskt men så är det)
Film: Sagan om Konungens återkomst (alltid)
 
9. Din just nu närmaste vän?   -Mina syskon? Borde det väl vara

10. Senaste besöket du fick?   - Hit till Eskilstuna? Cissie kanske

11. Det du inhandlade senast?   - Frukt, grönsaker, bröd och kyckling
 
12. Planer för resten av dagen?   - Skriva seminarieuppgift...
 
13. Favoritsajt?   - Vågar man säga facebook? Nee, det gör man inte. Jag säger blogg.se

..Jag tar itu med allt imorgon
Det känns som den bästa lösningen nu;
att försöka sova

Observerade en intressant sak.
Satt och tittade tillbaka lite bland gamla inlägg och insåg att jag idag för exakt ett halvår sedan, det vill säga 2 augusti 2008, satt och skrev ned nästan exakt samma tankar som jag gjort idag.
Känslan av att åka ifrån Stockholm, känslan av att bo själv, shopping på IKEA (där jag handlade även den här helgen), minnen, hemlängtan och mycket annat.
Nästan precis samma saker, exakt 6 månader senare.

//Jillsan - varje gång jag åker därifrån känns det som om jag åker iväg ifrån en liten bit av mig själv

Jag känner en viss uppgivenhet
Jag känner en viss lönlöshet
Jag är besviken på mig själv
Jag längtar
Jag är förväntansfull
Jag har fruktansvärt ont i magen, vilket har suttit i hela dagen
Jag är besviken i allmänhet
Jag vill åka till Linköping
Jag vill åka hem
Jag funderar på varför det ska vara så svårt att motivera sig själv att börja plugga när böckerna ändå ligger i en fin liten hög och väntar på en. Varför kan man inte bara plocka upp en bok?
Jag vill åka till Edsviken
Jag känner mig lite ensam
Jag har fortfarande väldigt ont i magen
Jag har fortfarande inte börjat plugga något, på något sätt, och jag har fortfarande inte kommit på varför jag inte kan börja
Jag funderar på varför tiden går så fort
Jag funderar på vad jag vill
Jag funderar på varför studenter alltid ska lämna in saker i tid, medans lärare och föreläsare som ska rätta tentor tydligen får ta hur lång tid på sig som helst, trots att femton dagar har satts ut, vilket leder till att studenter får gå och våndas under ännu längre tid
Jag funderar på om jag överhuvudtaget ens ska försöka börja plugga ikväll eller bara gå och lägga mig och försöka vila bort magvärken
Jag funderar på varför jag inte är sugen på något ätbart överhuvudtaget utan bara mår illa vid tanken och smaken av mat
Jag funderar på varför man inte är lika nöjd med den nya frisyren när det gått någon dag och man har duschat, som man var när man gick ifrån frisören
Jag tycker att det är lite tråkigt att man köpt massa saker för att skämma bort sig bara en enda dag, och sen inte är sugen på något och har ont i magen. Snacka om att slösa bort pengar..
Jag funderar på vad jag ska göra av maten och diverse annat fikabröd och liknande imorgon när jag inte ska äta det - bjuda folk på skolan?
Jag vill veta vad jag vill med allt
Jag vill sluta att hosta och börja träna

//Jillsan - jag

..och känslan är ungefär som om någon står med automatgevär och skjuter in nya tankar i mitt huvud varannan sekund. Det håller på att explodera. Jag är totalt förvirrad, ena stunden glad, andra stunden uppgiven. Ena stunden avslappnad, andra stunden stressad så att jag nästan mår illa. Det är för mycket att tänka på, och så fort man tagit itu med och bearbetat en tanke så fylls det på med nya. Nya tankar som måste tänkas på, funderas över, analyseras eller nya saker som måste tas itu med, göras eller kommas ihåg.

Sitter och räknar ned minuterna tills jag måste börja göra mig iordning och släpa mig iväg till tåget. Jag vill inte. Jag vill inte åka tillbaka. Jag vill vara kvar här i Stockholmsstad, eller åka hem till skärgårn. Jag vill inte åka till Eskilstuna, släpa mig upp till Råbergstorp för att komma fram till en tom lägenhet, lagom trött, med lagom mycket ångestladdade känslor över att man har så mycket saker i huvudet att man inte kan fokusera på att börja läsa eller skriva.
Lägga mig själv... och vakna upp själv.
Det passar inte mig
Jag funderar på att, när jag kommer fram till centralen, smita till tekniska istället, hoppa på 676 och åka hem. Gå ned till vattnet, gå ut och gå med min kära mor. Men det går ju inte, det går inte i den här riktiga världen. Den där skrämmande, läskiga världen som existerar utanför mitt huvud.

Jag måste åka till Eskilstuna. Det komplicerade i tankesättet är att jag inte misstrivs där heller. Jag trivs oftast rätt bra, i min lägenhet, med alla människor, på alla aktiviteter och i skolan. Men det är ändå inte samma sak. Och just de här dagarna när man ska åka, de är värst.

Hemlängtan tränger sig på väldigt intensivt just nu, jag är lycklig, men full av hemlängtan.
Längtan efter en tidsmaskin
Längtan efter den där vårkänslan hemma
Längtan efter sommarkänslan hemma
Längtan efter julen hemma som försvann så fort
Längtan efter att få komma tillbaka igen
Längtan att få vara sådär liten och omhändertagen
Längtan efter att få känna vinden nere vid vattnet
Längtan efter min familj.

Jag brukar tänka att, tre år är ju bara tre år. Sen behöver jag inte bo i Eskilstuna längre.
Men sen då? Jag kommer inte bo kvar där, men var kommer jag att hamna?
Problemet är att jag vill bo mycket närmare hemma, för att kunna träffa min familj oftare.
Men man kan ju ändå inte bo hemma föralltid, vilket gör att, jag kommer ändå aldrig att få tillbaka den där känslan av "att vara liten och bo hemma och vara omhändertagen av mamma" Vissa perioder saknar jag det. Vissa perioder tycker jag att det är skönt att växa. Växa som individ, växa som människa. Och jag klarar mig. Men jag längtar hem.
Trots detta tror jag ändå att man kan bo och trivas på många ställen under sitt liv, men hemma kommer alltid att vara hemma. När jag kommer hem, så kommer jag alltid att känna mig som mest hemma, även om man har egen familj, bostad, ett "eget" liv.
Eskilstuna ser jag just nu mest som en uppehållsplats för studerandet.
Men inställningen är; varför inte göra det bästa utav situationen?
Och det gör jag, och jag har roligt.

Det är en kamp att växa upp.

//Jillsan - bye bye love

Två och en halv dag:
Shopping
Bubbelbad
Simning
Solning
Thermo(salt)bad
Ångbastu
Vanlig bastu
Skrubbning
Klippning
Träffa vänner som man inte sett på ett bra tag
Nedvarvning
Skratt
 
Timmarna går alldeles för fort bara. Den där känslan av att åka tillbaka till Eskilstuna börjar nu sakta krypa sig på, precis som varje gång vid den här tiden. Jag tycker inte om den där känslan.. Jag tänker gömma mig under täcket..
Studerande har det fortfarande varit dåligt med ja, i det fallet så är det läsning, renskrivning, uppgiftsskrivning, repetering och annat som gäller. Hmm.. Borde gälla.
Och imorgon får vi reda på hur den mardrömslika psykologitentan gick. 50-50 på om jag vågar öppna mailet...

Jillsan är helt mör i kroppen
Helt mör i huvudet